Mål T‑82/14

Copernicus‑Trademarks Ltd

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

”EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – EU-ordmärket LUCEO – Absolut registreringshinder – Ond tro vid inlämnandet av ansökan om registrering – Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 7 juli 2016

1.      Domstolsförfarande – Prövning i sak före prövning av huruvida det föreligger några rättegångshinder – Tillåtet

2.      EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Sökanden är i ond tro vid inlämnandet av ansökan om registrering – Bedömningskriterier – Beaktande av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet vid den tidpunkt då ansökan om registrering gavs in – Avsikten hos den som ansökt om registrering – Det ifrågasatta kännetecknets ursprung – Affärsmässiga överväganden bakom registreringen av det omstridda kännetecknet som EU-varumärke – Tidsföljden för de omständigheter som kännetecknade inlämnandet av registreringsansökan

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 52.1 b)

1.      Se domen.

(se punkt 21)

2.      Begreppet ond tro som avses i artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 om EU-varumärke hänför sig till ett subjektivt motiv hos den som ansöker om registrering i form av en oärlig avsikt eller ett annat ont motiv. Ond tro innebär ett beteende som avviker från godtagna principer för etiskt beteende eller ärliga metoder på det industriella eller kommersiella området.

För att bedöma huruvida en sökande är i ond tro ska det bland annat undersökas huruvida denne avser att använda det sökta varumärket. Det ska härvidlag erinras om att varumärkets grundläggande funktion är att för konsumenten eller slutanvändaren av en vara eller tjänst som täcks av varumärket garantera dess ursprungsidentitet, så att denne utan risk för förväxling kan särskilja denna vara eller tjänst från andra med ett annat ursprung.

Avsikten att hindra en tredje man från att saluföra en vara kan i vissa fall vara en indikation på att den som ansökt om registrering varit i ond tro. Detta är bland annat fallet när det senare visar sig att den sökande inte låtit registrera ett kännetecken som EU-varumärke för att använda det, utan endast för att hindra tredje man från att träda in på marknaden.

Sökandens avsikt vid den relevanta tidpunkten för ansökan är en subjektiv omständighet som ska fastställas mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet vilka förelåg vid den tidpunkt då ansökan om registrering av ett kännetecken som EU-varumärke gavs in. Denna avsikt ska normalt sett fastställas med hänvisning till objektiva kriterier, bland annat den kommersiella logik i vilken ansökan om registrering lämnats in.

I samband med den helhetsbedömning som ska göras enligt artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 kan man även beakta det omtvistade kännetecknets ursprung och hur det har använts sedan dess tillkomst, vilken kommersiell logik som legat till grund för ansökan om registrering av kännetecknet som EU-varumärke och den kronologiska ordningen för de händelser som präglat inlämnandet av ansökan.

Det ankommer på den sökande som avser att anföra denna absoluta ogiltighetsgrund att visa att innehavaren av ett EU-varumärke var i ond tro när ansökan om registrering av varumärket gavs in.

(se punkterna 28–33)