PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 24 september 2009

Mål F-37/05

Michael Brown

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Uttagningsförfarande inom institutionen – Villkor för deltagande – Extraanställda – Avslag på ansökan om tjänst”

Saken: Michael Brown har väckt talan med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA om ogiltigförklaring av det beslut som uttagningskommittén i ”internt uttagningsprov för övergång från kategori C till kategori B”, COM/PB/04, vilket ordnades i syfte att upprätta en reservlista för assistenter, sekretariatsassistenter och tekniska assistenter i lönegrad B 4/B 5 fattade den 19 juli 2004 om fastställelse efter omprövning av beslut av den 22 juni 2004 att inte bevilja Michael Brown tillträde till det omtvistade uttagningsprovet.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Beslut som fattats efter omprövning av ett tidigare beslut

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.1)

2.      Tjänstemän – Rekrytering – Uttagningsprov – Interna uttagningsprov – Villkor och former för organisationen

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 27 och 29.1, Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 12.1)

3.      Tjänstemän – Anställningsvillkoren för övriga anställda – Tjänsteman och tillfälligt anställd – Extraanställd – Urskiljningskriterium

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 5, 6, 27 första stycket och 32, Anställningsvillkor för övriga anställda, artiklarna 3, 8, 9 och 12.1)

4.      Tjänstemän – Rekrytering – Uttagningsförfarande inom institutionen – Deltagande utvidgat till extraanställda – Skyldighet – Föreligger inte

1.      När en ansökan om tillträde till ett uttagningsprov vid gemenskaperna har avslagits och den som ansökt har begärt omprövning av detta beslut med stöd av en exakt bestämmelse som är bindande för administrationen är det det beslut som uttagningskommittén fattar efter omprövningen som utgör en rättsakt som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 eller i förekommande fall artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna både i deras lydelse före den 1 maj 2004 och i den lydelse som gäller efter den dagen. Det är även med utgångspunkt i detta beslut, som fattats efter begäran om omprövning, som fristerna för klagomål och väckande av talan löper. Det saknas därvid anledning att kontrollera huruvida det ovannämnda beslutet i en sådan situation eventuellt kan anses utgöra enbart en bekräftelse.

(se punkt 28)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: den 7 juni 2005, Cavallaro mot kommissionen, T‑375/02, REGP 2005, s. I‑A‑151 och II‑673, punkt 58; 31 januari 2006, Giulietti mot kommissionen, T‑293/03, REGP 2006, s. I‑A‑2‑5 och II‑A‑2‑19, punkterna 27 och 28 ; 13 december 2006, Heus mot kommissionen, T‑173/05, REGP 2006, s. I‑A‑2‑329 och II‑A‑2‑1695, punkt 19

2.      För att iaktta det syfte som anges i artikel 27 i tjänsteföreskrifterna för all rekrytering, nämligen att den ska ”vara inriktad på att de tjänstemän som tjänstgör vid institutionen har högsta kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning” är det nödvändigt att rekrytera tjänstemän på ett så stort underlag som möjligt. Uttrycket internt uttagningsförfarande inom institutionen avser i princip samtliga anställda vid denna, oavsett tjänsteställning. Enligt tjänsteföreskrifterna har institutionerna emellertid ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att avgöra kriterierna för den förmåga som fordras för de tjänster som ska tillsättas och för att i enlighet med dessa kriterier och mer allmänt i tjänstens intresse avgöra villkoren och formerna för uttagningsprovet. Denna skönsmässiga bedömning måste emellertid göras i överensstämmelse med bland annat de tvingande bestämmelserna i artiklarna 27 första stycket och 29.1 i tjänsteföreskrifterna. Den ska därför alltid göras i enlighet med kraven i samband med de tjänster som ska tillsättas och mer allmänt i tjänstens intresse. Domstolsprövningen är därför begränsad till en kontroll av huruvida den ifrågavarande myndigheten har hållit sig inom rimliga gränser och inte har använt sitt utrymme för att göra en skönsmässig bedömning på ett uppenbart felaktigt sätt. Denna prövning innebär inte att domstolen ersätter institutionens bedömning med sin egen.

En institution använder inte sitt utrymme för att göra en skönsmässig bedömning på ett felaktigt sätt om den fordrar att den som ansöker är tjänsteman eller tillfälligt anställd men inte extraanställd för att få tillträde till ett internt uttagningsprov som huvudsakligen syftar till övergång från kategori C till kategori B. När tjänstemän och tillfälligt anställda ursprungligen rekryteras måste de enligt artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna och artikel 12.1 i anställningsvillkoren för övriga anställda nämligen, till skillnad från extraanställda, visa att de har högsta kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning.

Det förhållandet att extraanställda inte omfattas innebär inte ett åsidosättande av principen om likabehandling, eftersom dessa på grund av de skillnader som föreligger vad gäller anställningsform och de krav som gäller för anställning och rekrytering, befinner sig i en rättslig situation som inte kan jämföras med den situation som tillfälligt anställda och tjänstemän befinner sig i. Principen om likabehandling åsidosätts nämligen endast om två personkategorier vars rättsliga och faktiska förhållanden inte skiljer sig åt i väsentlig mån behandlas olika eller när olika situationer behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.

(se punkterna 54–58, 60, 64, 66, 71, 72 och 76)

Hänvisning till

Domstolen: den 31 mars 1965, Rauch mot kommissionen, 16/64, REG, s. 179, 9 oktober 2008, Chetcuti mot kommissionen, C‑16/07 P, REG, s. I‑7469, punkterna 40–50 och 77

Förstainstansrätten: den 8 november 1990, Bataille m.fl. mot parlamentet, T‑56/89, REG 1990, s. II‑597, punkt 42, 5 februari 1997, Ibarra Gil mot kommissionen, T‑207/95, REGP 1997, s. I‑A‑13 och II‑31, punkt 66, 21 november 2000, Carrasco Benítez mot kommissionen, T‑214/99, REGP 2000, s. I‑A‑257 och II‑1169, punkt 53, 15 november 2001, Van Huffel mot kommissionen, T‑142/00, REGP 2001, s. I‑A‑219 och II‑1011, punkt 52, 23 januari 2003, Angioli mot kommissionen, T‑53/00, REGP 2003, s. I‑A‑13 och II‑73, punkt 50, 15 februari 2005, Pyres mot kommissionen, T‑256/01, REGP 2005, s. I‑A‑23 och II‑99, punkt 36, 8 november 2006, Chetcuti mot kommissionen, T‑357/04, REGP 2006, s. I‑A‑2‑255 och II‑A‑2‑1323, punkterna 48–51, 53, 56 och 62

3.      Det framgår av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda att det föreligger skillnader vad gäller anställningsform och de krav som gäller för anställning och rekrytering av extraanställda i förhållande till tjänstemän och tillfälligt anställda. Av dessa skillnader följer att extraanställda inte rekryteras i syfte att fullgöra något bestående uppdrag vid gemenskapsinstitutionerna. Tvärtom är det betecknande för en extraanställds anställning, såsom domstolen redan har slagit fast, att anställningens längd är osäker, eftersom extraanställda endast får anställas för att fungera som tillfälliga ersättare eller för att utföra administrativa uppgifter av övergående art eller uppgifter som svarar mot ett angeläget behov eller inte är tydligt definierade. Extraanställda utgör av detta skäl en särskild kategori av anställda, som svarar mot särskilda behov vid de institutioner där de anställs.

(se punkterna 58 och 74)

Hänvisning till

Domstolen: Det ovannämnda målet Chetcuti mot kommissionen, punkt 42

4.      Tillsättningsmyndigheten har visserligen möjlighet att tillåta extraanställda att delta i ett internt uttagningsprov, men den har därmed inte skyldighet att låta samtliga personer som är i tjänst vid institutionen delta i varje uttagningsförfarande inom denna. En sådan skyldighet skulle strida mot det stora utrymme för skönsmässig bedömning som gemenskapsinstitutionerna har när de organiserar sin verksamhet, och särskilt när de i tjänstens intresse fastställer former och villkor för uttagningsprov.

(se punkterna 55 och 68)

Hänvisning till

Domstolen: Det ovannämnda målet Rauch mot kommissionen, det ovannämnda målet Chetcuti mot kommissionen, punkterna 71–74, 76 och 77

Förstainstansrätten: Det ovannämnda målet Bataille m.fl. mot parlamentet, punkt 42, det ovannämnda målet Ibarra Gil mot kommissionen, punkt 66, det ovannämnda målet Carrasco Benítez mot kommissionen, punkt 52, det ovannämnda målet Van Huffel mot kommissionen, punkt 51, det ovannämnda målet Pyres mot kommissionen, punkt 36, det ovannämnda målet Chetcuti mot kommissionen, punkt 49