TRIBUNALENS DOM (sjätte avdelningen)
den 15 september 2016 (*)
”Reach – Avgift som ska betalas för registrering av ett ämne – Nedsättning som beviljas mikroföretag samt små och medelstora företag – Fel i försäkran om företagets storlek – Rekommendation 2003/361/EG – Beslut om uttag av en administrativ avgift – Bedömning av företagets storlek – Echas behörighet – Motiveringsskyldighet”
I mål T‑620/13,
Marchi Industriale SpA, Florens (Italien), företrätt av advokaterna M. Baldassarri och F. Donati,
sökande,
mot
Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), inledningsvis företrädd av M. Heikkilä, A. Iber, E. Bigi, J.-P. Trnka och E. Maurage, därefter av M. Heikkilä, E. Bigi, J.-P. Trnka och E. Maurage, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaten C. Garcia Molyneux,
svarande,
angående, dels en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF av Echas beslut SME(2013) 3747 av den 19 september 2013 i vilket det fastställdes att sökanden inte uppfyller kraven för att beviljas den avgiftsnedsättning som ska tillämpas på medelstora företag och genom vilket sökanden ålades en administrativ avgift, dels en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF av de fakturor Echa utfärdat till följd av beslut SME (2013)3747,
meddelar
TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Frimodt Nielsen, samt domarna F. Dehousse (referent) och A. M. Collins,
justitiesekreterare: förste handläggaren J. Palacio González,
efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 16 december 2015,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Den 20, 22, 23 och 25 november 2010 registrerade sökanden, Marchi Industriale SpA, ett flertal ämnen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s.1).
2 Under registreringsförfarandet uppgav sökanden att den var ett ”medelstort” företag, i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 2003, s. 36). På grundval av denna uppgift beviljades sökanden nedsättning av den avgift som ska erläggas för varje registreringsanmälan enligt artikel 6.4 i förordning nr 1907/2006. I enlighet med artikel 74.1 i nämnda förordning angavs denna avgift i kommissionens förordning (EG) nr 340/2008 av den 16 april 2008 om de avgifter som ska betalas till Europeiska kemikaliemyndigheten enligt förordning nr 1907/2006 (EUT L 107, 2008, s. 6). Bilaga I till förordning nr 340/2008 innehåller bland annat beloppen för de avgifter som ska erläggas för de registreringsanmälningar som ingetts i enlighet med artikel 6 i förordning nr 1907/2006, samt de nedsatta avgifter som gäller för mikroföretag samt små och medelstora företag. I artikel 13.4 i förordning nr 340/2008 föreskrivs dessutom att om en fysisk eller juridisk person som gör gällande en rätt till avgiftsnedsättning eller avgiftsbefrielse inte kan bevisa att han eller hon har rätt till en sådan nedsättning eller befrielse, ska Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (nedan även kallad myndigheten) ta ut full avgift och en administrativ avgift. Sålunda antog Echas styrelse beslut MB/D/29/2010 av den 12 november 2010, angående klassificeringen av de tjänster för vilka avgifter tas ut (nedan kallat beslut MB/D/29/2010). Det framgår av artikel 2 i tabell 1 som bifogats detta beslut, i dess lydelse enligt Echas styrelses beslut MB/21/2012/D av den 12 februari 2013, att den administrativa avgift som avses i artikel 13.4 i förordning nr 340/2008 uppgår till 19 900 euro för ett stort företag, 13 900 euro för ett medelstort företag och 7 960 euro för ett litet företag.
3 Den 20, 22, 23 och 25 november 2010 utfärdade Echa sex fakturor på 16 275 euro vardera. Beloppet motsvarade, enligt bilaga I till förordning nr 340/2008, i den lydelse som var tillämplig vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet, den avgift som skulle betalas av ett medelstort företag i samband med ett gemensamt inlämnande av en anmälan för ämnen i en mängd över 1 000 ton.
4 Den 24 augusti 2012 uppmanades sökanden att inge ett visst antal handlingar för Echas kontroll av huruvida sökandens försäkran om att denna utgjorde ett medelstort företag var riktig.
5 Efter utväxling av handlingar och e-postmeddelanden antog Echa den 19 september 2013 beslut SME(2013) 3747 (nedan kallat det angripna beslutet). I detta beslut fann Echa att sökanden skulle anses vara ett stort företag och därmed vara skyldig att erlägga den avgift som var tillämplig på sådana företag. Under dessa omständigheter underrättade Echa sökanden om att myndigheten skulle tillställa bolaget fakturor som omfattade skillnaden mellan de avgifter som ursprungligen erlagts och de avgifter som slutligen skulle erläggas, samt en faktura på 19 900 euro för betalning av den administrativa avgiften.
6 Med stöd av artiklarna 91 och 92 i förordning nr 1907/2006 överklagade sökanden den 10 oktober 2013 det angripna beslutet till Echas överklagandenämnd.
7 Den 2 april 2014 beslutade Echas överklagandenämnd att vilandeförklara det pågående ärendet i väntan på att tribunalen meddelar sitt avgörande i förevarande mål.
Förfarandet och parternas yrkande
8 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 22 november 2013 väckte sökanden förevarande talan. Denna talan utgör ett av flera konnexa mål.
9 Det första av dessa konnexa mål gav upphov till domen om ogiltigförklaring av den 2 oktober 2014, Spraylat/Echa (T‑177/12, EU:T:2014:849).
10 Den 8 januari 2015 ombads parterna, som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991, att inkomma med sina yttranden över huruvida de ansåg att domen av den 2 oktober 2014, Spraylat/Echa (T‑177/12, EU:T:2014:849) var relevant i förevarande mål och de ombads även att besvara en fråga. Parterna efterkom denna anmodan inom utsatt tid.
11 Den 16 oktober 2015 beslutade tribunalen (sjätte avdelningen), på grundval av referentens rapport, att inleda den muntliga delen av förfarandet och anmodade parterna, i enlighet med de bestämmelser om åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 89 i rättegångsreglerna, att besvara en fråga samt att inkomma med vissa handlingar. Parterna efterkom denna anmodan inom utsatt tid.
12 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 16 december 2015.
13 Sökanden har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det angripna beslutet och fastställa att det är en nullitet, och därmed förta beslutets samtliga rättsverkningar, inbegripet ogiltigförklaring av de fakturor som utfärdats för att inkassera högre avgifter och de sanktionsavgifter som det påstås ska erläggas.
14 Vid förhandlingen återkallade sökanden sitt yrkande avseende ogiltigförklaring av de fakturor som utfärdats för att genomföra det angripna beslutet, vilket antecknades av tribunalen.
15 Echa har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Tribunalens behörighet
16 Echa har påpekat att överklagandenämnden inte är behörig att pröva förevarande tvist, som även anhängiggjorts där, eftersom det angripna beslutet inte är ett sådant beslut som kan överklagas till denna nämnd.
17 Sökanden har uppgett att förevarande talan på intet sätt medför att denna återkallar sitt överklagande vid Echas överklagandenämnd. Sökanden har vid förhandlingen även påpekat att denna anser att tribunalen är behörig att pröva den pågående tvisten.
18 Det ska härvid erinras om att artikel 94.1 i förordning nr 1907/2006 föreskriver att ”[t]alan får väckas vid [tribunalen] eller vid domstolen i enlighet med artikel [263 FEUF] för att angripa ett beslut som fattats av överklagandenämnden eller, i de fall det inte finns någon möjlighet att överklaga till överklagandenämnden, av [Echa]”.
19 Det föreskrivs i detta hänseende i artikel 91.1 i förordning nr 1907/2006 att ”[b]eslut som [Echa] fattat i enlighet med artiklarna 9 och 20 samt artiklarna 27.6, 30.2, 30.3 och artikel 51 [i förordning nr 1907/2006] får överklagas” till överklagandenämnden.
20 Det angripna beslutet har emellertid inte fattats i enlighet med de bestämmelser som anges i artikel 91.1 i förordning nr 1907/2006, utan med stöd av artikel 13.4 i förordning nr 340/2008 och artiklarna 2 och 4 i beslut MB/D/29/2010. Det ska även understrykas att varken förordning nr 340/2008 eller beslut MB/D/29/2010 antogs med stöd av de bestämmelser som anges i artikel 91.1 i förordning nr 1907/2006.
21 Härtill kommer att bestämmelserna i artiklarna 9, 27, 30 och 51 i förordning nr 1907/2006, vilka anges i artikel 91.1 i samma förordning, avser beslut som inte har något samband med den avgift som de uppgiftslämnande företagen ska erlägga.
22 Artikel 20 i förordning nr 1907/2006 avser i sin tur ”[Echas] uppgifter”. Artikel 20.5 föreskriver att ”[d]e beslut som [Echa] fattar enligt punkt 2 i denna artikel får överklagas i enlighet med artiklarna 91, 92 och 93” i förordning nr 1907/2006. Artikel 20.2 rör Echas kontroll av att varje registreringsanmälan är ”fullständig”, vilket omfattar huruvida registreringsavgiften har erlagts. Den kontrollen ska emellertid inte omfatta ”en bedömning av de inlämnade uppgifternas eller motiveringarnas kvalitet, eller av huruvida de är tillräckliga”. Det stadgas dessutom i artikel 20.2 tredje och fjärde styckena i förordning nr 1907/2006 att om en registreringsanmälan är ”ofullständig” och registranten ”inte kompletterar sin registreringsanmälan inom den fastställda tidsfristen” ska Echa ”vägra registrering”. I förevarande fall har det angripna beslutet inte antagits med stöd av artikel 20.2 i förordning nr 1907/2006 och dessutom har de aktuella ämnena inte vägrats registrering genom beslutet.
23 Mot bakgrund av det ovan anförda kan det konstateras att tribunalen är behörig att pröva förevarande talan, trots att sökanden även har överklagat det angripna beslutet till Echas överklagandenämnd (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 16 september 2015, Calestep/Echa, T‑89/13, EU:T:2015:711, punkterna 16–22).
Prövning i sak
24 Sökanden har till stöd för sin talan anfört två grunder. Den första grunden avser att det angripna beslutet var bristfälligt motiverat. Den andra grunden avser, i huvudsak, en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna i målet.
Den första grunden: Bristfällig motivering av det omtvistade beslutet
25 Sökanden har gjort gällande att, trots att denna framfört väl underbyggda och dokumenterade synpunkter, har Echa inte beaktat sökandens argument. Echa har i synnerhet inte tagit hänsyn till de förtydliganden sökanden tillhandahållit genom sin skrivelse av den 8 juli 2013. Sökanden har hävdat att det inte var möjligt att följa det resonemang Echa lade till grund för att anta det angripna beslutet. Den hänvisning till skrivelsen av den 5 september 2013 som återfinns i Echas skrivelser leder inte till någon annan bedömning. Sökanden har särskilt gjort gällande att sökanden i skrivelsen av den 8 juli 2013 påpekade att uppgifterna om Esseco Group Srl inte skulle beaktas. I sin skrivelse av den 5 september 2013 bemötte emellertid inte Echa sökandens argument. Det angripna beslutet hänvisade dessutom till ett stort antal bilagor, vilket gjorde det svårt att följa Echas resonemang.
26 Echa har bestritt sökandens argument.
27 Tribunalen erinrar om att den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF ska vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Vad särskilt gäller skyldigheten att motivera ett individuellt beslut har denna till syfte, utöver att göra det möjligt för domstolen att pröva beslutets lagenlighet, att ge den som berörs av beslutet tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma om beslutet eventuellt är behäftat med ett fel som innebär att dess giltighet kan ifrågasättas. Dessutom ska frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (se dom av den 19 mars 2015, Dole Food och Dole Fresh Fruit Europe/kommissionen, C‑286/13 P, EU:C:2015:184, punkterna 93–94 och där angiven rättspraxis).
28 Tribunalen påpekar att såväl artikel 3 i förordning nr 1907/2006 som skäl 9 och artikel 2 i förordning nr 340/2008 hänvisar till rekommendation 2003/361 för att definiera mikroföretag samt små och medelstora företag.
29 Rekommendation 2003/361 innehåller en bilaga och avdelning I i denna har rubriken ”Definition av mikroföretag samt små och medelstora företag antagen av kommissionen”. Artikel 2 i nämnda bilaga har rubriken ”Personalstyrka och finansiella trösklar som definition av olika företagskategorier”.
30 I fråga om ett fristående företag, det vill säga ett företag som inte betecknas som ”partnerföretag” eller ”anknutet företag” i den mening som avses i artikel 3.2 och 3.3 i bilagan till rekommendation 2003/361, ska uppgifterna, inklusive personalstyrkan, fastställas enbart på grundval av företagets egna räkenskaper i enlighet med artikel 6.1 i nämnda bilaga.
31 I fråga om företag som har partnerföretag eller anknutna företag ska uppgifterna, inklusive personalstyrkan, beräknas på grundval av räkenskaperna och andra uppgifter om företaget eller, om sådana finns, företagets konsoliderade räkenskaper eller de konsoliderade räkenskaperna där företaget räknats in genom konsolidering, i enlighet med artikel 6.2 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361. Artikel 6.2 andra och tredje styckena i bilagan till rekommendation 2003/361 föreskriver att det till ovannämnda uppgifter ska aggregeras dels uppgifter om eventuella partnerföretag (som befinner sig i ett omedelbart tidigare eller senare marknadsled i förhållande till det berörda företaget), i proportion till andelen av kapitalet eller rösträtten där den högsta av dessa båda andelar räknas, dels 100 procent av uppgifterna om företag som är direkt eller indirekt anknutna till det berörda företaget och som inte redan har tagits med i räkenskaperna genom konsolidering.
32 Artikel 6.3 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 föreskriver att uppgifterna om det beröra företagets partnerföretag, vid tillämpningen av artikel 6.2 i bilagan till rekommendation 2003/361, ska grundas på räkenskaper och andra uppgifter, konsoliderade om sådana finns, till vilka 100 procent av uppgifterna för företag som är anknutna till dessa partnerföretag ska läggas, om inte dessa uppgifter redan har tagits med genom konsolidering. Uppgifter om företag som är anknutna till det berörda företaget hämtas från räkenskaperna och andra uppgifter, konsoliderade om sådana finns. Till dessa ska, i enlighet med artikel 6.3 andra stycket i bilagan till rekommendation 2003/361, aggregeras proportionellt uppgifterna om de eventuella partnerföretagen till dessa anknutna företag som befinner sig i ett omedelbart tidigare eller senare marknadsled i förhållande till dessa, i en proportion som minst motsvarar andelen av kapitalet eller rösträtten där den högsta av dessa båda andelar räknas, om de inte redan har räknats in i de konsoliderade räkenskaperna.
33 I förevarande fall uppgav Echa i det angripna beslutet att sökanden hade en personalstyrka på 250 personer eller mer, en årsomsättning som översteg 50 miljoner euro och en balansomslutning som översteg 43 miljoner euro. På grundval härav fann Echa att sökanden inte kunde betecknas som ett medelstort företag.
34 Echas beräkningsmetod specificerades i en rapport som bifogades det angripna beslutet. I denna rapport redovisade Echa uppgifterna om de företag som myndigheten betecknades som ”anknutna” (Crosfield Italia Srl) och som ”partnerföretag” (Marfin Srl och Esseco Group) och aggregerade därefter dessa, helt eller delvis, till sökandens uppgifter. När det gäller de företag som betecknades som ”partnerföretag” beaktade Echa bland annat 49,9995 procent av uppgifterna om Esseco Group. I en skrivelse till Echa av den 8 juli 2013 invände sökanden mot att uppgifterna om Esseco Group inkluderades.
35 Tribunalen erinrar inledningsvis om de förbindelser sökanden hade med andra företag vid tidpunkten för omständigheterna i målet. Sökanden var först och främst anknuten till Crosfield Italia i och med att sökanden innehade majoriteten av aktiekapitalet i detta företag. Sökanden var även partnerföretag till Marfin (som innehade mellan 25 och 50 procent av sökandens aktiekapital) och till Essemar SpA (vars aktiekapital sökanden innehade till mellan 25 och 50 procent). Enligt Echa var Essemar dessutom anknutet till Esseco Group, eftersom sistnämnda företag formellt sett innehade aktiemajoriteten, och därmed även röstmajoriteten, i förstnämnda företag, vilket sökanden medgav under förhandlingen.
36 Beträffande, för det första, den omständigheten att Echa beaktade uppgifterna om Crosfield Italia och Marfin, var det möjligt för sökanden att, på grundval av den rapport som bifogades det angripna beslutet, ta del av de skäl som motiverade nämnda beslut, bland annat med hänsyn till de relevanta bestämmelserna i rekommendation 2003/361. Det framgår tydligt av dessa bestämmelser och omständigheterna i fallet att Echa beaktade uppgifterna om Crosfield Italia i sin helhet eftersom det företaget var anknutet till sökanden (med tillämpning av artikel 6.2 tredje stycket i bilagan till rekommendation 2003/361), och uppgifterna om Marfin proportionellt, eftersom det företaget var partnerföretag till sökanden (med tillämpning av artikel 6.2 andra stycket i bilagan till rekommendation 2003/361). För övrigt har sökanden inom ramen för förevarande talan inte uttryckligen invänt mot att Echa beaktade uppgifterna om dessa företag.
37 Beträffande, för det andra, den omständigheten att Echa beaktade uppgifterna om Esseco Group, vilket sökanden invände mot under det administrativa förfarandet och vilket utgör föremålet för förevarande talan, förtydligade Echa för sökanden, genom skrivelse av den 5 september 2013, att Esseco Group var anknutet till Essemar, som var ett partnerföretag till sökanden. Echa angav även skälen till varför myndigheten ansåg att Esseco Group var anknutet till Essemar. Innan Echa redogjorde för att det var nödvändigt att ta hänsyn till att uppgifterna om Essemar var inkluderade i de konsoliderade räkenskaperna för Esseco Group, påpekade myndigheten, i enlighet med artikel 6.3 i bilagan till rekommendation 2003/361, dessutom följande:
”[U]ppgifterna om partnerföretaget [det vill säga Essemar] till det berörda företaget [det vill säga sökanden] hämtas från räkenskaperna och andra uppgifter, konsoliderade om sådana finns. Till dessa uppgifter aggregeras 100 procent av uppgifterna om företag som är anknutna till detta partnerföretag [Esseco Group], om dessa uppgifter inte redan har tagits med genom konsolidering. Eftersom Esseco Group i ert fall var anknutet till Essemar som är ett partnerföretag [till sökanden], ska följaktligen uppgifterna om Esseco Group beaktas då [sökandens] totala uppgifter ska fastställas.”
38 Av det anförda följer att det var möjligt för sökanden att ta del av de faktorer Echa lade till grund för beräkningen av sökandens storlek, däribland den omständigheten att Echa beaktade uppgifterna om Esseco Group. Det var i synnerhet möjligt för sökanden att förstå skälen till varför Echa ansåg att Esseco Group var ett anknutet företag till Essemar. Sökanden hade dessutom möjlighet att förstå att uppgifterna om Esseco Group hade beaktats vid beräkningen av sökandens storlek, eftersom Esseco Group, i Echas mening, var ett företag som var anknutet till ett av sökandens partnerföretag (Essemar). Sökanden hade även möjlighet att förstå att Echa, för att beakta uppgifterna om Esseco Group, hade valt att tillämpa artikel 6.3 i bilagan till rekommendation 2003/361 som föreskriver att ”uppgifterna om det berörda företagets partnerföretag hämtas från räkenskaperna och andra uppgifter, konsoliderade om sådana finns, till vilka skall läggas 100 % av uppgifterna för de företag som är anknutna till dessa partnerföretag, såvida inte uppgifterna om dessa har räknats in genom konsolidering”. Slutligen kunde sökanden, då de konsoliderade uppgifterna om Esseco Group enligt Echa inkluderade uppgifterna om Essemar, sluta sig till att det förhållandet att uppgifterna för Esseco Group hade beaktats till 49,9995 procent återspeglade dels att uppgifterna om Essemar hade beaktats i nivå med sökandens aktieinnehav i det företaget, dels att uppgifterna om Esseco Group hade beaktats (också i nivå med sökandens aktieinnehav i Essemar).
39 Utan att det påverkar de argument sökanden har framfört inom ramen för den andra grunden, finner tribunalen således att det angripna beslutet uppfyller de krav som följer av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF.
40 Följaktligen kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.
Den andra grunden: Oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna
41 Enligt sökanden ansåg Echa felaktigt att Esseco Group och sökanden var partnerföretag. Följaktligen beaktades uppgifterna om Esseco Group i syfte att bestämma sökandens storlek. Esseco Group hade emellertid ingen relation – inte ens indirekt – till sökanden. Med hänvisning till den italienska lagstiftning som införlivar rekommendation 2003/361 har sökanden anfört att Esseco Group innehar aktiemajoriteten i Essemar, medan resterande andel av aktierna innehas av sökanden. Esseco Group innehar emellertid inte röstmajoriteten i Essemar – i enlighet med de skriftliga avtal som slutits mellan Essemars aktieägare. Varken Esseco Group eller Essemar utövar någon rösträtt i sökandens styrelse. Följaktligen skulle inte uppgifterna om Esseco Group ha beaktats för att bestämma sökandens storlek. Endast uppgifterna om Essemar, som är ett partnerföretag till sökanden, skulle ha beaktats. Under dessa omständigheter var det oriktigt av Echa att beteckna sökanden som ett stort företag.
42 I sin replik har sökanden anfört att även om det vore möjligt att finna stöd i den aktuella bestämmelsens lydelse för den tolkning Echa har förespråkat i sin svarsskrivelse, är en sådan tolkning orimlig. Denna tolkning skulle nämligen leda till att Echa beaktade uppgifter om företag som inte ägs – ens indirekt – av det berörda företaget. Enligt sökanden ska de aktuella bestämmelserna tolkas så, att uppgifterna om det berörda företaget, i proportion till den andel som innehas, ska aggregeras med uppgifterna om de företag som ägs av det berörda företagets partnerföretag eller anknutna företag, men inte med uppgifterna om företag som i sin tur äger andelar i det berörda företagets partnerföretag eller anknutna företag. Utan att det påverkar denna tolkning erinrar sökanden om att Esseco Group inte innehar röstmajoriteten i Essemar. Sökanden har i andra hand gjort gällande att Echa felaktigt beslutade att lägga till 100 procent av uppgifterna om Esseco Group vid fastställandet av sökandens storlek. Echa borde endast ha lagt uppgifterna om Esseco Group till uppgifterna om Essemar, för att sedan ha aggregerat dessa till sökandens uppgifter, proportionellt till sökandens andel av aktiekapitalet i Essemar.
43 Echa har bestritt sökandens argument.
44 För det första erinrar Tribunalen om att sökanden inte har bestritt Echas slutsats att Essemar och sökanden är partnerföretag till varandra i den mening som avses i artikel 3.2 i bilagan till rekommendation 2003/361.
45 För det andra är det riktigt att Echa, i den rapport som bifogades till det angripna beslutet, räknade upp sökandens partnerföretag – inklusive Esseco Group – trots att det företaget inte var partnerföretag till sökanden i den mening som avses i rekommendation 2003/361. Det framgår emellertid av skrivelsen av den 5 september 2013 att Echa hänvisade till bestämmelserna i artikel 6.3 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 och tillämpade dem i förevarande fall.
46 För det tredje, och i motsats till vad sökanden har anfört, framgår det av den rapport som bifogades det angripna beslutet att uppgifterna om Esseco Group endast beaktades i proportion till den andel sökanden innehar av Essemars aktiekapital. Sökanden har för övrigt medgett i sin replik att en sådan proportionell aggregation var möjlig.
47 För det fjärde, beträffande sökandens argument att Esseco Group inte innehade röstmajoriteten i Essemar, styrks inte detta argument av några bestämda uppgifter. Av handlingarna i målet framgår särskilt att Esseco Group och sökanden, genom handling av den 30 mars 2004, beslutade att skapa ett gemensamt företag, det vill säga Essemar, och att varje delägare skulle förfoga över hälften av aktiekapitalet i det gemensamma företaget. Det framgår även av en skriftlig överenskommelse av den 9 november 2006 mellan Esseco Group och sökanden dels att sökanden överlät 0,0005 procent av aktiekapitalet i Essemar till Esseco Group, dels att sökanden innehar en optionsrätt för att förvärva 0,0005 procent av Essemars aktiekapital. Av dessa omständigheter följer att Esseco Group, vid tidpunkten för registreringen av ämnena hos Echa, förfogade över aktiemajoriteten i Essemar, det vill säga 50,0005 procent, vilket sökanden även har medgett under förhandlingen. Det föreligger inte heller någon annan omständighet som talar för att Esseco Group inte innehade röstmajoriteten i Essemar. Den omständigheten att sökanden förfogar över en optionsrätt för att förvärva 0,0005 procent av aktiekapitalet i Essemar kan inte leda till någon annan bedömning eftersom optionsrätten i fråga inte har utnyttjats. Sökanden har för övrigt medgett under förhandlingen att Esseco Group, med hänsyn till att detta företag innehade aktiemajoriteten i Essemar, förfogade över röstmajoriteten i sistnämnda företag.
48 För det femte, angående sökandens tolkning av bilagan till rekommendation 2003/361, och i synnerhet dess artikel 6, avviker denna tolkning uppenbart från den vedertagna innebörden av rekommendationens termer och således kan sökanden inte vinna framgång därmed (se, analogt, dom av den 1 oktober 1998, Förenade kungariket/kommissionen, C‑209/96, EU:C:1998:448, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
49 Av ovanstående följer att sökanden inte har åberopat någon omständighet som leder till slutsatsen att Echa begick något fel vid bedömningen av sökandens storlek.
50 Följaktligen kan talan inte bifallas såvitt avser den andra grunden, och tribunalen ogillar därmed talan i sin helhet.
Rättegångskostnader
51 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Echa har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska Echas yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (sjätte avdelningen),
följande:
1) Talan ogillas.
2) Marchi Industriale SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.
Frimodt Nielsen | Dehousse | Collins |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 15 september 2016.
Underskrifter