Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākā tiesa (Senāts) (Lettland) den 9 mars 2021 – SIA Ogres HES mot Sabiedrisko pakalpojumu regulēšanas komisija, Ekonomikas ministrija, Finanšu ministrija

(Mål C-152/21)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa (Senāts)

Parter i det nationella målet

Klagande: SIA Ogres HES

Motpart: Sabiedrisko pakalpojumu regulēšanas komisija

Övriga parter i målet: Ekonomikas ministrija, Finanšu ministrija

Tolkningsfrågor

Ska skyldigheten för en statlig operatör att, till ett pris som är högre än marknadspriset, köpa el från producenter som använder förnybara energikällor med utnyttjande av skyldigheten för slutanvändaren att betala ett pris som står i proportion till konsumtionen, anses utgöra ett statligt ingrepp eller statligt stöd som ges med statliga medel, i den mening som avses i artikel 107 FEUF?

Ska begreppet ”liberalisering av elmarknaden” tolkas så, att en liberalisering redan har genomförts med hänsyn till vissa aspekter av frihandel, såsom avtal som den statliga operatören ingått med leverantörer i andra medlemsstat? Kan liberaliseringen av elmarknaden anses ha påbörjats vid den tidpunkt då lagen ger en del av elanvändarna (såsom de elanvändare som är anslutna till överföringsnätet eller icke-hushållskunder som är anslutna till distributionsnätet) rätt att byta elleverantör ? Påverkar lagstiftningsutvecklingen på elmarknaden i Lettland, i synnerhet före år 2007, bedömningen i förhållande till artikel 107.1 FEUF av det stöd som beviljats elproducenter (svaret på den första frågan) ?

Om frågorna 1 och 2 ska besvaras så, att om stöd som beviljas eldproducenter inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, på grund av den omständigheten att klaganden för närvarande är verksam på den avreglerade elmarknaden och utgivande av skadestånd till klaganden skulle i nuläget ge denne en fördel i förhållande till andra operatörer på den relevanta marknaden, ska ett skadestånd då likställas med statligt stöd, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF?

Om frågorna 1 och 2 ska besvaras så, att det stöd som beviljas elproducenter utgör statligt stöd, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, ska – vid tillämpningen av artikel 107.1 FEUF – klagandens krav på kompensation för de förluster som denne lidit till följd av det ofullständiga utövandet av den lagliga rätten till högre betalning för producerad el, likställas med en begäran om ett nytt statligt stöd eller som en begäran om betalning av en del av ännu icke-utbetalat statligt stöd?

Om fråga 4 ska besvaras så, att sökandens begäran, mot bakgrund av tidigare inträffade omständigheter, ska anses som en begäran om utbetalning av en del av ännu icke-utbetalat statligt stöd, följer det då av artikel 107.1 FEUF att det – för att i dagsläget kunna besluta om utbetalningen av sådant statligt stöd – måste göras en prövning av den aktuella marknadssituationen med beaktande av gällande lagstiftning (inbegripet gällande begränsningar avseende överkompensation)?

Är det vid tolkningen av artikel 107.1 FEUF relevant att vindkraftverk, till skillnad från vattenkraftverk, tidigare varit full stödberättigade?

Är det vid tolkningen av artikel 107.1 FEUF relevant att det endast är vissa av de vattenkraftverk som mottagit ofullständigt stöd som nu kompenseras ?

Ska artikel 3.2 och artikel 7.1 i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse¹ tolkas så, att kriterierna för stöd av mindre betydelse är tillämpliga på den stödåtgärd som är aktuell i målet, eftersom den inte överstiger det tröskelbelopp som gäller för stöd av mindre betydelse ? Ska artikel 5.2 i förordning nr 1407/2013 tolkas så, att kvalificeringen i förevarande mål av de aktuella förlusterna som stöd av mindre betydelse skulle kunna ge upphov till en otillåten kumulering, med beaktande av de villkor som kommissionen angett i beslut SA.43140 för att förhindra överkompensation?

Om det är fastställt att statligt stöd beviljats/utbetalats i förevarande fall, ska artikel 1 b och c i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt² tolkas så, att sådana omständigheter som dem som är för handen i förevarande mål motsvarar beviljandet av ett nytt statligt stöd och inte beviljandet av ett befintligt statligt stöd?

Om fråga 9 ska besvaras jakande, innebär prövningen av frågan huruvida klagandens situation är att likställa med beviljandet av ett befintligt stöd enligt artikel 1 b iv) i förordning 2015/1589, att det endast är dagen då stödet faktiskt utbetalas som ska anses vara den dag då preskriptionstiden enligt artikel 17.2 i förordning 2015/1589 börjar löpa?

Om det är fastställt att statligt stöd beviljats/utbetalats ska artikel 108.3 FEUF och artiklarna 2.1 och 3 i förordning 2015/1589 tolkas så, att det sätt på vilket det statliga stödet anmälts på i förevarande mål är motiverat när den nationella domstolen bifallit ett skadeståndsyrkande under den förutsättningen att ett kommissionsbeslut om godkännande av stödet hade mottagits och den domstolen har förelagt ekonomiministeriet att anmäla stödet till kommissionen inom två månader från domens meddelande ?

Är det relevant för tolkningen av artikel 107.1 FEUF att den statliga myndighet (Myndigheten för allmännyttiga tjänster) som krävs på skadestånd aldrig har haft denna typ av kostnader och har en budget som innefattar avgifter från leverantörer av allmännyttiga tjänster inom reglerade sektorer, vilka endast är avsedda för tillsynsmyndighetens verksamhet?

Är de former för ersättning som är aktuella i målet förenliga med unionsrättens principer för reglerade sektorer, inbegripet artikel 12 och skäl 30 i Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ³ , i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009⁴ ?

____________

¹     EUT L 352, 2013, s. 1.

²     EUT L 248, 2015, s. 9.

³     EGT L 108, 2002, s. 21.

⁴     Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EUT L 337, 2009, s. 37).