Language of document :

Förenade målen T-215/01, T-220/01 och T-221/01

Calberson GE

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Förordning (EG) nr 111/1999 – Livsmedelsbistånd till Ryssland – Förordning (EG) nr 1799/1999 – Leverans av nötkött – Förordning (EG) nr 1815/1999 – Leverans av skummjölkspulver – Upphandling för tilldelning av leveranskontrakt – Avtalsförhållande – Skiljedomsklausul – Avtalsrättsligt skadeståndsansvar – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Upptagande till sakprövning”

Sammanfattning av domen

1.      Förfarande – Anhängiggörande vid förstainstansrätten med stöd av en skiljedomsklausul – Villkor – Förekomsten av ett kontrakt – Förhållandet mellan anbudsgivaren som tilldelats kontrakt på leverans av livsmedelsbistånd och kommissionen – Kontraktsrättslig natur

(Rådets förordning nr 2802/98; kommissionens förordning nr 111/1999, artikel 16)

2.      Förfarande – Anhängiggörande vid förstainstansrätten med stöd av en skiljedomsklausul – Yrkande om dröjsmålsränta – Upptagande till sakprövning

3.      Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Livsmedelsbistånd – Verkställighet – Anbudsförfarande för transport av skummjölkspulver – Skyldighet för anbudsgivaren som tilldelats kontraktet att svara för lastningen av varorna – Föreligger inte – Principen om god förvaltning av gemenskapens finansiella medel

(Kommissionens förordningar nr 1643/89 och nr 1815/1999, artikel 2)

4.      Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Livsmedelsbistånd – Verkställighet – Anbudsförfarande för transport av nötkött – Skyldighet för anbudsgivaren som tilldelats kontraktet att svara för lastningen av varorna

(Kommissionens förordningar nr 1643/89 och nr 1799/1999, artikel 2)

5.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väcks – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Ansökan om ersättning för skada som vållats av en gemenskapsinstitution

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

1.      Att det inte finns någon uttrycklig avtalsrättslig kvalificering genom vilken kommissionen tilldelar en anbudsgivare kontraktet på leverans av skummjölkspulver enligt förordning nr 111/1999 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2802/98 innebär för den skull inte att det kan uteslutas att förhållandet mellan kommissionen och anbudsgivaren kan anses vara ett avtalsförhållande. I och med att kommissionen accepterade sökandens anbud har det nämligen uppkommit ett rättsförhållande mellan de båda och därigenom ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, och förhållandet uppfyller villkoren för att ett ömsesidigt förbindande avtal skall anses vara för handen. Klausulen i artikel 16 i förordning nr 111/1999, enligt vilken Europeiska gemenskapernas domstol är behörig att avgöra varje tvist som följer av uppfyllandet, det bristande uppfyllandet eller tolkningen av villkoren för leveranser som utförs i enlighet med denna förordning, får härvid rimligen endast betydelse om det föreligger ett avtalsförhållande mellan kommissionen och en kontraktsinnehavare som sökanden.

(se punkterna 85–87)

2.      Det är allmänt vedertaget att dröjsmål med betalning medför en skada som borgenären skall ersättas för. Inom gemenskapsrätten anses denna ersättningsskyldighet utgöra en allmän rättsprincip. I den mån ett yrkande avser betalning av dröjsmålsränta såsom en schablonmässigt beräknad och abstrakt ersättning, behöver det inte anges någon särskild grund. Yrkandet kan mot denna bakgrund tas upp till sakprövning.

(se punkterna 90 och 91)

3.      Artikel 2 i förordning nr 1815/1999 om leverans av skummjölkspulver till Ryssland, enligt vilken leveransen som kontraktsinnehavaren utför, förutom transporten, skall omfatta övertagande av varorna vid lastningskajen ur interventionsorganens lager, kan inte få till verkan att kontraktsinnehavaren i fråga får svara för den faktiska lastningen av varorna, i den mån lastningen redan är föremål för separat gemenskapsfinansiering enligt förordning nr 1643/89 om fastställande av de schablonbelopp som skall användas vid finansiering av materiella transaktioner i samband med offentlig lagring av jordbruksprodukter. Principen om god förvaltning av gemenskapens finansiella medel utgör hinder för att transaktionen skall betalas ännu en gång genom att den anförtros den som har tilldelats leveranskontraktet inom ramen för det anbudsförfarande som öppnats genom nämnda förordning nr 1815/1999 för att bestämma kostnaderna för transport av skummjölkspulver från interventionslager till vissa bestämmelseorter i Ryssland. Då det inte kan ankomma på kontraktsinnehavaren att svara för lastningen av varorna, ankommer detta ansvar följaktligen på kommissionen i egenskap av part i ett leveransavtal inom ramen för vilket lastningen är ett arbete som med nödvändighet vidtas först för att det därefter skall bli möjligt att förflytta varorna.

(se punkterna 132–134 och 136)

4.      Artikel 2 i förordning nr 1799/1999 om leverans av nötkött till Ryssland, enligt vilken leveransen som kontraktsinnehavaren utför, förutom transporten, skall omfatta övertagande av varorna vid lastningskajen ur interventionsorganens lager, utgör inte hinder för att detta övertagande av varorna omfattar lastningen av desamma, i den mån lastningen inte är föremål för separat gemenskapsfinansiering enligt förordning nr 1643/89 om fastställande av de schablonbelopp som skall användas vid finansiering av materiella transaktioner i samband med offentlig lagring av jordbruksprodukter. Då nämnda lastning omfattas av leveransavtalet mellan kontraktsinnehavaren och kommissionen, ankommer den följaktligen på kommissionen enligt det anbudsförfarande som öppnats genom nämnda förordning nr 1799/1999 för att bestämma kostnaderna för transport av vissa partier nötkött från interventionslager till vissa bestämmelseorter i Ryssland.

(se punkterna 148 och 149)

5.      För att uppfylla kraven i artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler skall en ansökan om ersättning för skada som har vållats av en gemenskapsinstitution, där ansökan grundas på gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar, innehålla uppgifter som gör det möjligt att fastställa vilket handlande sökanden lägger institutionen till last och skälen till att han anser att det finns ett orsakssamband mellan detta handlande och den skada som han påstår sig ha lidit samt arten och omfattningen av denna skada.

(se punkt 176)