TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

16 januari 2015

Mål T‑107/13 P

Cornelia Trentea

mot

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA)

”Överklagande – Personalmål – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Beslut att avslå ansökan om tjänst och att tillsätta tjänsten med en annan sökande – Grund som åberopats för första gången vid förhandlingen – Missuppfattning av bevisning – Motiveringsskyldighet – Ifrågasättande av fördelningen av rättegångskostnaderna”

Saken:      Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 11 december 2012, Trentea/FRA (F‑112/10, REUP, EU:F:2012:179), med yrkande om upphävande av den domen.

Dom:      Talan ogillas. Cornelia Trentea ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) har haft.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Åtskillnad mellan grunder som omfattas av tvingande rätt och andra grunder, såsom materiella grunder – Underkännande av en grund som inte utgör en av de grunder som omfattas av tvingande rätt

2.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Avvisning – Tribunalens prövning av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11)

3.      Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Tribunalens behörighet

4.      Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Otillräcklig motivering – Rättelse under domstolsförfarandet – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25)

5.      Domstolsförfarande – Tidsåtgång för förfarandet vid personaldomstolen – Rimlig tidsfrist

1.      I ett mål om överklagande finner tribunalen att med avseende på ett av sökanden anfört argument enligt vilken personaldomstolen ex officio borde ha uttalat sig om den omständigheten att urvalskommittén inte innehöll någon av personalkommittén utsedd ledamot, eller att ledamotens roll har åsidosatts, räcker det att konstatera att sökanden inte har visat att en sådan grund omfattas av tvingande rätt.

Då ingen faktisk bevisning anförts på denna punkt, framför allt inte under förhandlingen, ska personaldomstolen anses ha fullgjort sin skyldighet att motivera domen genom att konstatera att en sådan grund inte utgör en av de grunder som domstolen är skyldig att pröva ex officio.

(se punkterna 45 och 46)

Hänvisning till

Domstolen: beslut av den 3 oktober 2013, Marcuccio/kommissionen, C‑617/11 P, EU:C:2013:657, punkt 22

2.      Personaldomstolens bedömning av de faktiska omständigheterna utgör inte, med undantag för då den har missuppfattat bevisningen, en rättsfråga som ska prövas av tribunalen. En sådan missuppfattning ska uppenbart framgå av handlingarna i målet, utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen.

(se punkterna 61–63 och 69)

Hänvisning till

Tribunalen: beslut av den 12 juli 2007, Beau/kommissionen, T‑252/06 P, REGP, EU:T:2007:230, punkterna 45–47, och där angiven rättspraxis

3.      Frågan om motiveringsskyldighetens räckvidd utgör en rättsfråga som kan prövas av tribunalen i mål om överklagande av personaldomstolens domar.

(se punkt 76)

Hänvisning till

Tribunalen: dom av den 2 mars 2010, Doktor/rådet, T‑248/08 P, REUP, EU:T:2010:57, punkt 92 och där angiven rättspraxis

4.      För det första kan en bristfällig motivering (men inte en helt utebliven motivering) avhjälpas, även under domstolsförfarandet, när den berörde personen redan innan denne väckte talan förfogade över uppgifter som utgjorde en början till en motivering. För det andra kan ett beslut anses som tillräckligt motiverat när den rättsakt som är föremål för talan har antagits i ett sammanhang som var känt för den berörde tjänstemannen och gör det möjligt för denne att förstå dess omfattning. För det tredje kan, särskilt vad gäller beslut att neka befordran eller att avslå en ansökan om en tjänst, denna motivering kompletteras genom ett beslut att avslå ett klagomål, eftersom motiveringen av detta avslag kan anses sammanfalla med motiveringen av det beslut mot vilket klagomålet är riktat.

(se punkt 77)

Hänvisning till

Tribunalen: dom Doktor/rådet, punkt 76 ovan, EU:T:2010:57, punkt 93 och där angiven rättspraxis

5.      Att det tar två år för att personaldomstolen att meddela en dom kan inte betraktas som en orimlig tidsåtgång.

I vart fall kan det faktum att ett förfarande tagit orimligt lång tid inte medföra ogiltigförklaring av en dom om det inte föreligger indikationer på att detta har haft en inverkan på målets utgång.

(se punkterna 84 och 85)

Hänvisning till

Domstolen: beslut av den 26 mars 2009, EFKON/parlamentet och rådet, C‑146/08 P, EU:C:2009:201, punkt 55 och där angiven rättspraxis