TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)

den 13 september 2013 (*)

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för paraffinvax – Marknaden för råparaffin – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Fastställande av priser och uppdelning av marknader – Bevis för att konkurrensbegränsande samverkan föreligger – Begreppet en enda, fortlöpande överträdelse – Överträdelsens varaktighet – Avbrott i överträdelsen – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Likabehandling – Oskuldspresumtion – Ansvar för överträdelsen – Moderbolagets ansvar för dotterbolagens överträdelser av konkurrensregler – Moderbolagets avgörande inflytande – Presumtion vid helägda dotterbolag – Proportionalitet – Avrundningsmetod – Obegränsad behörighet”

I mål T-566/08,

Total Raffinage Marketing, Puteaux (Frankrike), företrätt av advokaterna A. Vandencasteele, C. Falmagne, C. Lemaire och S. Naudin,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av F. Castillo de la Torre och A. Biolan, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten N. Coutrelis,

svarande,

angående en talan om, i första hand, delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut C (2008) 5476 slutlig av den 1 oktober 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/C.39181 – Ljusmassa) och, i andra hand, nedsättning av det bötesbelopp som sökanden ålagts

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av ordföranden O. Czúcz (referent), samt domarna I. Labucka och K. O’Higgins,

justitiesekreterare: handläggaren C. Kristensen,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 20 oktober 2010,

följande

Dom

 Bakgrund till tvisten

1        Europeiska gemenskapernas kommission konstaterade, genom beslut C(2008) 5476 slutlig av den 1 oktober 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/C.39181 – Ljusmassa) (nedan kallat det angripna beslutet), att sökanden Total Raffinage Marketing SA (tidigare Total France SA) och dess moderbolag Total SA som äger 100 procent av dess kapital, tillsammans med andra bolag hade åsidosatt artikel 81.1 EG och artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) genom att delta i en kartell på marknaden för paraffinvax och på den tyska marknaden för råparaffin.

2        Det angripna beslutet riktade sig till sökanden och dess moderbolag Total SA (nedan tillsammans kallade Totalkoncernen eller Total) samt följande bolag: ENI SpA, Esso Deutschland GmbH, Esso Société Anonyme Française, ExxonMobil Petroleum and Chemical, BVBA och Exxon Mobil Corp (nedan tillsammans kallade ExxonMobil), H&R ChemPharm GmbH, H&R Wax Company Vertrieb GmbH och Hansen & Rosenthal KG (nedan tillsammans kallade H&R), Tudapetrol Mineralölerzeugnisse Nils Hansen KG, MOL Nyrt., Repsol YPF Lubricantes y Especialidades SA, Repsol Petróleo SA och Repsol YPF SA (nedan tillsammans kallade Repsol), Sasol Wax GmbH, Sasol Wax. International AG, Sasol Holding in Germany GmbH och Sasol Ltd (nedan tillsammans kallade Sasol), Shell Deutschland Oil GmbH, Shell Deutschland Schmierstoff GmbH, Deutsche Shell GmbH, Shell International Petroleum Company Ltd, Shell Petroleum Company Ltd, Shell Petroleum NV och Shell Transport and Trading Company Ltd (nedan tillsammans kallade Shell) samt RWE Dea AG och RWE AG (nedan tillsammans kallade RWE) (skäl 1 i det angripna beslutet).

3        Paraffinvax tillverkas ur råolja i raffinaderier. Det används för tillverkning av olika produkter, t.ex. stearinljus, kemikalier, däck och fordonsrelaterade produkter, och används också i gummi-, förpacknings-, lim- och tuggummiindustrin (skäl 4 i det angripna beslutet).

4        Råparaffin är den råvara som behövs för tillverkning av paraffinvax. Det tillverkas i raffinaderier som en biprodukt vid produktion av basoljor från råolja. Det säljs också till slutkunder, exempelvis till tillverkare av spånskivor (skäl 5 i det angripna beslutet).

5        Kommissionen inledde sin undersökning efter det att Shell Deutschland Schmierstoff, genom skrivelse av den 17 mars 2005, informerat den om att det föreligger ett konkurrensbegränsande samarbete och gav in en ansökan om immunitet med stöd av kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, 2002, s. 3) (nedan kallat 2002 års meddelande om samarbete) (skäl 72 i det angripna beslutet).

6        Den 28 och 29 april 2005 genomförde kommissionen, med tillämpning av artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1), inspektioner på plats hos H&R/Tudapetrol, ENI och MOL samt i de lokaler som tillhörde bolagen i koncernerna Sasol, ExxonMobil, Repsol och Total (skäl 75 i det angripna beslutet).

7        Den 29 maj 2007 riktade kommissionen ett meddelande om invändningar till de bolag som anges ovan i punkt 2, bland annat Total France (skäl 85 i det angripna beslutet). Genom en skrivelse av den 14 augusti 2007 besvarade Total France meddelandet om invändningar.

8        Den 10 och 11 december 2007 genomförde kommissionen ett muntligt hörande i vilket Total France deltog (skäl 91 i det angripna beslutet).

9        Kommissionen konstaterade i det angripna beslutet, mot bakgrund av de bevis den förfogade över, att de bolag till vilka beslutet riktade sig, vilka utgjorde majoriteten av tillverkarna av paraffinvax och råparaffin inom EES, hade gjort sig skyldiga till en enda, komplex och fortlöpande överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet inom EES-området. Överträdelsen bestod av avtal eller samordnade förfaranden avseende fastställande av priser samt utbyte och utlämnande av känslig affärsinformation som berör paraffinvax (nedan kallad den första delen av överträdelsen). Vad gäller RWE (senare Shell), ExxonMobil, MOL, Repsol, Sasol och Total, inbegrep den överträdelse som berörde paraffinvax även uppdelning av kunder eller marknader (nedan kallad den andra delen av överträdelsen). Dessutom avsåg den överträdelse som RWE, ExxonMobil, Sasol och Total hade gjort sig skyldiga till även råparaffin som såldes till slutkunder på den tyska marknaden (nedan kallad den del av överträdelsen som avser råparaffin) (skälen 2, 95 och 328 samt artikel 1 i det angripna beslutet).

10      Överträdelserna begicks vid de konkurrensbegränsande möten som deltagarna kallade ”tekniska möten” eller ibland ”Blauer Salon möten” och vid ”möten avseende råparaffin”, som särskilt avsåg frågor avseende råparaffin.

11      Enligt det angripna beslutet deltog anställda hos Total France direkt i överträdelsen under hela perioden. Kommissionen fann således att Total France var ansvarigt på grund av sitt deltagande i kartellen (skälen 555 och 556 i det angripna beslutet). Dessutom innehades 98 procent av aktiekapitalet i Total France mellan år 1990 och tidpunkten för överträdelsens upphörande direkt eller indirekt av Total SA. Kommissionen konstaterade att det därför kunde presumeras att Total SA utövade ett avgörande inflytande över Total France, eftersom de båda bolagen utgör ett och samma företag (skälen 557–559 i det angripna beslutet). Som svar på en muntlig fråga under sammanträdet för behandlingen av frågan huruvida moderbolaget skulle åläggas ansvar hänvisade sökanden till alla de uppgifter som TOTAL SA lämnat i det förenade målet T‑548/08, Total SA mot kommissionen, i vilket dom meddelas denna dag. I det målet anförde Total SA, som svar på en skriftlig fråga från tribunalen, att den under den omtvistade perioden direkt eller indirekt ägde samtliga andelar i Total France.

12      Det bötesbelopp som har ålagts i förevarande fall har beräknats på grundval av riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2) (nedan kallade 2006 års riktlinjer), vilka var i kraft den dag då meddelandet om invändningar delgavs de bolag som anges ovan i punkt 2.

13      Vad gäller sökanden beaktade kommissionen först och främst det årliga försäljningsvärdet på den berörda marknaden. Detta uppgick till 31 133 865 euro (varav 1 993 620 euro för råparaffin).

14      Med hänsyn till överträdelsens svårighetsgrad beaktade kommissionen 18 procent av det årliga försäljningsvärdet för paraffinvax och 15 procent av det årliga försäljningsvärdet för råparaffin. De på så sätt beräknande beloppen multiplicerades på grund av överträdelsens varaktighet med koefficienten 13 för paraffinvax och 7 för råparaffin. Med tillämpning av punkt 25 i 2006 års riktlinjer höjde kommissionen grundbeloppet med ett ytterligare belopp (avgift för deltagande i kartellen) som utgjorde 18 procent av det årliga försäljningsvärdet för paraffinvax och 15 procent av det årliga försäljningsvärdet för råparaffin. Kommissionen fastställde således grundbeloppet för Total till 75 390 000 (skäl 671 i det angripna beslutet).

15      Kommissionen beaktade inte några försvårande eller förmildrande omständigheter för sökandens del varför grundbeloppet för böterna inte justerades på denna grund. Kommissionen fastställde dock i avskräckande syfte, med beaktande av att Total-koncernen har en betydande total omsättning, med tillämpning av punkt 30 i 2006 års riktlinjer en koefficient på 1,7. Genom att multiplicera basbeloppet med denna koefficient kom kommissionen fram till det justerade basbeloppet för böterna på 128 163 000 euro.

16      Eftersom bötesbeloppet inte nedsattes med stöd av kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, 2002, s. 3) motsvarar det justerade grundbeloppet på 128 163 000 euro det sammanlagda bötesbeloppet (skäl 785 i det angripna beslutet).

17      Det angripna beslutet innehåller bland annat följande bestämmelser:

”Artikel 1

Följande företag har överträtt artikel 81.1 [EG] och, från och med den 1 januari 1994, artikel 53.1 i EES-avtalet, genom att under de angivna perioderna delta i en fortlöpande överenskommelse och/eller ett samordnat förfarande inom paraffinvaxsektorn på den gemensamma marknaden och från och med den 1 januari 1994 inom EES.

…

Total France SA: 3 september 1992–28 april 2005, och

Total SA: 3 september 1992–28 april 2005.

För följande företag inbegrep denna överträdelse för de angivna perioderna även råparaffin som såldes till slutkunder på den tyska marknaden:

Total France SA: 30 oktober 1997–12 maj 2004, och

Total SA: 30 oktober 1997–12 maj 2004.

…

Artikel 2

För de överträdelser som avses i artikel 1 åläggs följande böter:

ENI SpA: 29 120 000 euro

Esso Société Anonyme Française: 83 588 400 euro

varav solidariskt ansvariga med

ExxonMobil Petroleum and Chemical BVBA och ExxonMobi1 Corporation för 34 670 400 euro, varav solidariskt ansvariga med Esso Deutschland GmbH för 27 081 600 euro,

Tudapetrol Mineralölerzeugnisse Nils Hansen KG: 12 000 000 euro

Hansen & Rosenthal KG gemensamt och solidariskt ansvarigt med H&R Wax Company Vertrieb GmbH: 24 000 000 euro,

varav solidariskt ansvariga med

H&R ChemPharm GmbH för 22 000 000 euro,

MOL Nyrt.: 23 700 000 euro,

Repsol YPF Lubricantes y Especialidades SA gemensamt och solidariskt ansvariga med Repsol Petróleo SA et Repsol YPF SA: 19 800 000 euro

Sasol Wax GmbH: 318 200 000 euro

varav solidariskt ansvarigt med

Sasol Wax International AG, Sasol Holding in Germany GmbH och Sasol Limited för 250 700 000 euro,

Shell Deutschland Oil GmbH, Shell Deutschland Schmierstoff GmbH, Deutsche Shell GmbH, Shell International Petroleum Company Limited, the Shell Petroleum Company Limited, Shell Petroleum NV och the Shell Transport and Trading Company Limited: 0 euro

RWE-Dea AG gemensamt och solidariskt ansvarigt med RWE AG: 37 440 000 euro,

Total France SA gemensamt och solidariskt ansvarigt med Total SA: 128 163 000 euro.”

 Förfarandet och parternas yrkanden

18      Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 17 december 2008.

19      Sökanden yrkar att tribunalen ska

–        ogiltigförklara artiklarna 1 och 2 i det angripna beslutet i den del det avser sökanden,

–        påtagligt sätta ned det bötesbelopp som sökanden ålagts i artikel 2 i det angripna beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

20      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

21      Sökanden har åberopat elva grunder till stöd för sina yrkanden om delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet och nedsättning av de böter som bolaget ålagts.

22      Den första grunden avser åsidosättande av artikel 81 EG och motiveringsskyldigheten vad gäller bedömningen av den del av överträdelsen som avser råparaffin. Den andra grunden avser åsidosättande av artikel 81 EG och motiveringsskyldigheten vad gäller genomförande av de samordnade förfarandena avseende paraffinvax. Den tredje grunden avser åsidosättande av artikel 81 EG och principerna om oskuldspresumtion, rättssäkerhet och likabehandling i fråga om sökandens deltagande i överträdelsen efter den 12 maj 2004. Den fjärde grunden avser åsidosättande av artikel 81 EG och principen om oskuldspresumtion i den del kommissionen underlåtit att beakta avbrottet i sökandens deltagande i de aktuella förfarandena. Den femte grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten och 2006 års riktlinjer till följd av att det inte beaktades att kartellen inte genomfördes. Den sjätte grunden avser att motiveringsskyldigheten och 2006 års riktlinjer åsidosatts vid fastställandet av den referensperiod som ska beaktas vid beräkningen av grundbeloppet. Den sjunde grunden avser åsidosättande av 2006 års riktlinjer och proportionalitetsprincipen i den del som avser fastställandet av den procentsats av försäljningsvärdet för råparaffin som ska beaktas. Den åttonde grunden avser åsidosättande av förordning nr 1/2003 och proportionalitetsprincipen samt principerna om likabehandling och oskuldpresumtion vad gäller den beräkningsmetod som fastställs i 2006 års riktlinjer. Den nionde grunden avser åsidosättande av 2006 års riktlinjer, principen om att straff och påföljder ska vara individuella och proportionalitetsprincipen vid fastställandet av tilläggsbeloppet för böterna i avskräckande syfte. Den tionde grunden avser att proportionalitetsprincipen åsidosattes vid fastställandet av bötesbeloppet. Den elfte grunden avser åsidosättande av artikel 81 EG i den del som moderbolaget, Total SA, tillskrevs ansvar för Total Frances konkurrensbegränsande beteende. Under förhandlingen gjorde sökanden gällande en tolfte grund som avser åsidosättande av dess rätt till försvar till följd av att omsättningen för de övriga bolagen i Totalkoncernen inkluderats i det försäljningsvärde som använts vid beräkningen av böterna.

23      Tribunalen anser att det är lämpligt att först pröva den andra grunden.

1.     Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 81 EG och motiveringsskyldigheten vad gäller förfarandena avseende paraffinvax

24      Det ska inledningsvis erinras om att kommissionen, i skäl 2 i det angripna beslutet under rubriken ”Sammanfattning av överträdelsen”, anförde att de företag som beslutet riktade sig till hade deltagit i en enda komplex och fortlöpande överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet. Vad gäller paraffinvax bestod överträdelsen i ”avtal eller samordnade förfaranden avseende fastställande av priser och utbyte och utlämnande av känslig affärsinformation” (den första delen av överträdelsen) och uppdelning av kunder och marknader (den andra delen av överträdelsen).

25      Sökanden har gjort gällande att kommissionens bevisvärdering avseende de två första delarna av överträdelsen avseende paraffinvax är felaktig. Kommissionen har således åsidosatt artikel 81EG och sin motiveringsskyldighet.

26      Sökanden har genom den första delgrunden gjort gällande att bland det handlande som avses i den första delen av överträdelsen har enbart utbytet av information avseende situationen på marknaden för paraffinvax, försäljningsvolymer och de priser som tillämpades visats, medan avtal eller samordnade förfaranden avseende fastställande av priser för paraffinvax inte med framgång kan läggas sökanden till last på grundval av de uppgifter som framgår av handlingarna i ärendet.

27      Sökanden har genom den andra delgrunden anfört att kommissionen rättsstridigt har underlåtit att beakta att det saknas bevis för att avtalet om fastställande av priser har genomförts.

28      Sökanden har genom den tredje delgrunden hävdat att kommissionen på grundval av den bevisning som framgår av handlingarna i ärendet inte kunde fastställa att sökanden deltagit i den andra delen av överträdelserna, det vill säga i uppdelningen av geografiska marknader och kunder vid de tekniska mötena avseende paraffinvax.

29      Sökanden har genom den fjärde delgrunden gjort gällande att den ekonomiska analys av försäljningspriserna som bolaget lämnat vederlägger påståendet om att bolaget deltagit i ett avtal om fastställande av priser.

 Inledande anmärkningar

 Begreppet avtal och samordnade förfaranden

30      Enligt artikel 81.1 EG är alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden oförenliga med den gemensamma marknaden och förbjudna.

31      För att det ska vara fråga om ett avtal i den mening som avses i artikel 81.1 EG är det tillräckligt att de aktuella företagen har gett uttryck för sin gemensamma vilja att agera på marknaden på ett bestämt sätt (förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål T‑7/89, Hercules Chemicals mot kommissionen, REG 1991, s. II‑1711, svensk specialutgåva, volym 11, s. II‑83, punkt 256, och av den 20 mars 2002 i mål T‑9/99, HFB m.fl. mot kommissionen, REG 2002, s. II‑1487, punkt 199).

32      Ett avtal, i den mening som avses i artikel 81.1 EG, kan anses ha ingåtts om det framgår att de berörda parterna har samstämmiga önskemål vad gäller principen att begränsa konkurrensen, även om konkurrensbegränsningens former fortfarande är föremål för förhandlingar (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 31 nämnda målet HFB Holding m.fl. mot kommissionen, punkterna 151−157 och 206).

33      Begreppet samordnat förfarande avser en form av samordning mellan företag som, utan att ha drivits så långt som till genomförande av ett avtal i snäv bemärkelse, innebär att konkurrensens risker medvetet ersätts med ett praktiskt samarbete dem emellan (domstolens dom av den 8 juli 1999 i mål C‑49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni, REG 1999, s. I‑4125, punkt 115, och av den 8 juli 1999 i mål C‑199/92 P, Hüls mot kommissionen, REG 1999, s. I‑4287, punkt 158).

34      Artikel 81.1 EG utgör härvid hinder mot att det förekommer direkta eller indirekta kontakter mellan ekonomiska aktörer som är ägnade antingen att påverka en faktisk eller potentiell konkurrents beteende på marknaden eller att för en sådan konkurrent avslöja det beteende som den berörda ekonomiska aktören har beslutat eller överväger att själv tillämpa på marknaden, när dessa kontakter har till syfte eller resultat att begränsa konkurrensen (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 33 nämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkterna 116 och 117).

 Principerna för bevisvärdering

35      Enligt rättspraxis ska kommissionen lägga fram bevisning för de överträdelser som den har konstaterat och därvid anföra sådan bevisning som krävs för att styrka att de faktiska omständigheter som utgör en överträdelse verkligen har förelegat (se domstolens dom av den 17 december 1998 i mål C‑185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen, REG 1998, s. I‑8417, punkt 58, och förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 i de förenade målen T‑44/02 OP, T‑54/02 OP, T‑56/02 OP, T‑60/02 OP och T‑61/02 OP, Dresdner Bank m.fl. mot kommissionen, REG 2006, s. II‑3567, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

36      När det gäller räckvidden av domstolsprövningen ska tribunalen, enligt fast rättspraxis, generellt göra en fullständig prövning av huruvida förutsättningarna för tillämpning av artikel 81.1 EG är uppfyllda när en talan om ogiltigförklaring av ett beslut som har antagits med stöd av samma bestämmelse har väckts vid den (se förstainstansrättens dom av den 26 oktober 2000 i mål T‑41/96, Bayer mot kommissionen, REG 2000, s. II‑3383, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

37      Om domstolen härvid anser att det föreligger tvivel ska den döma till fördel för det företag som är adressat till beslutet i vilket överträdelsen konstateras. Domstolen kan således inte fastställa att kommissionen har styrkt att den aktuella överträdelsen förelegat om denna fråga enligt domstolen fortfarande är föremål för tvivel, exempelvis vid prövningen av en talan om ogiltigförklaring av ett beslut om påförande av böter (domen i de ovan i punkt 35 nämnda förenade målen Dresdner Bank m.fl. mot kommissionen, punkt 60).

38      I den sistnämnda situationen är det nämligen nödvändigt att beakta principen om oskuldspresumtion, som bland annat följer av artikel 6.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken undertecknades i Rom den 4 november 1950. Oskuldspresumtionen är en av de grundläggande rättigheterna i unionsrätten. Med hänsyn till arten av de överträdelserna och de därtill knutna påföljderna samt till påföljdernas stränghet, ska principen om oskuldspresumtion tillämpas i bland annat förfaranden rörande åsidosättanden av konkurrensregler som gäller företag och som kan leda till ålägganden av böter eller viten (se, för ett liknande resonemang, domen i de ovan i punkt 35 nämnda förenade målen Dresdner Bank m.fl. mot kommissionen, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

39      Kommissionen måste således lägga fram exakt och samstämmig bevisning till stöd för att överträdelsen har ägt rum. Här ska det emellertid betonas att varje bevis som kommissionen har åberopat inte nödvändigtvis måste motsvara dessa kriterier med avseende på varje del av överträdelsen. Det är tillräckligt att en samlad bedömning av alla indicier som institutionen åberopat motsvarar detta krav (se domen i de ovan i punkt 44 nämnda förenade målen Dresdner Bank m.fl. mot kommissionen, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

40      De indicier som kommissionen åberopar i det angripna beslutet för att styrka att ett företag åsidosatt artikel 81.1 EG ska inte beaktas vart och ett för sig, utan som en helhet (se förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 i mål T‑53/03, BPB mot kommissionen, REG 2008, s. II‑1333, punkt 185 och där angiven rättspraxis).

41      I praktiken tvingas kommissionen ofta styrka att en överträdelse föreligger när bevisläget är svårt, eftersom flera år kan ha förflutit sedan de omständigheter inträffade som legat till grund för överträdelsen och flera av de företag som är föremål för utredning kan ha underlåtit att samarbeta aktivt med kommissionen. Det ankommer visserligen med nödvändighet på kommissionen att styrka att ett rättsstridigt avtal om fastställande av priser har slutits, men det vore att gå för långt att dessutom fordra att kommissionen förebringar bevisning för det specifika sätt på vilket detta skulle genomföras. Det vore nämligen för enkelt för ett företag som gjort sig skyldigt till en överträdelse att undkomma påföljder om det kunde ha framgång med att åberopa att de upplysningar som framlagts beträffande hur ett rättsstridigt avtal genomförts var vaga, när det styrkts att ett avtal förelegat och att det haft ett konkurrensbegränsande syfte. Företagen kan försvara sig i en sådan situation såvitt de har möjlighet att kommentera all bevisning som kommissionen åberopat mot dem (förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i de förenade målen T‑67/00, T‑68/00, T‑71/00 och T‑78/00, JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. II‑2501, punkt 203).

42      När det gäller den bevisning som kan åberopas för att styrka en överträdelse av artikel 81 EG är det nämligen principen om fri bevisprövning som gäller i unionsrätten (förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i mål T‑50/00, Dalmine mot kommissionen, REG 2004, s. II‑2395, punkt 72).

43      När det gäller de olika uppgifternas bevisvärde finns det ett enda relevant kriterium för att värdera framlagd bevisning, nämligen dess trovärdighet (domen i det ovan i punkt 42 nämnda målet Dalmine mot kommissionen, punkt 72).

44      Enligt de allmänna reglerna för bevisning beror en handlings trovärdighet och därmed dess bevisvärde på dess ursprung, omständigheterna vid dess upprättande, dess avsedda mottagare och dess innehåll (förstainstansrättens dom av den 15 mars 2000 i de förenade målen T‑25/95, T‑26/95, T‑30/95–T‑32/95, T‑34/95–T‑39/95, T‑42/95–T‑46/95, T‑48/95, T‑50/95–T‑65/95, T‑68/95–T‑71/95, T‑87/95, T‑88/95, T‑103/95 och T‑104/95, Cimenteries CBR m.fl. mot kommissionen, REG 2000, s. II‑491, punkterna 1053 och 1838).

45      När kommissionens enda underlag för att dra slutsatsen att det föreligger en överträdelse är de berörda företagens beteende på marknaden, räcker det att dessa företag visar att det föreligger omständigheter som, genom att kasta ett annat ljus över de omständigheter som kommissionen har styrkt, gör det möjligt att ge en annan trolig förklaring till dessa omständigheter än den som kommissionen har lagt till grund för sin slutsats att det har skett en överträdelse av unionens konkurrensregler (se, för ett liknande resonemang, domen i de ovan i punkt 41 nämnda förenade målen, JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkt 186).

46      I de fall där kommissionen har grundat sig på skriftlig bevisning ankommer det däremot på de berörda företagen att inte endast framlägga ett möjligt alternativ till kommissionens ställningstagande, utan att visa att bevisningen i det ifrågasatta beslutet är otillräcklig för att fastslå att överträdelsen förelegat (domen i de ovan i punkt 41 nämnda förenade målen, JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkt 187). En sådan bevisprövning utgör inte ett åsidosättande av oskuldspresumtionen (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 8 juli 1999 i mål C‑235/92 P, Montecatini mot kommissionen, REG 1999, s. I‑4539, punkt 181).

47      Eftersom förbudet mot att delta i konkurrensbegränsande förfaranden och avtal och de påföljder som kan påföras dem som bryter mot förbudet är väl kända, är det vanligt att den verksamhet som dessa förfaranden och avtal medför bedrivs i hemlighet, att mötena äger rum i hemlighet, och att därtill hörande dokumentation begränsas till ett minimum. Det kan följaktligen inte krävas att kommissionen ska förebringa bevisning som på ett uttryckligt sätt påvisar att de berörda aktörerna varit i kontakt med varandra. Även om kommissionen upptäcker sådana handlingar är dessa vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning. Förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal kan alltså härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som, när de beaktas tillsammans och när annan hållbar förklaring saknas, kan utgöra bevisning för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett (domstolens dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I‑123, punkterna 55−57, se även domen i de ovan i punkt 35 förenade målen Dresdner Bank m.fl. mot kommissionen, punkterna 64 och 65 och där angiven rättspraxis).

48      Av principen om fri bevisprövning följer att avsaknad av skriftlig bevisning visserligen kan visa sig vara relevant vid den sammantagna bedömningen av de indicier som kommissionen har åberopat, men att en sådan avsaknad inte i sig medför att det berörda företaget kan kullkasta kommissionens påståenden genom att lämna en alternativ förklaring till de faktiska omständigheterna. Så är nämligen endast fallet om den bevisning som kommissionen har lagt fram inte styrker överträdelsens existens på ett sådant sätt att det inte föreligger något tvivel och inte krävs någon tolkning (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T‑36/05, Coats Holdings och Coats mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 74).

49      Ovannämnda rättspraxis kan tillämpas analogt på artikel 53 i EES-avtalet.

 Den första delgrunden: Avsaknad av bevis för att det förelegat avtal eller samordnade förfaranden beträffande fastställande av priser för paraffinvax

50      Sökanden har inom ramen för denna del ifrågasatt de principer som kommissionen tillämpat inom ramen för bevisvärderingen och kritiserat kommissionens värdering av bevisningen avseende de tekniska möten som ligger till grund för kommissionens konstaterande att det förelegat ett avtal eller ett samordnat förfarande avseende fastställande av priser för paraffinvax.

 Beskrivningen av den första delen av överträdelsen i det angripna beslutet

51      I punkt 4.1 i det angripna beslutet, med rubriken ”Grundläggande principer och kartellens verksamhet”, har kommissionen beskrivit innehållet i förfarandena för fastställande av priser på följande sätt:

” …

(106)  De tekniska mötena har alltid delats upp i två delar. En inledande diskussion avseende tekniska frågor följdes av diskussioner av konkurrensbegränsande karaktär om bland annat fastställande av priser, uppdelning av marknader och kunder (i vissa fall) och utbyte och utlämnande av känslig affärsinformation, såsom uppgifter om den aktuella och framtida prispolitiken, kunder, produktionskapaciteter och försäljningsvolymer.

(107)  Diskussionerna avseende priset och potentiella prishöjningar ägde i allmänhet rum i slutet av de tekniska mötena. Sasol inledde i allmänhet diskussionerna om priset men därefter diskuterades priset och strategierna för prispolitiken av samtliga deltagare i tur och ordning. Diskussionerna avsåg prishöjningar och riktpriser för enskilda kunder, allmänna prishöjningar, minimipriser och riktpriser för hela marknaden. Prishöjningarna fastställdes vanligtvis i absoluta tal och inte i procent (till exempel 60 euro per ton för fullraffinerat paraffinvax). Minimipriserna fastställdes inte enbart då det fanns ett avtal om prishöjning, utan även när en prishöjning inte kunde genomföras (till exempel under en period som präglades av prissänkningar).

…

(109) Företrädarna för företagen utbytte dessutom känslig affärsinformation och avslöjade sina allmänna strategier.

(110)  Med undantag för MOL, företräddes företagen av personer i företaget som hade befogenhet att utarbeta en prisstrategi för sitt företag och att fastställa priser för enskilda kunder. …

(111)  Vid de flesta av de tekniska mötena avsåg diskussionerna om priser i allmänhet paraffinvax och sällan enbart olika sorter av paraffinvax (såsom fullraffinerat paraffinvax, halvraffinerat paraffinvax, vaxblandningar, specialistvax, fast paraffinvax och paraffinvax som genomgått hydrofining). Det stod dessutom klart för samtliga företag att priset för samtliga sorter paraffinvax skulle öka med samma belopp eller samma procentsats.

      …

(113) Resultatet av de tekniska mötena genomfördes i allmänhet genom att kunderna underrättades om prishöjningar eller om att existerande priser upphörde att gälla. Tillfälligt fusk och bristande efterlevnad diskuterades vid senare möten (se till exempel skälen 149 och 157). I allmänhet tog ett av de företrädda företagen initiativet och började höja sina priser. Det rörde sig i allmänhet om Sasol, men detta företag begärde ibland att en annan deltagare skulle börja. Strax efter att kunderna hade underrättats av ett företag om dess avsikt att höja priset följde övriga leverantörer efter och tillkännagav också prishöjningar. De personer som företrädde företagen vid de tekniska mötena underrättade de andra om de åtgärder som vidtagits för att genomföra resultatet av de tekniska mötena. Detta skedde muntligen eller genom att en kopia på tillkännagivanden om prishöjningar eller om att de berörda priserna inte längre gällde skickades till ett annat [deltagande] företag eller till alla andra [deltagande] företag. Kommissionen har nämligen upptäckt att sådana tillkännagivanden har utbytts mellan parterna. Ett urval av omkring 150 skrivelser av denna typ har identifierats, vilka cirkulerade bland deltagarna under en period av sex veckor efter de tekniska mötena. Enligt ett avtal fick de företrädda företagen inte utnyttja en prishöjning som överenskommits för att öka sina marknadsandelar. Detta har inte bestritts i svaren på meddelandet om invändningar.”

52      I punkt 4.2 i det angripna beslutet, med rubriken ”Utförlig redogörelse avseende de tekniska mötena”, upprättade kommissionen inledningsvis en sammanfattande tabell där orten och tidpunkten för de tekniska mötena samt de deltagande företagen angavs (skäl 124 i det angripna beslutet). Därefter prövade kommissionen den bevisning som fanns för vart och ett av de tekniska mötena (skälen 126–177 i det angripna beslutet).

53      I punkt 5.3 i det angripna beslutet, med rubriken ”Den aktuella överträdelseens art”, angav kommissionen de principer för kvalificeringen av det konkurrensbegränsande beteendet som skulle tillämpas i förevarande fall.

”…

(205) Kommissionen behöver inte avgöra om en komplex överträdelse som pågått under lång är [ett avtal eller ett samordnat förfarande]. Begreppen [avtal och samordnade förfaranden] är vaga och kan överlappa varandra. Det konkurrensbegränsande beteendet kan också variera från en tid till en annan, eller så kan dess mekanismer anpassas eller förstärkas för att beakta nya tendenser. Det kanske inte ens är möjligt att göra en sådan åtskillnad, eftersom en överträdelse kan uppvisa drag hos båda dessa former av förbjudet beteende, medan vissa av dess yttringar kan beskrivas snarare som det ena än det andra. Det vore dock onaturligt att dela upp ett sådant fortlöpande beteende, som karakteriseras av ett enda syfte, genom att behandla det som ett antal separata överträdelser. En kartell kan därför vara ett avtal och ett samordnat förfarande på samma gång. I artikel 81 [EG] finns ingen särskild kvalificering när det gäller en komplex överträdelse av det slag som beskrivs i förevarande beslut.

(206) Om det finns flera deltagare i den konkurrensbegränsande samverkan vars konkurresbegränsande beteende, med beaktande av varaktigheten, skulle kunna vara ett avtal eller ett samordnat förfarandet (komplexa överträdelser) behöver kommissionen inte exakt avgöra till vilken kategori varje typ av beteende hör.”

54      I samma punkt i det angripna beslutet beskrev kommissionen vad överträdelsen bestod i på följande sätt:

”5.3.2 Tillämpning

(210)  Genom de fakta som beskrivits i [punkt] 4 i detta beslut kan det konstateras att samtliga företag som är föremål för förevarande förfarande deltog i kartellverksamhet avseende paraffinvax och, för de företag som angetts i skäl 2, råparaffin … och att de regelbundet deltog i möten vid vilka följande frågor diskuterades:

1)      Fastställande av priser

2)      … uppdelning av kunder och/eller marknader

3)      utlämnande och utbyte av känslig affärsinformation, framför allt om kunder, prissättning, produktionskapaciteter och försäljningsvolymer,

…

5.3.2.2 Fastställande av priser

(240) Av skälen 98, 107, 126, 128, 131, 133, 135, 137, 139, 140, 142, 145, 147, 149, 152, 153, 156, 157, 163, 168, 174, 176 och 177 framgår att de berörda företagen fastställde minimipriser och kom överens om prishöjningar (fastställande av priser).       

(241) ExxonMobil, Repsol, Sasol och Shell har bekräftat att förfaranden för fastställande av priser har ägt rum (se skäl 107) och bekräftade återigen dessa uppgifter under det muntliga hörandet samt i sitt skriftliga svar på meddelandet om invändningar.”

55      Vad gäller sökanden framgår av bilagan till det angripna beslutet att företaget hade närvarat vid 39 tekniska möten och ”möten avseende råparaffin” av totalt 51 möten som ägde rum under den period då sökanden deltog i kartellen, det vill säga mellan den 3 september 1992 och den 28 april 2005.

 Bevisvärdet av den bevisning som kommissionen har inhämtat

56      Inledningsvis ska tribunalen göra en bedömning av den bevisning som avser innehållet i de diskussioner som fördes vid de tekniska mötena och som ligger till grund för kommissionens angripna beslut. Denna bevisning består av uttalanden av företag och av anteckningar som vid den aktuella tiden gjordes avseende de tekniska mötena, antingen vid ett enskilt tekniskt möte eller strax därefter, och som redogör för vad som avhandlats vid de diskussioner som fördes.

57      Sökanden har i detta avseende ifrågasatt de principer som kommissionen tillämpat i det angripna beslutet för att tolka bevisningen samt bevisvärdet av uttalandena och annan skriftlig bevisning.

–       Företagens uttalanden

58      Det bör erinras om att de tekniska mötena enligt Sasols uttalande av den 12 maj 2005 i allmänhet gav upphov till kartellverksamhet, i den mån som prishöjningar och prissänkningar diskuterades och information om bruttopriser och kapacitetsplanläggning utbyttes vid mötena.

59      Enligt Repsols uttalande av den 19 maj 2005 diskuterades den prisnivå som tillämpades av deltagarna vid de tekniska mötena.

60      Shell anförde att samtliga tekniska möten avsåg fastställande av priser. Enligt företagets uttalande av den 14 juni 2006 hade priserna för paraffinvax, i vart fall sedan år 1999, när företagets företrädare, som avlade vittnesmål, började delta i de tekniska mötena, aldrig beslutats ensidigt, utan alltid fastställts av konkurrenterna vid de tekniska mötena.

61      Dessutom bekräftade samma företag i samma uttalanden att deltagarna vid flera tekniska möten rent faktiskt hade kommit överens om minimipriser eller om prishöjningar, ibland även om prishöjningsåtgärder. Vidare framgår av ovannämnda uttalande att Total fullständigt deltog fullt ut i de konkurrensbegränsande förfarandena.

62      Kommissionen hänvisade till de aktuella uttalandena (se ovan punkterna 58–61) i skälen 107 och 113 i det angripna beslutet.

63      Sökanden har i denna del anfört följande. De uttalanden som gjordes inom ramen för meddelandet om 2002 års samarbete har ett begränsat bevisvärde, framför allt då de inte stöds av annan bevisning. Uttalandena är i sig subjektiva och tenderar att ”klandra andra snarare än den som uttalar sig”. Sasol och Repsol har dessutom redogjort för överträdelsens allvar ”på kommissionens initiativ” och för att behålla möjligheten till en fördelaktigare behandling, vilket de ansökt om inom ramen för ovannämnda meddelande.

64      Det bör erinras om att sådana argument redan har prövats och underkänts av unionsdomstolarna.

65      Enligt rättspraxis finns det inte någon unionsrättslig bestämmelse eller allmän princip som utgör hinder för att kommissionen mot ett företag åberopar uttalanden från andra företag som klandras för att ha deltagit i den konkurrensbegränsande samverkan. En sådan bestämmelse eller princip skulle göra det omöjligt för kommissionen att styrka beteenden som strider mot artikel 81 EG, vilket vore oförenligt med kommissionens uppgift att övervaka att dessa bestämmelser tillämpas på rätt sätt (domen i de ovan i punkt 41 nämnda förenade målen JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkt 192).

66      När det gäller uttalanden kan ett särskilt högt bevisvärde tillmätas de uttalanden som för det första är trovärdiga, för det andra görs i ett företags namn, för det tredje görs av en person som på grund av sitt yrke är skyldig att handla i det företagets intresse, för det fjärde strider mot intresset hos den som gör uttalandet, för det femte görs av en person som direkt har bevittnat de omständigheter som nämns i uttalandet och för det sjätte redovisas skriftligen och på ett genomtänkt och välövervägt sätt (se, för ett liknande resonemang, domen i de ovan i punkt 41 nämnda förenade målen JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkterna 205–210).

67      Viss vaksamhet mot uppgifter som de huvudsakliga deltagarna i en olaglig kartell har lämnat frivilligt kan visserligen i allmänhet vara på sin plats, eftersom sådana deltagare tenderar att vilja förringa betydelsen av sin egen del i överträdelsen och överdriva betydelsen av andras. Att ett företag ansöker om att få immunitet eller nedsättning av bötesbeloppet enligt 2002 års meddelande om samarbete medför emellertid inte med nödvändighet att det företaget får incitament att förvanska bevisningen avseende övriga kartellmedlemmars deltagande. Om ett företag försöker vilseleda kommissionen kan detta nämligen leda till att dess uppriktighet och dess fullständiga samarbetsvilja ifrågasätts, vilket kan äventyra företagets möjligheter att fullt ut dra fördel av 2002 års meddelande om samarbete (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 16 november 2006 i mål T‑120/04, Peróxidos Orgánicos mot kommissionen, REG 2006, s. II‑4441, punkt 70).

68      Tribunalen anser i synnerhet att om någon medger att denne gjort sig skyldig till en överträdelse och därmed tillstår omständigheter som ligger utanför vad som skulle gå att sluta sig till direkt utifrån de ifrågavarande handlingarna, utvisar detta förhållande, om inte motsatsen framgår av särskilda omständigheter, att denne har beslutat sig för att säga sanningen. Uttalanden som går emot den som avgett dem ska sålunda i princip anses utgöra särskilt trovärdig bevisning (förstainstansrättens dom i de ovan i punkt 41 nämnda förenade målen JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkterna 211 och 212, av den 26 april 2007 i de förenade målen T‑109/02, T‑118/02, T‑122/02, T‑125/02, T‑126/02, T‑128/02, T‑129/02, T‑132/02 och T‑136/02, Bolloré m.fl. mot kommissionen, REG 2007, s. II‑947, punkt 166, och dom av den 8 juli 2008 i mål T‑54/03, Lafarge mot kommissionen, REG 2008, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 59).

69      I förevarande fall gjordes de ifrågavarande uttalandena, efter moget övervägande, på grundval av vittnesmål från personer som hade deltagit i tekniska möten och de innehåller även anklagelser mot de företag i vars namn de gjorts. Dessutom överensstämmer uttalandena i stora drag med beskrivningen av överträdelsen, vilket ytterligare ökar deras trovärdighet. I den mening som avses i den rättspraxis som nämns ovan i punkt 66 är uttalandena således, i strid med sökandens påståenden, särskilt trovärdiga.

70      Sökanden har inte heller angett några omständigheter eller lagt fram någon bevisning till stöd för sitt påstående att Sasol och Repsol gjorde sina uttalanden på kommissionens initiativ. 2002 års meddelande om samarbete uppmanar inte heller till att överdriva överträdelsens allvar och det kan inte konstateras att detta har skett i förevarande fall. Det bör tvärtom framhållas att Sasols, Repsols och ExxonMobils uttalanden gjordes efter inspektionerna, vilket innebär att dessa företag kunnat ana att chanserna inte var särskilt stora att de var först med att lämna upplysningar som möjliggjorde för kommissionen att besluta om inspektioner eller att konstatera att det förelåg en kartell (se punkt 8 i 2002 års meddelande om samarbete). Enligt deras uppfattning var chanserna stora att de på sin höjd kunde erhålla en maximal nedsättning med 50 procent av bötesbeloppet (se punkt 23 i 2002 års meddelande om samarbete). Under dessa förhållanden förelåg det inte några ekonomiska skäl som kunde ha föranlett de ovannämnda företagen att framställa överträdelsen som allvarligare än den i själva verket var, eftersom en allvarligare överträdelse hade lett till en höjning av det bötesbelopp som de ålagts. Det ska slutligen erinras om att felaktiga uppgifter i uttalandena kan leda till att det aktuella företaget mister rätten att dra fördel av 2002 års meddelande om samarbete (se ovan punkt 67).

71      Sökandens argument att de företag som ingett en ansökan inom ramen för 2002 års meddelande om samarbete har uppmuntrats att framställa överträdelsen som allvarligare än den i själva verkat var ska således underkännas.

72      Sökanden har dessutom gjort gällande att kommissionen inte kan lägga uttalanden som gjorts av ett företag till grund för sina slutsatser om uttalandenas riktighet har bestritts av flera andra misstänkta företag och om de inte stöds av annan bevisning.

73      Det följer av fast rättspraxis att ett uttalande från ett företag som anklagas för att ha deltagit i en kartell, vars riktighet har bestritts av flera andra berörda företag, inte kan anses utgöra tillräcklig bevisning för att de sistnämnda har gjort sig skyldiga till överträdelsen, om detta inte stöds av annan bevisning. Kraven på stödbevisningen kan emellertid ställas lägre för det fall de aktuella uttalandena är trovärdiga (domen i de ovan i punkt 41 nämnda förenade målen JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkterna 219 och 220).

74      Kommissionen har i förevarande fall emellertid inte grundat sig på ett uttalande av en enda deltagare som bestritts av andra deltagare, utan på uttalanden som gjorts oberoende av varandra av flera företag, vilka i stora drag överensstämmer med beskrivningen av överträdelsen (se ovan punkterna 58–61). Kommissionen har dessutom grundat sig på flera skriftliga bevis som kompletterar och stöder innehållet i de uttalanden som företagen gjort. En del av denna skriftliga bevisning kommer att prövas nedan i punkt 76 och följande punkter.

75      Uttalandena i fråga utgör således en del av bevisningen som visar att avtal eller samordnade förfaranden avseende fastställande av priser för paraffinvax ingåtts vid de tekniska möten i vilka sökanden deltagit. Sökandens argument genom vilka uttalandenas bevisvärde ifrågasätts ska följaktligen underkännas.

–       Annan skriftlig bevisning

76      Tribunalen påpekar att det i det angripna beslutet hänvisas till ett stort antal skriftliga bevis från den aktuella tiden som återfunnits i de berörda företagens lokaler vid inspektioner. Denna skriftliga bevisning består till största delen av handskrivna anteckningar från MOL och av Sasols protokoll från ”Blauer Salon mötena”.

77      Sökanden har ifrågasatt bevisvärdet av denna skriftliga bevisning. Företaget har gjort gällande att de handskrivna anteckningar som gjordes vid de tekniska mötena, såsom MOL:s anteckningar, inte är uttömmande och innehåller tecken eller symboler vars betydelse endast upphovsmannen känner till. Bevisvärdet av Sasols protokoll från ”Blauer Salon mötena” är begränsat eftersom de inte har upprättats vid de tekniska mötena eller av en person som deltagit i dessa. Vissa uppgifter som återfinns i prokollet härrör dessutom från samtal som fördes utanför de tekniska mötena. Kommissionens argument att protokollen upprättats före den aktuella undersökningen (in tempore non suspecto) måste underkännas, särskilt eftersom de sällan är tydligt skrivna.

78      Tribunalen påpekar att tribunalen och domstolen redan har haft möjlighet att pröva sådana argument, varvid de underkänts.

79      Såsom framgår av den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 47 är det, med hänsyn till att förbudet mot att delta i konkurrensbegränsande förfaranden och avtal liksom de påföljder som kan åläggas den som bryter mot detta förbud är väl kända, således vanligt att den verksamhet som sådana förfaranden och avtal medför bedrivs i hemlighet och att mötena äger rum i lönndom. Av samma skäl begränsas därtill hörande dokumentation för det mesta till ett minimum. Även om kommissionen upptäcker handlingar som uttryckligen bekräftar att aktörer har haft otillåten kontakt med varandra, till exempel mötesprotokoll, är dessa handlingar vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning.

80      Enligt fast rättspraxis bör det vid bedömningen av bevisvärdet av skriftliga bevis dessutom tillmätas stor vikt om en handling har upprättats i omedelbar anslutning till de faktiska omständigheterna (förstainstansrättens dom av den 11 mars 1999 i mål T‑157/94, Ensidesa mot kommissionen, REG 1999, s. II‑707, punkt 312, och av den 16 december 2003 i de förenade målen T‑5/00 och T‑6/00, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied och Technische Unie mot kommissionen, REG 2003, s. II‑5761, punkt 181), eller av en person som direkt har bevittnat dessa omständigheter (se, för ett liknande resonemang, domen i de ovan i punkt 41 nämnda förenade målen JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkt 207).

81      En handling som saknar datum eller underskrift eller som är otydligt skriven kan inte antas sakna bevisvärde, framför allt om dess ursprung, sannolika datering och innehåll kan fastställas med tillräcklig säkerhet (förstainstansrättens dom av den 13 december 2006 i de förenade målen T‑217/03 och T‑245/03, REG 2006, s. II‑4987, punkt 124, se, även för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992 i mål T‑11/89, Shell mot kommissionen, REG 1992, s. II‑757, punkt 86; svensk specialutgåva, volym 12, s. II‑47).

82      Såsom kommissionen påpekat i skäl 215 i det angripna beslutet gjordes MOL:s anteckningar vid mötena av den person som medverkade vid mötena och innehållet i dem är strukturerat och relativt detaljerat. Bevisvärdet av anteckningarna är följaktligen mycket högt. Sasols protokoll från ”Blauer Salon mötena” utgör handlingar från tiden för de faktiska omständigheterna som har upprättats före den aktuella undersökningen, det vill säga kort tid efter varje tekniskt möte. Även om den som upprättat protokollen inte deltog i de tekniska mötena så grundade sig vederbörande på uppgifter som lämnats av en deltagare. Bevisvärdet av dessa protokoll är således också högt.

83      Följaktligen ska sökandens argument – varigenom företaget har ifrågasatt bevisvärdet av den här aktuella skriftliga bevisningen, vilken ligger till grund för det angripna beslutet – underkännas.

 Noggrann prövning av sökandens argument avseende enskilda tekniska möten

84      Sökanden har gjort gällande att kommissionen, med avseende på 36 sammanträden av 52, inte påstod att deltagarna ingått ett avtal avseende priser. För det första angav kommissionen i det angripna beslutet, med avseende på fyra tekniska möten, att den inte var säker på om dessa möten hade ägt rum eller att deras innehåll inte hade kunnat fastställas. För det andra medgav kommissionen, med avseende på 12 tekniska möten, i det angripna beslutet att det inte fanns några andra indikationer vad gäller deras innehåll än de uttalanden som vissa deltagare gjort, enligt vilka mötena hade ett konkurrensbegränsande syfte, utan något klart angivande av karaktären av det berörda beteendet. För det tredje påstod kommissionen, vad gäller 6 andra tekniska möten i det angripna beslutet, inte att de rörde diskussioner avseende priset. För det fjärde medgav kommissionen, vad gäller 14 andra tekniska möten, i det angripna beslutet att information om priserna visserligen hade utbytts men att det inte hade ingåtts något avtal om höjning, och än mindre något avtal om gemensam höjning av prisnivån, och att den i vart fall inte var säker på resultatet av dessa utbyten.

85      Sökanden har dessutom gjort gällande att det enbart var med avseende på 16 tekniska möten som kommissionen slog fast att deltagarna hade ingått avtal om priset. Företaget har framfört en utförlig argumentation till stöd för dess uppfattning att kommissionen gjort en oriktig bedömning av bevisningen med avseende på vart och ett av dessa tekniska möten.

86      Vad för det första gäller det tekniska mötet som hölls den 3 och den 4 september 1992 grundade sig kommissionen, i skäl 126 i det angripna beslutet, på ett protokoll från Sasol (”Blauer Salon möte”) som innehöll angivelsen ” till och med den 22/11, pris ‘0’”. Härav drog kommissionen slutsatsen att man vid mötet kommit överens om att priset inte skulle ändras.

87      Sökanden har gjort gällande att protokollet från Sasol avser en intern kommunikation mellan två anställda hos Sasol, varigenom K uppmanade O att inte ändra priset. Detta innebär, enligt sökanden, att nämnda protokoll inte visar att det föreligger ett avtal som ingicks vid det tekniska mötet.

88      Det kan konstateras att Sasol i ett uttalande som gjordes inom ramen det administrativa förfarandet angav att denna angivelse ansågs utgöra ett avtal om att inte ändra priserna. Av flera av Sasols protokoll från ”Blauer Salon mötena” och av Sasols uttalanden framgår dessutom att K, som företrädde Sasol vid de tekniska mötena, genom nämnda protokoll underrättade O om innehållet i de diskussioner som fördes vid nämnda möten. Vidare användes siffran ”0” ofta av deltagarna som uttryck för att priserna skulle bibehållas. Även om protokollet i fråga, i strikt bemärkelse, således utgör en intern kommunikation mellan K och O, så vittnar det om ett avtal om att inte ändra priset som ingicks vid det aktuella tekniska mötet. Tribunalen kan följaktligen inte godta de argument som sökanden har framfört i denna del.

89      Sökanden kan inte heller med framgång anföra mot kommissionen att man inte kommit överens om en höjning vid dessa möten. Ett avtal om att bibehålla priset är nämligen även ett avtal om fastställande av priset, eftersom deltagarna är eniga om att tillämpa en prisnivå som de fastställt gemensamt.

90      Kommissionen grundade sig följaktligen, i skäl 240 i det angripna beslutet, med rätta på det aktuella tekniska mötet när den slog fast att ”de berörda företagen fastställde minimipriser”.

91      Vad för det andra gäller det möt som hölls den 23 och den 24 november 1992 hänvisade kommissionen, i skäl 128 i det angripna beslutet, till en anteckning från MOL som innehöll angivelsen ”första kvartalet – priset bibehålls – utbyte av information vid behov – minimipriser”. Kommissionen drog härav slutsatsen att anteckningen vittnade om att det förelåg ett avtal om bibehållande av priser.

92      Sökanden har anfört att angivelsen i anteckningen från MOL ”saknar betydelse”, eftersom den inte kunde knytas till ett bestämt pris, och att MOL inte har bekräftat kommissionens tolkning. En annan tolkning, enligt vilken det endast var fråga om ett utbyte av information, hade enligt sökanden varit lika rimlig.

93      Tribunalen anser att sökandens förklaring inte är trovärdig. Inget bolagsnamn anges före den aktuella angivelsen, vilket innebär att det inte är möjligt att dra slutsatsen att det rörde sig om en ensidig kommunikation. För att ta ett exempel på motsatsen kan nämnas att anteckningen från Sasol från det ”Blauer Salon möte” som hölls den 17 och den 18 september 1996 innehöll angivelsen ”MOL, HU DEM 110,- flü.ffr ab 1/10.96”. Kommissionen drog härav slutsatsen att detta ”visa[de] att de personer som företrädde företagen vid detta möte [hade] diskuterat sina avsikter vad gäller prispolitiken och tillkännagett dessa” (skäl 141 i det angripna beslutet).

94      Kommissionen grundade sig således med rätta, i skäl 240 i det angripna beslutet, på detta tekniska möte när den slog fast att ”de berörda företagen fastställt minimipriser” (se ovan punkt 89).

95      Vad för det tredje gäller det möt som hölls den 7 och den 8 september 1995 (skäl 137 i det angripna beslutet) har sökanden anfört att deltagarna enbart utbytte information om deras priser.

96      Denna tolkning överensstämmer inte med Sasols protokoll från ”Blauer Salon mötet”, såsom detta tolkades av Sasol i det administrativa förfarandet, eller med anteckningen från MOL avseende detta möte.

97      I MOL:s anteckning anges följande:

”11. Schümann DEM 970, - minimumpris.

…

13. Total DEM 920,- → höjt till 950 DM.- → 970 DM,- planeras före årets utgång

…

15. vi höjer till 900.”

98      Sasols protokoll från”Blauer Salon mötet” innehåller angivelsen ”Preise hoch per 1/1.95”. Sasol angav den 16 december 2006, som svar på en begäran om upplysningar från kommissionen, att tidsangivelsen var felaktig på så sätt att prishöjningen var planerad till den 1 januari 1996. Enligt nämnda svar återspeglar detta resultatet av det möte som hölls den 7 och den 8 september 1995.

99      Kommissionens påstående att deltagarna vid mötet hade ”bytt ut information om deras framtida prispolitik och diskuterat och fastställt prishöjningar samt minimipriser” grundar sig på synnerligen sammanhängande bevisning. Sasols uttalanden skingrar allt tvivel om att det förelåg enighet om att höja priset. Enbart den omständigheten att storleken på höjningen och storleken på minimipriserna varierar från företag till företag påverkar inte bedömningen att mötet har gett upphov till ett avtal om fastställande av priser. Begreppet fastställande av priser innebär nämligen inte att samtliga deltagare ska tillämpa samma pris.

100    Vad för det fjärde gäller det tekniska möte som hölls den 22 och den 23 februari 1996 grundade sig kommissionen, i skäl 139 i det angripna beslutet, på en anteckning från MOL som innehåller följande anvisningar: ”Paraffin – samtliga kvalitetsnivåer – samma pris; DEM 108, liten/stor kund – samma pris DEM 108, doppvax DEM 1200-1250”. Enligt nämnda skäl visar detta att de företag som deltog kom överens om priset för paraffinvax.

101    Sökanden har anfört att det utifrån en läsning av denna anteckning i dess helhet inte är möjligt att dra en sådan slutsats. Informationen lämnades i form av sedvanliga anteckningar från MOL, det vill säga att den bestod av anteckningar av de uppgifter som under mötet i tur och ordning lämnats och utbytts av var och en av deltagarna.

102    Det ska dock påpekas att Sasol och Repsol oberoende av varandra har bekräftat att det tekniska möte som hölls den 22 och den 23 februari 1996 var konkurrensbegränsande. Dessutom innehåller ovannämnda anteckning från MOL även angivelsen ”från och med 1.8. DEM 80/t allmän höjning”, det vill säga tidpunkten och storleken på prishöjningen.

103    Det var således korrekt av kommissionen att, i skäl 240 i det angripna beslutet, slå fast att de berörda företagen under detta tekniska möte hade fastställt minimipriser och kommit överens om prishöjningar.

104    Vad för det femte gäller det möte som hölls den 14 och den 15 maj 1996 (skäl 140 i det angripna beslutet) har följande anförts i Sasols protokoll från ”Blauer Salon mötet”:

”Utgångspunkten var prishöjningen för andra halvåret 1996

- D + F: den 1.8.96 ljus – FRP min 115,- nto nto flü ffr

      Värmeljus 115 %

      Begravningsljus 115 %

      Fast + 5 % på det aktuella priset

      Mixer FRP min 105,- nto, nto flü ffr.”

105    På denna grund drog kommissionen slutsatsen att ”de tyska och franska företag som deltog vid dessa diskussioner [hade] kommit överens om att höja priserna under den sista halvan av år 1996 genom den planerade höjningen för paraffinvax för ljus den 1 augusti 1996”.

106    Sökanden har hävdat att det inte förelåg något avtal om priserna och att sökanden i vilket fall som helst inte var närvarande vid detta möte.

107    Ovannämnda argumentation påverkar inte kommissionens analys. I Sasols svar av den 16 december 2006 på en begäran om upplysningar från kommissionen anges otvetydigt att ett avtal om priset ingicks vid detta möte.

108    Den omständigheten att sökanden inte deltog i mötet hindrar inte kommissionen från att dra den allmänna slutsatsen att sökanden deltagit i avtal om fastställande av priser och i detta avseende beakta bevisningen avseende detta möte. Ett företag kan hållas ansvarigt för en övergripande samverkan även om det har styrkts att det endast har deltagit direkt i ett eller flera led i samverkan, om företaget kände till eller nödvändigtvis borde ha känt till att den samverkan i vilken det deltog – särskilt genom regelbundna möten som anordnades under flera år – ingick i en samlad plan som syftade till att snedvrida den normala konkurrensen, och om denna plan omfattade samtliga led i den konkurrensbegränsande samverkan (se domen i de i punkt 41 ovan nämnda förenade målen Engineering m.fl. mot kommissionen, punkt 370, och där angiven rättspraxis).

109    Enligt Sasols svar av den 16 december 2006 på kommissionens begäran om upplysningar fick Sasol emellertid, genom telefonsamtal efter mötet, kännedom om att Total faktiskt hade höjt sina priser till 115 tyska mark (DEM) per 100 kg, men hade gett rabatt för vissa underkategorier av produkter. Sökanden underrättades således inte bara om det aktuella avtal som hade ingåtts på det aktuella mötet, utan företaget genomförde även delvis de beslut som fattats vid mötet. Eftersom denna del av uttalandet, vilken visserligen avser sökandens beteende, inte kunde leda till att Sasol fick lättnader i sitt ansvar och eftersom Sasol kunde mista rätten till en fördelaktigare behandling på grund av sitt samarbete om företaget lämnade felaktiga uppgifter till kommissionen samt eftersom Sasol under alla omständigheter påpekade att sökanden enbart delvis anslutit sig till avtalet finns det inte någon anledning att ifrågasätta trovärdigheten i detta uttalande.

110    För det sjätte ska sökandens argument vad avser de möten som hölls den 30 och den 31 oktober 1997 (skäl 145 i det angripna beslutet) samt den 5 och den 6 maj 1998 (skäl 147 i det angripna beslutet) prövas.

111    Protokollet från det första av dessa ”Blauer Salon möten” innehåller följande angivelser:

.	”Datum	Höjning	Minimipris
√ SCHS, D	.	.	.
√ Dea, D	.	.	.
√ SRS-Tuda, D	.	.	.
√ MOL, HU	1.1.	.	.
√ Total, F	1.1.	DEM 10,-	DEM 120
Mobil-Bp, F	.	.	.
√ Repsol, E	.	.	.
√ Agip, I	1.1.	DEM 10 ”	.

112    Sasol angav att det av protokollet framgick att alla deltagare hade åtagit sig att höja priset från 10 till 12 DEM per 100 kg, att Total och Agip hade önskat höja priset med 10 DEM och att detta ledde till ett minimumpris på 120 DEM per 100 kg, i vart fall för Total.

113    Storleken på och tidpunkten för höjningarna har i alla delar bekräftats genom två anteckningar avseende mötet som återfanns i MOL:s lokaler.

114    Sökanden har endast hävdat att det finns en annan förklaring till de anteckningar som återfunnits hos MOL, nämligen att priserna för olika sorter av paraffinvax lästes upp högt av en av deltagarna. Denna förklaring motsägs emellertid klart av Sasols protokoll, såsom detta har tolkats av sistnämnda företag. Sökanden har inte bemött detta.

115    Det finns inte någon grund för sökandens argument att de olika tidpunkterna för de höjningar som fastställts vittnar om att deltagarna inte nådde en överenskommelse. Den omständigheten att olika tidpunkter för höjningarna fastställdes kan nämligen tyda på att deltagarna beaktat affärssituationen för de olika företag som var företrädda på mötet. För att kunna upprätthålla illusionen hos kunderna att marknaden för paraffinvax fortfarande styrdes av reglerna om utbud och efterfrågan kunde det vara rimligt för de deltagande företagen att införa nya priser vid olika tidpunkter och således låtsas att höjningarna genomfördes till följd av självständiga affärsbeslut. En sådan förklaring till de olika tidpunkterna för och storlekarna på höjningarna lämnades av Shell för perioden från och med början av år 2004.

116    Kommissionens slutsats att minimumpriset på 1 200 DEM per ton fastställdes för i vart fall vissa av deltagarna under mötet den 30 och den 31 oktober 1997 bekräftas även av en anteckning från MOL avseende mötet den 5 och den 6 maj 1998 som innehåller följande angivelse: ”Repsol – minimumpris 1 180 DEM (omöjligt att sälja för 1 200)”. Den mest hållbara förklaringen till denna angivelse är att Repsol inte kunde tillämpa det pris som överenskommits vid det tidigare mötet och angav det minimumpris som företaget ansåg sig kunna tillämpa.

117    Kommissionen har således styrkt att deltagarna fastställde priserna för paraffinvax vid mötet den 30 och den 31 oktober 1997.

118    Vad för det sjunde beträffar det tekniska möte som hölls den 3 och den 4 november 1998 grundade sig kommissionen, i skäl 149 i det angripna beslutet, på en anteckning från MOL och ett protokoll från Sasol från ”Blauer Salon mötet”.

119    Sasols protokoll från ”Blauer Salon mötet” innehåller följande angivelser:

”Förslag den 1/1 99 + DEM 6 ?,- för samtliga [priser] som understiger 120,- DEM

= ett cirkulär kommer att upprättas avseende ’situationen för råvaror’ (= tillgängliga belopp) för att

–        åstadkomma en höjning av de priser som understiger 120 DEM,

–        förhindra en prissänkning,

–        ljustillverkarna ska erhålla underlag inför deras förhandlingar med kedjorna [utan tvekan butiker].”

120    MOL:s anteckning innehåller följande angivelse: ”60 DEM/t – höjning från och med den 1 januari 1999”.

121    I det angripna beslutet drog kommissionen, mot bakgrund av dessa angivelser, slutsatsen att deltagarna diskuterat den situation som uppstått till följd av den överenskommelse de hade uppnått vid det tekniska mötet den 30 och den 31 oktober 1997, det vill säga att priset för paraffinvax, som målsättning, skulle höjas till ett belopp överstigande 120 DEM per 100 kg. Denna målsättning hade dock ännu inte uppnåtts. Deltagarna kom således vid det tekniska mötet den 3 och den 4 november 1998 överens om en prishöjning på 6 DEM för alla kunder som köpte paraffinvax till ett pris understigande 120 DEM. Prishöjningen skulle genomföras den 1 januari 1999. Enligt det angripna beslutet skulle nämnda höjning gentemot kunderna motiveras med en brist på råvaror. De personer som företrädde företagen kom dessutom överens om att priserna i vart fall inte skulle sänkas.

122    Sökanden har gjort gällande att angivelsen i MOL:s anteckning hänför sig till en uppgift som S (Shell) lämnat, eftersom den återfinns under namnet ”S”. Angivelsen i Sasols protokoll från ”Blauer Salon mötet” att ett cirkulär [skulle] upprättas … för att … förhindra en prissänkning” avser, enligt sökanden, ett internt cirkulär från Sasol och kan inte betraktas som ett avtal som ingicks vid det tekniska mötet, utan enbart som ett angivet mål som Sasol eftersträvade.

123    Den förklaring som sökanden lämnat är inte rimlig och grundar sig inte på en konsekvent tolkning av den aktuella skriftliga bevisningen. Sökanden har nämligen på intet sätt förklarat varför Sasol beslutade att sända ett cirkulär till sina kunder och tillkännage en höjning av priset med 6 DEM per kg till följd av ett ensidigt uttalande av en annan deltagare, Shell, om det inte förelåg ett avtal mellan deltagarna avseende prishöjningen. I motsats till sökandens tolkning anknyter dessutom kommissionens tolkning till de diskussioner som fördes vid det tekniska mötet den 30 och den 31 oktober 1997.

124    Kommissionen hade följaktligen fog för att av bevisningen avseende det tekniska mötet den 3 och den 4 november 1998 dra den slutsatsen att deltagarna i mötet hade kommit överens om en prishöjning.

125    För det åttonde ska tribunalen pröva sökandens argument vad gäller det möte som hölls den 27 och den 28 oktober 1999.

126    Kommissionen hade i detta avseende tillgång till Sasols protokoll från”Blauer Salon mötet”, vilket innehåller följande angivelser:

	”Höjning
Närvarande: Total	per den 15/1.2000 + Ffr 2300 = DEM 6,85
Närvarande: Repsol	.
Närvarande: SRS-Tuda	per den 10/1.2000
Närvarande: Dea	per den 17/1.2000 enligt [B från Dea] + 8,50 DEM
Närvarande: SCHS	per den 15/1.2000
Mobil-Bp, F	..
Frånvarande: MOL	per den 1/2.2000 (alt DEM 110.- flü ffr) + 6 DEM, - enligt T. T. 10/1
Frånvarande: Mobil	.
[Frånvarande] Esso, F	per den 1/2.2000 + 40 $,- (enligt MA 19/1)
Kuwait, NL per den ? + 8 DEM,- (enligt Buchh [Buchhaltung (bokföringsavdelningen)]) 24/1
Allmänt för samtliga industrisektorer
- Flytande	+ DEM 7-9,- %kg (under inga omständigheter mindre än 6 DEM)
- Fast	+ 11 DEM,- % kg”

127    Kommissionen tolkade, med beaktande av de förklaringar som Sasol lämnat, denna anteckning på följande sätt (skäl 156 i det angripna beslutet):

”Av dessa anteckningar framgår att Total, Repsol, H&R/Tudapetrol (’SRSTuda’), Dea och Sasol åtog sig att höja priserna i januari 2000. Total skulle öka priserna den 15 januari 2000 med 2 300 FRF, H&R/Tudapetrol den 10 januari 2000, Dea den 17 januari 2000 med 8,50 DEM och Sasol den 15 januari 2000. För de företag som inte var närvarande antecknades MOL för en höjning den 1 januari 2000 med 6 DEM. Esso skulle höja priset den 1 februari 2000 med 40 USD och Kuwait med 8 DEM vid ett obestämt datum. Sasol erhöll de tre sistnämnda uppgifterna efter det tekniska mötet genom bilaterala kontakter. Uppgifterna skrevs, enligt Sasol, in i handlingen den 7 december 1999. Detta styrks av de punkter som innehåller angivelsen ’enligt’ med ett namn och ett datum. Sasol ringde vid angivna datum upp företrädarna för dessa bolag och underrättades om prishöjningen.”

128    Sökanden kan inte med framgång göra gällande att det endast rörde sig om ett utbyte av information. Denna uppfattning motsägs klart av Sasols uttalande av den 16 december 2006, enligt vilket Total, Repsol, ”SRSTuda (Hansen & Rosenthal)” var närvarande och åtog sig att höja priset i januari 2000.

129    Den omständigheten att de datum som anges vid sidan av företagens namn varierar stöder inte sökandens uppfattning av de skäl som angetts ovan i punkt 115.

130    Med hänsyn till Sasols uttalande är den mest rimliga förklaringen till att det inte anges några siffror vid sidan av namnet på de företag som företräddes vid mötet att prishöjningen var densamma för samtliga företag, nämligen 6,85 DEM.

131    Kommissionen har således visat att det ingicks ett avtal om fastställande av priser vid det aktuella mötet.

132    Tribunalen ska för det nionde pröva sökandens argument avseende det möte som hölls den 26 och den 27 juni 2001 (skäl 163 i det angripna beslutet).

133    I detta avseende innehåller Sasols protokoll från ”Blauer Salon mötet” följande angivelser:

”I juli:  specialpriserna för enskilda kunder ska upphävas så snart som möjligt

…

Slutet av augusti:  samtliga priser ska upphävas den 30/9.01

      den 1/10.01 + 7 €,-.”

134    Enligt det angripna beslutet framgår av dessa angivelser att de personer som företrädde företagen kom överens om en höjning av priserna för paraffinvax med 7 euro från den 1 oktober 2001, vilken skulle föregås av ett upphävande av alla gällande prisordningar i perioden fram till den 30 september.

135    Sökanden har gjort gällande att Sasols uttalande av den 16 december 2006 inte stöder denna tolkning och enbart vittnar om en diskussion om priserna.

136    Detta påstående motsägs emellertid av nämnda uttalande. Enligt detta antecknade O från Sasol resultaten av det tekniska mötet den 26 och den 27 juni 2001 och avsikten att höja priserna avspeglade de slutsatser som drogs vid nämnda möte.

137    Eftersom det i nämnda uttalande hänvisas till de slutsatser som drogs vid mötet avseende en prishöjning måste uttalandet anses visa att det ingicks ett avtal om fastställande av priser vid detta möte.

138    För det tionde har sökanden ifrågasatt bevisvärderingen när det gäller det möte som hölls den 11 och den 12 maj 2004, vilken framgår i skäl 174 i det angripna beslutet.

139    Den handskrivna anteckning som återfanns i Total Frances lokaler innehåller följande angivelser:

” → Sasol 40 €/50 $. - slutet av juli 

→ Mer: 38-28.

→ 1 juli 

+ FRP: 70 → 6 000 €/T

+ Värmeljus: 50 → 500 €/T

+ Mikrovas: 25 → 50 €/

...

→ 40 €/T råparaffin”

140    Enligt det angripna beslutet framgår det av det allmänna sammanhang i vilket den handskrivna anteckning som återfanns i Total Frances lokaler ingår att en pil före priset visar att det föreligger en strategi som överenskommits för framtiden, vilket innebär att deltagarna kommit överens om en prishöjning.

141    Sökanden har gjort gällande att kommissionens tolkning av den handskrivna anteckning som återfanns i Total Frances lokaler inte kan godtas, eftersom uttalandena avseende detta tekniska möte är motsägelsefulla. Shell angav nämligen att man kommit överens om en prishöjning, medan Sasol angav att en prishöjning hade diskuterats. Med hänsyn härtill, och med beaktande av den handskrivna anteckning som återfanns hos Total France, kan det enbart fastställas att ett utbyte av information ägt rum.

142    Tribunalen finner att Shells uttalande av den 14 juni 2006 inte är tvetydigt i den del som det bekräftas att en överenskommelse om en prishöjning nåddes vid det tekniska mötet och att denna prishöjning skulle träda i kraft den 1 juli 2004.

143    Sökanden kan inte med framgång bestrida att ett avtal ingicks vid detta möte med stöd av Sasols uttalande av den 12 augusti 2005. Den omständigheten att Sasol har medgett att diskussioner avseende priset ägde rum vid mötet utesluter på intet sätt att parterna på grundval av dessa diskussioner nådde en överenskommelse. I nämnda uttalande bekräftade Sasol dessutom att den hade skickat en skrivelse (lettre de chaîne) med tillkännagivande om en prishöjning på 5 euro–7 euro per 100 kg den 14 juni 2004 och att den hade erhållit en skrivelse från H&R där det tillkännagavs en prishöjning på 5,20–6,80 euro per 100 kg.

144    Av uttalandet framgår således att Sasol hade avsett att höja sina priser med samma belopp som det som angavs i den handskrivna anteckning som återfanns hos Total France och att H&R därefter också hade skickat en skrivelse om prishöjning. Den prishöjning som angavs i skrivelsen låg mycket nära Sasols.

145    Kommissionen gjorde följaktligen en riktig bedömning när den i det angripna beslutet fann att deltagarna vid nämnda tekniska möte hade kommit överens om att höja priserna för paraffinvax.

146    Mot bakgrund av den bedömning som gjorts ovan drar tribunalen slutsaten att kommissionen i det angripna beslutet har styrkt att deltagarna i kartellen har ingått avtal om fastställande av priser för paraffinvax vid de tekniska mötena den 3 och den 4 september 1992 (skäl 126 i det angripna beslutet), den 23 och den 24 november 1992 (skäl 128), den 7 och den 8 september 1995 (skäl 137), den 22 och den 23 februari 1996 (skäl 139), den 14 och den 15 maj 1996 (skäl 140), den 30 och den 31 oktober 1997 (skäl 145), den 3 och den 4 november 1998 (skäl 149), den 27 och den 28 oktober 1999 (skäl 156), den 26 och den 27 juni 2001 (skäl 163) samt den 11 och den 12 maj 2004 (skäl 174), utan att det är nödvändigt att pröva bevisningen avseende samtliga tekniska möten i vilka sökanden deltagit.

 Helhetsbedömningen

147    Det ska för det första erinras om att Shell, Sasol och Repsol medgett att priserna för paraffinvax hade diskuterats vid de tekniska mötena med det allmänna syftet att uppnå enighet vad avser prisnivån. Enligt den rättspraxis för vilken det redogjorts ovan i punkt 32 utgör redan förekomsten av ett sådant gemensamt mål ett avtal, i den mening som avses i artikel 81.1 EG, om det framgår att de berörda parterna har samstämmiga önskemål vad gäller principen att begränsa konkurrensen. Dessutom har samma företag även anfört att deltagarna vid flera tekniska möten faktiskt kommit överens om minimipriser eller om prishöjningar, ibland även om prishöjningsåtgärder. Det ska noteras att företagen i sina uttalanden även har påpekat att Total deltog i de tekniska mötena och uppgett namnet på de personer som var anställda hos sökanden och som företrädde sökanden vid mötena.

148    Tribunalen konstaterar för det andra att de aktuella uttalandena finner stöd i ett flertal handskrivna anteckningar från tiden för de tekniska mötena som kommissionen återfann vid inspektionerna, till vilka sökanden hade tillgång under det administrativa förfarandet och vilka delvis nämns bland annat i skälen 126, 128, 137, 139, 140, 145, 149, 156, 163 och 174 i det angripna beslutet.

149    Det ska för det tredje erinras om att sökanden deltagit i 39 av totalt 51 konkurrensbegränsande möten som ägde rum under den tid som företaget deltog i kartellen, det vill säga under perioden den 3 september 1992–den 28 april 2005.

150    Det ska i detta avseende erinras om (se ovan punkt 146) att kommissionen i det angripna beslutet fann att deltagarna i kartellen hade ingått avtal om fastställande av priser för paraffinvax vid de tekniska mötena den 3 och den 4 september 1992 (skäl 126 i det angripna beslutet), den 23 och den 24 november 1992 (skäl 128), den 7 och den 8 september 1995 (skäl 137), den 22 och den 23 februari 1996 (skäl 139), den 14 och den 15 maj 1996 (skäl 140), den 30 och den 31 oktober 1997 (skäl 145), den 3 och den 4 november 1998 (skäl 149), den 27 och den 28 oktober 1999 (skäl 156), den 26 och den 27 juni 2001 (skäl 163) samt den 11 och den 12 maj 2004 (skäl 174). Sökanden deltog i alla dessa tekniska möten, förutom i det möte som ägde rum den 14 och den 15 maj 1996.

151    Sökanden har vidare medgett att information om priserna avseende paraffinvax utbyttes vid de tekniska mötena den 30 september 1994 (skäl 133 i det angripna beslutet), den 27 januari 1995 (skäl 134), den 17 och den 18 september 1996 (skäl 141), den 2 och av den 3 september 1998 (skäl 148), den 3 och den 4 februari 2000 (skäl 157), den 25 och den 26 maj 2000 (skäl 159), den 21 och den 22 februari 2002 (skäl 165), den 18 december 2002 (skäl 168), den 27 och den 28 februari 2003 (skäl 169) samt den 14 och den 15 januari 2004 (skäl 173), i vilka sökanden deltog.

152    Sökanden har emellertid inte framfört något specifikt argument för att vederlägga Sasols, Repsols och Shells uttalanden att syftet med de tekniska mötena var att fastställa priset.

153    Kommissionen förfogade således, i vart fall vad gäller de tekniska möten som anges ovan i punkterna 146 och 151, över ovedersägliga bevis för att deltagarna regelbundet utbytte information om sina priser och om planerade prishöjningar vid tekniska möten under mer än tolv år. Sökanden har inte gett någon hållbar förklaring vad beträffar denna verksamhet som skulle ge anledning att ifrågasätta kommissionens påstående att syftet med förfarandet framför allt var att fastställa priset. Tvärtom tyder längden av den period under vilken mötena ägde rum systematiskt i sig på att deltagarna avsåg att samordna sin prispolitik genom att medvetet ersätta konkurrensens normala risker med ett inbördes samarbete på det sättet att det genomfördes samordnade förfaranden avseende priser för paraffinvax eller till och med, i vart fall vad gäller de tekniska möten som anges ovan i punkt 146, ingicks avtal om fastställande av priser.

154    Det ska för fullständighetens skull framhållas att artikel 81.1 EG, enligt den rättspraxis för vilken det redogjorts ovan i punkt 34, utgör hinder mot att det förekommer direkta eller indirekta kontakter mellan ekonomiska aktörer som är ägnade antingen att påverka en faktisk eller potentiell konkurrents beteende på marknaden eller att för en sådan konkurrent avslöja det beteende som den berörda ekonomiska aktören har beslutat eller överväger att själv tillämpa på marknaden, när dessa kontakter har till syfte eller resultat att begränsa konkurrensen. I förevarande fall har sökanden inte bestritt att det förekommit kontakter och inte heller att känslig information utbytts under de tekniska mötena.

155    För det fjärde kan sökanden inte med framgång göra gällande att kommissionen inte har visat att sökanden deltagit i de avtal eller samordnade förfaranden som kom till stånd vid de tekniska mötena.

156    Domstolen har nämligen – när det gäller överenskommelser som till sin art är konkurrensbegränsande och som, såsom i förevarande fall, ingås vid möten mellan konkurrerande företag – redan slagit fast att det föreligger en överträdelse av artikel 81.1 EG när dessa möten har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen och således är avsedda att på ett konstlat sätt reglera marknaden. I ett sådant fall räcker det för kommissionen att visa att det berörda företaget deltog i möten där överenskommelser av konkurrensbegränsande art ingicks för att det ska anses bevisat att det företaget deltog i kartellen. När deltagandet i dessa möten är bevisat åvilar det företaget att anföra omständigheter som visar att det deltog i mötena utan någon som helst konkurrensbegränsande avsikt genom att styrka att företaget hade förklarat för sina konkurrenter att det deltog i mötena med en annan inställning än dessa (dom i det ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkt 81, och domstolens dom av den 25 januari 2007, i de förenade målen C‑403/04 P och C‑405/04 P Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen, REG 2007, s. I‑729, punkt 47).

157    Skälet för denna regel är att ett företag, genom att delta i mötet utan att öppet ta avstånd från det som där avhandlas, ger övriga deltagare intryck av att det instämmer i vad som beslutas på mötet och att företaget kommer att rätta sig därefter (domen i de ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkt 82 och domen i det ovan i punkt 156 nämnda målet Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen, punkt 48).

158    Sökanden deltog regelbundet i tekniska möten, men har inte gjort gällande att den öppet tagit avstånd från det som avhandlades vid de konkurrensbegränsande mötena.

159    För det femte ska det påpekas att de förklaringar som sökanden lämnat alltid avser ett enskilt tekniskt möte. De kan således inte utgöra en rimlig förklaring till den samlade bevisning som kommissionen inhämtat och som ligger till grund för kommissionens slutsats att det föreligger en enda komplex och fortlöpande överträdelse.

160    Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den i det angripna beslutet fann att deltagarna i kartellen, inklusive sökanden, hade gjort sig skyldiga till en överträdelse som bland annat bestod i ”avtal eller samordnade förfaranden avseende fastställande av priser och utbyte och utlämnande av känslig affärsinformation”.

161    Kommissionen har således inte åsidosatt artikel 81 EG i detta avseende.

162    Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första delgrunden.

 Den andra delgrunden: Avsaknad av bevis för att avtalen om fastställande av priser genomförts

163    Sökanden har i den andra delgrunden gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG genom att konstatera att överträdelsen genomförts. Kommissionen har framför allt inte visat att utfärdandet av olika tillkännagivanden om prishöjningar utgjorde ett genomförande av den första delen av överträdelsen.

164    Tribunalen erinrar inledningsvis om att kommissionen, i punkt 4.1 i det angripna beslutet med rubriken ”Grundläggande principer och kartellens verksamhet”, angav följande:

” …

(113) Resultatet av de tekniska mötena genomfördes i allmänhet genom att kunderna underrättades om prishöjningar eller om att existerande priser inte längre gällde. Tillfälligt fusk och bristande efterlevnad diskuterades vid senare möten (se till exempel skälen 149 och 157). I allmänhet tog ett av de företrädda företagen initiativet och började höja sina priser. Det rörde sig i allmänhet om Sasol, men detta företag begärde ibland att en annan deltagare skulle börja. Strax efter att kunderna hade underrättats av ett företag om dess avsikt att höja priset följde övriga leverantörer efter och tillkännagav också prishöjningar. De personer som företrädde företagen vid de tekniska mötena underrättade de andra om de åtgärder som vidtagits för att genomföra resultatet av de tekniska mötena. Detta skedde muntligen eller genom att en kopia på tillkännagivanden om prishöjningar eller om att de berörda priserna inte längre gällde skickades till ett annat [deltagande] företag eller till alla andra [deltagande] företag. Kommissionen har nämligen upptäckt att sådana tillkännagivanden har utbytts mellan parterna. Ett urval av omkring 150 skrivelser av denna typ har identifierats, vilka cirkulerade mellan deltagarna i en period av sex veckor efter de tekniska mötena. Enligt ett avtal fick de företrädda företagen inte utnyttja en prishöjning som överenskommits för att öka sina marknadsandelar. Detta har inte bestritts i svaren på meddelandet om invändningar.”

165    I punkt 5.1 i det angripna beslutet med rubriken ”Genomförande” angav kommissionen bland annat följande:

” …

(299) Även om kommissionen inte är skyldig att visa att ett konkurrensbegränsande avtal har genomförts så är det möjligt att visa att detta har skett i förevarande fall. Skriftväxlingen avseende prissättningen samt den muntliga informationen om prissättningen (se skäl 248) syftade också till att övervaka tillämpningen av avtalet. Deltagarna i kartellen kunde, genom att informera övriga deltagare om kommande prishöjningar eller om att priserna skulle upphöra att gälla, kontrollera om ett företag iakttog de åtaganden som det hade gjort vid de tekniska mötena. Dessutom diskuterades genomförandet ibland vid de tekniska mötena, exempelvis vid de möten som beskrivits i skälen 147 och 149. Den omständigheten att deltagarna i kartellen även upprätthöll förbindelser med varandra i egenskap av leverantörer, vilket i princip kan förklara en del av den kommunikation som ägde rum mellan dem, medför ingen annan bedömning. Frågan är inte huruvida viss kommunikation ändå skulle ha ägt rum till följd av dessa bilaterala korsvisa leveranser, utan om ifrågavarande kommunikation objektivt sett bidrog till att säkerställa övervakningen av att överträdelsen genomfördes.”

166    Sökanden har för det första gjort gällande att de skrivelser avseende prissättningen som, i enlighet med vad som nämnts i företagens redogörelser, sändes till övriga deltagare inte sändes systematiskt och att denna skriftväxling således inte var ett medel för genomförande av den första delen av överträdelsen. Om syftet med de tekniska mötena hade varit att gemensamt fastställa nya priser så hade det, enligt sökanden, för att göra det möjligt för deltagarna att kontrollera att avtalet iakttogs av alla varit nödvändigt att var och en av deltagarna underrättade alla andra om sina nya priser eller att i vart fall en av deltagarna, som fått ansvaret för övervakningen, underrättades härom, vilket inte var fallet.

167    Total France kan i vart fall inte hållas ansvarigt för skriftväxlingen avseende prissättningen. För det första sände Total France, såsom Shell medgett, sällan ut skrivelser till sina kunder där det tillkännagav prishöjningar utan meddelade normalt sett prishöjningar muntligen vid kundbesök, utan att konkurrenterna underrättades. Av de 123 skrivelser som kommissionen nämnt kan enbart nio tillskrivas Total France och de flesta av dem innehåller prisförfrågningar eller priserbjudanden inför ett eventuellt köp.

168    Tribunalen påpekar att sökandens argument avser skriftväxlingen avseende prissättningen mellan deltagarna i kartellen.

169    Skriftväxlingen utgör emellertid inte ett genomförande i egentlig mening av den aktuella överträdelsen. Genomförandet består i stället av tillämpning av priser, bibehållande av priser eller prishöjningar i förhållande till kunder i enlighet med vad som diskuterats eller bestämts vid mötena. Kommissionen har i skäl 113 i det angripna beslutet medgett att ”[r]esultatet av de tekniska mötena [i allmänhet] genomfördes … genom att kunderna underrättades om prishöjningar eller om att existerande priser inte längre gällde.” Skriftväxlingen avseende prissättningen och de muntliga diskussioner som fördes efter mötena avser mekanismen för övervakning av deltagarnas genomförande av överträdelsen.

170    Sökandens argument att enbart nio av kommissionens urval av 123 skrivelser avseende prissättningen, vilka utbyttes mellan konkurrenterna, kan tillskrivas sökanden saknar således betydelse. Sökanden har under alla omständigheter medgett att företaget sällan skickade skrivelser avseende prissättningen till sina kunder där prishöjningar aviserades, utan normalt sett tillkännagav prishöjningar muntligen vid kundbesök. Sökanden har följaktligen dels medgett att företaget regelbundet höjt sina priser, dels förklarat varför företaget enbart kunde sända få kopior av skrivelser avseende prissättningen till konkurrenterna. I de fall där prishöjningarna meddelades kunderna muntligen kunde ingen kopia av skrivelsen avseende prissättningen sändas till konkurrenterna, eftersom det inte hade skickats någon sådan skrivelse till kunderna.

171    Tribunalen konstaterar för det andra att sökandens ståndpunkt att den aktuella överträdelsen inte har genomförts i förevarande fall motsägs av den bevisning som ligger till grund för det angripna beslutet.

172    Shell har nämligen, i sitt uttalande av den 18 mars 2005, uttryckligen angett att dess företrädare, efter det att de tekniska mötena hade ägt rum, som regel erhöll en skrivelse avseende prissättningen med uppgift om den prishöjning som företagits av en konkurrent. Dessa skrivelser utgjorde regelbundna tillkännagivanden av nya priser, vilka tillverkarna av paraffinvax skickade till deras kunder och andra tillverkare. Tillverkarna köper ofta paraffinvax från varandra inom ramen för korsvisa leveranser. Det framgår av Shells uttalande att när den första tillverkaren väl tillkännagett sin avsikt att höja priset så följde de andra deltagarna i kartellen efter, i enlighet med de diskussioner som förts vid de tekniska mötena.

173    I sitt uttalande av den 14 juni 2006 medgav Shell även att varje gång företaget sände en skrivelse avseende prissättningen med tillkännagivande av en prishöjning så innehöll skrivelsen det pris som överenskommits under det föregående tekniska mötet. Shell anförde även att företaget regelbundet hade erhållit sådana skrivelser från Sasol, H&R och ExxonMobil, trots att det aldrig köpt paraffinvax från sistnämnda företag. Även om Total sällan skickade sådana skrivelser till sina kunder så erhöll Shell en eller två sådana skrivelser från Total. Enligt vad Shell har uppgett ringde företagets företrädare dessutom upp företrädarna för Sasol, H&R, Total och ExxonMobil innan förhandlingarna om priset med kunderna påbörjades för att säkerställa att de prishöjningar som överenskommits vid de tekniska mötena genomfördes korrekt.

174    Denna mekanism för genomförande av kartellen bekräftas av Sasols uttalande av den 12 augusti 2005, vilket även innehåller detaljerade exempel avseende konkreta tekniska möten.

175    Sökanden har för det tredje, som invändning mot kommissionens bedömning, anfört att det inte finns något samband mellan de uppgifter som tillhandahölls vid de tekniska mötena och de skrivelser avseende prissättningen som nämnts av kommissionen.

176    Det framgår av flera av de uttalanden som nämnts ovan att de prishöjningar som överenskommits vid de tekniska mötena i allmänhet inte kunde tillämpas fullt ut gentemot kunderna. Shell angav att cirka två tredjedelar av de höjningar som man kom överens om kunde genomföras. Dessutom innehåller handlingarna i målet flera upplysningar som visar att deltagarna ofta överhuvudtaget inte kunde genomföra den höjning som överenskommits.

177    Tribunalen erinrar vidare om att bevisningen avseende konkurrensbegränsande samverkan, enligt den rättspraxis som nämnts i punkt 47 ovan, normalt sett är fragmentarisk och spridd. Eftersom kommissionen inte förfogade över detaljerad bevisning om vad som avhandlats i de diskussioner som fördes vid varje tekniskt möte och enbart hade tillgång till en liten andel av de skrivelser avseende prissättningen som deltagarna hade skickat till kunderna, kan sökanden inte med framgång stödja något argument på den omständigheten att kommissionen inte kunde finna ett tydligt samband mellan de diskussioner som förts vid de tekniska mötena och de pris som angetts i nämnda skrivelser rörande prissättningen, särskilt som priserna för olika paraffinvaxprodukter skiljer sig åt avsevärt och kunderna logiskt sett försökte värja sig mot höjningar.

178    Således måste argumentet underkännas.

179    Sökanden har för det fjärde gjort gällande att skrivelserna rörande prissättningen i vilka prishöjningar meddelades konkurrenterna var motiverade av kund/leverantörrelationen mellan de företag som deltog i kartellen.

180    Tribunalen erinrar om att genomförandet av den första delen av överträdelsen bestod i att kunderna underrättades om prishöjningar eller om att existerande priser inte längre gällde och inte i att skrivelser rörande priset skickades till konkurrenter, vilket snarare är en åtgärd för övervakning av nämnda genomförande. Shell har i vart fall anfört att företaget har erhållit skrivelser avseende prissättningen från en konkurrent till vilken den inte levererade produkter (se ovan punkt 173). Såväl Shell som Sasol har också bekräftat att skriftväxlingen avseende prissättningen var en del av mekanismen för genomförandet av den första delen av överträdelsen.

181    Sökandens argument kan således inte godtas.

182    För det femte har sökanden till stöd för sitt påstående att den inte deltagit i genomförandet av överträdelsen gjort gällande att sökanden, enligt Shells uttalande, den enda gång då Sasol försökte övertyga företaget om att vara den första med att låta en skrivelse avseende prishöjningar cirkulera utnyttjat detta för att stärka sin konkurrensmässiga ställning genom att skicka en skrivelse om en fiktiv höjning till sina konkurrenter, men inte till sina kunder.

183    Av Shells uttalande framgår att sökanden – när Sasol begärde att den skulle vara först med att skicka en skrivelse avseende prissättningen till kunderna med tillkännagivande av en prishöjning – beslutade att inte göra detta, utan skickade en ”kopia” av en fiktiv skrivelse avseende höjning till konkurrenterna. Detta visar emellertid enbart att sökanden inte efterkom Sasols begäran om att vara den första med att låta cirkulera en skrivelse avseende prissättningen med tillkännagivande av en prishöjning.

184    Enligt fast rättspraxis ändrar det förhållandet att en konkurrensbegränsande samverkan inte iakttas inte det faktum att en sådan samverkan föreligger (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 11 mars 1999 i målet T‑141/94, Thyssen Stahl mot kommissionen, REG 1999, s. II‑347, punkterna 233, 255, 256 och 341). Även om det anses fastlagt att vissa deltagare i den konkurrensbegränsande samverkan lyckats vilseleda andra deltagare genom att vidarebefordra felaktiga upplysningar och utnyttja den konkurrensbegränsande samverkan för egen vinning genom att inte respektera den får inte just denna omständighet överträdelsen att upphöra (förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 i mål T‑52/03, Knauf Gips mot kommissionen, REG 2008, s. II‑115, punkt 201, se även, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 15 juni 2005 i de förenade målen T‑71/03, T‑74/03, T‑87/03 och T‑91/03, Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen, REG 2005, s. II‑10, punkt 74).

185    Sökandens argument i denna del kan följaktligen inte godtas.

186    Det ska för det sjätte framhållas att genomförandet av en enda komplex och fortlöpande överträdelse, såsom kommissionen angett, ska bedömas i sin helhet.

187    Tribunalen har i detta avseende redan slagit fast att ett företag, i de fall där konkurrenterna deltagit i möten där de utbytt upplysningar om bland annat de priser de ville tillämpa på marknaden, genom att delta i ett möte med ett konkurrensbegränsande syfte inte bara hade eftersträvat att i förväg undanröja osäkerheten kring konkurrenternas framtida beteende, utan också nödvändigtvis måste ha beaktat, direkt eller indirekt, de upplysningar som det tog del av under dessa möten när det bestämde hur det skulle agera på marknaden (förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1991 mål T‑1/89, Rhône-Poulenc mot kommissionen, REG 1991, s. II‑867, punkterna 122 och 123, och domen i det ovan i punkt 184 nämnda målet Knauf Gips mot kommissionen, punkt 276).

188    Enligt fast rättspraxis måste det vidare – såvida motsatsen inte bevisas, vilket det åvilar de berörda aktörerna att göra – antas att de företag som deltar i det samordnade förfarandet och som fortsätter att vara aktiva på marknaden tar hänsyn till de uppgifter som de har lämnat till varandra när de bestämmer sitt beteende på marknaden. Detta gäller i än högre grad när samordningen har skett regelbundet under en lång period (domen i det ovan i punkt 33 nämnda målet Hüls mot kommissionen, punkt 162).

189    I förevarande fall ägde prissamverkan rum regelbundet och med korta mellanrum samt under en lång period. Kommissionen förfogade över uppgifter avseende mer än 50 möten som ägt rum under perioden 1992–2005. Kommissionen har även lagt fram 343 skrivelser avseende prissättning från sökanden i vilka prishöjningar tillkännagavs kunderna. Av Shells och Sasols uttalanden framgår även att Total deltog i genomförandet av ovannämnda förfaranden.

190    Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att överträdelsen har genomförts och att sökanden har deltagit i genomförandet.

191    Med hänsyn till det ovan anförda kan talan inte bifallas såvitt avser den andra delgrunden.

 Den tredje delgrunden: Uppdelning av geografiska marknader och kunder

192    Sökanden har gjort gällande att kommissionen i det angripna beslutet inte har visat att sökanden deltagit i den andra delen av överträdelsen och att kommissionen följaktligen har åsidosatt artikel 81 EG.

193    I detta hänseende angav kommissionen följande i det angripna beslutet:

” …

(108) Vad gäller de diskussioner som fördes avseende uppdelning av marknader och kunder ’fanns en allmän överenskommelse mellan de deltagande paraffinvaxtillverkarna vad gäller deras de andra aktörernas största kunder på respektive aktörs inhemska marknad’ för paraffin och företagen ’försökte skydda sin inhemska marknad genom att skapa en anda av ömsesidigt förtroende och god vilja’.

…

5.3.2.3. Tilldelning av kunder och/eller uppdelning av marknader

(243) Av den bevisning som angetts i skälen 98, 108, 137 (det tekniska mötet den 7 och den 8 september 1995), 145 (det tekniska mötet den 30 och den 31 oktober 1997), 147 (det tekniska mötet den 5 och den 6 maj 1998), 168 (det tekniska mötet den 18 december 2002) och 170 (det tekniska mötet den 16 och den 17 april 2003) framgår att ExxonMobil, MOL, Repsol, Sasol, Dea (härefter Shell) och Total delade upp kunderna och/eller de volymer som skulle säljas till vissa kunder (uppdelning av kunder) och/eller vissa geografiska områden såsom ’inhemska marknader’ (uppdelning av marknader).       

(244) ExxonMobil, Sasol och Shell har medgett att det förekom förfaranden avseende uppdelning av kunder och/eller uppdelning av marknader. I företagens svar på meddelandet om invändningar har de återigen bekräftat, eller i vart fall inte förnekat, förekomsten av sådana förfaranden.”

 Uppdelning av geografiska marknader

194    Sökanden har för det första gjort gällande att den bevisning som kommissionen åberopat till stöd för sina påståenden i skäl 108 i det angripna beslutet är vag.

195    Det ska härvid understrykas att det av Sasols svar av den 16 december 2006 på en begäran om upplysningar från kommissionen tydligt framgår att deltagarna i de tekniska mötena avsåg att skydda sina inhemska marknader. Det angavs att ”Total, BP France och Mobil” gjorde anspråk på det franska territoriet såsom sin inhemska marknad, medan de tyska tillverkarna (Sasol, H&R och Shell) gjorde anspråk på det tyska territoriet såsom sin inhemska marknad. Sasol anförde i nämnda svar dessutom att Totals företrädare, då Repsol angav att företaget hade överskjutande volymer ur sin egen produktion, protesterat mot att Repsol skulle ges möjlighet att sälja dessa i Frankrike. Sasol beskrev dessutom en händelse som ägde rum vid det tekniska mötet den 20 och den 21 februari 1997 då företaget hade konstaterat att det hade förlorat en försäljningsvolym på 6 000 ton år 1996 och förmodat att de franska tillverkarna i hemlighet hade levererat dessa volymer till tyska kunder, trots överenskommelserna om att de inhemska marknaderna skulle respekteras. Sasol beslutade till följd härav att återta sin ställning på marknaden genom att underlåta att iaktta de priser som överenskommits vid de tekniska mötena.

196    I Shells uttalande av den 14 juni 2006 anges dessutom att det fanns en tyst överenskommelse mellan deltagarna om att de kunder som befann sig inom en radie av 50–100 kilometer kring varje deltagares produktionsanläggning hörde till denna deltagare. Enligt detta avtal hörde en ljustillverkare med säte i Hamburg (Tyskland) till Sasol och Shell. Om en annan deltagare skulle ha försökt att sälja ljus till denna tillverkare så skulle Sasol och Shell som hämndaktion ha börjat leverera paraffinvax till en viktig kund till denna andra deltagare. Shell anförde även att dess företrädare vid de tekniska mötena hade upplyst företrädaren för Total om att Sasol avhöll sig från att sälja till Frankrike och att företaget följaktligen förväntade sig att Total inte skulle sälja i Hamburg. Shell lämnade därefter exempel på kunder som hade förbehållits vissa deltagare i kartellen och preciserade att de ljustillverkare som var etablerade i Frankrike var kunder reserverade för Total och ExxonMobil och att detta stod klart för Shells företrädare och de andra deltagarna vid de tekniska mötena. Shell medgav dessutom att det fanns en tyst överenskommelse mellan Sasol och Total om att var och en hade åtagit sig att inte träda in på varandras inhemska marknader (Frankrike för Total och Tyskland för Sasol), det vill säga att enbart sälja begränsade kvantiteter på det område som hade förbehållits den andra deltagaren, vilket framgår av de diskussioner som fördes mellan företrädarna för Sasol och Total vid de tekniska mötena. Enligt nämnda uttalande sålde H&R ändå paraffinvax till franska kunder. Då nämnda försäljningar överskred 1 000 ton per år beklagade sig Total över H&R:s agerande på marknaden vid nästa tekniska möte och upplyste samtliga deltagare om att Total inte tolererade den omfattande importen till Frankrike. Total ökade sin försäljning till två traditionella kunder till H&R som hämndaktion. Shell anförde slutligen att respekten för respektive deltagares inhemska marknad och förbehållna kunder var del av en allmän plan som hade godtagits av samtliga deltagare vid de tekniska mötena. När en deltagare agerade i strid med denna överenskommelse protesterade den eller de tillverkare till vilken marknaden eller kunden hörde och övertygade, i förekommande fall genom hämndaktioner, den deltagare som brutit överenskommelsen att upphöra med sin försäljning, i förekommande fall genom att begära överdrivet höga priser av en kund, så att denna skulle upphöra med sina inköp.

197    Det framgår av det ovan anförda att Sasol och Shell, tvärtemot vad sökanden hävdat, har tillhandahållit precisa och samstämmiga uppgifter avseende uppdelningen av marknaderna och kunderna mellan deltagarna i kartellen. Det ska tilläggas att dessa uttalanden gjordes efter moget övervägande och på grundval av vittnesmål från personer som hade deltagit i de tekniska mötena samt att de även innehåller anklagelser mot de företag i vars namn de gjorts. Uttalandena är således, tvärtemot vad sökanden har hävdat, särskilt trovärdiga i den mening som avses i den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 66.

198    Det ska för det andra erinras om att Sasols och Shells uttalanden även finner stöd i ett protokoll från Sasol från ett ”Blauer Salon möte”, vilket kommissionen har kopplat till det tekniska mötet den 17 och den 18 december 2002 (skäl 168 i det angripna beslutet).

199    Sökanden har gjort gällande att kommissionen inte kan grunda sig på Sasols protokoll från ”Blauer Salon mötet”, vilket kopplats till mötet den 17 och den 18 december 2002, eftersom inget årtal antecknats.

200    I detta hänseende erinrar tribunalen om att det framgår av den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 81 att en handling som saknar datum eller underskrift eller som är otydligt skriven inte kan antas sakna bevisvärde, framförallt om dess ursprung, sannolika datering och innehåll kan fastställas med tillräcklig säkerhet. Kommissionen har i det angripna beslutet angett att det är mest troligt att det rör sig om år 2002, eftersom det var det enda året då ett tekniskt möte ägde rum den 17 och den 18 december. Oberoende av år så vittnar det aktuella protokollet om uppdelningen av marknader eller kunder, eftersom det innehåller följande angivelse: ”Repsol har problem (55 000 ton per år av dess egen produktion) – [Totals företrädare] invände omedelbart mot ytterligare/förhandlade volymer– Repsol verkar redo att överväga detta”. Den rimligaste tolkningen av protokollet är nämligen att Repsol önskade sälja överproduktionen till Frankrike, som är det område som ligger närmast dess produktionsanläggningar i Spanien, och att Total ville framhålla att nämnda område ansågs förbehållet Total.

201    Enligt den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 40 ska dessutom de indicier som kommissionen åberopat i det angripna beslutet för att styrka att ett företag åsidosatt artikel 81.1 EG inte beaktas vart och ett för sig, utan sammantaget. Den allmänna planen för uppdelning av marknaden framgår emellertid klart redan av Shells och Sasols uttalanden och angivelsen i Sasols protokoll rör den mekanism som beskrivs i nämnda uttalanden.

202    Tvärtemot vad sökanden har påstått utgjorde Dasols protokoll från ”Blauer Salon mötet” följaktligen skriftlig bevisning för att det förekommit uppdelning av marknader eller kunder.

203    För det tredje har sökanden anfört att regeln att företagen ska respektera varandras inhemska marknader motsägs av handeln mellan medlemsstaterna, bland annat handeln mellan Frankrike och Tyskland.

204    I detta avseende ska det påpekas att det av ovannämnda uttalanden framgår att ett företags inhemska marknad inte nödvändigtvis är en viss medlemsstat, utan i vissa fall området kring ett givet företags produktionsanläggningar.

205    Det framgår även av Sasols och Shells uttalanden, vilka nämnts ovan i punkterna 195 och 196, att det inte rörde sig om en hermetisk avskärmning av marknaden eller om ett exklusivt tillhandahållande av paraffinvax till vissa kunder, utan snarare om en delvis tyst överenskommelse om att inte leverera betydande volymer till områden och kunder som ansågs förbehållna en annan paraffinvaxtillverkare.

206    Slutligen framgår det av uttalandena att regeln att deltagarna skulle respektera varandras inhemska marknader åsidosattes vid enstaka tillfällen, vilket ledde till hämndaktioner från det företag vars område berördes. Detta kan i sig vara en förklaring till fluktuationerna i handeln mellan medlemsstaterna.

207    Således måste argumentet underkännas.

208    Mot bakgrund av det ovan anförda ska sökandens argument avseende kommissionens konstaterande att det förelegat en uppdelning av marknader underkännas.

 Uppdelning av kunder

209    Sökanden anser att det på grundval av den skriftliga bevisning som kommissionen lagt fram i det angripa beslutet inte kan fastställas att det föreligger ett avtal om uppdelning av kunder, utan på sin höjd ett utbyte av information.

210    I detta hänseende framhåller tribunalen att det av de detaljerade, samstämmiga och trovärdiga uttalanden som Sasol och Shell gjort framgår att det föreligger avtal och samordnade förfaranden avseende uppdelning av kunder. Kommissionen har under alla förhållanden inte betecknat den andra delen av överträdelsen som ett avtal utan som en fortlöpande och komplex överträdelse, i det att den avsåg avtal, samordnade förfaranden och utbyte av känslig information mellan konkurrenter. Bevisen och indicierna för ett sådant utbyte av information är också relevanta för att styrka den andra delen av överträdelsen.

211    Tribunalen påpekar för det första att kommissionen i skäl 145 i det angripna beslutet, i samband med behandlingen av det tekniska mötet den 30 och den 31 oktober 1997 i Hamburg, har hänvisat till en anteckning från MOL som innehöll följande uppgifter:

”Mixrar (DEM 100 billigare än traditionella ljustillverkare)

Astor → Schümann aktuellt pris  DEM 1 000 fritt fabrik

[Astor] → Total  DEM 1 050 CPT

Paramelt → Total DEM 1 100 CPT

Iberceras → Total DEM 1 030.”

212    Enligt sökanden kan av MOL:s anteckning inte dras slutsatsen att ett avtal om uppdelning av kunderna ingåtts, eftersom det vid en läsning av anteckningen enbart framgår att information ha utbytts om det pris som olika företag tillämpade i förhållande till sina kunder.

213    Tribunalen erinrar inledningsvis om att MOL:s anteckningar är handskrivna anteckningar som gjorts av personer som deltagit i mötena. Innehållet i anteckningarna är strukturerat och relativt detaljerat. De har således ett mycket högt bevisvärde.

214    Enligt den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 47 kan det inte krävas att kommissionen ska förebringa bevisning som på ett uttryckligt sätt påvisar de olika delarna av den överträdelse som begåtts. Den fragmentariska och spridda bevisning som kommissionen kan ha till hands bör under alla omständigheter kunna kompletteras med slutsatser som möjliggör en rekonstruktion av de relevanta omständigheterna. I MOL:s anteckning associeras kunderna Astor, Paramelt och Iberceras tydligt med vissa företag som deltagit i kartellen, särskilt sökanden.

215    Kommissionens förklaring att dessa uppgifter visar att uppdelning av kunder diskuterats vid det tekniska mötet den 30 och den 31 oktober 1997 är rimlig, vilket innebär att anteckningen utgör en del av den samlade bevisning som åberopats för att styrka den andra delen av överträdelsen och att sökanden deltagit i denna.

216    Kommissionen har i skäl 147 i det angripna beslutet, i samband med behandlingen av det tekniska mötet den 5 och den 6 maj 1998 i Budapest (Ungern), hänvisat till en anteckning från MOL som innehåller följande uppgifter:

”MOL - Eika max. 1 500 to

Vollmar 2-3m. to

L&G störst

Vollmar - Schümann 3-3,5 m. to

↑      MOL   2,0-3 m. to

Efterfrågan 15 000 to  Total

      Repsol.”

217    Kommissionen har tolkat dessa uppgifter på följande sätt:

”Av anteckningen framgår även att en uppdelning av leveranserna till Vollmar, en viktig kund, diskuterades. Överenskommelse nåddes vad gäller Schümanns och MOL:s andel, medan Total och Repsol uppenbarligen också var intresserade.”

218    Sökanden har anfört att det av anteckningen inte framgår att leveranserna till Vollmar delades upp. I anteckningen anges nämligen att Vollmars totala efterfrågan utgjorde 15 000 ton, medan volymen angetts i form av intervall (3 000−3 500 ton och 2 000−3 000 ton). Summan av de volymer som angetts motsvarar följaktligen inte 15 000 ton. Om ett avtal om uppdelning av leveranser hade ingåtts, så hade inte enbart den volym som överenskommits för varje leverantör preciserats, utan uppdelningen hade omfattat hela leveransen till kunden. MOL:s anteckningar avser följaktligen inte planerade leveranser, utan leveranser som var och en av deltagarna uppskattade. Vid Total France har ingen volym angetts, vilket innebär att det inte finns något bevis för att företaget deltagit.

219    Sökandens argument ska underkännas och kommissionens tolkning fastställas. Av MOL:s anteckning – vilken dessutom har ett mycket högt bevisvärde, såsom angetts ovan i punkt 213 – framgår dessutom att deltagarna i kartellen diskuterat Vollmars efterfrågan (15 000 ton) i dess helhet och delat upp försäljningen mellan Schümann (3 000−3 500 ton) och MOL (2 000−3 000 ton). Det finns även uppgifter som tyder på att Repsol och Total avsåg att sälja till Vollmar. I den första delen av anteckningen framgår dessutom att MOL underrättade de andra deltagarna om de volymer som sålts till Eika, Vollmar, och till Langhammer och Gasda (L&G). Av Sasols och Shells uttalanden framgår att det förelåg avtal och samordnade förfaranden avseende uppdelning av kunder, särskilt uppdelning av de volymer som skulle säljas till Vollmar.

220    Kommissionen hänvisade, vad gäller det tekniska mötet den 16 och av den 17 april 2003 (skäl 170 i det angripna beslutet), till en hanskriven anteckning från Total innehållande angivelsen ”Vollmar 13 kt HOS 2003 → 30 kt 22 kt SX50”. Kommissionen tolkade detta på följande sätt:

”Härav framgår att leveransen till kunden Vollmars diskuterades och att man kom överens om att Sasol (vid den tidpunkten HOS) och Shell (som distribuerade paraffin under varumärket SX50) skulle dela upp leveransen.”

221    Enligt sökanden är det emellertid omöjligt att i anteckningarna hitta uppgifter om en sådan uppdelning av leveransen. Uppgifterna i detta avseende är ”utspridda” i anteckningen och det är inte möjligt att koppla dem till varandra. Kommissionen har, enligt sökanden, på ett konstlat sätt kopplat angivelsen ”Vollmar” till angivelserna av volymer, trots att dessa angivelser klart förekommer på olika rader i handlingen.

222    Eftersom det i Shells och Sasols uttalanden, vilka gjorts oberoende av varandra, samstämmigt anges att det ingicks avtal om uppdelning av de volymer som skulle säljas till kunderna, finner tribunalen att kommissionens tolkning är korrekt och att sökandens argumentation således ska underkännas.

223    För fullständighetens skull ska det påpekas att de förklaringar som sökanden lämnat – nämligen att det inte rörde sig om ett avtal, utan enbart om utbyte av information avseende de volymer som skulle säljas till vissa kunder – inte kan medföra att det angripna beslutet inte anses giltigt.

224    Tribunalen erinrar om att även om kommissionen upptäcker handlingar som uttryckligen bekräftar att aktörer har haft otillåten kontakt med varandra, exempelvis i form av mötesprotokoll, är dessa vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning. I de flesta fall måste därför förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som, när de beaktas tillsammans och när annan hållbar förklaring saknas, kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett (se ovan punkt 79).

225    Det ankommer visserligen med nödvändighet på kommissionen att styrka att ett rättsstridigt avtal har slutits, men det vore att gå för långt att dessutom fordra att kommissionen förebringar bevisning för det specifika sätt på vilket syftet med avtalet skulle förverkligas. Det vore nämligen för enkelt för ett företag som gjort sig skyldigt till en överträdelse att undkomma påföljder om det kunde ha framgång med att åberopa att de upplysningar som framlagts beträffande hur ett rättsstridigt avtal har genomförts var vaga, när det har styrkts att ett avtal förelegat och att det haft ett konkurrensbegränsande syfte (se ovan punkt 41).

226    De olika uttrycken för överträdelsen i fråga ska förstås mot bakgrund av hela kontexten, som förklarar varför dessa uttryck uppstått. Det är fråga om en bevisvärdering där bevisvärdet av de olika faktiska omständigheterna stöds eller motsägs av de andra faktiska omständigheterna som, gemensamt, kan visa att det förelegat en enda, komplex och fortlöpande överträdelse (domen i det ovan i punkt 184 nämnda målet Knauf Gips mot kommissionen, punkt 310, och domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet BPB mot kommissionen, punkt 250).

227    I förevarande fall grundar sig kommissionens påståenden avseende den del av den enda komplexa och fortlöpande överträdelsen som avser uppdelning av kunder såväl på deltagarnas samstämmiga uttalanden, vilka deltagarna gjort under eget ansvar (och som således är särskilt trovärdiga), som på fragment från de anteckningar som gjordes under de tekniska mötena eller direkt efter sistnämnda möten.

228    Sökanden har inte förklarat varför ExxonMobil, Shell och Sasol oberoende av varandra medgett och i detalj beskrivit en sådan uppdelning om det inte förelåg något sådant avtal.

229    Sökanden har dessutom gjort gällande att kommissionen inte kan stödja sig på uppgifter avseende de kontakter som ägde rum mellan de företag som deltog i kartellen, eftersom den begränsat sin undersökning till tekniska möten.

230    Tribunalen erinrar om att den bevisning som prövats ovan avser tekniska möten.

231    Mot bakgrund av vad som anförts ovan finner tribunalen att kommissionen har styrkt sina påståenden avseende de förfaranden som syftade till att dela upp kunderna, vilket innebär att den inte har åsidosatt artikel 81 EG i detta avseende.

232    Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den tredje delgrunden.

 Den fjärde delgrunden: Total Frances konkurrensbeteende

233    Sökanden har lagt kommissionen till last att den inte har beaktat företagets konkurrensbeteende, vilket styrks av en ekonomisk analys som företaget lämnat under det administrativa förfarandet och av uttalanden som gjorts av andra deltagare i kartellen.

234    Sökanden har för det första hänvisat till en ekonomisk analys av dess prispolitik i förhållande till varje medlemsstat och i förhållande till varje representativ kund för de viktigaste sorterna av paraffinvax som sålts under perioden 2002–2005.

235    Av den ekonomiska analysen framgår att det inte fanns något betydande samband mellan Total Frances prispolitik och de tekniska mötena, å ena sidan, och mellan prisutvecklingen för de olika sorterna av paraffinvax, å andra sidan. Dessa två faktorer bekräftar att sökanden inte deltog i något avtal avseende fastställande av priser. Utbytet av information har således, enligt sökanden, inte haft någon betydande inverkan på marknadsvillkoren. Kommissionen har i sitt angripna beslut emellertid inte anfört någon motivering till att den ekonomiska analysen inte har beaktats.

236    Det ska inledningsvis erinras om att tribunalen redan har prövat och underkänt sådana argument. Enligt rättspraxis räcker den omständigheten att företagen faktiskt har tillkännagett de överenskomna prishöjningarna och att de tillkännagivna priserna har utgjort grund för fastställande av individuella transaktionspriser för att denna prissamverkan ska anses ha haft såväl till syfte som till resultat att allvarligt begränsa konkurrensen (förstainstansrättens dom av den 14 maj 1998 i mål T‑308/94, Cascades mot kommissionen, REG 1998, s. II‑925, punkt 194). Kommissionen är i ett sådant fall inte skyldig att i detalj bedöma de argument som parterna framfört till styrkande av att de aktuella avtalen inte har medfört att priserna höjdes utöver vad som skulle ha gällt under normala konkurrensvillkor och att besvara dessa argument punkt för punkt (domen i de ovan i punkt 68 nämnda förenade målen Bolloré m.fl. mot kommissionen, punkt 451).

237    Av prövningen av den första och den andra delgrunden följer att kommissionen har styrkt att de samordnade förfarandena i förevarande fall avsåg fastställande av priser och att resultatet av de möten under vilka prishöjningar diskuterats eller fastställts ofta genomfördes genom att priset upphörde att gälla i förhållande till kunderna och att höjningar tillkännagavs. Dessutom låg de priser som tillkännagavs till grund för fastställandet av priser vid enskilda transaktioner. När deltagarna i kartellen med beaktande av marknadsvillkoren kom överens om att bibehålla priset, ska även detta bibehållande anses utgöra en del av genomförandet av den enda komplexa och fortlöpande överträdelsen i förevarande fall.

238    Sökandens ekonomiska analys saknar således betydelse.

239    Det ska för det andra erinras om att det av motiveringen till ett individuellt beslut enligt fast rättspraxis klart och tydligt ska framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Kravet på motiveringen ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen uppfyller kraven i artikel 253 EG inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket rättsakten antagits (domstolens dom av den 2 april 1998 i mål C‑367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France, REG 1998, s. I‑1719, punkt 63).

240    Eftersom sökandens ekonomiska analys saknar betydelse, ankom det inte på kommissionen att motivera varför den inte beaktats i det angripna beslutet (se ovan punkterna 236–238).

241    För det tredje har sökanden gjort gällande att företagets konkurrensbeteende vitsordats av dess konkurrenter under det administrativa förfarandet. Av handlingarna rörande de tekniska mötena och de uttalanden som andra deltagare gjort framgår att Total France hade utarbetat en politik som hindrade att de avtal som är föremål för det angripna beslutet skulle få verkan. Dessa uttalanden tyder, enligt sökanden, på att Total Frances konkurrenter vid upprepade tillfällen förlorade kunder eller var tvungna att sänka sina priser till följd av dess beteende.

242    Enligt fast rättspraxis ska det undersökas huruvida de omständigheter som sökanden åberopat är av den arten att sökanden ska anses ha uppträtt på ett konkurrensinriktat sätt och således underlåtit att tillämpa de aktuella avtalen under den period de deltagit i den konkurrensbegränsande samverkan (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 9 juli 2003 i mål T‑224/00, Archer Daniels Midland och Archer Daniels Midland Ingredients mot kommissionen, REG 2003, s. II‑2597, punkt 268, och domen i det ovan i punkt 68 nämnda målet Bolloré m.fl. mot kommissionen, punkt 625).

243    Det faktum att ett företag som har bevisats delta i ett prissamarbete med sina konkurrenter inte uppträder på marknaden på det sätt företaget kommit överens om med sina konkurrenter utgör inte nödvändigtvis en aspekt som måste beaktas som en förmildrande omständighet då storleken på bötesbeloppet fastställs. Ett företag som, trots att det samarbetar med sina konkurrenter, för en mer eller mindre oberoende politik på marknaden kan helt enkelt försöka utnyttja den konkurrensbegränsande samverkan för att tillskansa sig egna fördelar (förstainstansrättens dom i det ovan i punkt 236 nämnda målet Cascades mot kommissionen, punkt 230, och dom av den 27 september 2006 i mål T‑43/02, Jungbunzlauer mot kommissionen, REG 2006, s. II‑3435, punkt 269).

244    Tribunalen erinrar inledningsvis om (se ovan punkt 183) att det av Shells uttalande framgår att sökanden, när Sasol begärde att den skulle vara först med att sända en skrivelse avseende prissättningen till kunderna med tillkännagivande av en prishöjning, beslutade att inte göra detta, utan sände en ”kopia” av en fiktiv skrivelse avseende prishöjningen till konkurrenterna. Detta visar enbart att sökanden inte efterkom Sasols begäran om att vara den första med att låta cirkulera en skrivelse avseende prissättningen med tillkännagivande av en prishöjning. I övrigt har sökanden inte påstått att den därefter inte beaktat resultatet av det aktuella mötet vid sina förhandlingar med kunderna.

245    Det finns även anledning att pröva sökandens argument att konkurrenternas uttalanden tyder på att sistnämnda vid flera tillfällen förlorat kunder eller varit tvungna att sänka sina priser till följd av sökandens beteende.

246    Sökanden har härvid åberopat Shells muntliga uttalanden av den 14 november 2005, den 14 juni 2006 och den 24 juni 2005 samt Sasols svar av den 18 december 2006 på en begäran om upplysningar från kommissionen. Dessa handlingar avser inte sökandens beteende, än mindre dess konkurrensbeteende, utan innehåller hundratals sidor med information om kartellens verksamhet i allmänhet. Sökanden har inte ens hänvisat till relevanta avsnitt som styrker dess argument.

247    Enligt fast rättspraxis kan emellertid, även om innehållet i en ansökan kan understödjas och kompletteras i specifika avseenden genom hänvisning till utdrag ur bifogade handlingar, en generell hänvisning till andra handlingar inte, även om handlingarna är bifogade ansökan, kompensera avsaknaden av de väsentliga delar av den rättsliga argumentationen som ska återfinnas i själva ansökan. Det ankommer inte heller på tribunalen att i bilagorna söka efter och identifiera de grunder och argument som skulle kunna anses utgöra grunden för talan, eftersom bilagorna enbart ska tjäna som bevismaterial och som ett medel för målets utredning (se förstainstansrättens dom av den 14 december 2005 i mål T‑209/01, Honeywell mot kommissionen, REG 2005, s. II‑5527, punkt 57 och där angiven rättspraxis). Sökandens argument kan således inte tas upp till sakprövning i den mån som det grundar sig på ovannämnda handlingar.

248    Tribunalen anser att dessa uttalanden i alla händelser inte visar att sökanden betett sig konkurrensinriktat, utan styrker att sökanden deltagit i genomförandet av kartellen. Shells uttalande vittnar även om att sökanden protesterade då andra deltagare ville sälja på dess inhemska marknad.

249    Sökanden har dessutom hänvisat till en handskriven anteckning från MOL som gjordes vid mötet den 30 september 1994 och till Sasols svar av den 20 december 2005 på en begäran om upplysningar från kommissionen.

250    MOL:s anteckning innehåller följande uppgifter:

”Mobil - 2 000 t i början av året

Prishöjning som delvis återkallades på grund av Total.”

251    Kommissionen hänvisade till denna anteckning i skäl 133 i det angripna beslutet. Den tolkade anteckningen på följande sätt:

”… [F]öretagen informerade varandra om de planerade prishöjningarna och beaktade den situation i vilken konkurrenterna befann sig när de beslutade om sådana höjningar. Det rör sig här om ett beteende som kan likställas med ett avtal att inte ändra priserna eller som i vart fall kan betraktas som ett samordnat förfarande.”

252    Sökanden har inte bestritt denna tolkning. Sökandens beteende kan emellertid inte betecknas som konkurrensinriktat, eftersom företaget i vart fall deltagit i en konkurrensbegränsande diskussion i syfte att fastställa de priser som skulle tillämpas med hänsyn till marknadssituationen och deltagarnas kommersiella situation.

253    Sökanden har, med avseende på Sasols svar av den 20 december 2005 på en begäran om upplysningar från kommissionen, hänvisat till vad som angetts avseende mötet den 7 och den 8 september 1995. Enligt Sasol tillämpade Total priser som underskred Sasols priser gentemot en av Sasols traditionella kunder. Enligt Sasol visar detta på ett konkret sätt att de överenskommelser som nåddes vid de tekniska mötena sällan beaktades.

254    Detta avsnitt vittnar visserligen om ett åsidosättande av en överenskommelse om uppdelning av kunderna, men sökanden har icke desto mindre enbart lagt fram bevis för en enstaka händelse som inte, även om den beaktas tillsammans med det fusk som angetts ovan i punkt 244, kan visa att dess beteende var konkurrensinriktat med avseende på den enda komplexa och fortlöpande överträdelse som föreligger i förevarande fall. Det faktum att en enskild deltagare sporadiskt och vid enstaka tillfällen fuskat eller underlåtit att iaktta de överenskommelser som nåtts inom ramen för en konkurrensbegränsande samverkan kan, framför allt när det rör sig om en samverkan som pågått under lång tid, inte i sig visa att deltagaren inte genomfört den konkurrensbegränsande samverkan eller anammat ett konkurrensinriktat beteende (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 8 oktober 2008 i mål T‑73/04, Le Carbone Lorraine mot kommissionen, REG 2008, s. II‑2661, punkt 204).

255    Det ska vidare erinras om (se ovan punkterna 187 och 188) att ett företag, enligt fast rättspraxis, i de fall där konkurrenterna deltagit i möten där de utbytte upplysningar om bland annat de priser de ville tillämpa på marknaden, genom att delta i ett möte med ett konkurrensbegränsande syfte inte bara hade eftersträvat att i förväg undanröja osäkerheten kring konkurrenternas framtida beteende, utan också nödvändigtvis måste ha beaktat, direkt eller indirekt, de upplysningar som det tog del av under dessa möten när det bestämde hur det skulle agera på marknaden. I detta sammanhang måste det – såvida motsatsen inte bevisas, vilket det åvilar de berörda aktörerna att göra – antas att de företag som deltar i samordningen och som fortsätter att vara verksamma på marknaden tar hänsyn till informationsutbytet med sina konkurrenter när de bestämmer sitt beteende på marknaden. Detta gäller i än högre grad när samordningen har skett regelbundet under en lång period.

256    I förevarande fall ägde prissamverkan rum regelbundet och med korta mellanrum samt under en lång period. Kommissionen förfogade nämligen över uppgifter avseende mer än 50 möten som ägt rum under perioden 1992–2005. Flertalet av dessa möten ägde rum i närvaro av sökandens företrädare. Sökanden hade följaktligen tillgång till en mängd uppgifter som den på ett rättsstridigt sätt hade utbytt med sina konkurrenter och som den kunde använda då den bestämde sitt konkurrensbeteende. Sökanden har hänvisat till ett enda fall, nämligen då Sasols priser underskreds, när den försökte leverera paraffinvax till en av Sasols traditionella kunder, i strid med ett avtal om uppdelning av kunder. Även vid det tekniska möte under vilket denna incident diskuterades (mötet den 7 och den 8 september 1995) tillhandahöll S. E. från Total emellertid de andra deltagarna känslig affärsinformation, vilket föranleder att detta enskilda fall inte medför att tribunalen kan dra slutsatsen att Totals affärsbeteende var konkurrensinriktat.

257    Tribunalen konstaterar vidare att sökanden, när det gäller genomförandet av resultatet av de tekniska mötena, själv har angett att företaget sällan skickade skrivelser om prishöjningar till sina kunder, men att prishöjningarna normalt sett tillkännagavs muntligen vid företagets kundbesök. Förutom att sökanden således medgett att den regelbundet höjt sina priser, vilket i sig tyder på att de priser som överenskommits eller diskuterats vid de tekniska mötena tillämpats, har kommissionen bilagt sin svarsinlaga 343 skrivelser avseende prishöjningar som Total skickat till sina kunder. Kommissionen har dessutom lagt fram vissa skrivelser avseende prishöjningar som sökanden skickat till konkurrenter inom ramen för mekanismen för övervakning av kartellens genomförande.

258    Dessutom åtföljdes den aktuella kartellen av ett flertal övervakningsmekanismer. Förutom de utbyten av skrivelser avseende priset som ägde rum kunde de deltagande företagen, enligt deras egna uttalanden, direkt kontakta konkurrenternas kunder och på så sätt upptäcka fusk. Med hänsyn till att kartellen pågick under lång tid är det inte troligt att de andra deltagarna under 13 år skulle ha kallat sökanden till tekniska möten om denna systematiskt hade använde den information som den erhöll vid mötena till att underskrida sina konkurrenters priser och på så sätt öka sin försäljningsvolym till deras nackdel.

259    Mot bakgrund av ovanstående medför inte de omständigheter som sökanden har gjort gällande inom ramen för denna delgrund, ens om de beaktas sammantaget, att tribunalen kan dra slutsatsen att företaget, under den tid det deltog i de otillåtna avtalen, underlät att tillämpa dem och i stället uppträdde konkurrensinriktat på marknaden.

260    Kommissionen har således varken åsidosatt artikel 81 EG eller sin motiveringsskyldighet.

261    Följaktligen kan talan inte vinna bifall såvitt avser den fjärde delgrunden, och således inte såvitt avser någon del av den andra grunden.

2.     Den första grunden: Åsidosättande av artikel 81 EG och motiveringsskyldigheten vad gäller bedömningen av den del av överträdelsen som avser råparaffin

 Den första delgrunden: Åsidosättande av artikel 81 EG vad gäller konstaterandet att förfarandena avseende paraffinvax och förfarandena avseende råparaffin utgjorde en enda fortlöpande överträdelse

262    Det ska inledningsvis erinras om att kommissionen i det angripna beslutet ålade sökanden böter med anledning av företagets deltagande i en enda komplex och fortlöpande överträdelse. Nämnda överträdelse har ansetts vara komplex av det skälet att den bestod i avtal, samordnade förfaranden och utbyte av känslig affärsinformation, en enda överträdelse av det skälet att den avsåg såväl paraffinvax som råparaffin, och fortlöpande av det skälet att den inbegrep en lång rad konkurrensbegränsande möten.

263    Sökanden har inom ramen för denna delgrund gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG genom att fastställa att förfarandena avseende paraffinvax och råparaffin utgör en enda och fortlöpande överträdelse.

264    Enligt rättspraxis kan artikel 81 EG åsidosättas inte bara genom en enstaka handling, utan även genom en serie handlingar eller ett fortlöpande beteende. Den omständigheten att en eller flera delar av denna serie handlingar eller av detta fortlöpande beteende även i sig, och för sig betraktat, kan utgöra ett åsidosättande av nämnda bestämmelse föranleder inte någon annan bedömning (domen i det ovan i punkt 33 nämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 81, och i de ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkt 258).

265    Begreppet en enda överträdelse förutsätter att olika parter har antagit vissa beteenden i syfte att nå samma konkurrensbegränsande mål av ekonomisk karaktär (domen i det ovan i punkt 187 nämnda målet, punkterna 125 och 126, och de ovan i punkt 44 nämnda förenade målen Cimenteries CBR m.fl. mot kommissionen, punkt 3699). Den omständigheten att de olika handlandena ingår i en ”samlad plan” på grund av deras identiska syfte att snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden, är av avgörande betydelse för att det ska anses föreligga en enda överträdelse (se, för ett liknande resonemang, domen i de ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkterna 258 och 260).

266    Tribunalen kan i detta hänseende inom ramen för bedömningen av huruvida det föreligger en enda överträdelse och en samlad plan beakta att det åtminstone delvis rör sig om samma berörda företag, och den omständigheten att de är medvetna om att de eftersträvar ett gemensamt syfte med överträdelserna (förstainstansrättens dom i det ovan i punkt 40 nämnda målet, BPB mot kommissionen, punkt 257 och dom av den 28 april 2010 i mål T‑446/05, Amann & Söhne och Cousin Filterie mot kommissionen, REU 2010, s. II‑1255, punkt 89).

267    För att fastställa huruvida olika handlanden utgör en enda, fortlöpande överträdelse, ska det således undersökas om det föreligger ett komplementärt samband i den meningen att var och en av åtgärderna syftar till att motverka en eller flera konsekvenser av en normalt fungerande konkurrens, och bidrar, genom ett samspel, till att åstadkomma samtliga de konkurrensbegränsande verkningar som eftersträvas av aktörerna inom ramen för en samlad plan med ett enda syfte. I detta hänseende ska samtliga omständigheter som kan läggas till grund för eller ifrågasätta detta samband beaktas, såsom tillämpningsperioden, innehållet (inbegripet de tillämpade metoderna) och, i samband härmed, syftet med de olika handlandena i fråga (domen i det ovan i punkt 226 nämnda målet Amann & Söhne och Cousin Filterie mot kommissionen, punkt 92, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2007 i de förenade målen T‑101/05 och T‑111/05, BASF och UCB mot kommissionen, REG 2007, s. II‑4949, punkterna 179–181).

268    Däremot kan begreppet ett enda syfte inte fastställas med en allmän hänvisning till snedvridningen av konkurrensen på den marknad som var föremål för överträdelsen, eftersom påverkan på konkurrensen är syftet eller verkan av, och således en integrerad del av, alla beteenden som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 81.1 EG. En sådan definition av begreppet ett enda syfte skulle riskera att begreppet en enda och fortlöpande överträdelse förlorade en del av dess betydelse, eftersom det skulle leda till att flera beteenden som berör en ekonomisk sektor och som är förbjudna enligt artikel 81.1 EG systematiskt skulle kvalificeras som led i en enda överträdelse (domen i det ovan i punkt 226 nämnda målet Amann & Söhne och Cousin Filterie mot kommissionen, punkt 92).

269    I förevarande fall anförde kommissionen följande omständigheter till stöd för sitt beslut att förfarandena avseende paraffinvax och råparaffin skulle behandlas som en enda överträdelse:

” …

(295) Råparaffin har varit föremål för tekniska möten minst två gånger, den 30 och den 31 oktober 1997 samt den 11 och den 12 maj 2004. I mötet avseende råparaffin av den 8 och den 9 maj deltog huvudsakligen samma personer som de som vanligtvis företrädde sina företag vid de tekniska mötena. Råparaffin och paraffinvax är produkter som är nära kopplade till varandra. Råparaffin är den råvara som möjliggör tillverkning av paraffinvax och den tillverkas och/eller säljs mestadels av företag som även tillverkar och/eller säljer paraffinvax. Den mekanism som använts och testats för paraffinvax (nämligen regelbundna möten, diskussioner och fastställande av priser) användes på samma sätt för råparaffin. Vissa av de personer som deltog i överträdelsen avseende paraffinvax ansvarade även för råparaffin i sina respektive företag. De frågor som avsåg både paraffinvax och råparaffin hade samma gemensamma ekonomiska målsättning, nämligen att kontrollera och fastställa priset för var och en av dessa produkter, vilket gjorde det möjligt att skydda företagen från konkurrens och möjliggjorde för dem att bibehålla eller öka sina vinster under minskat konkurrenstryck och ökad öppenhet på marknaden.

(296) Omständigheterna i förevarande mål, bland annat det organisatoriska och väsentliga sambandet mellan diskussionerna avseende de två produkterna, är sådan att det inte skulle vara motiverat att betrakta avtalen och/eller de samordnade förfarandena avseende råparaffin som en särskild överträdelse.”

270    Sökanden har för det första gjort gällande att kommissionen inte kunde dra slutsatsen att det förelåg en enda överträdelse i förevarande fall, eftersom paraffinvax och råparaffin hör till olika produktmarknader.

271    Den omständigheten att de konkurrensbegränsande förfarandena avser två olika produktmarknader utgör, enligt den rättspraxis som nämnts ovan i punkterna 265–268, inte hinder för att kommissionen drar slutsatsen att det föreligger en enda överträdelse, under förutsättning att handlandet avseende de olika marknaderna ingår i en samlad plan som deltagarna är medvetna om.

272    Sökanden har visserligen hänvisat till kommissionsbeslut i vilka kommissionen kom fram till att det var fråga om separata överträdelser när det gällde produkter som hörde till separata marknader. I de fallen rörde det sig emellertid om angränsande marknader, medan markanden för paraffinvax och marknaden för råparaffin i förevarande fall är vertikalt förbundna med varandra, eftersom råparaffin är råvara för paraffinvax. Förstainstansrätten har i dom av den 8 oktober 2008 i det ovan i punkt 254 nämnda målet Le Carbone Lorraine mot kommissionen, punkterna 64 och 65, emellertid redan fastställt att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att konkurrensbegränsande beteenden avseende två separata marknader som var förbundna med varandra vertikalt skulle anses utgöra en enda överträdelse, bland annat till följd av att den överenskommelse som hade ingåtts med avseende på råvaror avsåg att förstärka den huvudsakliga överenskommelsen avseende de produkter som härrörde från dessa råvaror.

273    Sökandens argument kan därmed inte godtas.

274    Sökanden har för det andra gjort gällande att kommissionen i förevarande fall inte visat att sambandet mellan paraffinvax och råparaffin påvisade att det fanns en samlad plan om överträdelse.

275    Det ska i detta hänseende påpekas att kommissionen i det angripna beslutet prövat bevisningen avseende den inverkan som diskussionerna avseende råparaffin hade på den del av kartellen som avsåg paraffinvax.

276    I Shells uttalande av den 14 juni 2006, till vilket kommissionen hänvisat i samband med prövningen av den del av överträdelsen som avser råparaffin (se fotnot nr 557 i det angripna beslutet), hänvisas uttryckligen till sambandet mellan förfarandena avseende råparaffin och förfarandena avseende paraffinvax. Shell angav nämligen att prishöjningarna för paraffinvax gentemot kunderna motiverades med höjningen av priset för råparaffin, som är den enda råvara som används vid tillverkningen av paraffinvax. Shell angav vidare att kunderna inte skulle ha godtagit nämnda höjningar om de hade haft kännedom om att priset för råvaran bibehållits oförändrat. De konstlade prishöjningarna för råparaffin syftade således till att säkerställa att de prishöjningar för paraffinvax som hade överenskommits vid de tekniska mötena genomfördes.

277    För det andra har kommissionen hänvisat till en anteckning från Sasol avseende det tekniska mötet den 3 och den 4 november 1998 i en fotnot i skäl 149 i det angripna beslutet. I nämnda anteckning från Sasol anges följande:

”ett cirkulär kommer att avfattas med [motiveringen] ’situationen för råvaror’ (volymer–tillgång) för att

–        åstadkomma en höjning av de priser som understiger 120 DEM,

–        förhindra en prissänkning, och

–        ljustillverkarna ska erhålla underlag inför deras förhandlingar med kedjorna.”

278    Kommissionen tolkade, i skäl 149 i det angripna beslutet, anteckningen på följande sätt:

”Härav framgår att en höjning av priset med 6 DEM skulle genomföras den 1 januari 1999 i förhållande till alla kunder, för det fall målsättningen på 120 DEM ännu inte hade uppnåtts (se även tabellen i skäl 145, som tyder på att en överenskommelse nåddes i oktober 1997 om att fastställa vissa minimipriser till 120 DEM, som således ansågs utgöra en giltig referens vid mötet). Gentemot kunderna skulle höjningen motiveras med bristen på råvaror. Företrädarna för bolagen kom överens om att priserna i vart fall inte skulle sänkas.”

279    Det var befogat av kommissionen att på grundval av Sasols anteckning konstatera att deltagarna i kartellen hade beslutat att motivera höjningen av sina priser för paraffinvax med en brist på råparaffin. Hänvisningen till ”volymer” och till ”tillgången” till ”råvaror” som motivering för prishöjningen gentemot köparna av paraffinvax innebär i princip att deltagarna i kartellen avsett att meddela kunderna att nämnda höjning var nödvändig till följd av utvecklingen av villkoren på marknaden för råparaffin, nämligen bristen på råparaffin.

280    Sökanden kan inte med framgång göra gällande att kommissionens resonemang var ologiskt, eftersom det rörde sig om en brist på råparaffin och inte om en prisutveckling för råparaffin. Om marknaden fungerar normalt medför ett lägre utbud nämligen, om andra faktorer är oförändrade, en prishöjning. Sökanden har emellertid inte anfört någon omständighet som neutraliserar effekten av bristen på råparaffin på dess pris.

281    Den bevisning som kommissionen förfogade över och som den hänvisat till i det angripna beslutet styrker således att deltagarna i kartellen gentemot kunderna motiverat höjningen eller bibehållandet av priserna för paraffinvax med konstlade höjningar för råparaffin. Det finns således ett komplementärt samband mellan den första delen av överträdelsen, som framför allt avser fastställande av priser för paraffinvax, och den del av överträdelsen som avser råparaffin.

282    För det tredje har sökanden emellertid gjort gällande att förfarandena avseende paraffinvax omfattar hela EES-området, medan förfarandena avseende råparaffin enbart omfattade Tyskland. Skillnaderna vad gäller det geografiska området för förfarandena innebär, enligt sökanden, att det inte föreligger en enda överträdelse, Detta talar emot riktigheten av kommissionens konstateranden i skäl 295 i det angripna beslutet.

283    Tribunalen erinrar i detta avseende om att det är ostridigt mellan parterna att EES-området är den relevanta geografiska marknaden för paraffinvax och råparaffin, såsom framgår av skäl 70 i det angripna beslutet. Enligt de ekonomiska reglerna om hur marknaden fungerar borde således prishöjningen i Tyskland i regel ha medfört prishöjningar i andra medlemsstater.

284    Dessutom medför en brist på råparaffin i regel en prishöjning, såsom anförts ovan i punkt 278. Kommissionen kunde följaktligen med fog slå fast att de förfaranden som huvudsakligen syftade till att höja priserna i förhållande till de tyska kunderna även syftade till att säkerställa framgång med förfarandena på marknaden för paraffinvax, eftersom höjningen av priset för råparaffin på den tyska marknaden, som för övrigt är den största marknaden inom EES-området, kunde öka trovärdigheten av den motivering som angavs för prishöjningen i förhållande till köparna av paraffinvax, nämligen bristen på råparaffin.

285    Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den slog fast att förfarandena avseende råparaffin, vilka innebar en prishöjning i vart fall i Tyskland, medförde en ökad acceptans för förfarandena för paraffinvax. Kommissionen förfogade nämligen bland annat, över bevisning som visade att deltagarna i kartellen faktiskt avsett att motivera prishöjningen för paraffinvax med en brist på råparaffin, vilket normalt sett medför en prishöjning för råparaffin.

286    Under alla omständigheter framgår det av domen i de ovan i punkt 267 nämnda förenade målen BASF och UCB mot kommissionen, punkterna 179 och 208, att den omständigheten att förfarandena avser olika områden inte innebär att man kan dra slutsatsen att det föreligger två separata överträdelser, eftersom den avgörande faktorn är att det finns en samlad plan.

287    Sökandens argument att det rör sig om olika områden ska således underkännas.

288    För det fjärde har sökanden bestritt påståendet i skäl 295 i det angripna beslutet, nämligen att ”den mekanism som använts och testats för paraffinvax (nämligen regelbundna möten, diskussioner och fastställande av priser) tillämpades på samma sätt för råparaffin”. Sökanden har gjort gällande att det i Shells muntliga uttalanden anges att det förekom två fullständigt skilda förfaranden och att de möten som avsåg råparaffin inte ägde rum lika ofta. Mellan den 30 oktober 1997 och den 12 maj 2004 ägde nämligen enbart fyra ”möten avseende råparaffin” rum, medan 29 tekniska möten avseende paraffinvax ägde rum under samma period.

289    Tribunalen erinrar inledningsvis om att kommissionen förfogade över bevisning som visar att priserna för råparaffin fastställdes vid de tekniska mötena. MOL:s anteckning avseende mötet den 30 och den 31 oktober 1997 innehåller angivelsen ”slack wax DEM 550 → DEM 600” och datum för den framtida höjningen för vart och ett av företagen (skäl 145 i det angripna beslutet). Total Frances handskrivna anteckning avseende mötet den 11 och den 12 maj 2004 innehåller angivelsen ”40 €/T råparaffin” (skäl 174 i det angripna beslutet). Vid en läsning av samtliga anteckningar framgår att deltagarna i kartellen hade diskuterat och fastställt priset för råparaffin liksom för paraffinvax.

290    Dessutom avsåg förfarandena, enligt Shells uttalande av den 18 mars 2005, tre produktgrupper, nämligen fullraffinerat paraffinvax, fast paraffinvax, vaxblandningar och, indirekt, råparaffin som råvara.

291    Shell medgav även, i samma uttalande, att det för företrädarna för paraffinvaxindustrin stod klart att när priset på dessa produkter höjdes med ett visst belopp eller en viss procentsats så inträdde samtidigt en höjning av priset på råvaran, det vill säga råparaffin, vilken uppgick till 30–40 procent av prishöjningen för paraffin.

292    I sitt uttalande av den 26 oktober 2005 förklarade Shell vilken inverkan det tekniska mötet den 27 och den 28 februari 2003 i München (Tyskland), vid vilket deltagarna i kartellen enbart hade diskuterat paraffinvax, hade fått på det pris på råparaffin som företaget tillämpade. Även om priset för råparaffin inte diskuterades kunde Shells företrädare mot bakgrund av överenskommelserna avseende priset för paraffinvax sluta sig till att priset för råparaffin skulle höjas med cirka 35 euro per ton.

293    Härav följer att de uttalanden som Shell gjort, och som sökanden åberopat för att visa att förfarandet avseende paraffinvax är av en annan art än förfarandet avseende råparaffin, inte stöder dess påstående. Vid presentationen av de produkter som omfattades av förfarandena införde Shell råparaffin bland de olika underkategorierna av paraffinvax (se ovan punkt 290). Den enda omständigheten att förfarandena, enligt Shell, endast indirekt avsåg råparaffin påverkar inte slutsatsen att det rörde sig om en enda överträdelse, eftersom parterna kunde förutse prishöjningarna för råparaffin på grundval av de höjningar avseende paraffinvax som överenskommits vid de tekniska mötena.

294    Av det skälet kan sökandens anmärkning att mötena avseende råparaffin inte ägde rum lika ofta som mötena avseende paraffinvax inte ge anledning att ifrågasätta kommissionens påstående att samma mekanismer användes för de två delarna av överträdelsen. Eftersom prishöjningarna för paraffinvax automatiskt medförde prishöjningar för råparaffin, i en sådan omfattning som kunde förutses av deltagarna, var det nämligen inte nödvändigt att regelbundet diskutera och fastställa priset för råparaffin för att uppnå samordnade prishöjningar för råparaffin.

295    Sökandens argument avseende det sätt på vilket de två delarna av överträdelsen fungerade ska således underkännas. Av den bevisning som åberopats inför tribunalen framgår nämligen att de i stort sett hade samma funktion.

296    För det femte har sökanden gjort gällande att det inte var samma företag som deltog i de två delarna av överträdelsen. Av domen i det ovan i punkt 243 nämnda målet Jungbunzlauer mot kommissionen, punkt 312, och domen i det ovan i punkt 184 nämnda målet Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen, punkt 120, framgår att det ska beaktas om det rör sig om samma företag som deltar i de olika förfaranden som är i fråga.

297    Samtliga företag som deltog i överträdelsen avseende råparaffin, nämligen Dea (senare Shell, efter förvärvet av Dea), ExxonMobil, Sasol och Total, deltog även i förfaranden avseende paraffinvax (skäl 2 i det angripna beslutet). Denna situation skiljer sig avsevärt från de faktiska omständigheter som ansågs föreligga i domarna i målen Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen (ovan punkt 184), och Jungbunzlauer mot kommissionen (ovan punkt 243), vilka sökanden åberopat. I ovannämnda mål rörde det sig enbart i begränsad omfattning om samma företag som deltog i förfarandena på de olika marknaderna.

298    Det bör dessutom noteras att MOL, Repsol och ENI, förutom mindre mängder som Repsol sålde år 1999 och år 2000, inte sålde råparaffin till slutkunder på den tyska marknaden under den tid överträdelsen varade. Företagens affärssituation var följaktligen sådan att de inte kunde delta i den del av överträdelsen som avsåg råparaffin.

299    Det ska slutligen erinras om att frågan om råparaffin även diskuterades vid två tekniska möten i vilka företrädarna för MOL och H&R/Tudapetrol också deltog och vid vilka priset för råparaffin fastställdes. MOL deltog även i det tekniska mötet den 3 och den 4 november 1998, vid vilket deltagarna kom överens om att motivera prishöjningen för paraffinvax med en brist på råparaffin. Härav följer att det inte enbart var de företag som har hållits ansvariga för förfarandena avseende råparaffin (Shell, ExxonMobil, Sasol och Total-koncernen) som hade kännedom om förfarandena avseende råparaffin och de förbindelser som fanns mellan de två produktmarknaderna och de två förfarandena, utan det fanns även andra företag som kände till detta.

300    Eftersom samtliga företag som deltog i den del av överträdelsen som avsåg råparaffin även deltog i förfarandena avseende paraffinvax, och andra deltagande företag också hade kännedom om förfarandena avseende råparaffin och om att de två förfarandena kompletterade varandra, ska sökandens argument att inte samma företag deltagit underkännas.

301    För det sjätte har sökanden anfört att det enligt det angripna beslutet rör sig om en enda överträdelse till följd av att förfarandena avseende paraffinvax och förfarandena avseende råparaffin hade det gemensamma målet att kontrollera och fastställa priserna. Det stora flertalet karteller har emellertid denna gemensamma målsättning, vilket innebär att kommissionen på grundval av ett sådant kriterium på ett konstlat och godtyckligt sätt har omvandlat de två separata överträdelserna till en enda överträdelse.

302    Mot bakgrund av ovanstående konstaterar tribunalen att det fanns ett nära samband mellan de två produktmarknaderna och de förfaranden som avsåg dessa. Det räcker i detta hänseende att erinra om att de berörda företagen relativt säkert kunde förutse den prishöjning för råparaffin som följde de prishöjningar för paraffinvax som man kom överens om vid de tekniska mötena. Kommissionen har även styrkt att deltagarna i ett tekniskt möte avsåg att motivera prishöjningen för paraffinvax med en brist på råparaffin. Vid två möten diskuterade och fastställde parterna samtidigt priset för såväl paraffinvax som råparaffin.

303    Kommissionen förfogade således över tillräckliga indicier och bevis för att förfarandena avseende paraffinvax och förfarandena avseende råparaffin ingick i en samlad plan som deltagarna hade kännedom om.

304    Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den fann att den del av överträdelsen som avser råparaffin och den första delen av överträdelsen utgjorde en enda överträdelse.

305    Vad sökanden anfört i övrigt föranleder inte någon annan bedömning.

306    För det första har sökanden påpekat att kommissionen har hänfört varje del av överträdelsen till olika perioder, 1992–2005 för paraffinvax och 1997–2007 för råparaffin. Dessutom sammanfaller varken den tidpunkt när de påstådda förfarandena inleddes eller den tidpunkt när de upphörde. I domen i det ovan i punkt 243 nämnda målet Jungbunzlauer mot kommissionen, punkt 312, beaktade tribunalen denna omständighet vid bedömningen att det inte förelåg en enda överträdelse.

307    I domen i det ovan i punkt 243 nämnda målet Jungbunzlauer mot kommissionen, punkt 312, beaktade tribunalen visserligen att förfarandena avseende två olika produkter inte varade lika länge, men denna omständighet var inte avgörande vid dess bedömning. Tribunalen betonade betydelsen av att det inte fanns någon samlad plan och angav även att det i mycket begränsad omfattning rörde sig om samma företag som deltog i de två överträdelserna. Till skillnad från marknaden för citronsyra och marknaden för natriumglukonat, som var föremål för prövning i domen i det ovan i punkt 243 nämnda målet Jungbunzlauer mot kommissionen och som är två marknader som inte är förbundna med varandra, är marknaden för paraffinvax och marknaden för råparaffin vertikalt förbundna i en sådan grad att de berörda företagen till och med kunde förutsäga omfattningen av prishöjningen för råparaffin på grundval av de höjningar som överenskommits för paraffinvax. De faktiska omständigheterna i förevarande mål skiljer sig således avsevärt från de faktiska omständigheterna i det ovan i punkt 243 nämnda målet Jungbunzlauer mot kommissionen.

308    Tribunalen konstaterar dessutom att det, enligt den fasta rättspraxis som anges ovan i punkterna 265–267, inte krävs att förfarandena avseende olika produkter har pågått lika länge för att en enda överträdelse ska anses föreligga. Däremot betonas i ovannämnda rättspraxis att det måste finnas en samlad plan som deltagarna har kännedom om. Detta villkor är uppfyllt i förevarande fall.

309    Sökandens argument att förfarandena avseende paraffinvax och avseende råparaffin inte har pågått lika länge ska således underkännas.

310    För det andra har kommissionen, enligt sökanden, felaktigt påstått att samma företagsföreträdare deltog i mötet den 8 och den 9 mars 1999, vilket särskilt avsåg råparaffin, och i de tekniska möten som avsåg paraffinvax i allmänhet. Vad gäller Total Francevar det inte bara olika personer som deltog i förstnämnda möte och i de tekniska mötena, utan de personer som deltog i mötet den 8 och den 9 mars 1999 var inte heller anställda hos Total France, men hos Total Deutschland.

311    Detta argument påverkar inte riktigheten av kommissionens bedömning. Kommissionen hade fog för att i skäl 295 i det angripa beslutet dra slutsatsen att ”huvudsakligen samma personer [deltog]” i förfarandena, eftersom företrädarna för flera andra företag, såsom Shell och Sasol, faktiskt var desamma i de två typerna av möten.

312    Tribunalen erinrar om (se ovan punkt 265) att den avgörande faktorn vid bedömningen av huruvida en enda överträdelse föreligger är att agerandet på de olika marknaderna ingår i en samlad plan som deltagarna har kännedom om. Den omständigheten att frågan om råparaffin diskuterades vid två tekniska möten och att deltagarna till och med fastställde priser för råparaffin vid dessa tekniska möten tyder på att de som var ansvariga för paraffinvax väl kände till förfarandena avseende råparaffin. Den omständigheten att deltagarna i det tekniska mötet den 3 och den 4 november 1998 avsåg att motivera prishöjningen för paraffinvax med en brist på marknaden för råparaffin tyder på att de var väl medvetna om att förfarandena avseende de två produkterna kompletterade varandra.

313    Sökandens argument att det inte var samma företrädare för sökanden som deltog i de tekniska mötena som i mötet avseende råparaffin den 8 och den 9 maj 1999 saknar således relevans.

314    Med beaktande av vad som anförts ovan, finner tribunalen i likhet med kommissionen att förfarandena avseende paraffinvax och förfarandena avseende råparaffin utgjorde en enda överträdelse. De argument som sökanden framfört inom ramen för den första delgrunden ska således underkännas.

315    Tribunalen påpekar dessutom att de argument som sökanden framfört till bestridande av bedömningen att det rör sig om en fortlöpande överträdelse har anförts inom ramen för den andra delgrunden. Tribunalen kommer följaktligen att ta ställning till dessa argument när den andra delgrunden prövas.

 Den andra delgrunden: Åsidosättande av artikel 81 EG och motiveringsskyldigheten vad gäller kvalificeringen av förfarandena avseende råparaffin

316    Sökanden har anfört att kommissionen inte förfogade över tillräcklig bevisning för att konstatera att konkurrensbegränsande förfaranden avseende försäljning av råparaffin till slutkunder i Tyskland hade ägt rum vid de tekniska mötena. Även om man antar att mötena den 30 och den 31 oktober 1997 och den 11 och den 12 maj 2004 avsåg ett konkurrensbegränsande förfarande avseende försäljning av råparaffin till slutkunder i Tyskland, så utgjorde dessa möten enbart två enstaka överträdelser (varav den första dessutom är preskriberad) och kan inte ligga till grund för slutsatsen att det förelåg en fortlöpande överträdelse under perioden 1997‒2004. Kommissionen har således åsidosatt artikel 81 EG och sin motiveringsskyldighet i detta avseende.

 Det angripna beslutet

317    Kommissionen angav i skäl 288 i det angripna beslutet följande:

”Såväl Sasol som Shell har uttryckligen medgett att priserna för råparaffin diskuterades mellan konkurrenterna, närmare bestämt från och med slutet av 90-talet och har lämnat närmare uppgifter om vissa av de aktuella kontakterna (se även skäl 112). Vid ett möte som ägde rum den 30 och den 31 oktober 1997 (se skäl 145) deltog i vart fall ENI, H&R/Tudapetrol, MOL, Repsol, Sasol, Dea (efter 2002, Shell) och Total i diskussionerna avseende råparaffin och kom överens om en prishöjning. Det har visats att Shell och Total i vart fall var företrädda vid ett möte som särskilt avsåg råparaffin och som hölls den 8 och den 9 mars 1999 (se skäl 152). Sasol et ExxonMobil har i sitt svar på meddelandet om invändningar inte förnekat att de deltog i mötet, och en handskriven anteckning på ett internt elektroniskt meddelande till Shell som skickades dagen efter och i vilken det hänvisas till ”alla tillverkare” tyder på att de deltagit. Sasol, Shell och Total företräddes även vid det tekniska mötet den 11 och den 12 maj 2004 (se skäl 174) vid vilket en överenskommelse avseende priset för råparaffin ingicks. Kommissionen påpekar även att råparaffin diskuterades vid vissa tekniska möten i vilka ExxonMobil, Sasol, Shell och Total deltog. ExxonMobil har medgett att företaget deltog i dessa diskussioner under perioden 1993–1996. ExxonMobil har vitsordat att [T. H.], som var företrädare för ExxonMobil, deltog i diskussionerna avseende råparaffin för spånskivetillverkarna i de tysktalande delarna av Europa under perioden 1999–2001 och har i generellt hänseende bekräftat att diskussioner om råparaffin som såldes till slutkunder fördes inom ramen för de överenskommelser som nåddes i kartellen. Även Total har angett att diskussioner om höjning av priset för råparaffin ägde rum. Shell och ExxonMobil har också bekräftat att möten avseende råparaffin ägde rum utanför de tekniska mötena. Även om ENI, H&R-Tudapetrol, MOL och Repsol också företräddes vid vissa av dessa möten, anser kommissionen att den tillgängliga bevisningen inte är tillräcklig för att hålla dessa företag ansvariga för överträdelsen avseende råparaffin. Även om viss bevisning förefaller hänföra sig till andra perioder och marknader anser kommissionen även att den tillgängliga bevisningen endast gör det möjligt att dra slutsatsen att det föreligger en överträdelse avseende råparaffin som sålts till slutkunder på den tyska marknaden under perioden 1997–2004.”

318    Kommissionen anförde vidare, i punkt 112 i det angripna beslutet, följande:

”Frågan om råparaffin avhandlades vid vissa tekniska möten [skälen 144, 145, 152, 157, 174 och 175 i det angripna beslutet]. Dessutom ingicks överenskommelser avseende råparaffin som såldes till slutkunder på den tyska marknaden i vart fall en gång utanför de tekniska mötena när företrädarna för Shell, Sasol, ExxonMobil och Total och eventuellt andra företag träffades och fördjupade diskussionen avseende råparaffin eller, med andra ord, fastställde priser och utbytte känslig affärsinformation. Det har till exempel visats att ett sådant möte ägde rum i Düsseldorf den 8 och den 9 mars 1999. De personer som företrädde företagen vid det särskilda mötet avseende råparaffin var, med undantag för Total, för flertalet företag samma personer som deltog vid de tekniska mötena.”

319    Tribunalen påpekar att skälen 144, 145, 152, 157, 174 och 175 i det angripna beslutet avser mötena den 19 och den 20 juni 1997, den 30 och den 31 oktober 1997, den 8 och den 9 mars 1999, den 3 och den 4 februari 2000, den 11 och den 12 maj 2004 samt den 3 och den 4 augusti 2004.

320    Kommissionen har lämnat följande motivering till sitt beslut att det endast förekommit konkurrensbegränsande förfaranden avseende råparaffin vad gäller försäljningen till slutkunder i Tyskland:

” …

(289)Kommissionen anser dessutom att diskussionerna uteslutande avsåg råparaffin som såldes till slutkunder, såsom tillverkare av spånskivor, och inte avsåg exempelvis paraffinvax. I företagens uttalanden görs visserligen för det mesta ingen åtskillnad mellan olika användningar av råparaffin, men i det e-postmeddelande som avses i skäl 152 [mötet i Düsseldorf den 8 och den 9 mars 1999] nämns uteslutande råparaffin som säljs till tillverkare av spånskivor. Kommissionen anser således att det kan ifrågasättas huruvida överträdelsen gällde försäljning av råparaffin till andra kunder än slutkunder och har begränsat sina slutsatser till råparaffin som sålts till slutkunder. Dessa överväganden bekräftas av Shell och ExxonMobil. [Shell, handlingarna i målet s. 8122–8123, 38846; Exxon, svar på meddelandet om invändningar, s. 36–48].

(290) Av den tillgängliga bevisningen framgår att de diskussioner avseende råparaffin som ägde rum vid enstaka tillfällen huvudsakligen avsåg den tyska marknaden. ExxonMobil, Sasol, Shell och Total säljer alla råparaffin på den tyska marknaden och de möten där råparaffin diskuterades ägde rum i Tyskland. Kommissionen anser att det saknas tillräckliga indicier för att kunna dra slutsatsen att de överenskommelser som var tillämpliga på råparaffin även avsåg råparaffin som såldes till slutkunder i andra länder.

(291) Kommissionen anser att överträdelsen, i den del den avser råparaffin som såldes till slutkunder på den tyska marknaden, inleddes vid mötet den 30 och den 31 oktober 1997 och upphörde vid mötet den 11 och den 12 maj 2004.

(292) Kommissionen anser följaktligen att diskussionerna avseende råparaffin som såldes till slutkunder på den tyska marknaden resulterade i avtal och/eller samordnade förfaranden i den mening som avses i artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet. Denna slutsats grundar sig på de samstämmiga uttalanden som Shell och Sasol gjort oberoende av varandra, vilka stöds av ExxonMobils och Totals uttalanden samt av den skriftliga bevisningen.”

 Prövningen av de bevis som avser de konkurrensbegränsande mötena

321    Enligt sökanden förfogade kommissionen inte över tillräcklig bevisning för att slå fast att de konkurrensbegränsande förfarandena avseende försäljning av råparaffin till slutkunder i Tyskland hade ägt rum vid de tekniska mötena.

322    Tribunalen erinrar för det första om att Shell (se ovan punkterna 290–292) och ExxonMobil, i deras uttalande av den 14 juni 2006, var och en angett att de konkurrensbegränsande förfarandena även avsåg råparaffin och att de diskussioner som avsåg råparaffin ägde rum vid konkurrenternas multilaterala möten. Shell angav även att de frågor som avsåg råparaffin avhandlades vid vissa tekniska möten och vid vissa möten som särskilt avsåg råparaffin. Dessa uttalanden gjordes efter moget övervägande på grundval av vittnesmål från personer som hade deltagit i de tekniska mötena och innehåller även anklagelser mot de företag i vars namn de gjorts. De är således särskilt trovärdiga i den mening som avses i den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 66.

323    Tribunalen påpekar för det andra att dessa uttalanden stöds av skriftliga bevis från tiden för överträdelsen. Såsom kommissionen påpekat i skäl 215 i det angripna beslutet gjordes MOL:s anteckningar vid mötena av den person som deltog i mötena och innehållet i dem är strukturerat och relativt detaljerat. Bevisvärdet av dessa anteckningar är följaktligen mycket högt enligt den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 80.

324    Vad gäller det tekniska mötet den 19 och den 20 juni 1997 grundade sig kommissionen, i skäl 144 i det angripna beslutet, på en anteckning från MOL innehållande angivelserna ”Shell/NL, som säljer råparaffin till exempelvis Bolsius” och ”råparaffin: DEM 550”. Sökanden har inte yttrat sig angående denna anteckning.

325    Tribunalen konstaterar att det av nämnda anteckning framgår att diskussioner avseende råparaffin har ägt rum och att ett avtal om fastställande av dess pris har ingåtts, såsom kommissionen med fog påpekade, med hänvisning till detta tekniska möte, i skäl 112 i det angripna beslutet.

326    Vad gäller mötet den 30 och den 31 oktober 1997 hänvisade kommissionen, i skäl 145 i det angripa beslutet, till en anteckning från MOL som innehöll angivelsen ”slack wax: DEM 550 → 600”.

327    Sökanden har gjort gällande att det inte framgår av anteckningen att deltagarna ingått ett avtal avseende försäljningen av råparaffin till slutkunder i Tyskland. Den mest hållbara förklaringen är, enligt sökanden, att angivelsen ”slack wax: DEM 550 → 600” avsåg priserna för paraffinvax.

328    Denna tolkning kan inte godtas, eftersom det hade varit helt ologiskt om företrädaren för MOL hade angett ”slack wax” – råparaffin – om det hade rört sig om en hänvisning till priserna för paraffinvax. Enligt anteckningen från MOL varierade priset på paraffinvax dessutom, beroende på typen och på graden av raffinering, mellan 950 och 1350 DEM. Det finns därför inte fog för att anta att priset på 600 DEM var uttryck för priset för paraffinvax. Angivelsen ”slack wax: DEM 550 → 600” stämmer däremot helt överens med innehållet i MOL:s anteckning avseende det tidigare mötet som ägde rum den 19 och den 20 juni 1997, av vilken det framgår att det pris som hade överenskommits för råparaffin uppgick till 550 DEM.

329    Sökanden har emellertid gjort gällande att det av MOL:s anteckning inte framgår att deltagarna fastställt priset för råparaffin för försäljning till tyska slutkunder.

330    Detta argument är emellertid irrelevant, eftersom ett allmänt fastställande av priser är tillämpligt på alla kunder, inklusive tyska slutkunder. Kommissionen har i skälen 289–292 i det angripna beslutet, vilka citerats ovan i punkt 320, dessutom förklarat varför den beslutade att begränsa omfattningen av de konkurrensbegränsande förfarandena avseende råparaffin till försäljning till tyska slutkunder. Sökanden har inte framfört några argument avseende denna del av det angripna beslutet.

331    Kommissionen hade således fog för att, i skäl 112 i det angripna beslutet, hänvisa till detta tekniska möte och bevisningen avseende mötet till styrkande av den del av överträdelsen som avser råparaffin.

332    I skäl 152 i det angripna beslutet behandlade kommissionen ett möte avseende råparaffin som ägde rum den 8 och den 9 mars 1999, i vilket åtminstone företrädare för Shell, Total och ExxonMobil hade deltagit.

333    Enligt skäl 152 i det angripna beslutet styrker en handskriven anteckning från Shell från tiden för överträdelsen att företrädaren för företaget förväntade sig att de personer som företrädde de olika företagen skulle utbyta information om råparaffinleveranserna till vissa kunder vid mötet den 8 och den 9 mars 1999. Nämnda anteckning innehåller angivelsen ”8/9.3.99 PM = spånskivor”. Enligt Shell står PM för ”paraffin Mafia”. Dagen efter mötet skickade företrädaren ett e-postmeddelande till sin överordnade i vilket det angavs att Shell avsåg att höja priserna för råparaffin som användes i spånskivebranschen med 8–10 procent från och med den 1 ^juni 1999. I en handskriven anteckning avseende e-postmeddelandet angavs följande: ”Samtliga tillverkare anser att det finns ett behov av att höja (priserna)”.

334    Kommissionen drog härav slutsatsen att de personer som företrädde bolagen vid mötet hade kommit överens om en höjning av priset för råparaffin inom spånskiveindustrin och att Shell skulle tillämpa detta avtal från och med juni 1999.

335    Tribunalen anser att denna tolkning är korrekt och har stöd i annan bevisning beträffande förfarandena avseende råparaffin samt att den därför bör fastställas.

336    Sökanden har emellertid gjort gällande att bevisningen avseende mötet den 8 och den 9 mars 1999 inte kan utgöra grund för kommissionens ståndpunkt, eftersom mötet inte var ett tekniskt möte. Enligt skäl 275 i det angripna beslutet uteslöt kommissionen nämligen alla kontakter utanför de tekniska mötena från sin undersökning.

337    I punkt 275 av det överklagade beslutet konstaterade kommissionen följande:

”[K]ommissionen har valt att inte undersöka de bilaterala kontakterna av det skälet att det skulle krävas oproportionerligt stora ansträngningar för att styrka överträdelsens ytterligare beståndsdelar, utan att slutresultatet skulle ändras i någon väsentlig grad. Kommissionen har därför beslutat att inte undersöka de kontakter som ägde rum utanför de tekniska mötena. Kommissionen anser även att den bevisat att det föreligger en enda fortlöpande överträdelse när det gäller de förfaranden som den undersökt.”

338    Tribunalen anser i detta avseende att kommissionen inte är skyldig att använda den terminologi som används av deltagarna i den konkurrensbegränsande samverkan för att beteckna de olika bevisen. Även om det är riktigt att flera deltagare har anfört att det vid flera tekniska möten hänvisades till diskussioner avseende paraffinvax och att råparaffin var föremål för andra specifika möten, är denna åtskillnad icke desto mindre oklar, då diskussionerna avseende råparaffin även ägde rum vid de tekniska mötena. Kommissionen uteslöt uppenbarligen inte specifika möten avseende råparaffin från sin undersökning, eftersom den gjorde en relativt omfattande analys av mötet den 8 och den 9 mars 1999 i skäl 152 i det angripna beslutet, i samband med behandlingen av de andra konkurrensbegränsande multilaterala mötena, vilka betecknades ”tekniska möten”.

339    Den omständigheten att kommissionen någon gång under det administrativa förfarandet beslutade sig för att fokusera på vissa aspekter av överträdelserna och underlåta att undersöka andra utgör i vart fall inte något hinder för att använda all bevisning som den förfogar över vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, under förutsättning att rättssäkerhetsgarantierna har beaktats.

340    Sökanden har emellertid inte påstått att dess processuella rättigheter har kränkts vid användningen av bevisning avseende möten som inte är ”tekniska möten”. Bevisningen avseende det nu aktuella mötet återfanns under alla omständigheter redan i meddelandet om invändningar och sökanden yttrade sig på denna punkt i sitt svar på meddelandet om invändningar, vilket yttrande behandlades av kommissionen i skäl 152 i det angripna beslutet.

341    Av ExxonMobils uttalande avseende mötet framgår dessutom att det ”specifikt [avsåg] råparaffin avsedd för tillverkare av spånskivor i de tysktalande delarna av Europa”. Detta uttalande är ett komplement till de omständigheter som kan ha föranlett kommissionen att konstatera att den med avseende på den del av överträdelsen som avsåg råparaffin enbart förfogade över bevisning med avseende på försäljning till tyska slutkunder.

342    Vad gäller mötet den 3 och den 4 februari 2000 har kommissionen intagit samma ståndpunkt som sökanden och anser att det inte fanns bevisning för att diskussioner avseende råparaffin hade förts vid mötet och att det rörde sig om ett skrivfel när den i skäl 157 i det angripna beslutet hänvisades till en fotnot i skäl 112.

343    Vad gäller det tekniska mötet den 17 och den 18 december 2002 hänvisade kommissionen, i skäl 168 i det angripna beslutet, till kommentarer som företrädaren för Total France vid den aktuella tidpunkten hade gjort i en tabell som delades ut vid det tekniska mötet. Tabellen och kommentarerna innehåller känslig affärsinformation avseende paraffinvax och råparaffin. De kommentarer som gjorts av Total France innehåller angivelsen ”råparaffin under 500 euro”.

344    Kommissionen drog på denna grundval slutsatsen att priset för råparaffin hade diskuterats vid detta tekniska möte.

345    Sökanden har anfört mot kommissionen att det inte framgår av ovannämnda angivelser att det förelåg ett avtal om priset för råparaffin.

346    Tribunalen påpekar i detta avseende att kommissionen inte påstod att ett avtal om priset för råparaffin hade ingåtts. Dessutom var den del av överträdelsen som avsåg råparaffin komplex och omfattade, liksom den första delen av överträdelsen, avtal och samordnade förfaranden samt utbyte av känslig affärsinformation vad gäller priset för råparaffin.

347    Dessutom innebär sökandes tolkning att den handskrivna anteckningen härstammar från mötet den 28 februari 2003 inte att anteckningen har ett lägre bevisvärde. Anteckningen utgör nämligen under alla omständigheter ett bevis för att konkurrensbegränsande diskussioner avseende råparaffin ägde rum under åren 2002 eller 2003.

348    De aktuella kommentarerna utgör således en del av den bevisning som styrker den del av överträdelsen som avser råparaffin.

349    Vad beträffar mötet den 11 och den 12 maj 2004 behandlade kommissionen, i skäl 174 i det angripna beslutet, en anteckning som hade beslagtagits i Total Frances lokaler. I denna anteckning anges följande:

” → Sasol 40 €/50 $. – Slutet av juli.

→ Mer: 38-28.

→ 1 juli 

+ FRP: 70 → 6 000 €/T

+ Värmeljus: 50 → 500 €/T

+ Mikrovax: 25 → 50 $/T

...

→ 40 €/T råparaffin.”

350    I skäl 174 i det angripna beslutet anges följande:

” … det framgår av den sistnämnda raden att man även kom överens om en prishöjning för råparaffin. Det framgår av det allmänna sammanhang i vilket anteckningen ingår att en pil som föregår priset tyder på att man kommit överens om en strategi för framtiden, det vill säga att en prishöjning har planerats.”

351    Enligt sökanden består det verkliga innehållet i handlingen i att en av deltagarna (Sasol eller en annan tysk tillverkare) angav sina prismål.

352    Tribunalen anser att sökanden inte har kommit med någon trovärdig och sammanhängande alternativ tolkning som skulle kunna innebära att kommissionens tolkning ifrågasattes. Av handlingarna i målet framgår nämligen att namnet på företaget eller dess företrädare, eller i vart fall det land där företaget har sitt säte, angavs i anteckningarna när det rörde sig om ett ensidigt förslag till pris, vilket inte är fallet det gäller angivelsen ”40€/T råparaffin”.

353    Kommissionen har således inte gjort någon oriktig bedömning av den bevisning som avser de möten vid vilka frågan om råparaffin diskuterades.

354    Tribunalen konstaterar att kommissionen – på grundval av företagens uttalanden och de övriga skriftliga bevisen avseende de möten i vilka sökanden deltog, vilka nämns i skälen 144, 145, 152, 168 och 174 i det angripna beslutet – hade fog för att slå fast att det förelåg konkurrensbegränsande förfaranden som bestod i avtal eller samordnade förfaranden och i utbyte av känslig affärsinformation avseende priset för råparaffin, samt att sökanden deltagit i denna del i överträdelsen.

 Huruvida den del av överträdelsen som avser råparaffin är fortlöpande

355    Sökanden har gjort gällande att kommissionen inte har styrkt att det föreligger en fortlöpande överträdelse med avseende på försäljningen av råparaffin till tyska slutkunder under perioden 1997−2004. Även om tribunalen finner att kommissionens bevisning är tillräcklig vad gäller de tekniska mötena av den 30 och av den 31 oktober 1997 och av den 11 och av den 12 maj 2004 rör det sig enbart om två enstaka överträdelser (varav den första dessutom är preskriberad).

356    Sökanden har grundat sin argumentation på den förutsättningen att det endast, och på sin höjd, är vid dessa två möten som där även frågan om råparaffin diskuterades. Såsom framgår ovan förfogade kommissionen emellertid över skriftlig bevisning som visade att sådana förfaranden förekom med avseende på fem möten som ägde rum den 19 och den 20 juni 1997, den 30 och den 31 oktober 1997, den 8 och den 9 mars 1999, den 17 och den 18 december 2002 (eller, alternativt, den 28 februari 2003) samt den 11 och den 12 maj 2004.

357    Tribunalen erinrar även om att det ovan i punkt 314 har konstaterats att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att förfarandena avseende paraffinvax och förfarandena avseende råparaffin utgjorde en enda överträdelse. Bevisningen avseende förfarandena avseende råparaffin ska i detta sammanhang således bedömas mot bakgrund av den samlade bevisning som kommissionen lagt fram till styrkande av att det var fråga om en enda överträdelse. Dessa bevis styrker de fortlöpande kontakterna mellan de företag som deltagit i förfarandena avseende råparaffin.

358    Såsom framgår av Shells uttalande, vilket nämnts ovan i punkt 291, stod det klart för företrädarna för paraffinvaxindustrin att när priset på dessa produkter höjdes med ett visst belopp eller en viss procentsats så inträdde samtidigt en höjning av priset på råvaran, det vill säga råparaffin, vilken uppgick till 30–40 procent av prishöjningen för paraffin. De konkurrensbegränsande diskussioner som fördes med avseende på paraffinvax påverkade således även deltagarnas prispolitik vad gäller råparaffin, vilket ytterligare stödjer kommissionens slutsats att den del av överträdelsen som avsåg råparaffin var fortlöpande.

359    Tribunalen finner således, i likhet med vad kommissionen slagit fast i det angripna beslutet, att den del av överträdelsen som avsåg råparaffin utgjorde en del av en fortlöpande överträdelse och att de argument som sökanden framfört på denna punkt ska underkännas.

 Begränsningen av de konkurrensbegränsande förfarandena till att endast omfatta Tyskland

360    Sökanden anser att kommissionen i det angripna beslutet inte motiverat varför den del av överträdelsen som avser råparaffin begränsats till att endast omfatta tyska slutkunder.

361    Kommissionen har i detta avseende rätt i att den omständigheten att den har låtit sina tvivel när det gäller frågan huruvida de aktuella företagen deltagit i mer omfattande förfaranden än försäljning till slutkunder i Tyskland komma de berörda företagen till godo inte kan föranleda att det angripna beslutet anses rättsstridigt. Det måste nämligen stå kommissionen fritt att vid åläggandet av böter enbart beakta de konkurrensbegränsande förfaranden som utan tvivel har förekommit.

362    Såsom anförts ovan i punkt 329 har kommissionen – i skälen 289–293 i det angripna beslutet, vilka citerats ovan i punkt 320 – dessutom förklarat varför den ansåg att de konkurrensbegränsande förfarandena avseende råparaffin enbart omfattade försäljningar till tyska slutkunder. Sökanden har inte lagt fram några argument avseende denna del av det angripna beslutet.

363    Dessutom är de omständigheter som kommissionen nämnt vid sin individuella prövning avseende vart och ett av mötena (se ovan punkterna 323–352) tillräckliga för att stödja dess uppfattning beträffande förekomsten av konkurrensbegränsande förfaranden avseende råparaffin. Det är således inte nödvändigt att pröva sökandens argumentation avseende den bevisning som angetts i skäl 288 i det angripna beslutet (se ovan punkt 317).

364    Det kan således konstateras att kommissionen, mot bakgrund av den bevisning som lagts fram, hade fog för att slå fast att det förelåg konkurrensbegränsande förfaranden som bestod i avtal eller samordnade förfaranden och i utbyte av känslig affärsinformation avseende priset för råparaffin samt att sökanden deltagit i denna del av överträdelsen (se ovan punkt 354). Tribunalen finner dessutom, i likhet med vad kommissionen slagit fast i det angripna beslutet, att den del av överträdelsen som avsåg råparaffin utgjorde en del av en fortlöpande överträdelse (se ovan punkt 359).

365    Sökandens invändning om att artikel 81 EG åsidosatts ska följaktligen underkännas.

366    Av kommissionens konstateranden som återges ovan i punkterna 317–320 och av de handlingar till vilka de hänvisar, framgår kommissionens resonemang avseende den del av överträdelsen som avser råparaffin klart och tydligt, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen härtill och så att domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning i den mening som avses i den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 239.

367    Sökandens invändning om att motiveringsskyldigheten har åsidosatts ska således också underkännas.

368    Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra delgrunden, och således inte på någon del av den första grunden.

3.     Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 81 EG och principerna om oskuldspresumtion, rättssäkerhet och likabehandling i fråga om sökandens deltagande i överträdelsen efter den 12 maj 2004

 Den första delgrunden: Åsidosättande av artikel 81 EG och principen om oskuldspresumtion

369    Kommissionen angav, vad gäller varaktigheten av överträdelsen, att Total-koncernen hade deltagit i överträdelsen under perioden 3 september 1992–28 april 2005 (tolv år och sju månader). Sökanden har emellertid gjort gällande att dess deltagande upphörde den 12 maj 2004, det vill säga vid tidpunkten för det sista tekniska mötet i vilket företaget deltog.

370    I skäl 602 i det angripna beslutet konstaterade kommissionen följande:

”Total har uppgett att den inte har deltagit i något av de möten som ägde rum efter mötet den 11 och den 12 maj 2004 och att dess företrädare ställt in sin resa till mötet den 3 och den 4 september 2004. Detta skedde, enligt ett internt meddelande, på inrådan av företrädarens överordnade. Kommissionen finner att det saknas bevis för att företaget dragit sig ur kartellen. När det är fråga om en komplex överträdelse innebär den omständigheten att ett företag inte deltagit i ett möte eller inte delat den uppfattning som kom till uttryck vid ett möte inte att företaget har upphört att delta i en fortlöpande överträdelse. För att en överträdelse ska anses ha upphört måste företaget klart ha tagit avstånd från kartellen. Total har [emellertid] inte inkommit med exakta bevis för att företaget självständigt antagit en ensidig strategi på marknaden och klart och öppet tagit avstånd från kartellens verksamhet. Tvärtom styrker den bevisning som kommissionen förfogar över att Total erhållit en officiell inbjudan till tre senare tekniska möten (det vill säga de tre sista tekniska möten som organiserades innan inspektionen genomfördes). Totals företrädare bekräftade att han skulle delta i mötet den 3 och den 4 november 2004, även om det därefter visade sig att han ställde in resan. Vad gäller mötet den 23 och den 24 februari 2005 hade Sasol redan bokat ett rum till företrädaren för Total på det hotell där mötet ägde rum, vilket därefter avbokades. Det kan härav konstateras att det stod klart för Sasol och andra deltagare att Total deltog i kartellen ända till slutet. Dessutom skilde sig de diskussioner som fördes vid mötena inte i någon större utsträckning från dem som fördes vid tidigare möten, utan deltagarna fortsatte att diskutera prishöjningar utan att nämna att Total försökt att dra sig ur kartellen (se skälen 175, 176 och 177). Det var inte heller ovanligt att företagen inte deltog i vissa möten under den tid kartellen var verksam. Dessa två omständigheter visar att det inte uppfattades som att Total hade lämnat den konkurrensbegränsande samverkan efter mötet i maj 2004. Det interna meddelandet från Totals företrädare om skälen till att vederbörande inte skulle delta i ett möte kan under inga omständigheter uppfattas som ett offentligt avståndstagande. Eftersom det inte finns några andra uppgifter som tyder på att Total tagit avstånd från kartellen finner kommissionen inte att företagets deltagande i kartellen upphörde före genomförandet av inspektionerna.”

371    För det första har sökanden gjort gällande att kommissionen enligt fast rättspraxis hade fog för att begära ett offentligt avståndstagande för att det skulle kunna konstateras att deltagandet upphört. Eftersom sökanden inte fortsatte att delta i de konkurrensbegränsande diskussionerna borde kommissionen emellertid, i brist på direkta bevis, i vart fall ha anfört omständigheter till stöd för att företaget fortsatt hade deltagit i kartellen.

372    Tribunalen påpekar i detta avseende att det enligt domen i det ovan i punkt 266 nämnda målet Amann & Söhne och Cousin Filterie mot kommissionen, punkt 241, endast kan anses att ett företag definitivt har upphört med sitt deltagande i en konkurrensbegränsande samverkan om det offentligt har tagit avstånd från dess innehåll.

373    Domstolen har dessutom slagit fast att det som är avgörande för bedömningen av huruvida det berörda företaget har velat ta avstånd från den rättsstridiga överenskommelsen är att de övriga deltagarna i den konkurrensbegränsande samverkan har förstått nämnda företags avsikt (domstolens dom av den 19 mars 2009 i mål C‑510/06 P Archer Daniels Midland mot kommissionen, REG 2009, s. I‑1843, punkt 120).

374    Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den, i det angripna beslutet, fann att deltagarna i kartellen skulle ha tagit avstånd offentligt från dess innehåll för att deras deltagande i denna skulle kunna anses ha upphört. Kommissionen har följaktligen varken åsidosatt artikel 81 EG eller principen om oskuldspresumtion.

375    Tribunalen påpekar, för det andra, att sökanden enligt de övriga deltagarnas uppfattning inte offentligt tog avstånd från kartellen.

376    Detta framgår av de faktiska omständigheter som anges i skäl 602 i det angripna beslutet, vilka inte har bestritts av sökanden. I enlighet härmed ”[bekräftade] Totals företrädare … att han skulle delta i mötet den 3 och den 4 november 2004, även om det därefter visade sig att han ställde in resan. Vidare hade, [v]ad gäller mötet den 23 och den 24 februari 2005 … Sasol redan bokat ett rum till företrädaren för Total på det hotell där mötet ägde rum, vilket därefter avbokades”. Det är uppenbart att om deltagarna i den konkurrensbegränsande samverkan inte hade betraktat Total som deltagare efter mötet den 11 och den 12 maj 2004, så skulle Sasol, som organiserade de tekniska mötena, inte ha bjudit in företaget till senare möten och inte ha bokat rum åt dess företrädare.

377    Vidare innebär sökandens hänvisning till e-postmeddelandet av den 3 november 2004, som Totals företrädare vid de tekniska mötena hade skickat till en annan anställd vid Total inte att det kan anses styrkt att det varit fråga om ett offentligt avståndstagande.

378    I detta e-postmeddelande anges följande:

 ”Med beaktande av syftet med mötet i Österrike följer jag Thibaults rekommendation. Jag ställer in min resa till Wien (med planerad avgång denna eftermiddag).”

379    I denna del är det tillräckligt att notera att ett e-postmeddelande som övriga deltagare inte fått del av inte kan anses utgöra ett offentligt avståndstagande.

380    Det kan för fullständighetens skull påpekas att endast den omständigheten att sökanden inte deltog i de sista tekniska mötena på intet sätt visar att företaget inte använt den information om konkurrenternas priser som erhållits vid tiotals tidigare tekniska möten, i vilka företaget deltog, eller att företaget inte dragit vinning av de avtal om uppdelning av marknaderna och kunderna som slutits vid tidigare tekniska möten. Sökanden har således inte förebringat någon bevisning som visar att företaget hade upphört att genomföra kartellen den 12 maj 2004.

381    Följaktligen kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första delgrunden.

 Den andra delgrunden: Åsidosättande av principen om likabehandling

382    Enligt sökanden framgår av skäl 604 i det angripna beslutet att Repsol befann sig i en situation som var mer eller mindre densamma som sökandens vad gäller varaktigheten av dess deltagande i överträdelsen. De två företagen upphörde rent faktiskt, enligt sökanden, att delta i mötena före inspektionerna. Repsol har inte vid någon tidpunkt därefter offentligt tagit avstånd från kartellen. Liksom vad gäller Total konstaterade kommissionen att Repsol faktiskt hade fått inbjudningar till de tekniska möten som organiserades efter september 2003 fram till dess att inspektionerna genomfördes. Den enda skillnaden är att kommissionen i sin analys av den inbjudan som Sasol skickade den 25 oktober 2004 till mötet i november 2004 till styrkande av företagens deltagande räknade upp mottagarna av e-postmeddelandet, med undantag för Repsols företrädare. Sistnämnda företags namn fanns emellertid med i all skriftväxling mellan mottagarna.

383    Trots att Repsol och Total France befann sig i samma situation fann kommissionen att Repsol hade upphört att delta i överträdelsen den 4 augusti 2004. Kommissionen har således inte tillämpat samma kriterier vid bedömningen av varaktigheten av Repsols och av Total Frances deltagande i överträdelsen och har tillämpat avsevärt hårdare beviskrav på Total France.

384    Enligt rättspraxis åsidosätts likabehandlingsprincipen endast i de fall då jämförbara situationer behandlas olika eller då olika situationer behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (domstolens dom av den 13 december 1984 i mål 106/83, Sermide, REG 1984, s. 4209, punkt 28, och förstainstansrättens dom av den 4 juli 2006 i målet T‑304/02, Hoek Loos mot kommissionen, REG 2006, s. II‑1887, punkt 96).

385    Av vad som angetts i skäl 604 i det angripna beslutet, vilket inte bestritts av sökanden, framgår emellertid att kommissionen ansåg att Repsol deltog i kartellen även under den period som följde mötet den 24 och den 25 september 2003, det vill säga det sista mötet i vilket Repsol deltog, med beaktande av den omständigheten att företaget hade fått officiella inbjudningar från Sasol till mötena den 14 och 15 januari 2004 samt den 11 och den 12 maj 2004, innehållande dagordningen för dessa möten. Så var även fallet beträffande Total vad gäller de möten som ägde rum i perioden mellan den 11 och den 12 maj 2004 och den tidpunkt vid vilken kartellen upphörde. Kommissionen behandlade således de två jämförbara situationerna lika när den slog fast att Repsol och Total hade deltagit i kartellen under de perioder då de fortsatt erhöll officiella inbjudningar till möten innehållande dagordningen för dessa möten.

386    Kommissionen fann däremot att Repsol hade upphört att delta i kartellen den 4 augusti 2003, eftersom Repsol inte hade fått någon officiell inbjudan till mötet innehållande dagordningen härför, vilket enligt det angripna beslutet visar att Sasol var tveksam till om Repsol fortfarande deltog i kartellen.

387    Tribunalen finner, liksom kommissionen, att den omständigheten att Repsol att inte längre erhöll några officiella inbjudningar till möten innehållande dagordningen för mötena visar att Sasol, som organiserade mötena, hade ändrade sin uppfattning och inte längre var säker på om Repsol deltog i kartellen efter den 4 augusti 2004. Detta räcker för att det ska anses att Repsol, enligt övriga kartelldeltagares uppfattning, hade tagit avstånd från kartellen i den mening som avses i den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 373.

388    Detta var däremot inte fallet vad gäller sökanden som även fortsättningsvis erhöll officiella inbjudningar till möten innehållande dagordningen för mötena. Det var till och med så att hotellrum bokades till företagets företrädare, även vad gäller det sista tekniska mötet. Det kan följaktligen inte anses att sökanden, enlig övriga kartelldeltagares uppfattning, tog avstånd från kartellen.

389    Kommissionen behandlade således – vad gäller perioden efter den 4 augusti 2004 vad beträffar Repsol och perioden från den 12 maj 2004 fram till dess att kartellen, upphörde vad beträffar Total – två olika situationer olika enligt det kriterium som är relevant vid bedömningen av varaktigheten av företagens deltagande i överträdelsen.

390    Kommissionen åsidosatte följaktligen inte principen om likabehandling när den fastställde tidpunkten för när Total och Repsol upphörde att delta i kartellen.

391    Talan kan därför inte heller vinna bifall såvitt avser den andra delgrunden, och således inte på någon del av den tredje grunden.

4.     Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 81 EG och av principen om oskuldspresumtion vad gäller det påstådda avbrottet i sökandens deltagande i kartellen

392    Sökanden har lagt kommissionen till last att den, i skäl 603 i det angripna beslutet, inte godtog påståendet att sökanden avbröt sitt deltagande i överträdelsen mellan mötet av den 25 och den 26 maj 2000 och mötet av den 26 och den 27 juni 2001, trots att sökanden inte deltog i några möten under denna period. Den har hävdat att kommissionen härigenom åsidosatte artikel 81 EG och principen om oskuldspresumtion.

393    I skäl 603 i det angripna beslutet konstaterade kommissionen följande:

”Total France har gjort gällande att företaget avbröt sitt deltagande under perioden 2000–2001 och att den omständigheten att dess företrädare lämnade mötet i upprört tillstånd utgjorde ett tecken på avståndstagande. Såsom visats i punkt 4.2 deltog Total i det tekniska mötet den 18 och den 19 september 2000 och återigen i det möte som hälls den 26 och den 27 juni 2001. Företaget missade följaktligen tre möten under en period på nio månader. Det finns inte några uppgifter som tyder på att Total offentligt tog avstånd från kartellen. Den omständigheten att [S. E.] lämnade mötet utgör i sig inget offentligt avståndstagande, särskilt med tanke på att Total inte har påstått att [S. E.] tillkännagav sin avsikt att avsluta Totals deltagande i kartellen. Den omständigheten att [S. E.] var upprörd visar snarare att han inte var nöjd med de avtal som slöts. Det faktum att Total kom tillbaka efter mindre än ett år bekräftar att företagets avsikt inte var att avsluta deltagandet. Kommissionen anser följaktligen inte att Totals korta och tillfälliga frånvaro utgör ett avbrott i dess deltagande i kartellen.”

394    För det första har sökanden gjort gällande att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den fann att den period under vilken sökanden hade avbrutit sitt deltagande i mötena endast varade nio månader. Kommissionen fann nämligen att Total France hade upphört att delta i mötena från och med ett tekniskt möte som ägde rum i september 2000. Detta utgör en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, eftersom det varken i beskrivningen av mötena i punkt 4.2 eller i den tabell över möten som finns i det angripna beslut finns någonting som tyder på att ett möte ägde rum den 18 och den 19 september 2000.

395    Tribunalen noterar att det, såsom kommissionen vitsordade vid förfarandet i tribunalen, inte hölls något möte i september 2000. Sökandens invändning är därför befogad.

396    Det ska för det andra prövas om kommissionen hade fog för att dra slutsatsen att sökandens deltagande i kartellen inte hade avbrutits, trots den omständigheten att den inte hade deltagit i något av de tre möten som ägde rum mellan den 26 maj 2000 och den 26 juni 2001 och trots att dess företrädare hade lämnat mötet den 25 och den 26 maj 2000 i förtid, eftersom han hade en annan uppfattning än de övriga deltagarna, i vart fall i vissa delar av den diskussion som fördes.

397    Sökanden har gjort gällande att avbrottet i dess deltagande i mötena inte var tillfälligt. Avbrottet var, enligt sökanden, en direkt och varaktig följd av brytningen mellan Totals företrädare S.E och övriga deltagare vid mötet den 25 och den 26 maj 2006. S. E. lämnade lämnat mötet abrupt, eftersom han ombetts att iaktta ett åtagande som han aldrig hade ingått.

398    Det ska erinras om att den händelse som åberopats av sökanden, vilken ägde rum under mötet den 25 och den 26 maj 2000, har beskrivits i Shells uttalande av den 24 november 2005. Enligt detta uttalande – vilket grundar sig på uppgifter som lämnats av Shells företrädare vid de tekniska mötena, vilka var närvarande när händelsen utspelade sig – diskuterade deltagarna de priser som tillämpades gentemot en tysk kund. Total anklagades för att ha sålt till ett för lågt pris, vilket S.E. förnekade. En annan deltagare bestred emellertid riktigheten härav med hänvisning till en kopia av en offert som Total hade skickat till kunden. S. E. blev ”så ursinnig” att han lämnade mötet. Efter den händelsen deltog S.E. inte längre i de tekniska mötena. Det var inte förrän C.O. anställdes av Total som företaget åter började delta i de tekniska mötena.

399    Tribunalen erinrar i detta avseende om att sökanden har deltagit i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse som bestod i konkurrensbegränsande samverkan avseende fastställande av priser, uppdelning av kunder eller marknader och utlämnande och utbyte av känslig affärsinformation, framför allt om kunder, prissättning, produktionskapaciteter och försäljningsvolymer.

400    Den händelse som har åberopats av sökanden avser enbart en isolerad del av kartellen, nämligen det pris som tillämpades gentemot en viss kund. Vidare konstaterar tribunalen att sökanden från och med det tekniska mötet den 26 och den 27 juni 2001 åter började delta regelbundet i de tekniska mötena. Sökanden var närvarande i vart och ett av de elva efterföljande tekniska mötena, fram till mötet den 11 och den 12 maj 2004.

401    S. E.:s enskilda handlande vittnade visserligen om att Total vid enstaka tillfällen åsidosatte de avtal som hade ingåtts inom ramen för kartellen, men sökanden har inte förebringat någon bevisning för att S.E när han lämnade mötet gjorde det klart för övriga deltagare att Total i fortsättningen avsåg att uppträda konkurrensinriktat på marknaden. Av Shells uttalande framgår att S.E. inte lämnade mötet på grund av dess konkurrensbegränsande innehåll i allmänhet, utan på grund av att en av deltagarna hade lagt fram en handling som ifrågasatte riktigheten av hans påståenden, det vill säga på grund av en konflikt som snarast var av personlig karaktär.

402    Den incident som har åberopats av sökanden kan således inte visa att företrädaren för Total i förevarande fall, enligt övriga kartelldeltagares uppfattning, tog avstånd från den enda, komplexa och fortlöpande överträdelsen (se ovan punkterna 372 och 373).

403    Enbart den omständigheten att sökanden inte har deltog i tre möten som ägde rum mellan den 26 maj 2000 och den 26 juni 2001 visar inte heller på något sätt att företaget inte använt den information om konkurrenternas priser som erhållits vid tiotals tidigare tekniska möten, i vilka företaget deltog, eller att företaget inte dragit vinning av de avtal om uppdelning av marknaderna och kunderna som slutits vid tidigare tekniska möten. Sökanden har således inte förebringat någon bevisning för att dess deltagande avbröts under den omtvistade perioden.

404    Mot bakgrund av vad som anförts ovan konstaterar tribunalen att kommissionen inte åsidosatte artikel 81 EG eller principen om oskuldspresumtion i detta avseende. Talan kan således inte bifallas såvitt avser den fjärde grunden.

5.     Den femte grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och de skyldigheter som följer av 2006 års riktlinjer vad gäller det uteblivna genomförandet av de påstådda förfarandena

405    Sökanden har gjort gällande att kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den underlät att beakta, som förmildrande omständighet med stöd av punkt 29 i 2006 års riktlinjer, att sökanden inte hade deltagit i genomförandet av den konkurrensbegränsande samverkan.

406    Det ska inledningsvis erinras om att kommissionen, under rubriken ”Förmildrande omständigheter”, konstaterade följande i skäl 696 i det angripna beslutet:

”Ett antal företag har påstått att de inte genomfört överenskommelserna och har framhållit att de enbart skickat eller erhållit ett begränsat antal skrivelser avseende prissättningen. Vissa företag har påstått att deras uppträdande på marknaden inte har påverkats av överenskommelserna. Kommissionen anser, för det första, inte att dessa påståenden utgör bevisning för ett uteblivet genomförande i den mening som avses i 2006 års riktlinjer för beräkning av böter. För det andra är skickande och mottagande av skrivelser avseende prissättningen inte det enda sättet att genomföra överenskommelserna. Genomförelsen skedde i princip genom (försök att genomdriva) regelbundna prishöjningar som meddelades på marknaden och som ibland dokumenteras genom den bevisning som avser de tekniska mötena.”

407    Såsom det slagits fast i samband med prövningen av den andra och den fjärde delgrunden i den andra grunden stöds kommissionens konstateranden beträffande sökandens genomförande av kartellen av tillräcklig bevisning.

408    Förevarande grund saknar således stöd i de faktiska omständigheterna och talan kan således inte bifallas såvitt avser denna grund.

6.     Den sjätte grunden: Fastställandet av den referensperiod som ska beaktas vid beräkningen av grundbeloppet

409    Sökanden anser att kommissionen åsidosatte 2006 års riktlinjer, rättsäkerhetsprincipen och principen om likabehandling när den utgick från försäljningsvärdet avseende de tre sista räkenskapsåren i den period då sökanden deltog i den påstådda överträdelsen, det vill säga perioden 2002–2004 för paraffinvax och perioden 2001–2003 för råparaffin. För att kommissionen ska anses ha iakttagit dessa principer borde den ha utgått från försäljningsvärdet avseende år 2004 för paraffinvax och försäljningsvärdet avseende år 2003 för råparaffin. Kommissionen har under alla omständigheter underlåtit att lämna en tillräcklig motivering i detta avseende.

410    I punkt 13 i 2006 års riktlinjer anges följande:

”Kommissionen fastställer grundbeloppet genom att utgå från försäljningsvärdet från de varor eller tjänster som har ett direkt eller indirekt samband med överträdelsen och som företaget sålt i det berörda geografiska området inom EES. Kommissionen utgår i regel ifrån företagets försäljning under det sista kompletta räkenskapsåret då det deltar i överträdelsen (nedan kallat ’försäljningsvärdet’).”

411    I punkt 634 i det angripna beslutet konstaterade kommissionen följande:

”Kommissionen medger att år 2004 var ett exceptionellt år till följd av utvidgningen av Europeiska unionen i maj. Kommissionen finner att det är lämpligt att inte enbart utgå ifrån det försäljningsvärde som uppnåddes år 2004 vid beräkningen av böterna, utan att utgå ifrån försäljningsvärdet för de tre sista räkenskapsåren som sökanden deltog i överträdelsen.”

412    Vad för det första beträffar påståendet om att rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts ska det inledningsvis erinras om att det av ordalydelsen i 2006 års riktlinjer, enligt vilken kommissionen ”i regel” ska utgå ifrån företagets försäljning under det sista kompletta räkenskapsåret då företaget deltar i överträdelsen, framgår att kommissionen inte systematiskt måste beakta försäljningsvärdet avseende det sista året som företaget deltog. Sökanden har inte heller åberopat någon annan bestämmelse enligt vilken det åligger kommissionen att beakta omsättningen för det sista året som ett företag deltog i överträdelsen.

413    Invändningen avseende åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen kan således inte godtas.

414    Av rättspraxis framgår för det andra att den relevanta tidsperioden – i den mån det är nödvändigt för kommissionen att ta hänsyn till omsättningen för de företag som deltagit i samma överträdelse för att bestämma förhållandet mellan de böter som ska åläggas – måste avgränsas, så att de siffror som erhålls blir så jämförbara som möjligt. Av detta följer att ett visst företag endast kan kräva att kommissionen i dess fall ska beakta en annan period än den som allmänt har använts, om företaget kan visa att dess omsättning under den sistnämnda perioden, på grund av skäl som endast gäller det företaget, inte ger en indikation på vare sig dess verkliga storlek och ekonomiska styrka eller på omfattningen av den överträdelse det gjort sig skyldigt till (förstainstansrättens dom av den 14 maj 1998 i mål T‑319/94, Fiskeby Board mot kommissionen, REG 1998, s. II‑1331, punkt 42).

415    Kommissionen gjorde emellertid i förevarande fall en riktig bedömning när den fann att år 2004 var ett exceptionellt år för den berörda branschen till följd av unionens utvidgning och anslutningen av tio nya medlemsstater, framför allt av det skälet att MOL, som var en av deltagarna i kartellen, hade sitt säte och sitt produktionsställe i Ungern.

416    Kommissionen åsidosatte följaktligen inte 2006 års riktlinjer och gjorde inte någon oriktig bedömning då den beaktade medelvärdet av försäljningen under perioden 2002−2004 på marknaden för paraffinvax på samma sätt för samtliga företag som deltagit i kartellen fram till dess att den upphörde. Eftersom kommissionen utgick ifrån medelvärdet avseende de tre sista åren som vart och ett av företagen deltog i kartellen med avseende på paraffinvax hade den fog för att tillämpa samma metod med avseende på råparaffin för att uppgifterna skulle bli så jämförbara som möjligt.

417    Sökanden har för det tredje gjort gällande att kommissionen åsidosatte principen om likabehandling. Sökanden har visserligen vitsordat att år 2004 var ett exceptionellt år för vissa deltagare i kartellen till följd av unionens utvidgning, men har gjort gällande att så emellertid inte var fallet för Total France. Kommissionen har således behandlat företag i olika situationer lika.

418    Tribunalen erinrar i detta avseende om att principen om likabehandling, enligt den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 384, endast åsidosätts i de fall då jämförbara situationer behandlas olika eller då olika situationer behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.

419    Även om det antas att sökanden med framgång kan göra gällande att olika situationer (Totals situation i förhållande till MOL:s situation) har behandlats lika så finns det sakliga skäl för en sådan behandling, med hänsyn till att år 2004 var ett exceptionellt år och till dess inverkan på den berörda branschen, särskilt det förhållandet att MOL:s produktion kom att ingå i industrin inom EES-området. Det finns även sakliga skäl för en sådan behandling av det skälet att kommissionen är skyldig att avgränsa den relevanta tidsperioden, så att de siffror som erhålls är så jämförbara som möjligt, vilket i allmänhet utgör hinder mot att, vid beräkningen av försäljningsvärdet, fastställa olika perioder för de företag som deltar i den konkurrensbegränsande samverkan till och med samma tidpunkt.

420    Vad för det fjärde avser påståendet att det inte har lämnats en tillräcklig motivering anser tribunalen att kommissionen, genom att i skäl 634 i det angripna beslutet hänvisa till unionens utvidgning år 2004 och genom att i det angripna beslutet i detalj beskriva MOL:s situation och dess roll i kartellen, har lämnat en tillräcklig motivering för sitt beslut att vid beräkningen av försäljningsvärdet beakta medelvärdet av de tre sista åren som företaget deltog i överträdelsen.

421    Tribunalen anser dessutom att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den utgick ifrån medelvärdet av försäljningen under de tre sista kompletta räkenskapsåren som vart och ett av företagen hade deltagit i överträdelsen och fastställer således det angripna beslutet vad gäller detta led i beräkningen av bötesbeloppet.

422    Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan talan inte vinna bifall såvitt avser den sjätte grunden.

7.     Sjunde grunden: Åsidosättande av 2006 års riktlinjer och proportionalitetsprincipen till följd av att kommissionen beaktade en för hög procentsats av försäljningsvärdet för den del av överträdelsen som avser råparaffin.

423    Sökanden anser att kommissionen åsidosatte punkt 20 i 2006 års riktlinjer och proportionalitetsprincipen när den vid beräkningen av bötesbeloppet fastställde den procentandel som skulle beaktas med hänsyn till överträdelsens allvar till 15 procent av försäljningsvärdet för råparaffin, medan samma procentandel av försäljningsvärdet vad avser paraffinvax fastställdes till enbart 18 procent.

424    Tribunalen erinrar om att kommissionen, till skillnad från vad som var fallet beträffande paraffinvax, inte fann att det förelåg någon överträdelse bestående i uppdelning av marknader eller kunder när det gällde råparaffin. Härav följer nödvändigtvis att förfarandet avseende råparaffin var mycket mindre allvarligt än förfarandet för paraffinvax. I geografiskt hänseende var den överträdelse som avser råparaffin även begränsad till Tyskland, medan de förfaranden som avsåg paraffinvax, enligt kommissionens uppfattning, omfattade hela EES-området.

425    Dessa skillnader vad gäller överträdelsens allvar mellan den del av överträdelsen som avser paraffinvax och den del av överträdelsen som avser råparaffin borde ha medfört en skillnad mellan de två olika koefficienterna som överstiger tre procentenheter. Sökanden har således begärt att tribunalen ska reducera den andel av försäljningsvärdet som har beaktats med avseende på råparaffin avsevärt och beräkna böterna på nytt på den nya grunden.

426    I punkt 20 i 2006 års riktlinjer anges att överträdelsens allvar ska fastställas från fall till fall för varje typ av överträdelse med beaktande av alla relevanta omständigheter i ärendet. I punkt 21 anges att den andel av försäljningsvärdet som beaktas regelmässigt uppgår till högst 30 procent. I punkt 22 anges att när kommissionen fastställer om den andel av försäljningsvärdet som ska beaktas i ett visst fall ska ligga i nedre eller övre delen av denna skala, ska ta hänsyn till en rad faktorer, bland annat överträdelsens art, de berörda parternas sammanlagda marknadsandel, överträdelsens geografiska omfattning och om överträdelsen har genomförts eller ej. Det anges i punkt 23 att horisontella avtal om fastställande av priser, uppdelning av marknader och produktionsbegränsningar, som i allmänhet är hemliga, på grund av deras art hör till de allvarligaste konkurrensbegränsningarna, varför andelen av det försäljningsvärdet som ska beaktas för sådana överträdelser i allmänhet kommer att ligga i den övre delen av den skala som föreskrivs i punkt 21.

427    Kommissionen anförde följande i det angripna beslutet, under rubriken ”Slutsats beträffande överträdelsens allvar”:

” …

(653) Mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i förevarande fall och med hänsyn till de kriterier som angetts i det föregående avseende överträdelsens art och dess geografiska omfattning uppgår den andel av försäljningsvärdet som ska beaktas med avseende på ENI och H&R/Tudapetrol [som enbart deltagit i den första delen av överträdelsen] till 17 procent. När det gäller ExxonMobil, MOL, Repsol, RWE, Sasol, Shell och Total kom den enda och fortlöpande överträdelsen även till uttryck genom uppdelning av kunder och/eller marknader [den andra delen av överträdelsen]. Uppdelning av marknader och uppdelning av kunder hör på grund av deras art till de allvarligaste konkurrensbegränsningarna, eftersom dessa förfaranden leder till att konkurrensen på vissa marknader eller för vissa kunder begränsas eller sätts ur spel … Med hänsyn till att överträdelsen i denna del är särskilt allvarlig, ska den andel av försäljningsvärdet som ska beaktas med avseende på ExxonMobil, MOL, Repsol, RWE, Sasol, Shell och Total fastställas till 18 procent. Med beaktande av att det inte finns någon bevisning som visar att uppdelningen av kunder och/eller marknader även avsåg råparaffin och med beaktande av den omständigheten att den geografiska omfattningen av den del av överträdelsen som avser råparaffin (den tredje delen av överträdelsen) är begränsad till Tyskland, uppgår den andel av försäljningsvärdet för råparaffin som ska beaktas med avseende på ExxonMobil, Sasol, Shell, RWE och Total till 15 procent.”

428    Vad gäller, för det första, invändningen om att den procentsats av försäljningsvärdet som har beaktats för den del av överträdelsen som avser råparaffin är för hög konstaterar tribunalen att nämnda del av överträdelsen, såsom framgår av skäl 288 i det angripna beslutet (se ovan punkt 317) framför allt bestod i samverkan avseende fastställande av priser mellan konkurrenter. I 2006 års riktlinjer anges att denna typ av överträdelse, på grund av sin art, hör till de mest allvarliga konkurrensbegränsningarna och således ska bestraffas hårt. I regel ska därför den andel av försäljningsvärdet som ska beaktas vid sådana överträdelser fastställas inom den övre delen av den skala som anges i punkt 21 i 2006 års riktlinjer.

429    Kommissionen åsidosatte således inte 2006 års riktlinjer och gjorde inte någon oriktig bedömning när den, vid beräkningen av grundbeloppet för böterna, beaktade 15 procent, på en skala på 30 procent, av försäljningsvärdet för råparaffin för de berörda företagen.

430    För det andra ska tribunalen pröva sökandens invändning att kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen när den, med hänsyn till överträdelsens allvar, beaktade 15 procent av försäljningsvärdet för den del av överträdelsen som avser råparaffin och 18 procent för den del av överträdelsen som avser paraffinvax.

431    Enligt rättspraxis innebär proportionalitetsprincipen att institutionerna i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med bestämmelserna i fråga. När det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan ska den åtgärd väljas som är minst ingripande, och de vållade olägenheterna får inte vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen (domstolens dom av den 13 november 1990 i mål C‑331/88, Fedesa m.fl., REG 1990, s. I‑4023, punkt 13, av den 5 maj 1998 i mål C‑180/96, Förenade kungariket mot kommissionen, REG 1998, s. I‑2265, punkt 96, och förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T‑30/05, Prym et Prym Consumer mot kommissionen, REG 2007, s. II‑107, punkt 223).

432    Denna princip innebär, inom ramen för de förfaranden som kommissionen inleder för att lagföra överträdelser av konkurrensreglerna, att böterna inte får vara orimliga i förhållande till de eftersträvade syftena, det vill säga i förhållande till iakttagandet av konkurrens reglerna, och att det bötesbelopp som ett företag åläggs på grund av en överträdelse av konkurrensreglerna måste vara proportionerligt i förhållande till överträdelsen, bedömd i dess helhet, med beaktande av bland annat hur allvarlig den varit och dess varaktighet (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 431 nämnda målet Prym och Prym Consumer mot kommissionen, punkterna 223 och 224 samt där angiven rättspraxis). Proportionalitetsprincipen innebär i synnerhet att kommissionen är skyldig att fastställa böterna i proportion till de faktorer som ska beaktas vid bedömningen av överträdelsens allvar och att den då ska tillämpa dessa kriterier konsekvent och på ett sätt som är sakligt motiverat (domen i det ovan i punkt 243 nämnda målet Jungbunzlauer mot kommissionen, punkterna 226–228, och domen i det ovan i punkt 266 nämnda målet Amann & Söhne och Cousin Filterie mot kommissionen, punkt 171).

433    Med beaktande av den omständigheten att den del av överträdelsen som avser råparaffin framför allt bestod i samverkan avseende fastställande av priser mellan konkurrenter konstaterar tribunalen att den koefficient på 15 procent av försäljningsvärdet som kommissionen beaktades med hänsyn till överträdelsens allvar var proportionerlig i förhållande till allvaret av denna del av överträdelsen.

434    Sökandens argumentation i vilken skillnaderna mellan den del av överträdelsen som avser paraffinvax och den del av överträdelsen som avser råparaffin har framhållits är således utan verkan, eftersom den på sin höjd kan föranleda tribunalen att vid en ny beräkning av bötesbeloppet fastställa den andel av försäljningsvärdet för paraffinvax som ska beaktas till en högre procentsats än 18 procent.

435    Det ska för fullständighetens skull framhållas att skillnaden vad gäller överträdelsens allvar när det gäller de två delarna av överträdelsen ska ses i förhållande till, för det första, att den tyska marknaden är den viktigaste marknaden inom EES-område och, för det andra, till att uppdelning av marknader och kunder i regel syftar till att stödja förfaranden avseende fastställande av priser eller prishöjningar. Uppdelning av marknader och kunder leder nämligen till att leverantörernas kundval minskar, vilket i regel möjliggör för den leverantör som fått sig anvisat marknaden eller kunden att förhandla fram högre priser än under normala marknadsmässiga villkor. Dessutom säkerställs, vad gäller den del av överträdelsen som avser råparaffin, proportionaliteten av storleken på bötesbeloppet i förhållande till den mer begränsade geografiska omfattningen även av att enbart försäljningsvärdet i Tyskland har beaktats vid beräkningen, medan försäljningsvärdet med avseende på den del av överträdelsen som avser paraffinvax har beräknats på grundval av de försäljningar som genomförts inom hela EES-området.

436    Invändningen avseende åsidosättande av proportionalitetsprincipen kan följaktligen inte godtas, och talan kan således inte bifallas såvitt avser den sjunde grunden.

8.     Den nionde grunden: Rättsstridigheten av det belopp med vilket grundbeloppet höjts i avskräckande syfte

437    Sökanden har kritiserat kommissionen för att den i det angripna beslutet beslutade att göra ett tillägg till grundbeloppet med 18 procent vad beträffar paraffinvax och med 15 procent vad beträffar råparaffin (skälen 658–661 i det angripna beslutet) i syfte att avskräcka sökanden från att delta i andra horisontella avtal av samma art. Sökanden har anfört att kommissionen härigenom har åsidosatt principen att straff och påföljder ska vara individuella och proportionalitetsprincipen samt 2006 års riktlinjer.

438    Det ska inledningsvis erinras om att följande anges i punkt 25 i 2006 års riktlinjer, där det föreskrivs att grundbeloppet kan höjas med ett belopp (nedan kallat tilläggsbeloppet):

”… [K]ommissionen [ska], oavsett varaktigheten av företagets överträdelse, höja grundbeloppet med ett belopp på mellan 15 och 25 % av försäljningsvärdet … för att avskräcka företagen från att över huvudtaget delta i horisontella avtal om fastställande av priser, uppdelning av marknade[r] och produktionsbegränsningar” …. När kommissionen fastställer hur stor andel av försäljningsvärdet som skall beaktas i ett enskilt ärende tar den hänsyn till en rad faktorer, särskilt de som anges i punkt 22 ovan [överträdelsens art, de berörda parternas sammanlagda marknadsandel, överträdelsens geografiska omfattning och om överträdelsen har genomförts eller ej].”

439    Kommissionen har i förevarande fall fastställt den procentsats av försäljningsvärdet som ska utgöra tillägg till grundbeloppet i avskräckande syfte till samma storlek som den som tillämpats när det gäller överträdelsens allvar (se skäl 653 i det angripna beslutet som nämnts ovan i punkt 427), och med samma motivering som den som angetts härför.

” …

(660) Mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i förevarande fall och med hänsyn till de kriterier som angetts i det föregående avseende överträdelsens art och dess geografiska omfattning ska den procentsats som ska tillämpas för tilläggsbeloppet för ENI och H&R-Tudapetrol fastställas till 17 procent.

(661) När det gäller ExxonMobil, MOL, Repsol, RWE, Sasol, Shell och Total kom den enda och fortlöpande överträdelsen även till uttryck genom uppdelning av kunder och/eller marknader. Uppdelning av marknader och uppdelning av kunder hör på grund av deras art till de allvarligaste konkurrensbegränsningarna, eftersom dessa förfaranden leder till att konkurrensen på vissa marknader eller för vissa kunder begränsas eller sätts ur spel… Med hänsyn till att överträdelsen i denna del är särskilt allvarlig, ska den procentsats som ska tillämpas för tilläggsbeloppet för ExxonMobil, MOL, Repsol, RWE, Sasol, Shell och Total fastställas till 18 procent. Med beaktande av att det inte finns någon bevisning som styrker att uppdelningen av kunder och/eller marknader även avsåg råparaffin och med beaktande av att den geografiska omfattningen av den del av överträdelsen som avser råparaffin är begränsad till Tyskland, ska den andel av försäljningsvärdet för råparaffin som ska beaktas med avseende på ExxonMobil, Sasol, Shell RWE och Total fastställas till 15 procent.”

440    Sökanden har för det första påstått att kommissionen har åsidosatt 2006 års riktlinjer.

441    Det ska i detta avseende framhållas att kommissionen, enligt punkt 25 i 2006 års riktlinjer, ska ”höja grundbeloppet med ett belopp på mellan 15 och 25 % av försäljningsvärdet … för att avskräcka företagen från att över huvud taget delta i horisontella avtal om fastställande av priser [och/eller] uppdelning av marknade[r]”.

442    Kommissionen hänvisade, i skäl 661 i det angripna beslutet, till ett avtal om fastställande av priser och om uppdelning av marknader (i 2006 års riktlinjer anges att samordnade förfaranden omfattas av begreppet avtal). Det var således motiverat att med tillämpning av punkt 25 i 2006 års riktlinjer höja grundbeloppet med ett tilläggsbelopp.

443    Kommissionen har dessutom tillämpat en procentsats på 18 procent av försäljningsvärdet för den del av överträdelsen som avser paraffinvax och 15 procent för den del av överträdelsen som avser råparaffin. De två procentsatser som tillämpats befinner sig inom det intervall som föreskrivs i 2006 års riktlinjer, nämligen 15–25 procent.

444    Dessutom anges i punkt 22 i 2006 års riktlinjer, till vilken det hänvisas i punkt 25 i riktlinjerna, att storleken av tilläggsbeloppet ska fastställas med hänsyn till överträdelsens art, de berörda parternas sammanlagda marknadsandel, överträdelsens geografiska omfattning och om överträdelsen har genomförts eller ej. Kommissionen hänvisade till två av dessa faktorer, nämligen överträdelsens art och dess geografiska omfattning för att motivera den procentsats som tillämpats vad beträffar paraffinvax. Vad gäller den procentsats som tillämpades på den del av överträdelsen som avser råparaffin krävdes ingen ytterligare motivering, eftersom kommissionen tillämpade den föreskrivna miniminivån, nämligen 15 procent.

445    Härav följer att kommissionen inte har åsidosatt 2006 års riktlinjer. Det argument som sökanden framfört på denna punkt ska således underkännas.

446    Sökanden har för det andra gjort gällande att kommissionen inte tillräckligt motiverat höjningen av grundbeloppet i avskräckande syfte.

447    Tribunalen erinrar om att det ska klart och tydligt framgå av ett individuellt besluts motivering hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Kravet på motivering ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen uppfyller kraven i artikel 253 EG inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket rättsakten antagits (se ovan punkt 239).

448    Såsom framgår av analysen ovan i punkterna 441–444 är kommissionens motivering i punkterna 660 och 661 i det angripna beslutet till höjningen av grundbeloppet med ett tilläggsbelopp i avskräckande syfte i förevarande fall så utförlig att sökanden kan få kännedom om skälen till beslutet och att tribunalen ges möjlighet att utföra sin prövning.

449    Sökandens argumentation att motiveringen är otillräcklig ska således underkännas.

450    Sökanden har för det tredje gjort gällande att kommissionen har åsidosatt principen att straff och påföljder ska vara individuella samt proportionalitetsprincipen.

451    Inom ramen för beräkningen av böter som åläggs med stöd av artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 är det en naturlig följd av kommissionens utövande av sin behörighet enligt den bestämmelsen att kommissionen behandlar de berörda företagen olika. Kommissionen ska nämligen, inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, individualisera påföljden med hänsyn till de berörda företagens beteenden och särdrag i syfte att i varje enskilt fall säkerställa den fulla verkan av unionens konkurrensregler (se domstolens dom av den 7 juni 2007 i mål C‑76/06 P, Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen, REG 2007, s. I‑4405, punkt 44, och där angiven rättspraxis).

452    Sökanden har gjort gällande att en automatisk höjning av grundbeloppet med det tilläggsbelopp som föreskrivs i punkt 25 i 2006 års riktlinjer i sig strider mot principen att straff och påföljder ska vara individuella.

453    Detta argument kan inte godtas. Det framgår tydligt av ordalydelsen och systematiken i 2006 års riktlinjer att kommissionen vid fastställandet av bötesbeloppet såväl ska tillämpa faktorer där satsen är gemensam för samtliga deltagare, för att återspegla det faktum att dessa företag deltagit i samma överträdelser och på så sätt iaktta principen om likabehandling, som faktorer där satsen eller koefficienten justeras med hänsyn till varje deltagares särskilda situation, för att följa principen att straff ska vara individuella.

454    För att iaktta principen att straff ska vara individuella räcker det att det slutliga bötesbeloppet återspeglar skillnaderna i de olika deltagarnas situation. Det krävs inte att kommissionen i varje led av beräkningen av bötesbeloppet behandlar deltagarna på olika sätt.

455    Avseende höjningen av grundbeloppet med ett tilläggsbelopp i avskräckande syfte framgår det av ordalydelsen och systematiken i 2006 års riktlinjer att bestämmelsen härom i punkt 25 i nämnda riktlinjer avser deltagande i de allvarligaste typerna av konkurrensbegränsande förfaranden. Den höjning av grundbeloppet som sker på denna grund återspeglar karaktären av de förfaranden i vilka samtliga företag deltagit och inte de enskilda företagens individuella situation.

456    Rättsenligheten av denna bestämmelse och dess tillämpning i förevarande fall kan således inte ifrågasättas på grundval av principen att straff och påföljder ska vara individuella. De argument som sökanden framfört i detta sammanhang ska därför underkännas.

457    Sökanden har även gjort gällande att det av rättspraxis framgår att kommissionen ska fastställa påföljderna individuellt utifrån de berörda företagens särdrag. Kommissionen har, enligt sökanden, i förevarande fall emellertid varken analyserat eller beaktat de omständigheter som borde ha föranlett kommissionen att inte höja grundbeloppet med ett tilläggsbelopp i avskräckande syfte.

458    Sökanden har anfört att företaget nämligen, sedan den 31 juli 2005, inte längre säljer paraffinvax och att det numera i princip endast framställer råparaffin som biprodukt till basoljor. Eftersom sökanden inte längre bedriver verksamhet på den berörda marknaden finns det inte längre någon anledning att i avskräckande syfte höja grundbeloppet med ett tilläggsbelopp.

459    Sökanden har vidare anfört att den redan har visat kommissionen, bland annat i sitt svar på meddelandet om invändningar, att den åtagit sig att iaktta konkurrenslagstiftningen. Detta åtagande utgör en del av Total-koncernens värderingar och kommer, sedan flera år tillbaka, tydligt till uttryck i koncernens uppförandekod.

460    Tribunalen erinrar i detta sammanhang om att böternas avskräckande verkan inte enbart avser att hindra det berörda företaget från att begå nya överträdelser (individualprevention). Kommissionen har befogenhet att besluta om bötesnivån i syfte att förstärka böternas avskräckande verkan i allmänhet bland annat när överträdelser av en viss typ fortfarande förekommer relativt ofta, eller betraktas som allvarliga (allmänprevention) (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 12 juli 2001 i de förenade målen T‑202/98, T‑204/98 och T‑207/98, Tate & Lyle m.fl. mot kommissionen, REG 2001, s. II‑2035, punkt 134, och av den 15 mars 2006 i mål T‑15/02, BASF mot kommissionen, REG 2006, s. II‑497, punkt 231).

461    Sökanden kan följaktligen inte med framgång göra gällande att den inte längre bedriver verksamhet på marknaden för paraffinvax och att det i dess uppförandekod anges att konkurrenslagstiftningen ska iakttas. Dessa omständigheter, om det antas att de är korrekta, avser endast att minska sannolikheten för att sökanden begår nya överträdelser och är irrelevanta när det gäller allmänprevention, vilken även kan beaktas av kommissionen när den fastställer bötesbeloppet i avskräckande syfte.

462    Sökanden har slutligen påpekat att kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen, eftersom böternas avskräckande verkan redan har säkerställts genom andra omständigheter som kommissionen har beaktat, så att det inte längre var nödvändigt att höja grundbeloppet med ett tilläggsbelopp för att uppnå det av kommissionen eftersträvade målet. Sökanden har för det första åberopat att det försäljningsvärde som kommissionen fastställt multiplicerats med den relativt långa varaktigheten av den påstådda överträdelsen. För det andra har kommissionen tillämpat punkt 30 i 2006 års riktlinjer och multiplicerat det tillämpliga grundbeloppet för böterna med koefficienten 1,7 ”för att säkerställa att böterna får en avskräckande effekt” (skäl 713 i det angripna beslutet).

463    Det framgår av fast rättspraxis att eftersom den avskräckande verkan är ett av böternas syfte, utgör kravet på att denna verkan säkerställs ett allmänt krav som ska vägleda kommissionen under hela beräkningen av böterna och innebär inte med nödvändighet att denna beräkning ska inbegripa en särskild etapp avsedd för en övergripande utvärdering av alla omständigheter som är relevanta för att uppnå detta syfte. Behovet av avskräckande verkan är således inte föremål för en särskild bedömning som ska ske i en viss etapp i böternas beräknande utan måste ligga till grund för hela förfarandet för fastställande av bötesbeloppet (domen i det ovan i punkt 460 nämnda målet BASF mot kommissionen, punkterna 226 och 238, och domen i det ovan i punkt 254 nämnda målet Le Carbone Lorraine mot kommissionen, punkt 131).

464    Följaktligen kan sökanden inte med framgång kritisera kommissionen för att den i flera etapper vid fastställandet av bötesbeloppet beaktade behovet av att säkerställa att böterna får en avskräckande effekt.

465    Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan talan inte vinna bifall såvitt avser sökandens nionde grund.

9.     Den tionde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen vad gäller det slutliga bötesbeloppet

466    Sökanden har inom ramen för förevarande grund kritiserat den omständigheten att kommissionen fastställt det slutliga bötesbeloppet till 128 163 000 euro, medan dess årliga försäljningsvärde på den berörda marknaden enbart uppgick till 31 133 865 euro (skäl 639 i det angripna beslutet). Bötesbeloppet är följaktligen oproportionerligt i förhållande till det årliga försäljningsvärdet och även i förhållande till den omsättning som Total France uppnådde under hela den period då överträdelsen pågick de berörda marknaderna.

467    Sökanden har för det första anfört att bötesbeloppet är oproportionerligt, eftersom det uppgår till 410 procent av värdet av företagets försäljning på de berörda marknaderna.

468    Enligt den rättspraxis som nämnts ovan i punkterna 431 och 432 ska bötesbeloppet vara proportionerligt i förhållande till allvaret och varaktigheten av den överträdelse i vilken sökanden deltagit.

469    Det följer dessutom av rättspraxis att böternas avskräckande verkan skulle minska om de företag som har gjort sig skyldiga till en överträdelse av konkurrensrätten kunde hoppas på att deras beteende skulle beivras med böter till ett belopp som understiger den vinst som de kan tillgodogöra sig till följd av nämnda beteende (förstainstansrättens dom av den 20 mars 2002 i mål T‑9/99, HFB m.fl. mot kommissionen, REG 2002, s. II‑1487, punkt 456, och domen i det ovan i punkt 460 nämnda målet BASF mot kommissionen, punkt 227).

470    Om sökandens uppfattning godtogs och prövningen av huruvida det slutliga bötesbeloppet är proportionerligt företogs i förhållande till försäljningsvärdet för de berörda produkterna för ett enda år, så skulle detta innebära att det bötesbelopp som kan åläggas, genom den begränsning som skulle följa av tillämpningen av nämnda princip, skulle förbli oförändrat trots att sökanden deltagit i kartellen i ett högre antal år, medan den vinning som otillbörligen dragits av överträdelsen skulle öka linjärt i takt med det högre antal år deltagandet varat. Ju längre deltagandet i den konkurrensbegränsande samverkan varar, desto obetydligare skulle det bötesbelopp som deltagarna kunde förvänta sig bli i förhållande till den vinning som de drar av deltagandet. Om proportionalitetsprincipen tillämpades på det sätt som sökanden förordar, skulle de påföljder som åläggs med stöd av förordning 1/2003 vid varaktiga överträdelser, såsom den nu aktuella överträdelsen, helt förlora sin ändamålsenliga verkan.

471    Det av sökanden förordade tillvägagångssättet skulle dessutom innebära att kommissionen och tribunalen hindras från att i enlighet med artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 säkerställa att det bötesbelopp som deltagarna i kartellen ålagts är proportionerligt inte enbart i förhållande till överträdelsens allvar utan även till dess varaktighet.

472    Härav följer att prövningen av huruvida bötesbeloppet är proportionerligt inte kan företas utifrån det årliga försäljningsvärdet som sådant, särskilt när det rör sig om en varaktig överträdelse, såsom den nu aktuella överträdelsen, i vilken sökanden deltagit under mer än tolv och ett halvt år.

473    Sökandens argument att det bötesbelopp som sökanden ålagts utgör 410 procent av dess årliga försäljningsvärde på den berörda marknaden ska således underkännas.

474    Sökanden har för det andra gjort gällande att det bötesbelopp som sökanden ålagts utgör 32,63 procent av den omsättning som den uppnått på marknaderna för de berörda produkterna under hela den period då överträdelsen pågick. Detta är, enligt sökanden, uppenbart oproportionerligt och ger uttryck för en bötesnivå som aldrig tidigare uppnåtts i kommissionens beslutspraxis.

475    I detta hänseende påpekar tribunalen att den höga procentsatsen av bötesbeloppet i förhållande till den omsättning som Total France uppnått på de berörda marknaderna under hela den period då överträdelsen pågick framför allt beror på att kommissionen, med tillämpning av punkt 30 i 2006 års riktlinjer, beaktat hela Total-koncernens omsättning. Kommissionen fastställde en multiplikationskoefficient på 1,7 i detta avseende (se ovan punkt 15 och följande punkter). Enligt sökanden saknar Total-koncernens totala omsättning emellertid relevans.

476    Sökanden har hänvisat till punkt 94 i förstainstansrättens dom av den 14 juli 1994 i mål T‑77/92, Parker Pen mot kommissionen (REG 1994, s. II‑549).

477    Det följer av rättspraxis att det vid fastställandet av bötesbeloppet är tillåtet att ta hänsyn till såväl företagets totala omsättning, vilken ger en antydan, om än ungefärlig och ofullständig, om företagets storlek och ekonomiska styrka, som den del av denna omsättning som härrör från de varor som är föremål för överträdelsen, och som därmed kan ge en antydan om denna överträdelses omfattning. Varken den ena eller den andra av dessa sifferuppgifter avseende omsättningen får ges en oproportionerlig betydelse i förhållande till andra bedömningskriterier, och fastställandet av ett lämpligt bötesbelopp kan därför inte ske genom en enkel beräkning som grundar sig på den totala omsättningen. Detta gäller särskilt när de ifrågavarande varorna endast svarar för en liten del av denna omsättning (se domstolens dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, REG 2005, s. I‑5425, punkt 243, domen i det ovan i punkt 242 nämnda målet Archer Daniels Midland och Archer Daniels Midland Ingredients mot kommissionen, punkt 100, och domen i det ovan i punkt 476 nämnda målet Parker Pen mot kommissionen, punkt 94).

478    Unionsrätten innehåller däremot inte någon allmängiltig princip om att påföljden ska stå i proportion till företagets storlek på den produktmarknad som är föremål för överträdelsen (domen i det ovan i punkt 242 nämnda målet Archer Daniels Midland mot kommissionen, punkt 101).

479    Tribunalen konstaterar att kommissionen har iakttagit de krav som gäller enligt rättspraxis. Kommissionen utgick från början från den omsättning som Total France uppnått på de marknader som berördes av överträdelsen. Genom att framhålla att grundbeloppet enbart utgjorde en obetydlig del (0,03 procent) av det berörda företagets, det vill säga Total-koncernens, omsättning, fastställde kommissionen därefter en koefficient på 1,7 för att beakta storleken av det företag som var ansvarigt för överträdelsen.

480    Kommissionen har härigenom varken tillmätt den ena eller den andra av dessa sifferuppgifter avseende omsättningen oproportionerligt stor betydelse i förhållande till övriga bedömningskriterier.

481    Sökanden kan för övrigt inte med framgång åberopa den omständigheten att det slutliga bötesbeloppet aldrig tidigare i kommissionens beslutspraxis har fastställts till en så hög procentsats av försäljningsvärdet för de berörda produkterna.

482    I detta avseende räcker det att erinra om att kommissionens tidigare beslutspraxis inte utgör den rättsliga ramen för åläggande av böter på konkurrensområdet. Denna ram definieras uteslutande i förordning nr 1/2003. Beslut i andra ärenden är enbart vägledande vid fastställande av om det förekommer diskriminering, eftersom det är föga troligt att omständigheterna i dessa ärenden, såsom marknader, produkter, företag och aktuella perioder, är identiska (se förstainstansrättens dom av den 8 oktober 2008 i mål T‑68/04, SGL Carbon mot kommissionen, REG 2008, s. II‑2511, punkt 114, och där angiven rättspraxis).

483    Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan talan inte vinna bifall såvitt avser sökandens tionde grund.

10.  Den elfte grunden: Åsidosättande av artikel 81 EG till följd av att Total SA hölls ansvarigt för Total Frances beteende

484    Sökanden har gjort gällande att kommissionen olagligen höll Total SA ansvarigt för den överträdelse som sökanden begått. Sökanden har som första delgrund gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 81 EG genom att tillämpa en presumtion som enbart grundar sig på de ekonomiska banden mellan moderbolaget och dess dotterbolag. Sökanden har som andra delgrund bestritt kommissionens konstaterande att företaget inte har visat att det agerat självständigt på marknaden.

485    Sökanden har följaktligen yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det angripna beslutet i den del som Total SA hålls ansvarigt för överträdelsen och i den del kommissionen, vid beräkningen av bötesbeloppet, i avskräckande syfte tillämpade en multiplikationskoefficient på 1,7 till följd av företagets storlek.

 Den första delgrunden: Felaktig rättstillämpning genom tillämpningen av en presumtion för att moderbolaget kunde hållas ansvarigt för överträdelsen, vilken presumtion endast grundade sig på de ekonomiska banden

486    Sökanden har anfört att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att det räcker att starka ekonomiska band kan fastställas för att moderbolaget ska presumeras ha ett avgörande inflytande över dotterbolagets kommersiella beteende. En sådan presumtion strider mot principen att straff och påföljder ska vara individuella, principen om oskuldspresumtion och principen att det ankommer på kommissionen att bevisa företagets skuld. Kommissionen tillämpade dessutom i förevarande fall en icke motvisbar skuldpresumtion.

487    Vad beträffar ett moderbolags solidariska ansvar för sitt dotterbolags beteende, erinrar tribunalen inledningsvis om att den omständigheten att ett dotterbolag är en fristående juridisk person inte räcker för att det ska kunna uteslutas att moderbolaget kan hållas ansvarigt för dotterbolagets beteende (domstolens dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69, Imperial Chemical Industries mot kommissionen, REG 1972, s. 619, punkt 132; svensk specialutgåva, volym 2, s. 25).

488    Europeiska unionens konkurrensrätt avser nämligen verksamheten i företag och begreppet företag omfattar varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens juridiska form och oavsett hur den finansieras (se domstolens dom av den 10 september 2009 i mål C‑97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, REG 2009, s. I‑8237, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

489    Europeiska unionens domstol har även preciserat att begreppet företag i detta sammanhang ska förstås som en ekonomisk enhet, även om enheten i juridisk mening består av flera fysiska eller juridiska personer (se domstolens dom av den 12 juni 1984 i mål 170/83, Hydrotherm Gerätebau, REG 1984, s. 2999, punkt 11, domen i det ovan i punkt 488 nämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkt 55 och där angiven rättspraxis, och förstainstansrättens dom av den 29 juni 2000 i mål T‑234/95, DSG mot kommissionen, REG 2000, s. II‑2603, punkt 124). Unionsdomstolen har således framhållit att det faktum att två bolag formellt är skilda åt på grund av att de är fristående juridiska personer inte är avgörande vid tillämpningen av konkurrensreglerna. Det betydelsefulla är huruvida de ska anses uppträda som en enhet på marknaden. Det kan således vara nödvändigt att avgöra huruvida två bolag som är olika juridiska personer utgör eller hör till ett och samma företag eller en och samma ekonomiska enhet som har ett enhetligt beteende på marknaden (domen i det ovan i punkt 487 nämnda målet Imperial Chemical Industries mot kommissionen, punkt 140, och förstainstansrättens dom av den 15 september 2005 i mål T‑325/01, DaimlerChrysler mot kommissionen, REG 2005, s. II‑3319, punkt 85).

490    Då en sådan enhet har överträtt konkurrensreglerna ska denna enhet, enligt principen om personligt ansvar, ansvara för överträdelsen (se domen i det ovan i punkt 488 nämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

491    Överträdelsen av unionens konkurrensrätt ska klart och tydligt tillskrivas en juridisk person som kan komma att åläggas böter, och meddelandet om invändningar ska rikta sig till denna person. Vidare ska det i meddelandet om invändningar anges i vilken egenskap en juridisk person klandras för de åberopade omständigheterna (se domen i det ovan i punkt 488 nämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

492    Ett dotterbolags beteende kan således tillskrivas moderbolaget, särskilt då dotterbolaget, trots att det är ett fristående rättssubjekt, inte självständigt bestämmer sitt uppträdande på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget, särskilt med hänsyn till de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan dessa två juridiska enheter (se domstolens dom av den 16 november 2000 i mål C‑294/98 P, Metsä-Serla m.fl. mot kommissionen, REG 2000, s. I‑10065, punkt 27, domen i det ovan i punkt 477 nämnda målet Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, punkt 117, och domen i det ovan i punkt 488 nämnda målet Akzo Nobel m.fl., mot kommissionen, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

493    I en sådan situation ingår nämligen moder- och dotterbolag i samma ekonomiska enhet och utgör följaktligen ett och samma företag enligt den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 488. Den omständigheten att ett moderbolag och dess dotterbolag utgör ett och samma företag i den mening som avses i artikel 81 EG ger kommissionen möjlighet att tillställa moderbolaget ett beslut att ålägga böter utan att det behöver fastställas att moderbolaget personligen har deltagit i överträdelsen (domen i det ovan i punkt 488 nämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkt 59).

494    I förevarande fall fann kommissionen, i skälen 332 och 333 i det angripna beslutet, att enbart den omständigheten att moderbolaget innehar hela eller nästan hela kapitalet i dotterbolaget ger anledning att presumera att ett avgörande inflytande faktiskt utövas över dotterbolagets affärspolitik och således hålla moderbolaget ansvarigt för dotterbolagets konkurrensbegränsande beteende. I det angripna beslutet anges att det för att presumtionen ska kunna tillämpas visserligen inte krävs att kommissionen anför ytterligare omständigheter till stöd för presumtionen, men att en sådan presumtion kan motbevisas i de fall där de berörda bolagen förebringar bevisning som visar att dotterbolaget självständigt bestämmer sin affärspolitik.

495    Sökanden har gjort gällande att ett moderbolag, enligt unionens rättspraxis, inte kan hållas ansvarigt för en överträdelse som begåtts av dess dotterbolag på den enda grunden att det innehar en viss andel av kapitalet i dotterbolaget, även om det, såsom i förevarande fall, är fråga om ett helägt dotterbolag. Enligt rättspraxis krävs att presumtionen för att ett moderbolag faktiskt utövar ett avgörande inflytande över ett helägt dotterbolag bekräftas av konkreta omständigheter som styrker ett sådant inflytande.

496    Tribunalen erinrar i denna del om att när ett moderbolag äger samtliga aktier i ett dotterbolag som överträtt unionens konkurrensregler, kan detta moderbolag utöva ett avgörande inflytande över dotterbolagets beteende. Vidare föreligger det en presumtion som kan motbevisas om att moderbolaget verkligen utövar ett avgörande inflytande över dotterbolagets beteende. Under dessa omständigheter är det tillräckligt att kommissionen visar att moderbolaget äger samtliga aktier i ett dotterbolag för att presumera att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande över dotterbolagets affärspolitik. Kommissionen kan då hålla moderbolaget solidariskt betalningsansvarigt för de böter som ålagts dotterbolaget, förutsatt att moderbolaget, på vilket det ankommer att motbevisa presumtionen, inte kan bevisa att dotterbolaget agerar självständigt på marknaden (se domen i det i punkt 488 ovan nämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkterna 61 och 62 och där angiven rättspraxis).

497    Det är visserligen riktigt att domstolen i den rättspraxis som föregick domen i det ovan i punkt 488 nämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, utöver innehavet av samtliga aktier, angett andra omständigheter som styrker att moderbolaget har ett avgörande inflytande över dotterbolagets kommersiella beteende, men för tillämpning av den ovan i punkt 496 nämnda presumtionen krävs inte att ytterligare indicier åberopas om att moderbolaget faktiskt har utövat ett sådant inflytande (se domen i det ovan i punkt 488 nämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkt 62 och där angiven rättspraxis, och förstainstansrättens dom av den 8 oktober 2008 i mål T‑69/04, Schunk och Schunk Kohlenstoff-Technik mot kommissionen, REG 2008, s. II‑2567, punkt 57).

498    Kommissionen gjorde således inte fel när den fann att enbart den omständigheten att moderbolaget innehade hela eller nästan hela kapitalet i dotterbolaget gav anledning att presumera att moderbolaget utövade ett avgörande inflytande över dotterbolagets affärspolitik och följaktligen att hålla moderbolaget ansvarigt för dotterbolagets konkurrensbegränsande beteende.

499    De övriga argument som sökanden framfört påverkar inte denna slutsats.

500    För det första har sökanden gjort gällande att kommissionens uppfattning inte kan godtas, eftersom det strider mot principen om oskuldspresumtion och principen att det ankommer på kommissionen att bevisa företagets skuld att införa en ansvarspresumtion för varje enhet som har väsentliga ekonomiska band till en annan enhet. Sökanden har dessutom anfört att om den omständigheten att moderbolaget faktiskt utsett dotterbolagets styrelseledamöter räcker för att tillskriva moderbolaget ansvar för överträdelsen, så rör det sig om en presumtion som inte kan motbevisas.

501    Tribunalen påpekar i detta sammanhang att tillämpningen av presumtionen för att ett moderbolag som innehar hela eller nästan hela kapitalet i ett dotterbolag faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolags kommersiella beteende motiveras av den omständigheten att moderbolaget, i de fall där det är den enda aktieägaren i dotterbolaget, förfogar över alla medel för att säkerställa att dotterbolagets kommersiella beteende anpassas till dess eget. Det är i princip den enda aktieägaren som bestämmer omfattningen av dotterbolagets självständighet genom att anta dess bolagsordning, som utser dotterbolagets ledning och som fattar eller godtar dotterbolagets strategiska affärsbeslut, i förekommande fall genom att ha företrädare i dotterbolagets organ. Vidare upprätthålls den ekonomiska enheten mellan moderbolaget och dess dotterbolag i allmänhet genom skyldigheter som följer av den nationella bolagsrätten – såsom skyldigheten att inge koncernredovisning och dotterbolagets skyldighet att regelbundet lämna in rapporter om dess verksamhet till moderbolaget – och genom att dotterbolagets årsbokslut ska godkännas av bolagsstämman, vilken endast består av moderbolaget, vilket nödvändigtvis innebär att moderbolaget, i vart fall i stora drag, följer dotterbolagets affärsverksamhet.

502    Det ska vidare, när det gäller ett helägt eller nästan helägt dotterbolag med ett enda moderbolag, anmärkas att det i princip endast finns ett kommersiellt intresse och att ledamöterna i dotterbolagets organ utnämns och väljs av den enda aktieägaren, som kan ge dem instruktioner, i vart fall informellt, och uppställa krav med avseende på deras prestationer. I ett sådant fall föreligger nödvändigtvis en förtroenderelation mellan dotterbolagets ledning och ledningen i moderbolaget och dessa personer agerar nödvändigtvis på ett sådant sätt att de företräder och främjar det enda kommersiella intresse som finns, nämligen moderbolagets. Moderbolagets och dotterbolagets enhetliga beteende på marknaden är således säkerställt, oberoende av i vilken grad dotterbolagets ledning kan agera självständigt vad gäller dotterbolagets drift, vilken ingår i dotterbolagets affärspolitik i egentlig mening. I allmänhet fastställer den enda aktieägaren själv med beaktande av sina egna intressen reglerna för beslutsfattande i dotterbolaget och omfattningen av dotterbolagets operativa självständighet, vilket aktieägaren kan ändra på eget initiativ genom att ändra de bestämmelser som reglerar dotterbolagets verksamhet, genom beslut om omstrukturering eller genom att upprätta informella strukturer för beslutsfattande.

503    Det är således motiverat att tillämpa presumtionen för att moderbolaget faktiskt utövat ett avgörande inflytande över dotterbolagets kommersiella beteende. Presumtionen täcker nämligen, när den föreskriver att den omständigheten att ett enda moderbolag innehar hela eller nästan hela kapitalet i dotterbolaget i princip innebär att de två bolagen uppträder enhetligt på marknaden, karaktäristiska situationer vad gäller förhållandet mellan ett dotterbolag och dess enda moderbolag.

504    De berörda bolagen har icke desto mindre, efter mottagandet av meddelandet om invändningar, fullt ut möjlighet att visa att de mekanismer som beskrivits ovan i punkterna 501 och 502 och som i allmänhet leder till en anpassning av dotterbolagets kommersiella beteende till moderbolagets, inte fungerade normalt, vilket ledde till att koncernen inte längre kunde anses utgöra en ekonomisk enhet.

505    Presumtionen om att ett moderbolag som innehar hela eller nästa hela kapitalet i ett dotterbolag faktiskt utövar ett avgörande inflytande över detta dotterbolags kommersiella beteende är således motbevisbar och håller sig inom rimliga gränser, eftersom den står i proportion till det legitima mål som eftersträvas, eftersom det finns en möjlighet att motbevisa den och eftersom rätten till försvar säkerställs.

506    Sökanden har för det andra gjort gällande att tillämpningen av nämnda presumtion strider mot principen att straff och påföljder ska vara individuella.

507    Enligt principen att straff och påföljder ska vara individuella, vilken gäller i alla administrativa förfaranden som kan leda till påföljder enligt unionens konkurrensbestämmelser, kan ett företag endast åläggas påföljder för gärningar som är hänförliga till just detta företag (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 13 december 2001 i de förenade målen T‑45/98 och T‑47/98, Krupp Thyssen Stainless och Acciai speciali Terni mot kommissionen, REG 2001, s. II‑3757, punkt 63).

508    Denna princip ska emellertid tillämpas mot bakgrund av begreppet företag och mot bakgrund av den rättspraxis av vilken det framgår att den omständigheten att moderbolaget och dotterbolaget utgör ett enda företag i den mening som avses i artikel 81 EG gör det möjligt för kommissionen att rikta sitt beslut om böter till moderbolaget i en koncern. Det ska således konstateras att Total SA har bestraffats personligen för en överträdelse som företaget självt ansågs ha begått. Grunden härtill är att Total SA hade starka ekonomiska och juridiska band till Total France till följd av innehavet av hela kapitalet i sistnämnda företag (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 492 nämnda målet Metsä-Serla m.fl. mot kommissionen, punkt 34).

509    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första delgrunden.

 Den andra delgrunden: Bedömningen av de omständigheter som sökanden anfört för att motbevisa presumtionen om att moderbolaget faktiskt utövat ett avgörande inflytande på dotterbolagets kommersiella beteende på marknaden

510    Sökanden har gjort gällande att den bevisning som åberopats i svaret på meddelandet om invändningar till styrkande av att sökanden var självständig i förhållande till Total SA under alla förhållanden räcker för att motbevisa presumtionen.

511    Enligt rättspraxis ankom det på sökanden att motbevisa den presumtion som tillämpats av kommissionen genom att åberopa samtliga omständigheter rörande det organisatoriska, det ekonomiska och det juridiska sambandet mellan sökanden och Total SA som den anser är ägnade att visa att de båda bolagen inte utgör en enda ekonomisk enhet. Tribunalen ska nämligen vid sin bedömning beakta samtliga omständigheter som parterna har åberopat. Arten och betydelsen av dessa omständigheter kan variera beroende på de särskilda förhållandena i det enskilda fallet (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 12 december 2007 i mål T‑112/05, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, REG 2007, s. II‑5049, punkt 65, fastställd genom domstolens dom av den 10 september 2009 i det ovan i punkt 488 nämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen).

512    Presumtionen om att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolagets kommersiella beteende på marknaden bygger på det faktum att ett företag som innehar hela eller nästan hela kapitalet i ett dotterbolag, förutom i rena undantagsfall, mot bakgrund av enbart detta kapitalinnehav kan utöva ett avgörande inflytande över dotterbolagets beteende och på det faktum att svaret på frågan huruvida detta inflytande faktiskt har utövats vanligtvis bäst kan sökas i kretsen av företag på vilka presumtionen tillämpas.

513    I förevarande fall angav kommissionen följande i skäl 578 i det angripna beslutet:

”Ett faktiskt utövande av ett avgörande inflytande över ett dotterbolags affärspolitik kräver inte deltagande i den dagliga ledningen av dotterbolaget. Ledningen av ett dotterbolag kan mycket väl anförtros dotterbolaget självt, vilket inte innebär att moderbolaget inte kan uppställa mål och föra en politik som påverkar koncernens prestationer och dess samstämmighet och bestraffa uppträdanden som strider mot nämnda mål och politik. Total SA har medgett att den sköter den institutionella samordningen och kontrollerar den strategiska inriktningen och har rätt att godkänna eller förkasta de viktigaste investeringarna och alla större ändringar av verksamheten inom koncernen. Detta visar att Total SA, i egenskap av moderbolag, har ett interesse i och har betydelse för sina dotterbolag i egenskap av aktieägare som vill skydda sitt ekomomiska intresse som ägare och sitt intresse på det affärsstrategiska området. Total SA har även räknat upp ett antal övriga områden, såsom personalpolitik, hållande av koncernredovisning, fastställande av koncernens skattepolitik och vissa andra operativa horisontella uppgifter, såsom industriell säkerhet, miljö, etiskt försvarbar kapitalförvaltning, finansieringsverksamhet och liknande, som Total SA sköter för hela koncernens räkning.”

514    Sökanden har anfört att kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den fann att den bevisning som sökanden hade åberopat inte styrkte att Total SA inte hade utövat något avgörande inflytande över dotterbolagets kommersiella beteende.

515    Sökanden har påpekat att dess strategier genomfördes av dess anställda med hjälp av företagets egna ekonomiska och rättsliga resurser, databehandlingsresurser och liknande resurser. Dessutom krävdes aldrig, när det gäller Total Frances verksamhet vad avser paraffinvax, något tillstånd från Total SA för de investeringar som sökanden genomförde under den aktuella perioden. Detta var en följd av att omsättningen för den verksamhet som avsåg paraffinvax endast utgjorde en dryg tusendel av Total Frances försäljning.

516    Av vad som anförts ovan framgår, enligt sökanden, att företaget under hela den period då överträdelsen pågick hade alla möjligheter att föra en självständig politik i fråga om saluföringen av produkter som den ansvarade för och, närmare bestämt, av paraffinvax och råparaffin. Den rapport som lämnades till Total SA avseende denna verksamhet omfattade enbart allmänna ekonomiska uppgifter och innehöll inte någon som helst information om den affärspolitik som fördes och således om de kontakter som upprätthölls med konkurrenterna. Total France erhöll heller aldrig instruktioner från sitt moderbolag avseende den politik som den skulle föra avseende saluföring av paraffinvax och råparaffin.

 Total Frances påståenden om att den bestämde sin affärsstrategi självständigt

517    Det ska för det första erinras om att Total SA i sitt svar på meddelandet om invändningar medgav att företaget hade skött den institutionella samordningen, hade övervakat att de strategiska riktlinjerna var samstämmiga samt att det hade fört kontroll över de viktigaste investeringarna inom koncernen.

518    För det andra bevisar inte det förhållandet i sig att ett dotterbolag har en egen lokal företagsledning och egna resurser, även om det anses styrkt, att detta bolag bestämmer sitt beteende på marknaden självständigt i förhållande till dess moderbolag. Inom större företag som består av flera dotterbolag som ytterst innehas av samma holdingbolag är det vanligt att uppgifterna delas upp mellan dotterbolagen och deras moderbolag och framför allt att den dagliga driften anförtros ett helägt dotterbolags lokala ledning. När det dotterbolag som direkt deltagit i överträdelsen är helägt eller nästan helägt kan den bevisning som förebringats i detta avseende således inte motbevisa presumtionen för att moderbolaget och holdingbolaget faktiskt har utövat ett avgörande inflytande över dotterbolaget.

519    För det tredje konstaterade kommissionen, i skäl 578 i det angripna beslutet, att Total SA ”även räkna[de] upp ett antal övriga områden, såsom personalpolitik, hållande av koncernredovisning, fastställande av koncernens skattepolitik och vissa andra operativa horisontella uppgifter, såsom industriell säkerhet, miljö, etiskt försvarbar kapitalförvaltning, finansieringsverksamhet och liknande som [sökanden] sköter för hela koncernens räkning.” Dessa omständigheter försvagar ytterligare sökandens ställning som enligt egna uppgifter var helt organisatoriskt oberoende inom koncernen.

520    Kommissionen gjorde sig således inte skyldig till en oriktig bedömning när den fann att bevisningen avseende den organisatoriska strukturen inom koncernen och till styrkande av att Total France självständigt bestämde din affärspolitik inte kunde bryta presumtionen för att moderbolaget faktiskt utövat ett avgörande inflytande över dotterbolagets kommersiella beteende på marknaden.

 Påståendet att försäljningen av paraffinvax utgör en liten andel av Total Frances omsättning

521    Sökanden har påpekat att verksamheten rörande ”paraffinvax” enbart utgör en mycket liten andel av dess omsättning och att den utgör en ännu mindre andel av Total-koncernens omsättning.

522    Enligt rättspraxis kan den omständigheten att det område eller den verksamhet som påverkas av överträdelsen endast utgör en liten andel av samtliga verksamheter inom koncernen eller moderbolaget emellertid inte styrka att nämnda dotterbolag agerar självständigt i förhållande till moderbolaget och saknar följaktligen betydelse för tillämpningen av presumtionen för att moderbolaget faktiskt utövat ett avgörande inflytande över dotterbolagets kommersiella beteende på marknaden (dom av den 30 september 2009 i mål T‑168/05, Arkema mot kommissionen, REG 2009, s. II‑180, punkt 79; se även, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom i de ovan i punkt 68 nämnda förenade målen Bolloré m.fl. mot kommissionen, punkt 144, och dom av den 27 september 2006 i mål T‑314/01, REG 2006, s. II‑3085, Avebe mot kommissionen).

523    Härav följer att sökandens argument saknar relevans och ska underkännas.

 Påståendet att Total France inte upplyste Total SA om sin verksamhet på marknaden

524    Sökanden har gjort gällande att den rapport som lämnades till Total SA avseende verksamheten rörande paraffinvax enbart omfattade allmänna ekonomiska uppgifter utan att någon information lämnades om den affärspolitik som fördes och således om de kontakter som upprätthölls med konkurrenterna.

525    I detta hänseende är det tillräckligt att ange att förstainstansrätten underkänt identiska argument i domen i det ovan i punkt 522 nämnda målet Arkema mot kommissionen, punkterna 77 och 78. Förstainstansrätten erinrade om att det inte är moderbolagets roll som anstiftare av dess dotterbolags överträdelse och heller inte moderbolagets inblandning i överträdelsen som gör det möjligt för kommissionen att rikta beslutet om böter till moderbolaget i en koncern, utan den omständigheten att bolagen utgör ett och samma företag. Den omständigheten att det inte fanns någon särskild politik om att Total SA skulle informeras om marknaden för paraffinvax eller den omständigheten att Total SA inte hade någon kännedom om överträdelsen visar inte att Total France agerat självständigt.

526    De argument som sökanden framfört i denna del ska följaktligen underkännas.

 Påståendet att Total France inte var underordnat instruktioner från Total SA

527    Sökanden har anfört att den aldrig erhöll instruktioner från Total SA avseende den politik som sökanden skulle föra vad gäller saluföringen av paraffinvax och råparaffin.

528    Tribunalen finner att den omständighet som sökanden anfört till stor del är den naturliga följden av att sökanden är en juridisk person som är skild från Total SA, att sökanden, enligt uppdelningen av uppgifterna inom koncernen, ansvarar för ”raffinering och saluföring” och att dess ledning har rätt att självständigt sköta den dagliga driften på detta område. Om dessa omständigheter, vilka är kännetecknande för ett dotterbolags funktion inom en koncern av samma storlek som den som sökanden tillhör, räckte för att motbevisa den presumtion som tillämpats av kommissionen och således ansågs styrka att moderbolaget inte kunde utöva ett avgörande inflytande över dotterbolaget så skulle detta inte enbart innebära att presumtionen förlorade sin innebörd, utan även att begreppet ekonomisk enhet mellan moderbolaget och dotterbolaget och, i sista hand, även begreppet företag, såsom det har definierats i rättspraxis, förlorade sin innebörd.

529    Dessutom har förstainstansrätten underkänt identiska argument i domen i det ovan i punkt 522 nämnda målet Arkema mot kommissionen, punkterna 76 och 80, eftersom det rörde sig om omständigheter som inte kunde motbevisa presumtionen för att moderbolaget faktiskt utövat ett avgörande inflytande över dotterbolagets kommersiella beteende på marknaden.

530    Förevarande argument ska således också underkännas av samma skäl.

531    För fullständighetens skull ska det slutligen påpekas att inget av de argument som sökanden framfört för att motbevisa den aktuella presumtionen kan visa att den mekanism som beskrivits ovan i punkterna 501 och 502, vilken i allmänhet leder till en anpassning av dotterbolagets kommersiella beteende till moderbolagets, inte fungerade normalt eller att koncernen inte längre kunde anses utgöra en ekonomisk enhet.

532    Mot denna bakgrund finner tribunalen att kommisisonen gjorde en riktig bedömning när den fann att sökanden och Total SA inte hade lyckats motbevisa presumtionen för att Total SA utövade ett avgörande inflytande över dotterbolagets affärspolitik och konstaterade att de således utgjorde ett och samma företag i den mening som avses i artikel 81 EG.

533    Mot bakgrund av vad som ovan anförts kan talan inte vinna bifall såvitt avser någon del av den elfte grunden.

11.  Den tolfte grunden (åberopad vid förhandlingen): Åsidosättande av sökandens rätt till försvar

534    Vid förhandlingen åberopade sökanden att dess rätt till försvar hade åsidosatts på grund av att omsättningen för andra bolag som ingick i Total-koncernen hade inbegripits i det försäljningsvärde som användes vid beräkningen av bötesbeloppet.

535    Kommissionen har anfört att denna grund inte kas tas upp till sakprövning, eftersom den inte hade gjorts gällande i ansökan.

536    Det framgår av bestämmelserna i artikel 44.1 c jämförda med bestämmelserna i artikel 48.2 i tribunalens rättegångsregler att ansökan bland annat ska innehålla uppgifter om föremålet för talan och en kortfattad framställning av grunderna för denna samt att nya grunder inte får åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet.

537    Sökanden har emellertid inte före förhandlingen framfört några argument om att dess rätt till försvar hade åsidosatts på grund av att omsättningen för andra bolag som ingick i Total-koncernen hade inbegripits i det försäljningsvärde som användes vid beräkningen av bötesbeloppet.

538    Tribunalen finner följaktligen att talan inte kan prövas såvitt avser denna grund.

12.  Den åttonde grunden: Punkt 24 i 2006 års riktlinjer är rättsstridig

539    Sökanden har anfört att den beräkningsmetod som anges i punkt 24 i 2006 års riktlinjer är rättsstridig.

540    Det ska inledningsvis erinras om att det i punkt 24 i 2006 års riktlinjer anges följande:

”För att överträdelsens varaktighet skall beaktas fullt ut för varje enskilt företag multipliceras det belopp som fastställs på grundval av försäljningsvärdet … med antalet år som företaget deltagit i överträdelsen. Perioder under sex månader räknas som ett halvår, medan perioder över sex månader, men kortare än ett år, räknas som ett helt år.”

541    Sökanden har i förevarande fall gjort gällande att den, enligt det angripna beslutet, enbart deltog i överträdelsen i tolv år och sju månader (från den 3 september 1992 till den 28 april 2005) för paraffinvax och i sex år och sex månader (från den 30 oktober 1997 till den 12 maj 2004) för råparaffin, medan den bestraffats för en period på tretton år respektiv en period på sju år, det vill säga för ytterligare elva månader. Detta utgör en överskattning på omkring 5 procent av varaktigheten av sökandens deltagande i överträdelsen. Sökanden anser att 2006 års riktlinjer, som ålägger kommissionen att agera på detta vis, innebär ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, principen om likabehandling och principen om oskuldspresumtion samt av artikel 23.3 i förordning nr 1/2003.

542    Kommissionen har gjort gällande att den har ett stort handlingsutrymme och utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av bötesbeloppet och därmed även i de olika etapper under vilka bötesbeloppet beräknas.

543    Den begränsning av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen själv har infört genom att anta riktlinjerna är inte oförenlig med det förhållandet att institutionen alltjämt har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning. Riktlinjerna präglas i flera avseenden av en flexibilitet som gör det möjligt för kommissionen att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning i enlighet med bestämmelserna i förordning nr 1/2003, såsom de har tolkats av domstolen (domen i det ovan i punkt 492 nämnda målet Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, punkt 267, och förstainstansrättens dom av den 19 maj 2010 i mål T‑21/05, Chalkor mot kommissionen, REG 2009, s. II‑1895, punkt 62).

544    Enligt rättspraxis är kommissionen emellertid skyldig att respektera allmänna rättsprinciper – i synnerhet principen om likabehandling och proportionalitetsprincipen, såsom dessa har utvecklats i unionsdomstolarnas praxis – när den fastställer bötesbeloppet (förstainstansrättens dom av den 5 april 2006 i mål T‑279/02, Degussa mot kommissionen, REG 2006, s. II‑897, punkterna 77 och 79, och domen i det ovan i punkt 497 nämnda målet Schunk och Schunk Kohlenstoff-Technik mot kommissionen, punkt 41).

545    Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning och dess egen begränsning av detta som den infört genom sina riktlinjer utgör i princip inte heller något hinder för att unionsdomstolen utövar sin obegränsade behörighet (domen i de ovan i punkt 41 nämnda förenade målen JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkt 538). Unionsdomstolen får således undanröja, sätta ned eller höja det bötesbelopp som har ålagts av kommissionen (se förstainstansrättens dom av den 6 maj 2009 i mål T‑127/04, KME Germany m.fl. mot kommissionen, REG 2009, s. II‑1167, punkt 37, och där angiven rättspraxis).

546    Förstainstansrätten har även – i dom av den 9 juli 2003 i mål T‑220/00, Cheil Jedang mot kommissionen (REG 2003, s. II‑2473), punkterna 134−139, och domen i de ovan i punkt 267 nämnda förenade målen BASF och UCB mot kommissionen, punkterna 219 och 220 – redan justerat den multiplikationsfaktor som kommissionen tillämpade med hänsyn till överträdelsens varaktighet för att den bättre skulle ge uttryck för den faktiska varaktigheten av sökandes deltagande. Syftet härmed var att säkerställa att bötesbeloppet blir proportionerligt i förhållande till överträdelsens varaktighet och undvika skillnader i behandlingen av företag som bestraffas genom samma beslut.

547    Tribunalen finner att samma synsätt bör anläggas i förevarande fall.

548    Det kan för det första konstateras att kommissionen, genom att i sökandens fall beakta ett stort antal dagar under vilka sökanden inte bevisligen deltog i överträdelsen, har åsidosatt proportionalitetsprincipen, eftersom det på detta sätt beräknade bötesbeloppet inte återspeglar överträdelsens varaktighet på ett lämpligt sätt (se ovan punkt 432).

549    Tribunalen erinrar för det andra om att principen om likabehandling, enligt den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 384, endast åsidosätts då jämförbara situationer behandlas olika eller då olika situationer behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.

550    Kommissionen har i förevarande fall, med tillämpning av punkt 24 i 2006 års riktlinjer vid fastställandet av varaktigheten av sökandens deltagande i överträdelsen vad gäller paraffinvax likställt ett deltagande på 7 månader och 28 dagar med ett deltagande som varat ett helt år. Vad beträffar ExxonMobil betraktades 11 månader och 20 dagar, och vad gäller Sasol 11 månader och 27 dagar, också som ett helt år.

551    Härav följer att kommissionen vid beräkningen av bötesbeloppet i sökandens fall när det gäller det sista året som sökanden deltog i överträdelsen beaktade fyra månader och tre dagar under vilka företaget inte bevisligen gjort sig skyldig till någon överträdelse, meden den i ExxonMobils fall endast lade till tio dagar, och i Sasols fall endast tre dagar, till den period under vilken deltagandet i överträdelsen faktiskt varat.

552    Kommissionen har härigenom behandlat olika situationer lika.

553    Det fanns inte heller sakliga skäl för en sådan behandling, eftersom den enbart grundade sig på den beräkningsmetod som föreskrivs i punkt 24 i 2006 års riktlinjer. Målet med denna bestämmelse är att säkerställa att bötesbeloppet är proportionerligt i förhållande till varaktigheten av deltagandet i överträdelsen. Den kan således inte utgöra sakliga skäl för en särbehandling, eftersom en strikt tillämpning av denna bestämmelse i förevarande fall medför att den varaktighet som fastställs uppenbarligen är oproportionerlig såväl i förhållande till den period under vilken sökanden faktiskt deltagit i kartellen som med hänsyn till behandlingen av andra deltagare.

554    Tribunalen finner således att kommissionen har åsidosatt likabehandlingsprincipen.

555    För det tredje motiverar inte heller kommissionens övriga argument tillvägagångssättet i förevarande fall.

556    För det första fann förstainstansrätten i sin dom av den 14 december 2006 i de förenade målen T‑259/02–T‑264/02 och T‑271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich m.fl. mot kommissionen, REG 2006, s. II‑5169, punkterna 465–467, till vilken kommissionen hänvisat, att sökandena inte kunde hävda att kommissionen skulle sätta ned koefficienten för höjning av böternas utgångsbelopp för den period under vilken den konkurrensbegränsande samverkan minskat i intensitet i förhållande till andra perioder. För det andra slog förstainstansrätten fast att kommissionen lagligen kunnat besluta om en höjning med 12 procent för en överträdelse med medellång varaktighet, eftersom den maximala satsen på 10 procent enligt riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT 1998, C 9, s. 3) enbart var tillämplig på överträdelser med lång varaktighet. Dessa invändningar har emellertid inget gemensamt med de invändningar som sökanden framfört i förevarande fall.

557    I punkt 112 i förstansinstansrättens dom av den 8 oktober 2008 i mål T‑68/04, SGL Carbon mot kommissionen, REG 2008, s. II‑2511 underkände förstainstansrätten även SGL Carbons argument avseende tillämpningen av en påstådd ”princip om en stegvis avtagande ökning av straffet”, vilken sökanden inte har åberopat i förevarande fall.

558    Vad slutligen beträffar hänvisningen till domen i det ovan i punkt 492 nämnda målet Dansk Rørindustrie m.fl. mot kommissionen, har domstolen i den domen prövat förstainstansrättens bedömning av en fråga om proportionalitet avseende systematiken i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget. Domstolens analys är således inte relevant i förevarande fall, eftersom kommissionen har tillämpat 2006 års riktlinjer.

559    Det ska för det fjärde påpekas att beräkningen av den koefficient som fastställs på grundval av varaktigheten av den del av överträdelsen som avser råparaffin är behäftad med samma fel som ovan i punkterna 548 och 554 konstaterats föreligga vad gäller paraffinvax.

560    Kommissionen anförde, i skäl 611 i det angripna beslutet, nämligen att perioden för sökandens deltagande omfattade perioden från den 30 oktober 1997 till den 12 maj 2004. Denna period motsvarar sex år, sex månader och tolv dagar. Kommissionen fann emellertid, med tillämpning av punkt 24 i 2006 års riktlinjer, att sökanden hade deltagit i överträdelsen under en period som varade i sju år och lade således till 5 månader och 18 dagar till sökandens faktiska deltagande. I Esso Société Anonyme Françaises fall var tillägget endast två månader och 21 dagar.

561    Eftersom kommissionen, med hänsyn till vad som anförts ovan, har åsidosatt proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling ska talan bifallas såvitt avser denna grund. Det angripna beslutet ska således ogiltigförklaras i förhållande till sökanden i den del som avser fastställandet av den multiplikationskoefficient som ska återspegla varaktigheten av deltagandet i överträdelsen. Det saknas anledning att ta ställning till huruvida punkt 24 i 2006 års riktlinjer är lagenlig. De konsekvenser som detta medför för fastställandet av bötesbeloppet kommer att undersökas nedan i punkt 566 och följande punkter.

13.  Utövande av domstolens obegränsade behörighet och fastställandet av det slutliga bötesbeloppet

562    Tribunalen påpekar att prövningen av lagenligheten av beslut som fattats av kommissionen kompletteras av att unionsdomstolarna har getts en obegränsad behörighet genom artikel 31 i förordning nr 1/2003, i enlighet med artikel 229 EG. Förutom att pröva påföljdens lagenlighet är unionsdomstolen behörig att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning. Följaktligen kan unionsdomstolen undanröja, sätta ned eller höja de böter eller viten som ålagts. Den granskning som föreskrivs i fördragen innebär således att unionsdomstolen, i enlighet med vad som krävs enligt principen om ett effektivt domstolsskydd i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som proklamerades den 7 december 2000 i Nice (EGT C 364, s. 1), ska kontrollera såväl rättsliga som faktiska omständigheter och att den har behörighet att pröva bevisningen, ogiltigförklara det angripna beslutet och ändra bötesbeloppet (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 8 februari 2007 i mål C‑3/06 P, Groupe Danone mot kommissionen, REG 2007, s. I‑1331, punkterna 60–62, och förstainstansrättens dom av den 21 oktober 2003 i mål T‑368/00, General Motors Nederland och Opel Nederland mot kommissionen, REG 2003, s. II‑4491, punkt 181).

563    Tribunalen ska följaktligen, inom ramen för sin obegränsade behörighet, den dag då den träffar sitt avgörande pröva huruvida sökanden ålagts ett bötesbelopp som på ett riktigt sätt speglar hur allvarlig den aktuella överträdelsen är och hur länge den har pågått på ett sådant sätt att nämnda böter är proportionerliga i förhållande till de kriterier som anges i artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 11 mars 1999 i mål T‑156/94, Aristrain mot kommissionen, REG 1999, s. II‑645, punkterna 584–586, och domen i det ovan i punkt 546 nämnda målet Cheil Jedang mot kommissionen, punkt 93).

564    Tribunalen understryker emellertid att utövandet av den obegränsade behörigheten inte är detsamma som en prövning ex officio och påpekar att förfarandet vid unionsdomstolarna är kontradiktoriskt.

565    Det ska erinras om att kommissionen vid beräkningen av det bötesbelopp som ålagts sökanden på grund av överträdelsens allvar beaktat 18 procent av det årliga försäljningsvärdet för paraffinvax och 15 procent av det årliga försäljningsvärdet för råparaffin. De på så sätt beräknade beloppen multiplicerades med hänsyn till överträdelsens varaktighet med koefficienten 13 för paraffinvax och 7 för råparaffin. Kommissionen använde totalt, inklusive tilläggsbeloppet, multiplikationsfaktorerna 14 för paraffinvax och 7 för råparaffin.

566    För att avhjälpa den rättsstridighet som har konstaterats föreligga ovan i punkt 561 genom att justera det bötesbelopp som sökanden ålagts så att det tas hänsyn till den exakta varaktigheten av överträdelsen, ska den multiplikationsfaktor som ska användas med hänsyn till överträdelsens varaktighet fastställas till 12,64 för paraffinvax (12 år, 7 månader och 28 dagar) och till 6,53 för råparaffin (6 år, 6 månader och 12 dagar).

567    Efter tillämpning av koefficienten 1,7 i avskräckande syfte ska bötesbeloppet fastställas till 121 626 710 euro för paraffinvax och till 3 833 132 euro för råparaffin, vilket innebär att de sammanlagda böter som sökanden åläggs uppgår till 125 459 842 euro.

568    Tribunalen finner slutligen, inom ramen för sin obegränsade behörighet, att det sålunda fastställda bötesbeloppet är rimligt med hänsyn till allvaret och varaktigheten av den överträdelse som sökanden begått.

 Rättegångskostnader

569    Enligt artikel 87.3 i rättegångsreglerna kan tribunalen besluta att kostnaderna ska delas eller att vardera parten ska bära sina kostnader om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter.

570    I förevarande fall har talan vunnit bifall såvitt avser en enda grund av de elva grunder som sökanden har gjort gällande i sin ansökan. Dessutom överskred ansökan med mer än 40 procent det maximala sidantal som föreskrivs i punkt 15 i de praktiska anvisningarna till parterna. Tribunalen finner således att det, mot bakgrund av omständigheterna i målet, är skäligt att förplikta sökanden att bära nio tiondelar av sina rättegångskostnader och ersätta nio tiondelar av kommissionens rättegångskostnader. Kommissionen ska bära en tiondel av sina rättegångskostnader och ersätta en tiondel av sökandens rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande:

1)      De böter som ålagts Total Raffinage Marketing i artikel 2 i kommissionens beslut C(2008) 5476 slutlig av den 1 oktober 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/C.39181 – Ljusmassa) fastställs till 125 459 842 euro.

2)      Talan ogillas i övrigt.

3)      Total Raffinage Marketing ska bära nio tiondelar av sina rättegångskostnader och ersätta nio tiondelar av kommissionens rättegångskostnader. Kommissionen ska bära en tiondel av sina rättegångskostnader och ersätta en tiondel av sökandens rättegångskostnader.

Czúcz Labucka O’Higgins

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 13 september 2013.

Underskrifter

Innehållsförteckning

Bakgrund till tvisten

Förfarandet och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

1.  Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 81 EG och motiveringsskyldigheten vad gäller förfarandena avseende paraffinvax

Inledande anmärkningar

Begreppet avtal och samordnade förfaranden

Principerna för bevisvärdering

Den första delgrunden: Avsaknad av bevis för att det förelegat avtal eller samordnade förfaranden beträffande fastställande av priser för paraffinvax

Beskrivningen av den första delen av överträdelsen i det angripna beslutet

Bevisvärdet av den bevisning som kommissionen har inhämtat

–  Företagens uttalanden

–  Annan skriftlig bevisning

Noggrann prövning av sökandens argument avseende enskilda tekniska möten

Helhetsbedömningen

Den andra delgrunden: Avsaknad av bevis för att avtalen om fastställande av priser genomförts

Den tredje delgrunden: Uppdelning av geografiska marknader och kunder

Uppdelning av geografiska marknader

Uppdelning av kunder

Den fjärde delgrunden: Total Frances konkurrensbeteende

2.  Den första grunden: Åsidosättande av artikel 81 EG och motiveringsskyldigheten vad gäller bedömningen av den del av överträdelsen som avser råparaffin

Den första delgrunden: Åsidosättande av artikel 81 EG vad gäller konstaterandet att förfarandena avseende paraffinvax och förfarandena avseende råparaffin utgjorde en enda fortlöpande överträdelse

Den andra delgrunden: Åsidosättande av artikel 81 EG och motiveringsskyldigheten vad gäller kvalificeringen av förfarandena avseende råparaffin

Det angripna beslutet

Prövningen av de bevis som avser de konkurrensbegränsande mötena

Huruvida den del av överträdelsen som avser råparaffin är fortlöpande

Begränsningen av de konkurrensbegränsande förfarandena till att endast omfatta Tyskland

3.  Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 81 EG och principerna om oskuldspresumtion, rättssäkerhet och likabehandling i fråga om sökandens deltagande i överträdelsen efter den 12 maj 2004

Den första delgrunden: Åsidosättande av artikel 81 EG och principen om oskuldspresumtion

Den andra delgrunden: Åsidosättande av principen om likabehandling

4.  Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 81 EG och av principen om oskuldspresumtion vad gäller det påstådda avbrottet i sökandens deltagande i kartellen

5.  Den femte grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och de skyldigheter som följer av 2006 års riktlinjer vad gäller det uteblivna genomförandet av de påstådda förfarandena

6.  Den sjätte grunden: Fastställandet av den referensperiod som ska beaktas vid beräkningen av grundbeloppet

7.  Sjunde grunden: Åsidosättande av 2006 års riktlinjer och proportionalitetsprincipen till följd av att kommissionen beaktade en för hög procentsats av försäljningsvärdet för den del av överträdelsen som avser råparaffin.

8.  Den nionde grunden: Rättsstridigheten av det belopp med vilket grundbeloppet höjts i avskräckande syfte

9.  Den tionde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen vad gäller det slutliga bötesbeloppet

10.  Den elfte grunden: Åsidosättande av artikel 81 EG till följd av att Total SA hölls ansvarigt för Total Frances beteende

Den första delgrunden: Felaktig rättstillämpning genom tillämpningen av en presumtion för att moderbolaget kunde hållas ansvarigt för överträdelsen, vilken presumtion endast grundade sig på de ekonomiska banden

Den andra delgrunden: Bedömningen av de omständigheter som sökanden anfört för att motbevisa presumtionen om att moderbolaget faktiskt utövat ett avgörande inflytande på dotterbolagets kommersiella beteende på marknaden

Total Frances påståenden om att den bestämde sin affärsstrategi självständigt

Påståendet att försäljningen av paraffinvax utgör en liten andel av Total Frances omsättning

Påståendet att Total France inte upplyste Total SA om sin verksamhet på marknaden

Påståendet att Total France inte var underordnat instruktioner från Total SA

11.  Den tolfte grunden (åberopad vid förhandlingen): Åsidosättande av sökandens rätt till försvar

12.  Den åttonde grunden: Punkt 24 i 2006 års riktlinjer är rättsstridig

13.  Utövande av domstolens obegränsade behörighet och fastställandet av det slutliga bötesbeloppet

Rättegångskostnader

* Rättegångsspråk: franska.