Mål C‑149/15

Sabrina Wathelet

mot

Garage Bietheres & Fils SPRL

(begäran om förhandsavgörande från Cour d’appel de Liège)

”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 1999/44/EG – Försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier – Tillämpningsområde – Begreppet säljare – Mellanhand – Särskilda omständigheter”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 9 november 2016

1.        Unionsrätt – Tolkning – Principer – Självständig och enhetlig tolkning

2.        Konsumentskydd – Försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier – Direktiv 1999/44 – Tillämpningsområde – Säljare – Begrepp – Näringsidkare som agerar mellanhand för en privatperson och som inte i vederbörlig ordning har informerat konsumenten härom – Omfattas

(Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44, artikel 1.2 c)

1.      Se domen.

(se punkt 28)

2.      Begreppet säljare i den mening som avses i artikel 1.2 c i direktiv 1999/44 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier ska tolkas så, att det även avser en näringsidkare som agerar mellanhand för en privatperson och som inte i vederbörlig ordning har informerat konsumenten som köper en vara om att ägaren till den sålda varan är en privatperson, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. Vid denna prövning ska nämnda domstol beakta samtliga omständigheter i målet. Ovannämnda tolkning är inte beroende av huruvida mellanhanden har uppburit ersättning för sin insats eller inte.

I artikel 1.2 c i direktiv 1999/44 avgränsas på så vis den personkrets som konsumenten kan vända sig mot för att göra gällande sina rättigheter enligt direktivet. För att konsumenten ska kunna åtnjuta det skydd som direktivet ger denne, är det således nödvändigt att konsumenten uppmärksammas på säljarens identitet och i synnerhet om denne är en privatperson eller näringsidkare.

Under omständigheter där konsumenten lätt kan missledas med hänsyn till hur försäljningen gick till, ska konsumenten ges ett förstärkt skydd. Säljarens ansvar enligt direktiv 1999/44 måste därför kunna överföras på mellanhanden som, då denne presenterar sig för konsumenten, skapar en risk för förvirring hos konsumenten genom att låta denne tro att vederbörande är ägare till den sålda varan.

Det ankommer på den behöriga nationella domstolen att kontrollera huruvida en näringsidkare kan betraktas som säljare i den mening som avses i artikel 1.2 c i direktiv 1999/44 när nämnde näringsidkare inte i vederbörlig ordning har informerat konsumenten om att denne inte var ägare till den aktuella varan. Vid prövningen är det bland annat relevant i hur stor utsträckning mellanhanden deltagit i försäljningen och hur stora ansträngningar denne gjort för att genomföra försäljningen. Vidare är även de omständigheter under vilka varan presenterades för konsumenten samt konsumentens eget beteende relevant för att avgöra om konsumenten hade kunnat förstå att mellanhanden agerade för en privatpersons räkning.

(se punkterna 37, 41, 44 och 45 samt domslutet)