PERSONALDOMSTOLENS BESLUT
(första avdelningen)
den 27 september 2011
Mål F‑75/07
Colin Brown
och
Alberto Volpato
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2006 – Ny karriärstruktur – Förlängning av karriären genom införandet av nya lönegrader som inte har någon motsvarighet i de gamla tjänsteföreskrifterna – Tillämpning av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna och de allmänna genomförandebestämmelser som är tillämpliga från år 2005 – Principen om likabehandling – Retroaktiv verkan av befordringsbeslut från en tidpunkt före den 1 maj 2004 – Övergångsbestämmelser – Uppenbart att talan ska avvisas eller ogillas”
Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Colin Brown och Alberto Volpato har yrkat ogiltigförklaring av beslutet att befordra dem till lönegrad A*9 i stället för lönegrad A*10 under befordringsförfarandet 2006.
Avgörande: Talan ogillas. Sökandena och kommissionen ska bära sina rättegångskostnader. Rådet, som har intervenerat i målet, ska bära sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Förfarande – Målet avgörs genom motiverat beslut – Villkor – Uppenbart att talan ska avvisas eller att den helt saknar rättslig grund – Räckvidd
(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)
2. Tjänstemän – Befordran – Tillämpliga bestämmelser – Befordringsförfarandet 2004
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45, bilaga XIII, artikel 6 andra stycket, rådets förordning nr 723/2004, skäl 37)
3. Tjänstemän – Befordran – Antagande av ett nytt befordringssystem – Övergång från det gamla till det nya systemet
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)
4. Tjänstemän – Befordran – Tillämpliga bestämmelser – Principen om befordringsgångens enhetlighet – Princip som inte som inte stadfästs i unionsrätten
5. Tjänstemän – Tjänsteföreskrifterna – Analog tillämpning av en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna – Villkor
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45, bilaga XIII, artikel 6 andra stycket)
6. Tjänstemän – Befordran – Klagomål från en tjänsteman som inte befordrats – Avslagsbeslut – Motiveringsskyldighet
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 andra stycket, 45 och 90.2)
7. Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad – Grund avseende åsidosättande av väsentliga formföreskrifter – Administrationens normbundna behörighet
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)
1. Enligt artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler kan personaldomstolen om det är uppenbart att en viss talan helt eller delvis ska avvisas eller att den helt saknar rättslig grund, utan vidare handläggning, avgöra målet genom motiverat beslut. Denna bestämmelse avser den situationen där det är uppenbart att talan ska avvisas eller ogillas av skäl som rör sakfrågan i målet.
(se punkterna 36 och 37)
2. När en lagändring sker i tjänsteföreskrifterna kan det vara nödvändigt för lagstiftaren att införa övergångsbestämmelser med hänsyn till att befintlig personal skulle kunna åberopa berättigade förväntningar och rättigheter förvärvade enligt de tjänsteföreskrifter som var tillämpliga före ändringen.
När det gäller att fastställa i vilken karriärstruktur ett beslut att befordra en tjänsteman under det befordringsförfarande som ligger efter det att de nya tjänsteföreskrifterna trädde i kraft, den 1 maj 2004 ska få verkningar, görs det i artikel 6 andra stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna skillnad mellan den dag då detta beslut fattas och den dag då det får verkan, varvid den dag då beslutet får verkan är avgörande. Enligt denna bestämmelse fastställs den närmast högre lönegrad som avses i artikel 45 i de nya tjänsteföreskrifterna, vad gäller befordringar som skett före den 1 maj 2004, inte enligt det karriärsystem som följer av de nya tjänsteföreskrifterna utan i enlighet med det system som föreskrevs i de gamla tjänsteföreskrifterna. Denna bestämmelse är följaktligen en övergångsbestämmelse som gör det möjligt att garantera de berörda tjänstemännen att det gamla befordringssystemet tillämpas på befordringar som får verkan före den 1 maj 2004.
Vad gäller tillämpningsområdet för artikel 6 andra stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna kan denna bestämmelse enbart tillämpas på de befordringsbeslut som fattats under befordringsförfarandet 2004 som får verkan före den 1 maj 2004, och det kan alltså inte tillämpas på tjänstemän som per den 30 april 2004 inte befordrats under befordringsförfarandet 2004 eller som i vart fall inte befordrats med verkan före den 1 maj 2004.
Eftersom ett befordringsförfarande är ett årligt förfarande som alltid får verkan retroaktivt avseende ett enda befordringsförfarande, kan en institutions val att ge vissa befordringsbeslut retroaktiv verkan till en tidpunkt före den 1 maj 2004 inte anses rättsstridigt i den mån som detta har sin rättsliga grund i artikel 6 andra stycket i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna.
(se punkterna 56, 59, 60 och 113)
3. De tjänstemän som den 30 april 2004 kunde befordras till närmast högre lönegrad, före ikraftträdandet av de nya tjänsteföreskrifterna, men som faktiskt befordrats i samband med befordringsförfarandet 2006, befinner sig inte i samma rättsliga och faktiska situation som de tjänstemän i samma lönegrad som den 30 april 2004 kunde befordras till närmast högre lönegrad och som faktiskt befordrats i samband med befordringsförfarandet 2004.
I enlighet med de bestämmelser som reglerar tjänstemäns befordran följer det nämligen av den bedömning av kvalifikationerna som tillsättningsmyndigheten måste genomföra inför varje årligt befordringsförfarande att det efter denna bedömning enbart är de tjänstemän som varaktigt anses mest meriterade som befordras. I detta avseende är det en väsentlig skillnad mellan den faktiska och rättsliga situationen för de tjänstemän som nämnda myndighet anser mindre meriterade i längden och situationen för deras kollegor som faktiskt befordrats. De förstnämnda ingår alltså inte i samma grupp som deras befordrade kollegor och kan inte kräva likabehandling.
Eftersom tjänsteföreskrifterna inte heller föreskriver en befogenhet för institutionerna att anta övergångsbestämmelser, som under befordringsförfarandet år 2006 medger undantag från en omedelbar tillämpning av den nya karriärstrukturen, åsidosätter en institution som inte antar sådana bestämmelser varken principerna om likabehandling och möjligheten att göra karriär eller skyddet för berättigade förväntningar.
(se punkterna 72–74, 93 och 94)
4. I unionsrätten är varken principen om befordringsgångens enhetlighet eller principen om rätt till karriärutveckling uttryckligen stadfästa. I rättspraxis har däremot principen om möjligheten att göra karriär fastslagits som en särskild form av den likabehandlingsprincip som är tillämplig på tjänstemän.
(se punkterna 77, 78 och 117)
Hänvisning till
Personaldomstolen: den 5 mars 2008, Toronjo Benitez mot kommissionen, F‑33/07, punkterna 87 och 88
5. Ett av villkoren för att en bestämmelse ska kunna tillämpas analogt är att det finns ett sådant rättsligt tomrum i det regelverk som de berörda personerna omfattas av som är oförenligt med en allmän unionsrättslig princip och som skulle kunna fyllas genom en analog tillämpning.
I och med att det inte är fastställt att artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och bilaga XIII till dem innehåller ett rättsligt tomrum som är oförenligt med en allmän unionsrättslig princip är det således inte möjligt att analogt tillämpa artikel 6 andra stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna på befordringsbeslut som fattas under befordringsförfaranden efter befordringsförfarandet 2004.
Det ska dessutom beaktas att det rättsliga bandet mellan tjänstemännen och administrationen regleras i tjänsteföreskrifterna och inte i avtal. Följaktligen kan tjänstemännens rättigheter och skyldigheter när som helst ändras av lagstiftaren, förutsatt att de krav som föreskrivs i gemenskapsrättens iakttas.
(se punkterna 95–97)
Hänvisning till
Domstolen: den 4 mars 2010, Angé Serrano, C‑496/08 P, punkt 82
Personaldomstolen: den 15 februari 2011, Marcuccio mot kommissionen, F‑81/09, punkt 55, har överklagats till tribunalen i mål T‑238/11 P
6. Tillsättningsmyndigheten är inte skyldig att motivera ett beslut att inte befordra en tjänsteman. Den är däremot skyldig att motivera beslutet om avslag på ett klagomål som anförts av en tjänsteman som inte har befordrats. Administrationen uppfyller kraven på motivering av administrativa beslut när tjänstemannen kan avgöra om det beslut som går honom eller henne emot är välgrundat och om det finns skäl att väcka talan vid personaldomstolen samt när denna kan utföra sin prövning av rättsaktens lagenlighet.
(se punkterna 124 och 125)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: den 2 juni 2005, Strohm mot kommissionen, T‑177/03, punkt 53
Personaldomstolen: den 10 september 2009, Behmer mot parlamentet, F‑124/07, punkt 58 och där angiven rättspraxis
7. En tjänsteman har inte något legitimt intresse av att yrka ogiltigförklaring av ett beslut på grund av ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, och då särskilt åsidosättande av motiveringsskyldigheten, när administrationen inte har något utrymme för skönsmässig bedömning utan är skyldig att handla så som den gjort. En ogiltigförklaring av det angripna beslutet kan nämligen endast utmynna i antagandet av ett beslut som i sak är identiskt med det beslut som ogiltigförklarats.
(se punkt 132)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: den 23 april 2002, Campolargo mot kommissionen, T‑372/00, punkt 62