TRIBUNALENS BESLUT
(avdelningen för överklaganden)

den 4 december 2012

Mål T‑78/11 P

Erika Lenz

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Social trygghet – Ersättning för sjukvårdskostnader avseende behandling utförd av en ’Heilpraktiker’ – Motiveringsskyldighet – Missuppfattning av de faktiska omständigheterna”

Saken:      Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 14 december 2010 i mål F-80/09, Lenz mot kommissionen, samt yrkande om upphävande av denna dom.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Erika Lenz ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i samband med förfarandet i denna instans.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 48.2, 139.2 och 144)

2.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Tribunalens prövning av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

(Artikel 257 FEUF; Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1)

3.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan

(Domstolens stadga, artiklarna 21 första stycket och 53 första stycket; Tribunalens rättegångsregler, artikel 138.1 c)

1.      Se beslutet.

(se punkt 30)

Hänvisning till

Tribunalen: 16 december 2010, Lebedef mot kommissionen, T‑364/09 P, ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 56 och där angiven rättspraxis

2.      Enligt artikel 257 FEUF och artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga ska ett överklagande till tribunalen vara begränsat till rättsfrågor. Domstolen i första instans är ensam behörig att dels fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels bedöma dessa faktiska omständigheter. Bedömningen av de faktiska omständigheterna av domstolen som dömer i första instans är därför inte, utom i det fall då uppgifterna vid den domstolen har missuppfattats, en rättsfråga som i sig är underställd tribunalens kontroll. En sådan missuppfattning ska framstå som uppenbar av handlingarna i målet utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen.

Personaldomstolen är dessutom ensam behörig att avgöra huruvida det föreligger ett eventuellt behov av att komplettera de upplysningar som den har tillgång till i anhängiggjorda mål. Huruvida handlingarna i målet ska anses ha bevisvärde omfattas av personaldomstolens självständiga bedömning av de faktiska omständigheterna, som inte omfattas av tribunalens prövning inom ramen för överklagandet, utom i fall då den bevisning som lagts fram vid personaldomstolen har missuppfattats eller när det framgår av handlingarna i målet att de av personaldomstolen fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga.

(se punkterna 35 och 39)

Hänvisning till

Domstolen: 10 juli 2001, Ismeri Europa mot revisionsrätten, C‑315/99 P, REG 2001, s. I‑5281, punkt 19 och där angiven rättspraxis

Tribunalen: 21 juni 2011, Rosenbaum mot kommissionen och rådet, T‑452/09 P, ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 41; 15 maj 2012, Nijs mot revisionsrätten, T‑184/11 P, REGP 2012, punkt 29,och där angiven rättspraxis

3.      Se beslutet.

(se punkt 48)

Hänvisning till

Tribunalen: 15 september 2010, Marcuccio mot kommissionen, T‑157/09 P, ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 27