Talan väckt den 19 augusti 2009 - RapidEye mot kommissionen

(Mål T-330/09)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: RapidEye AG (Brandenburg an der Havel, Tyskland) (ombud: advokat T. Jestaedt)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara kommissionens beslut i skrivelse av den 9 juni 2009 i ärende "Statligt stöd CP 183/2002 - (kontroll i efterhand MSR 1998 - N 416/2002)", i den mån kommissionen däri slagit fast att ett stöd med en stödnivå på 35 procent bruttobidragsekvivalent och ett stödbelopp på 44 199 321,36 euro är otillåtet och att ett stöd som överstiger en stödnivå på 30,22 procent respektive ett hösta tillåtna stödbelopp på 37 316 000 euro fordrar en ny anmälan, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen godkände i beslut K(2002) 3570 slutlig av den 2 oktober 2002 ett statligt stöd till RapidEye AG (Statligt stöd nr N 416/2002 - Tyskland (Brandenburg), stöd till RapidEye AG) enligt sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt², varvid en högsta tillåtna stödnivå och ett högsta tillåtna stöd fastställdes (nedan kallat kommissionens beslut av den 2 oktober 2002).

Klaganden har i förevarande förfarande riktat sin talan mot kommissionens skrivelse D(2009) 569 av den 9 juni 2009 om statligt stöd CP 183/2009 - Tyskland RapidEye AG (kontroll i efterhand MSR 1998 - N 416/2002). I denna skrivelse krävde kommissionen av de tyska myndigheterna att de skulle hålla sig inom den godkända stödnivån och det godkända stödbeloppet och bekräfta att samtliga belopp, överstigande dessa högsta tillåtna värden, som betalats ut till stödmottagaren skulle återkrävas.

Klaganden åberopar följande grunder till stör för sin talan.

Klaganden åberopar för det första ett åsidosättande av artikel 87 EG, artikel 88 EG och artikel 2.1 i förordning (EG) nr 659/1999. Enligt klagandens uppfattning täcks nämligen ett stöd upp till en stödnivå på 35 procent av kommissionens beslut av den 2 oktober 2002.

Klaganden anför vidare att motparten har missbrukat sitt utrymme för skönsmässiga bedömningar genom att i strid med sitt beslut av den 2 oktober 2002 fordra en ny anmälan för att ett stöd upp till en stödnivå på 35 procent ska godkännas.

För det tredje gör klaganden gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts eftersom klaganden i förlitan på att ett stöd skulle beviljas med en stödnivå på upp till 35 procent har slutfört den investering för vilken stödet var ämnat.

Klaganden anför därutöver subsidiärt att artikel 88.3 EG har åsidosatts. Klaganden gör i detta sammanhang gällande att även om kommissionens beslut av den 2 oktober 2002 skulle tolkas så, att det endast tillåter en stödnivå på 30,22 procent, rör det sig vid en utökning till en nivå på 35 procent endast om en oväsentlig ändring av stödet vilken inte fordrar någon ny anmälan.

Slutligen gör klaganden subsidiärt gällande att artikel 3 i förordning (EG) nr 800/2008 har åsidosatts. Klaganden hävdar därvid att kommissionen har uppställt sitt krav på en ny anmälan för att stödet ska kunna utökas till 35 procent av den högsta stödnivån, utan att därvid pröva om stödet var undantaget.

____________

¹ - EGT C 107, 1998, s. 7

² - Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG] (EGT L 83, s. 1).

³ - Kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning) (EUT L 214, s. 3).