Language of document : ECLI:EU:T:2016:118

Mål T‑79/14

Secop GmbH

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Undsättning av företag i svårigheter – Stödåtgärd i form av en statlig garanti – Beslut i vilket stödet förklaras förenligt med den inre marknaden – Det formella granskningsförfarandet har inte inletts – Allvarliga svårigheter – De berörda parternas processuella rättigheter”

Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 1 mars 2016

1.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Inledande fas och kontradiktorisk fas – Ett stöds förenlighet med den inre marknaden – Bedömningssvårigheter – Kommissionens skyldighet att inleda det kontradiktoriska förfarandet – Betydande svårigheter – Begrepp

(Artikel 108.2 och 108.3 FEUF)

2.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Möjlighet att anta riktlinjer – Domstolsprövning – Gränser

(Artikel 107.3 FEUF)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Undsättningsstöd till företag i svårigheter – Riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter – Mål

(Artikel 107.3 c FEUF; kommissionens riktlinjer 2004/C 244/02, punkt 12)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Undsättningsstöd till företag i svårigheter – Begränsade effekter på den inre marknaden – Brådskande karaktär – Kommissionens undersökning sker genom ett förenklat förfarande

(Artikel 107.3 c FEUF; kommissionens riktlinjer 2004/C 244/02, punkt 23)

5.      Stöd som ges av en medlemsstat – Planerade stöd – Kommissionens undersökning – Rätt för stödmottagarens konkurrenter att få ingå i förfarandet under det preliminära granskningsförfarandet – Föreligger inte – Huruvida en sådan rätt föreligger vad gäller företagskoncentrationer – Beslut vari kommissionen konstaterar att ett stöd är förenligt med den inre marknaden utan att inleda ett formellt prövningsförfarande, och utan att ge en konkurrent som var iblandad i en koncentration som berörde stödmottagaren möjlighet att yttra sig – Tillåtet – Åsidosättande av principen om likabehandling – Föreligger inte

(Artikel 108.3 FEUF; rådets förordning nr 139/2004, artikel 18.1; kommissionens förordning nr 802/2004, artikel 11 b)

6.      Stöd som ges av en medlemsstat – Prövning av klagomål – Kommissionens skyldigheter – Den preliminära granskningsfasen – Kommissionens utredningsskyldighet – Räckvidd

(Artiklarna 107.1 FEUF och 108.3 FEUF)

7.      Stöd som ges av en medlemsstat – Planerade stöd – Anmälan till kommissionen – Kommissionens beslut att inte göra invändningar – Upplysningar som kommissionen har inhämtat med stöd av koncentrationsförordningen – Användning som bevis – Räckvidd – Beaktande för att motivera att ett förfarande inleds på grundval av en annan rättslig grund

(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 17.1)

8.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Ett stöds förenlighet med den inre marknaden – Utrymme för skönsmässig bedömning – Förekomst av ett parallellt förfarande avseende företagskoncentrationer – Krav på koherens mellan fördragets bestämmelser om statliga stöd och andra bestämmelser i fördraget

(Artiklarna 107 FEUF och 108 FEUF)

1.      Se domen.

(se punkterna 22–27)

2.      Se domen.

(se punkt 29)

3.      Enligt punkt 12 i gemenskapens riktlinjer för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter har ett nybildat företag inte rätt till undsättnings- eller omstruktureringsstöd ens om dess finansiella ställning inledningsvis är svag. Detta är fallet exempelvis när ett nytt företag uppstår efter likvideringen av ett tidigare företag eller helt enkelt tar över det tidigare företagets tillgångar. Det syfte som eftersträvas genom denna punkt är att undvika att det skapas icke livskraftiga företag eller olönsamma verksamheter, vilka från och med att de bildas är beroende av statligt stöd.

I detta syfte avser den precisering som finns i den andra meningen i denna punkt bland annat fallet att en tidigare juridisk persons tillgångar avyttras till en annan juridisk person, som kan vara antingen nybildad eller existera sedan tidigare. Det är således den ekonomiska enhet i vilken de förvärvade tillgångarna nu införlivats som i förekommande fall kan anses utgöra ett nybildat företag. Vad gäller den juridiska person som överlåter dessa tillgångar kan syftet med en sådan transaktion vara just att rädda denna juridiska person. Vid en överlåtelse av tillgångar är det nämligen inte den enhet som består av det överlåtande bolagets kvarvarande verksamheter som är relevant vid kvalificeringen av ett nybildat företag. Istället är det den enhet som består av det övertagande bolagets ekonomiska verksamheter, i vilka dessa tillgångar har integrerats. Det är för övrigt normalt och rimligt att ett företag i svårigheter överlåter vissa tillgångar och fokuserar på kärnverksamheten, oavsett om detta är ur geografisk synvinkel eller avseende vissa sektorer, i syfte att förbättra chanserna till ekonomisk återhämtning.

(se punkterna 31, 32 och 36)

4.      Undsättningsstöd till företag i svårigheter har mycket begränsade effekter på den inre marknaden, såväl genom begränsningen av vilka åtgärder som kan komma i fråga (det vill säga lånegarantier eller lån) och att det ska röra sig om ett tillfälligt stöd som kan krävas tillbaka (garantin ska upphöra och lånet betalas tillbaka inom sex månader, under förutsättning att en omstrukturerings- eller likvidationsplan ges in efter denna frist) och genom begränsningen till endast sådana åtgärder som är nödvändiga för det aktuella företagets tillfälliga överlevnad. Det är dessa begränsade effekter, tillsammans med undsättningens brådskande natur, som motiverar att kommissionen normalt prövar dessa stöd enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med punkt 30 i gemenskapens riktlinjer för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, och därvid eftersträvar att fatta beslut inom en månad, om stödet uppfyller vissa villkor. Om kommissionen skulle beakta den kumulerade effekten av varje eventuellt tidigare stöd som påstås vara olagligt, skulle det bli omöjligt att iaktta denna frist vilket således inte skulle vara förenligt med denna prövnings brådskande karaktär och de begränsade effekter dessa stöd har på konkurrensen.

Om andra tidigare stöd än de som definieras i punkt 23 i riktlinjerna – angående vilka kommissionen redan har fattat ett negativt slutligt beslut – skulle beaktas, skulle kommissionen dessutom tvingas att göra en preliminär prövning av nämnda tidigare stöd, vilkas kvalificering som stöd och olagliga stöd kan vara omtvistad mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten, och vilka i förekommande fall ska bli föremål för ett separat förfarande och ett separat beslut. Detta skulle i slutändan kunna leda antingen till att undsättningsstöd nekas, på grundval av en ytlig prövning av tidigare stöd, trots att dessa senare skulle kunna visa sig vara lagliga eller inte utgöra stöd, eller till att beslutet angående undsättningsstödet försenas otillbörligen. Ett sådant tillvägagångssätt skulle således även strida mot de krav som följer av rättssäkerhetsprincipen.

(se punkterna 52 och 53)

5.      På området statligt stöd har personer vars intressen eventuellt skadas av att ett stöd beviljas, såsom konkurrerande företag, inte någon som helst rätt att få ingå i förfarandet under det preliminära granskningsförfarandet. Vad däremot gäller koncentrationer har andra berörda parter i den mening som avses i artikel 11 b i förordning nr 802/2004 om tillämpning av förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer, rätt att yttra sig i varje skede av förfarandet, inbegripet det preliminära skedet.

När ett dotterbolags samtliga tillgångar säljs ska moderbolaget jämställas med säljaren av dessa tillgångar och är således en part i koncentrationsplanen. Av artikel 18.1 in fine i förordning nr 139/2004 följer att berörda parter, till skillnad från konkurrenter, har rätt att yttra sig i varje skede av förfarandet, inbegripet det preliminära skedet. Situationen för en berörd part under det preliminära granskningsförfarandet i ett ärende avseende statligt stöd, kan således inte anses identisk med situationen för en annan berörd part, i den mening som avses i artikel 11 b i förordning nr 802/2004, i förfarandet angående koncentration. Följaktligen utgör det inte något åsidosättande av principen om likabehandling att kommissionen avstått från att bereda det företag som köpt dessa tillgångar – vilket samtidigt är en konkurrent till det moderbolag som tagit emot stödet – tillfälle att yttra sig innan kommissionen antog ett beslut vari det konstateras att ett stöd är förenligt med den inre marknaden.

(se punkterna 63, 64 och 67)

6.      Kommissionen kan under det preliminära granskningsförfarandet i princip utgå från de uppgifter som lämnats av en medlemsstat. Kommissionen är inte skyldig att på eget initiativ utreda samtliga omständigheter om de uppgifter som den anmälande medlemsstaten lämnat gör att kommissionen efter en första bedömning är övertygad om att åtgärden inte utgör stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF eller att åtgärden, om den utgör stöd, är förenlig med den inre marknaden.

(se punkt 76)

7.      Omständigheten att de upplysningar som inhämtats med stöd av förordning nr 129/2004 om kontroll av företagskoncentrationer inte kan användas direkt som bevis i ett förfarande som inte styrs av denna förordning, hindrar inte att de likväl utgör indicier som i förekommande fall kan beaktas för att motivera att ett förfarande inleds på grundval av en annan rättslig grund.

Kommissionen har åtminstone rätt att, inom ramen för förfarandet avseende statligt stöd, begära in upplysningar eller handlingar som kommissionen fått kännedom om under förfarandet i koncentrationsärendet, om dessa upplysningar eller handlingar är relevanta för prövningen av det aktuella stödet.

(se punkterna 82 och 83)

8.      Kommissionen har en principiell skyldighet att se till att tillämpningen av olika unionsrättsliga bestämmelser inte leder till inkonsekvenser. Denna skyldighet för kommissionen att respektera sambandet mellan bestämmelserna i fördraget om statligt stöd och andra bestämmelser i fördraget gör sig särskilt gällande när även dessa andra bestämmelsers ändamål är att konkurrensen inte ska snedvridas inom den inre marknaden. När kommissionen beslutar om ett stöds förenlighet med den inre marknaden får den således inte försumma risken att enskilda näringsidkare kan ha skadlig inverkan på konkurrensen inom den inre marknaden.

När kommissionen antar ett beslut om ett statligt stöds förenlighet med den inre marknaden, kan den följaktligen inte underlåta att beakta konsekvenserna av en koncentration som kommissionen håller på att bedöma inom ramen för ett annat förfarande, i den mån villkoren för denna koncentration kan påverka bedömningen av vilken påverkan det aktuella stödet kan ha på konkurrensen.

(se punkterna 85 och 86)