PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 29 september 2011

Mål F‑114/10

Carlos Bowles, Emmanuel Larue

och

Sarah Whitehead

mot

Europeiska centralbanken (ECB)

”Personalmål – Anställda vid ECB – Allmän anpassning av löner – Beräkningsmetod – Preliminära uppgifter – Ekonomisk och finansiell kris – Särskilda omständigheter – Rättsakt som går någon emot – Lönebesked – Preliminär rättsakt”

Saken:      Talan väckt med stöd av artikel 36.2 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, som bilagts fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, genom vilken Carlos Bowles, Emmanuel Larue och Sarah Whitehead yrkat ogiltigförklaring av sina lönebesked för januari 2010 och följande månader, i den del det hänvisas till en allmän anpassning av lönerna för år 2010 med 2 procent, samt att ECB ska förpliktas att betala ersättning till dem motsvarande en höjning av deras löner med 0,1 procent och alla övriga följande ekonomiska rättigheter från och med januari 2010, förutom dröjsmålränta, för skada till följd av förlorad köpkraft, preliminärt fastställd i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) till 5 000 euro per sökande, och för den ideella skada som de lidit, preliminärt fastställd i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) till 5 000 euro per sökande.

Domslut:      Europeiska centralbankens beslut om höjning med 2 procent av sökandenas löner från och med den 1 januari 2010, enligt deras lönebesked för januari 2010 och följande månader, ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Europeiska centralbanken ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp

(Protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, artikel 36; anställningsvillkor för personalen vid Europeiska centralbanken, artikel 13)

2.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Lön – Beräkningsmetod för allmän anpassning av lönerna – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser

3.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den rättsstridiga rättsakt som angripits – Lämplig ersättning för ideell skada

1.      Även om lönebesked i sig inte har de kännetecken som är utmärkande för en rättsakt som går någon emot, ger de ekonomiskt sett likväl uttryck för den betydelse som rättsliga individuella beslut har vilka administrationen meddelar för tillämpningen av allmänna rättsakter som antas i fråga om löner.

En preliminär rättsakt om löner som antagits av ECB-rådet kan gå någon emot om dess antagande är avsett att ha rättsverkningar som kan påverka de intressen som de berörda personerna har genom att klart förändra deras rättsliga ställning under den period då rättsakten är tillämplig.

(se punkterna 42 och 50)

Hänvisning till

Personaldomstolen 24 juni 2008, F‑116/05, Cerafogli och Poloni mot ECB, punkt 51; 28 oktober 2010, F‑96/08, Cerafogli mot ECB, punkterna 33 och 34 och där angiven rättspraxis

2.      Meddelandet av den 11 juni 2008, med rubriken ”Metoder som Europeiska centralbanken tillämpar vid allmän anpassning av löner för perioden januari 2009–december 2011”, ger inte Europeiska centralbanken någon möjlighet att, utöver de fall där slutresultatet av tillämpningen av den metod som anges inte överensstämmer med dess återhållsamma lönepolitik, avvika från de preliminära uppgifter som lämnats av Eurostat och som tillhandahållits av kommissionen den 31 oktober 2009 angående löneutvecklingen inom referensgruppen ”Europeiska unionens institutioner och organ”. Det anges tvärtom i en fotnot i meddelandet av den 11 juni 2008 att sådana preliminära uppgifter ska godtas, eftersom uppgifter om Europeiska unionens institutioner godkänns av rådet i slutet av december månad varje år. Europeiska centralbanken skulle följaktligen beakta satsen 3,6 procent som var den sista procentsats som tillhandahölls av kommissionen den 31 oktober 2009, även om rådet slutligen antagit en annan procentsats för anpassning av lönerna för unionens tjänstemän och övriga anställda.

För att det särskilda förfarande som gör det möjligt för ECB-rådet att avvika från resultaten enligt metoden för beräkning av den allmänna anpassningen av löner inte ska förlora all sin ändamålsenliga verkan, när denna strider mot Europeiska centralbankens politiska kurs i fråga om återhållsamhet med avseende på löner och när det inte finns några andra särskilda eller avvikande bestämmelser, kan meddelandet av den 11 juni 2008 inte tolkas så att dess syfte och anda skulle göra det tillåtet för Europeiska centralbanken att, vid allvarlig ekonomisk kris, avvika från fotnotens klara och tydliga ordalydelse.

(se punkterna 67 och 70)

3.      En ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt kan i sig utgöra en lämplig och, i princip, tillräcklig gottgörelse för all ideell skada som rättsakten kan ha orsakat, såvida inte sökanden visar att vederbörande har lidit en ideell skada som kan skiljas från den rättsstridighet som utgör grund för ogiltigförklaringen och skadan inte fullständigt kan gottgöras genom denna ogiltigförklaring.

(se punkt 81)

Hänvisning till

Domstolen 7 februari 1990, C‑343/87 Culin mot kommissionen, punkterna 27–29

Europeiska unionens tribunal 9 december 2010, T‑526/08 P kommissionen mot Strack, punkt 58