PERSONALDOMSTOLENS BESLUT
(första avdelningen)
den 20 april 2007
Mål F-13/07
L
mot
Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA)
”Tjänstemän – Invaliditet – Invaliditetskommitté – Beslut att inte sammankalla – Uppenbart att talan skall avvisas”
Saken : Talan väckt enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken L yrkar ogiltigförklaring av EMEA:s beslut av den 31 mars 2006, att avslå sökandens begäran om inrättande av en invaliditetskommitté, liksom, i den mån det är nödvändigt, beslutet av den 25 oktober 2006 om avslag på vederbörandes klagomål över nämnda beslut.
Avgörande : Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
Sammanfattning
1. Förfarande – Avgörande genom ett motiverat beslut – Villkor
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 111; rådets beslut 2004/752, artikel 3.4)
2. Tjänstemän – Överklagande – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)
1. Om det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning eller att den helt saknar rättslig grund, har rätten möjlighet att fatta ett motiverat beslut utan ytterligare behandling i enlighet med artikel 111 i förstainstansrättens rättegångsregler inte endast när bestämmelserna om sakprövning har missuppfattats på ett så uppenbart och påtagligt sätt att det inte finns något seriöst argument för att talan skall prövas i sak, utan även när rätten, efter att ha tagit del av handlingarna i målet, finner att dessa innehåller tillräckliga upplysningar för att det skall stå klart att talan inte kan tas upp till prövning, bland annat på grund av att villkoren enligt fast rättspraxis inte har beaktats, och den dessutom bedömer att en förhandling inte kan tillföra något nytt i detta avseende. Under sådana omständigheter innebär en avvisning av talan inte endast en processekonomisk fördel, utan även att parterna besparas de kostnader som en förhandling medför.
(se punkterna 20 och 21)
Hänvisning till personaldomstolen den 27 mars 2007, F-87/06, Manté mot rådet, REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och II‑A-I‑0000, punkt 16
2. Att ett beslut fattat av administrationen överlämnas till en person som har rätt att företräda tjänstemannen, såsom dennes make, innebär att den tidsfrist om tre månader som föreskrivs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna börjar löpa. Det saknar i detta avseende relevans vilket datum tjänstemannen faktiskt tar del av beslutet, vilket beror på slumpartade omständigheter av privat karaktär, oavhängiga den omsorg med vilken administrationen har delgivit beslutet, och avseende vilket administrationen inte kan förete bevisning.
(se punkterna 30 och 32)
Hänvisning till förstainstansrätten den 3 juni 1997, T‑196/95, H mot kommissionen,REGP 1997, s. I‑A‑133 och II‑403, punkterna 32–35