Language of document : ECLI:EU:T:2022:389

TRIBUNALENS DOM (nionde avdelningen i utökad sammansättning)

den 22 juni 2022 (*)

”Ekonomisk och monetär politik – Tillsyn över kreditinstitut – Särskilda tillsynsuppgifter som tilldelats ECB – Beslut om att återkalla tillståndet för ett kreditinstitut – Allvarlig överträdelse av nationell lagstiftning som införlivar direktiv 2005/60/EG – Proportionalitet – Åsidosättande av kreditinstitutens styrsystem – Rätten till försvar – Uppenbart oriktig bedömning – Rätten till ett effektivt domstolsskydd”

I mål T‑797/19,

Anglo Austrian AAB AG, tidigare Anglo Austrian AAB Bank AG, Wien (Österrike),

Belegging-Maatschappij ”Far-East” BV, Velp (Nederländerna),

företrädda av advokaterna M. Ketzer och O. Behrends,

sökande,

mot

Europeiska centralbanken (ECB), företrädd av C. Hernández Saseta, E. Yoo och V. Hümpfner, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar


TRIBUNALEN (nionde avdelningen i utökad sammansättning),

sammansatt av ordföranden S. Papasavvas samt domarna M.J. Costeira (referent), M. Kancheva, B. Berke och T. Perišin,

justitiesekreterare: E. Coulon,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

med beaktande av det beslut som ordföranden på nionde avdelningen fattade den 19 december 2019 om att bifalla begäran att målet skulle handläggas med förtur,

med beaktande av att ingen av parterna tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling och av att tribunalen således, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

med beaktande av beslutet av den 7 februari 2020, Anglo Austrian AAB Bank och Belegging-Maatschappij ”Far-East”/ECB (T‑797/19 R, ej publicerat, EU:T:2020:37), genom vilket tribunalens ordförande avslog sökandenas ansökan om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet,

med beaktande av beslutet av den 17 december 2020, Anglo Austrian AAB och Belegging-Maatschappij ”Far-East”/ECB (C‑114/20 P(R), ej publicerat, EU:C:2020:1059), genom vilket domstolens vice ordförande avslog överklagandet av beslutet,

med beaktande av beslutet av den 15 april 2020, Anglo Austrian AAB och Belegging-Maatschappij ”Far-East”/ECB, genom vilket tribunalens ordförande avslog en andra ansökan om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet, som sökandena hade ingett i enlighet med artikel 160 i tribunalens rättegångsregler, och

med beaktande av beslutet av den 17 december 2020, Anglo Austrian AAB och Belegging-Maatschappij ”Far-East”/ECB (C‑207/20 P(R), ej publicerat, EU:C:2020:1057), genom vilket domstolens vice ordförande avslog överklagandet av detta beslut,

följande

Dom

1        Genom talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF har sökandena, Anglo Austrian AAB AG, tidigare Anglo Austrian AAB Bank AG (nedan kallad AAB Bank), och Belegging-Maatschappij ”Far-East” BV (nedan kallad aktieägaren), yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara Europeiska centralbankens (ECB) beslut ECB-SSM-2019-AT 8 WHD-2019 0009 av den 14 november 2019, i vilket ECB återkallade AAB Banks tillstånd för att bedriva verksamhet som kreditinstitut (nedan kallat det angripna beslutet).

I.      Bakgrund till tvisten

2        Den första sökanden, AAB Bank, var ett mindre betydande kreditinstitut, med säte i Österrike, i den mening som avses i artikel 6.4 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63). AAB Bank bedrev sin verksamhet med stöd av ett tillstånd som hade utfärdats i enlighet med Bundesgesetz über das Bankwesen (Bankwesengesetz) (österrikiska banklagen, nedan kallad BWG).

3        Den andra sökanden, aktieägaren, är ett finansiellt holdingbolag som äger 99,99 procent av aktierna i AAB Bank.

4        Den 26 april 2019 lämnade Österreichische Finanzmarktbehörde (den österrikiska tillsynsmyndigheten för finansmarknaderna, Österrike) (nedan kallad FMA) till ECB ett utkast till beslut i syfte att återkalla AAB Banks tillstånd att bedriva verksamhet som kreditinstitut i enlighet med artikel 80.1 i ECB:s förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan ECB och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter (ramförordning om den gemensamma tillsynsmekanismen) (EUT L 141, 2014, s. 1).

5        Genom en skrivelse av den 14 juni 2019 skickade ECB till AAB Bank ett utkast till återkallandebeslut, vilket AAB Bank tog ställning till den 23 juli 2019.

6        Genom det angripna beslutet återkallade ECB AAB Banks tillstånd som kreditinstitut med verkan från den dag då beslutet delgavs.

7        ECB fann i huvudsak, på grundval av de konstateranden som FMA gjort inom ramen för sitt tillsynsuppdrag som avsåg fortlöpande och upprepade åsidosättanden av kraven avseende bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism samt AAB Banks interna styrning, att banken inte kunde säkerställa en sund hantering av dessa risker.

8        ECB ansåg följaktligen att kriterierna för att återkalla AAB Banks tillstånd för att bedriva verksamhet som kreditinstitut, vilka föreskrivs i artikel 18 f i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338) och som är införlivade med österrikisk rätt, var uppfyllda, eftersom AAB Bank hade åsidosatt artikel 67.1 d och o i direktivet, såsom de hade införlivats med österrikisk rätt, och att detta återkallande var proportionerligt.

9        ECB beslutade dessutom att inte skjuta upp verkningarna av det angripna beslutet för en period på 30 dagar med motiveringen att AAB Banks yttrande inte var av sådan art att det kunde ge upphov till tvivel om beslutets lagenlighet, att beslutet inte kunde orsaka irreparabel skada och att allmänintresset av att skydda insättare, investerare och andra partner till AAB Bank samt att det finansiella systemets stabilitet motiverade att beslutet tillämpades omedelbart.

II.    Förfarandet och parternas yrkanden

10      Eftersom en ledamot på den nionde avdelningen i utökad sammansättning hade fått förhinder, utsåg tribunalens ordförande, genom beslut av den 18 maj 2021, en annan domare för att göra sammansättningen fullständig.

11      Efter domaren Barna Berkes bortgång den 1 augusti 2021 fortsatte överläggningarna med de tre domare som har undertecknat denna dom, i enlighet med artiklarna 22 och 24.1 i tribunalens rättegångsregler.

12      Genom beslut av tribunalens ordförande den 13 augusti 2021 tilldelades målet en ny referent, som tjänstgör på nionde avdelningen.

13      Sökandena har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet, och

–        förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna.

14      ECB har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan,

–        avvisa talan i den del den väckts av aktieägaren, och

–        förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

III. Rättslig bedömning

A.      Upptagande till prövning i den del den väckts av aktieägaren

15      Utan att formellt framställa en invändning om rättegångshinder enligt artikel 130 i rättegångsreglerna, har ECB gjort gällande att aktieägarens talan ska, i enlighet med domstolens praxis, avvisas på grund av att aktieägaren inte är direkt berörd av det angripna beslutet.

16      I detta avseende erinrar tribunalen om att aktieägare i ett kreditinstitut vars tillstånd för att bedriva verksamhet som kreditinstitut har återkallats inte är direkt berörda av återkallandebeslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 november 2019, ECB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl., C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkterna 107–115 och 119).

17      Talan kan därför inte tas upp till prövning i den del den har väckts av aktieägaren.

B.      Prövning i sak

18      AAB Bank har till stöd för sin talan åberopat fem grunder.

19      Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 4.1 a och artikel 14.5 i förordning nr 1024/2013, eftersom ECB har tillämpat nationell rätt felaktigt. Den andra grunden avser ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Som tredje grund har AAB Bank gjort gällande ett åsidosättande av artikel 34 i förordning nr 468/2014, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd, på grund av ECB:s beslut att inte tillfälligt skjuta upp tillämpningen av det angripna beslutet. Vad gäller den fjärde grunden har AAB Bank gjort gällande ett åsidosättande av AAB Banks rätt till försvar. Den femte grunden avser ett åsidosättande av aktieägarens äganderätt.

1.      Den första grunden: Åsidosättande av artikel 4.1 a och artikel 14.5 i förordning nr 1024/2013 genom att ECB har tillämpat nationell rätt felaktigt

20      AAB Bank har till stöd för denna grund i huvudsak gjort gällande att de villkor som föreskrivs för att återkalla ett tillstånd i unionsrätten enligt artikel 4.1 a och artikel 14.5 i förordning nr 1024/2013, artikel 83 i förordning nr 468/2014 och artikel 18 f och artikel 67.1 d och o i direktiv 2013/36 och i de tillämpliga österrikiska bestämmelserna om införlivande av dessa bestämmelser inte var uppfyllda i förevarande fall och att ECB antog det angripna beslutet utan att ha befogenhet att anta ett sådant beslut.

21      Förevarande grund består av två delar.

a)      Den första grundens första del: Åsidosättande av artikel 4.1 a och artikel 14.5 i förordning nr 1024/2013, eftersom de kriterier som motiverar att tillstånd återkallas och som föreskrivs i artikel 18 f och i artikel 67 d och o i direktiv 2013/36, såsom de har införlivats med österrikisk rätt, inte var uppfyllda

22      Genom den första grundens första del har AAB Bank i huvudsak gjort gällande att de villkor som föreskrivs i artikel 4.1 a och artikel 14.5 i förordning nr 1024/2013, artikel 83 i förordning nr 468/2014, 70 § 4 BWG, genom vilken artikel 18 i direktiv 2013/36 har införlivats, och i kriterierna i artikel 67 i nämnda direktiv inte var uppfyllda, eftersom AAB Bank inte hade befunnits ansvarigt för en allvarlig överträdelse i den mening som avses i den sistnämnda bestämmelsen, i enlighet med 34 § och följande paragrafer i Bundesgesetz zur Verhinderung der Geldwäsche und Terrorismusfinanzierung im Finanzmarkt (federal lag om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism på finansmarknaderna, nedan kallad FM-GwG), som antagit i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 2015, s. 15) (nu Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av direktiv [2005/60] och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 2015, s. 73)). AAB Bank har invänt mot ECB att den dels gjorde fel när den fann att AAB Bank hade befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser av den nationella lagstiftningen om införlivande av direktiv 2005/60 (nu 2015/849), dels har åsidosatt sin motiveringsskyldighet när det gäller de bestämmelser som låg till grund för ECB:s konstaterande att de förmodade överträdelserna av lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt motiverade ett återkallande av tillstånd.

23      ECB har bestritt dessa argument.

24      I det angripna beslutet ansåg ECB att AAB Bank hade befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv 2005/60 (nu direktiv 2015/849), i den mening som avses i artikel 67.1 o i direktiv 2013/36, vilket motiverade ett återkallande av bankens tillstånd i enlighet med artikel 18 f i det direktivet, såsom den införlivats genom 70 § 4 BWG.

25      ECB ansåg i synnerhet att AAB Bank hade åsidosatt 39 § 2, 2b femte och elfte stycket BWG och 6 § 1, 2–4, 6 och 7, 7 § 7, 9 §, 23 § 3 och 29 § FM-GwG.

26      Efter det att ECB hade påpekat att arten, antalet och frekvensen av de bindande tillsynsåtgärderna, såsom de formella förelägganden som FMA var tvungen att anta, hade gjort att de konstaterade överträdelserna blev allvarliga och att de hade pågått under en längre tid, angav ECB bland annat följande till stöd för sina slutsatser:

–        Rapporten från Oesterreichische Nationalbank (Österrikiska nationalbanken) efter en inspektion på plats den 22 januari 2010, i vilken det konstaterades stora brister i AAB Banks styrning för bekämpning av penningtvätt.

–        FMA:s rapport efter inspektionen på plats den 11 juli 2013 i vilken det konstaterades 38 brister eller åsidosättanden av lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

–        Rapporten av den 24 mars 2015, i vilken det konstaterades oegentligheter i 18 av 20 testfall, vars slutsatser senare fastställdes genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande.

–        FMA:s formella föreläggande av den 18 augusti 2015, genom vilken AAB Bank ålades att tillämpa 2008 års bestämmelser om penningtvätt på alla sina kunder.

–        Den sanktionsåtgärd som FMA antog den 14 september 2016 för överträdelse, på individuell och systemisk nivå, av de rättsliga kraven i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

–        Domen från Bundesverwaltungsgericht (Federala förvaltningsdomstolen) (Österrike) av den 7 februari 2019, med referensnummer W230 2138107–1/37E i vilken FMA:s sanktion av den 14 september 2016 fastställdes och beloppet sattes ned.

–        Beslutet från Verwaltungsgerichtshof (Förvaltningsdomstolen, Österrike) av den 15 maj 2019 med referensnummer Ro 2019/02/0006–3, genom vilken AAB Banks överklagande av domen från Bundesverwaltungsgericht (Federala förvaltningsdomstolen) av den 7 februari 2019 avvisades.

–        Domen från Landesgericht für Zivilrechtssachen Wien (Wiens regionala domstol för tvistemål, Österrike) av den 23 februari 2017, med referensnummer 33 Cg 716s 18, i vilken det konstaterades att ”vad gäller de nio back-to-back-kredittransaktioner med andra banker som granskats i detalj av FMA eller externa revisorer, konstaterades att dessa nio transaktioner var behäftade med allvarliga överträdelser av de tillämpliga bestämmelserna”.

–        FMA:s formella föreläggande av den 24 oktober 2018, i vilken det konstaterades att AAB Bank vid flera tillfällen hade åsidosatt lagstiftningen i sina förbindelser med Meinl Bank Antigua Ltd, bland annat den omständigheten att AAB Bank, efter att ha meddelat att Meinl Bank Antiguas konton var frysta, hade gjort det möjligt att överföra 19,5 miljoner euro från dess huvudkonto och utan att förfoga över någon lämplig dokumentation om dess affärsförbindelser.

–        FMA:s rapport av den 17 januari 2019, som upprättats efter inspektionen på plats år 2018 (nedan kallad FMA:s rapport om den fjärde inspektionen), i vilken det konstaterades att det förelåg 22 brister eller överträdelser av lagbestämmelser, varav vissa avsåg Meinl Bank Antigua.

–        Det förfarande som FMA inledde den 7 juni 2019 för att återupprätta den rättsliga överensstämmelsen med de återstående 15 slutsatserna i rapporten om den fjärde inspektionen, beträffande vilken AAB Bank hade yttrat sig och som beaktades i det angripna beslutet för att i huvudsak konstatera att majoriteten av överträdelserna fortfarande pågick.

–        AAB Banks revisionsrapporter och vissa faktiska omständigheter som framkommit under det administrativa förfarandet.

1)      Den första invändningen: Åsidosättande av artikel 18 f i direktiv 2013/36 och artikel 67.1 o i direktiv 2013/36, såsom de införlivats med österrikisk rätt, genom att AAB Bank inte befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser av den nationella lagstiftningen om införlivande av direktiv 2005/60 (nu direktiv 2015/849)

27      Enligt AAB Bank gjorde de beslut som anges i det angripna beslutet det inte möjligt att anse att AAB Bank hade befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser av BWG eller FM-GwG, eftersom de brister som lades AAB Bank till last i dessa beslut var gamla, preskriberade, inte allvarliga eller hade rättats till och eftersom de inte hade konstaterats i beslut som hade vunnit laga kraft.

28      ECB har bestritt denna invändning.

29      Tribunalen erinrar om att enligt artikel 4.1 a i förordning nr 1024/2013 och med förbehåll för artikel 14 i samma förordning, har ECB exklusiv befogenhet, i enlighet med de uppgifter som den tilldelats genom denna förordning, att ge tillstånd till kreditinstitut som är etablerade i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen och att återkalla kreditinstitutens tillstånd.

30      Enligt artikel 14.5 i förordning nr 1024/2013 får ECB i de fall som anges i tillämplig unionsrätt på eget initiativ efter samråd med den nationella behöriga myndigheten i den deltagande medlemsstat där kreditinstitutet är etablerat, eller på förslag från en sådan behörig myndighet, återkalla ett tillstånd.

31      Vidare föreskrivs i artikel 4.3 i förordning nr 1024/2013 att ECB, för att utföra de uppgifter som ECB tilldelats enligt denna förordning och med målet att säkerställa hög tillsynsstandard, ska tillämpa all tillämplig unionsrätt och, när denna unionslagsrätt utgörs av direktiv, den nationella lagstiftning som införlivar dessa direktiv.

32      Härav följer att ECB, för att utföra det uppgifter som ECB tilldelats enligt artikel 4.1 a i förordning nr 1024/2013, är skyldig att, utöver bestämmelserna i nämnda förordning, tillämpa de nationella bestämmelser som införlivar direktiv 2013/36 mot bakgrund av detta direktiv.

33      Det ska även erinras om att det i artikel 18 f i direktiv 2013/36 föreskrivs att de behöriga myndigheterna får återkalla ett tillstånd som beviljats ett kreditinstitut om kreditinstitutet begår en av de överträdelser som avses i artikel 67.1 i direktivet.

34      I artikel 67.1 o i direktiv 2013/36 avses det fall i vilket ett kreditinstitut har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträdelse av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv 2005/60.

35      När det gäller de nationella åtgärder för införlivande av direktiv 2013/36 som åberopats av AAB Bank, framgår det av 70 § 4 BWG att när ett kreditinstitut bryter mot bland annat bestämmelserna i BWG eller de rättsakter som antagits för dess genomförande, ska FMA vidta följande åtgärder:

”… 3. Återkalla kreditinstitutets tillstånd för det fall andra åtgärder som anges i BWG inte kan säkerställa kreditinstitutets funktion.”

36      I 31 § 3 andra stycket i FM-GwG föreskrivs dessutom följande:

”Vid åsidosättande av de skyldigheter som avses i 34 § 2 och 3 [FM-GwG], får FMA … återkalla det tillstånd den har beviljat …”

37      De skyldigheterna som avses i 34 § 2 och 3 FM-GwG syftar till att införliva bestämmelserna om bekämpning av penningtvätt i direktiv 2005/60 (nu direktiv 2015/849) och hänvisar bland annat till allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser av 6 § 1, 2–4, 6 och 7, 7 § 7, 9 §, 23 § 3 och 29 § FM-GwG.

38      I förevarande fall ansåg ECB, i det angripna beslutet, att det bland annat framgick av FMA:s beslut och av de österrikiska domstolarnas domar att sedan år 2010, och åtminstone fram till år 2019, saknade AAB Bank ett lämpligt förfarande för riskhantering i syfte att förhindra penningtvätt, vilket stred mot 39 § 2 BWG, jämförd med 39 § 2b elfte stycket BWG, och att det även framgick av dessa nationella beslut och domar att AAB Bank hade befunnits ansvarigt för allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser av 6 § 1, 2–4, 6 och 7, 7 § 7, 9 §, 23 § 3 och 29 § FM-GwG.

i)      Argumentet att ett kreditinstitut ska ha befunnits ansvarigt för en allvarlig överträdelse i ett nyligen meddelat domstolsavgörande som har vunnit laga kraft

39      För det första är det viktigt att erinra om att FMA, enligt österrikisk lag, har befogenhet att anta beslut i vilka överträdelser av bestämmelser i BWG och FM-GwG, som antagits för att genomföra direktiv 2005/60 (nu direktiv (nu direktiv 2015/849), konstateras och mot vilka sanktionsåtgärder vidtas.

40      Av detta följer att FMA får anta administrativa beslut i vilka ett kreditinstitut befinns ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse i den mening som avses i 34 § andra stycket FM-GwG, genom vilken artikel 67.1 o i direktiv 2013/36 införlivas.

41      Enligt AAB Bank kan sanktioner för allvarliga överträdelser i den mening som avses i 34 § 2 FM-GwG endast utfärdas enligt förvaltningsstraffrätt eller straffrätt och ska fastställas i ett domstolsförfarande genom ett lagakraftvunnet avgörande.

42      Det framgår dock av artikel 39.2 i direktiv 2005/60 (nu artikel 58.2 i direktiv 2015/849) att vid införlivandet av detta direktiv ska medlemsstaterna, utan att det påverkar deras rätt att tillämpa straffrättsliga sanktioner, i sin nationella lagstiftning föreskriva lämpliga administrativa sanktioner som kan antas mot kreditinstitut som åsidosätter nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv.

43      De allvarliga överträdelser som det hänvisas till i 34 § 2 FM-GwG, mot bakgrund av artikel 39.2 i direktiv 2005/60, kan således medföra såväl straffrättsliga som administrativa sanktioner, eftersom sanktionens art (straffrättslig eller administrativ) inte är avgörande för att kvalificera överträdelsen som ”allvarlig”.

44      Om det – när det gäller arten av det beslut i vilket överträdelsen konstateras och för det fall fastställandet av och sanktionen för åsidosättandet av de aktuella bestämmelserna omfattas av en administrativ myndighets behörighet – ansågs, såsom AAB Bank har hävdat, att ett allvarligt åsidosättande av dessa bestämmelser endast kan fastställas i ett domstolsavgörande som har vunnit laga kraft, skulle det dessutom innebära att tillämpningen av 31 § 3 andra stycket FM-GwG och 34 § 2 och 3 FM-GwG var beroende av huruvida det berörda institutet väljer att väcka talan mot denna myndighets avgöranden.

45      För det andra framgår det av rättspraxis om Europeiska unionens rättsakter att ett beslut som inte överklagas i tid av den som beslutet är riktat till blir slutligt i förhållande till denne (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2007, Pergan Hilfsstoffe für industrielle Prozesse/kommissionen, T‑474/04, EU:T:2007:306, punkt 37, och dom av den 8 maj 2019, Lucchini/kommissionen, T‑185/18, ej publicerad, EU:T:2019:298, punkt 38).

46      Av rättspraxis avseende unionsinstitutionernas rättsakter följer även att skuldfrågan för en person som anklagats för en överträdelse kan anses som slutligt fastställd när beslutet har vunnit laga kraft (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2007, Pergan Hilfsstoffe für industrielle Prozesse/kommissionen, T‑474/04, EU:T:2007:306, punkt 76).

47      Förevarande rättspraxis ska tillämpas analogt på beslut fattade av nationella myndigheter i vilka det konstateras ett åsidosättande av nationella bestämmelser om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism såsom FMA.

48      Ett kreditinstitut kan således befinnas ansvarigt för en allvarlig överträdelse i den mening som avses i 34 § 2 och 3 FM-GwG, mot bakgrund av artikel 67.1 o i direktiv 2013/36, på grundval av ett administrativt beslut.

49      Såsom AAB Bank har gjort gällande har domstolen visserligen redan slagit fast att uteslutning från marknaden genom förverkande av en koncession för en hasardspelsaktör som på grundval av övertygande bevis misstänks vara inblandad i brottslig verksamhet, ska i princip enbart betraktas som proportionerlig med målet att bekämpa brottslighet, om uteslutningen sker med stöd av en lagakraftvunnen dom som avser ett tillräckligt grovt brott (dom av den 16 februari 2012, Costa och Cifone, C‑72/10 och C‑77/10, EU:C:2012:80, punkt 81).

50      Med hänsyn till betydelsen av de tillsynsregler som syftar till att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, men även till kreditinstitutens särskilda ansvar i detta avseende och till behovet av att så snart som möjligt dra konsekvenserna av att dessa regler har åsidosatts, ska dock ett administrativt beslut i vilket ett kreditinstitut befinns ansvarigt för allvarliga överträdelser av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv 2005/60 (nu direktiv 2015/849), i den mening som avses i 34 § 2 och 3 FM-GwG, anses vara tillräckligt för att motivera ett återkallande av tillstånd.

51      Mot bakgrund av det ovan anförda kan ECB, i motsats till vad AAB Bank har gjort gällande, inte klandras för att ha slagit fast att AAB Bank hade befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser i avgöranden som inte meddelats av domstol och som inte vunnit laga kraft.

52      Det ska för övrigt understrykas att AAB Banks interna revisionsrapporter inte i sig kan anses vara tillräckliga för att visa att kreditinstitutet har eller inte har befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser, eftersom de inte kan kvalificeras som administrativa eller rättsliga åtgärder genom vilka nämnda institut har befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser.

53      Även om sådana rapporter i förekommande fall kan användas för att bestrida ECB:s konstateranden som inte grundar sig på ett slutligt beslut i vilket det konstateras att en överträdelse har begåtts, kan de dock inte, i motsats till vad AAB Bank har hävdat, anses vara tillräckliga för att ifrågasätta konstateranden i slutliga administrativa beslut och domstolsavgöranden.

54      Dessutom kan inte AAB Banks argument avseende bedömningen av huruvida dess företagsmodell är hållbar och varaktig, dess riskstruktur för kunderna, avstående från tillgångssäkrade trusttransaktioner, kännetecknen för revisionen och antalet av ECB delgivna anklagelser mot kreditinstitutet påverka den omständigheten att det angripna beslutet är grundat på slutliga beslut i vilka det fastställts att kreditinstitutet hade befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser.

55      Detsamma gäller AAB Banks argument om ECB:s slutsatser om institutets ägare, inblandning i Odebrechtskandalen och om Meinl Bank Antigua.

56      Dessa argument avser nämligen ECB:s överväganden avseende faktiska omständigheter som är underordnande och som inte har något samband med tillämpningen av kriteriet i 34 § 2 och 3 FM-GwG, mot bakgrund av artikel 67.1 o i direktiv 2013/36 enligt vilken det krävs att de berörda instituten har befunnits ansvariga för allvarliga överträdelser.

57      De kan således inte påverka den omständigheten att AAB Bank har befunnits ansvarigt för överträdelser genom administrativa beslut eller domstolsavgöranden som har vunnit laga kraft.

58      På samma sätt kan denna slutsats inte påverkas av AAB Banks argument att de konstaterade överträdelserna är gamla eller har korrigerats.

59      Varken BwG, FM-GwG, artikel 18 f eller artikel 67.1 o i direktiv 2013/36 föreskriver nämligen inte vare sig någon tidsfrist som ska iakttas för att beakta tidigare beslut som fastställer ansvar för dem som begått överträdelserna, eller att sådana överträdelser inte ska ha avbrutits eller fortfarande pågå vid tidpunkten för antagandet av ett beslut om återkallande av tillstånd, framför allt när det, såsom i förevarande fall, är aktuellt med flera beslut som har antagits under en period på flera år.

60      Detta gäller i ännu högre grad för överträdelser som konstaterats endast tre eller fem år före antagandet av det angripna beslutet, eftersom sådana beslut inte kan anses vara gamla.

61      Dessutom skulle AAB Banks ståndpunkt, enligt vilken vissa konstaterade brister hade rättats till och inte längre kunde motivera ett återkallande av tillstånd, äventyra syftet att skydda det europeiska banksystemet, eftersom en sådan ståndpunkt skulle gör det möjligt för kreditinstitut som har gjort sig skyldiga till allvarliga överträdelser att fortsätta sin verksamhet så länge som de behöriga myndigheterna inte på nytt visar att de har begått nya överträdelser.

62      Tribunalen kan, av samma skäl, inte godta argumentet att AAB Bank har vidtagit andra förbättringsåtgärder såsom att lägga ut internrevisionen på entreprenad, förbättra olika förfaranden för att bekämpa penningtvätt sedan den 22 juli 2019 och införa blockeringar av konton för att motverka penningtvätt.

63      Detsamma gäller det påstådda undanröjandet av bristerna avseende utnämnandet av de ekonomiska förmånstagarna vilket AAB Bank informerade FMA om i en skrivelse av den 19 mars 2019.

64      Det framgår för övrigt av det angripna beslutet att AAB Bank även mer nyligen har befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser i FMA:s beslut av den 24 oktober 2018 i vilket det konstaterades att det saknades kontrollerbara handlingar i fråga om förebyggande av penningtvätt med avseende på dess affärsförbindelser, bland annat med Meinl Bank Antigua, vilket AAB Bank inte har överklagat.

65      Såsom ECB har påpekat i det angripna beslutet konstaterade på samma sätt FMA i sin rapport om den fjärde inspektionen 22 brister eller åsidosättanden av lagbestämmelser, varav vissa avsåg Meinl Bank Antigua.

66      Det följer av det ovan anförda att eftersom ECB har konstaterat att det i de slutliga administrativa beslut och domstolsavgöranden som antagits mellan åren 2010 och 2018 AAB Bank vid flera tillfällen hade befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser av bestämmelserna i FM-GwG genom vilken direktiv 2005/60 (nu direktiv 2015/849) införlivas, visar inte AAB Banks argument, enligt vilket de konstaterade överträdelserna hade korrigerats och de interna revisionsrapporterna hade bekräftat att förbättringarna var tillfredsställande, att det angripna beslutet var behäftat med en uppenbart oriktig bedömning i den mån ECB ansåg att AAB Bank hade befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser som motiverade att tillståndet skulle återkallas i enlighet med 31 § 3 andra stycket FM-GwG och 34 § 2 och 3 FM-GwG, mot bakgrund av artikel 67.1 o i direktiv 2013/36.

ii)    Betydelsen av en eventuell preskription av de allvarliga överträdelser som konstaterats i administrativa beslut och domstolsavgöranden

67      AAB Bank har hävdat att de brister som konstaterades i FMA:s rapport om den fjärde inspektionen inte längre är relevanta, eftersom de ska beaktas som mindre allvarliga eller preskriberade med stöd av 36 § FM-GwG, som föreskriver en preskriptionstid på tre år, i och med att kontrollen avsåg omständigheter som gick tillbaka till år 2014 och tidigare.

68      Tribunalen erinrar emellertid för det första om att de brister som konstaterats i FMA:s rapport om den fjärde inspektionen inte var de enda allvarliga överträdelser som låg till grund för ECB:s återkallande av tillstånd i det angripna beslutet. AAB Banks argument är således verkningslöst, även om det antogs att det var välgrundat.

69      Vidare kan ett kreditinstitut inte åberopa en eventuell preskription av allvarliga överträdelser för vilket kreditinstitutet har befunnits ansvarigt i ett administrativt beslut för att visa att det inte har befunnits ansvarigt för sådana överträdelser vid återkallandet av tillståndet.

70      Från och med den tidpunkt då ett beslut i vilket en överträdelse konstateras vinner laga kraft uppkommer nämligen inte längre frågan om huruvida de faktiska omständigheter som ligger till grund för nämnda beslut har preskriberats. Följaktligen fanns det inget som hindrade ECB från att beakta detta slutliga beslut i syfte att återkalla ett tillstånd.

71      Den tolkning som förespråkas av AAB Bank, enligt vilken ett slutligt beslut i vilket en överträdelse konstateras inte kan beaktas om de omständigheter som utgör överträdelsen har preskriberats, skulle för övrigt leda till att möjligheten att återkalla ett tillstånd vid allvarliga överträdelser blir beroende av varaktigheten av det administrativa förfarande som utmynnade i konstaterandet av dessa överträdelser eller tidsåtgången för det administrativa förfarande som ledde fram till beslutet att återkalla tillståndet och därmed skulle den ändamålsenliga verkan av artikel 14.5 i förordning nr 1024/2013 äventyras.

72      Detta argument visar således inte att det angripna beslutet är behäftat med en felaktig rättstillämpning i den mån ECB ansåg att AAB Bank hade befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser i den mening som avses i 34 § 2 och 3 FM-GwG.

iii) Bestridande av de omständigheter som AAB Bank påstås ha gjort sig skyldig till i sina förbindelser med Meinl Bank Antigua

73      AAB Bank har bestritt ECB:s konstaterande att den godkänt eller utfört olagliga transaktioner avseende Meinl Bank Antiguas konton och undanhållit uppgifter om denna bank genom att ta bort hindren för att bekämpa penningtvätt på nämnda konton.

74      ECB beaktade dessa överträdelser på grundval av bland annat de konstateranden som gjorts i FMA:s beslut av den 24 oktober 2018, av vilka FMA hade dragit slutsatsen att AAB Bank hade åsidosatt 39 § 2 och 2b femte och elfte styckena BWG och 23 § 3 FM-GwG.

75      Förevarande beslut har vunnit laga kraft och har inte överklagats av AAB Bank, trots att det kunde överklagas till Bundesverwaltungsgericht (Federala förvaltningsdomstolen).

76      Således kan inte AAB Banks argument att det inte finns något slutgiltigt konstaterande av en överträdelse av dess övervaknings- och dokumentationsskyldigheter eller någon annan straffbar överträdelse som fastställts i ett domstolsavgörande inte vinna framgång.

77      Påståendena att AAB Bank endast passivt överförde betalningsflöden som AAB Bank inte var initiativtagare till i egenskap av korrespondentbank till Meinl Bank Antigua, eftersom AAB Bank samarbetade med Bundeskriminalamt (federala polismyndigheten, Österrike), självmant blockerade kontona och överförde, till FMA, de önskade uppgifterna om transaktioner beträffande de blockerade kontona och om information om det rättsstridiga hävandet av blockeringen för vissa transaktioner, vilka syftar till att förringa allvaret i de överträdelser som AAB Bank anklagas för, kan inte påverka konstaterandena om allvarliga överträdelser i FMA:s lagakraftvunna beslut som ECB tog i beaktande.

78      Förevarande argument kan således inte visa att det angripna beslutet är behäftat med en uppenbart oriktig bedömning genom att ECB ansåg att AAB Bank hade befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser i den mening som avses i 34 § 2 och 3 FM-GwG.

iv)    Bestridandet att de överträdelser som AAB Bank har befunnits ansvarigt för var allvarliga

79      AAB Bank har i huvudsak gjort gällande att för att kvalificera överträdelserna som allvarliga i den mening som avses i artikel 34 § 2 och 3 FM-GwG, ska överträdelsen gå längre än att endast åsidosätta enskilda bestämmelser i införlivandelagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. De överträdelser för vilka AAB Bank har befunnits ansvarigt enligt det angripna beslutet kan inte anses vara allvarliga.

80      Vidare anser AAB Bank att de överträdelser som fastställts i Bundesverwaltungsgerichts (Federala förvaltningsdomstolen) beslut av den 7 februari 2019, med referensnummer W230 2138107–1, utgör alla mindre allvarliga överträdelser och har inte kvalificerats som allvarliga eller systematiska av förevarande domstol.

81      Enligt AAB Bank avsåg slutligen den kritik som framställdes i FMA:s rapport om den fjärde inspektionen alla mindre allvarliga brister som inte kan motivera ett återkallande av tillstånd.

82      I det angripna beslutet angav ECB bland annat att det framgick av de behöriga nationella myndigheternas beslut att sedan år 2010 hade AAB Bank åsidosatt lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt på ett allvarligt, systematiskt och kontinuerligt sätt samtidigt som AAB Bank utförde transaktioner med hög risk.

83      ECB framhöll även att AAB Bank, mot bakgrund av FMA:s senaste beräkningar, fortsatte att allvarligt åsidosätta dessa bestämmelser och därmed orsaka en betydande risk för sig själv, den österrikiska finanssektorn och den gemensamma tillsynsmekanismen.

84      ECB erinrade dessutom om att AAB Bank, enligt FMA bedömning, hade åsidosatt lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism på ett allvarligt, upprepat och systematiskt sätt sedan år 2010, genom att inte vidta åtgärder för att komma till rätta med de konstaterade överträdelserna, samtidigt som den hade uppvisat en icke-samarbetsvillig inställning gentemot FMA.

85      ECB drog härav slutsatsen att AAB Bank hade befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser av bestämmelserna i FM-GwG som antagits i enlighet med direktiv 2005/60 (nu direktiv 2015/849), vilket motiverade att tillståndet återkallades.

86      Mot bakgrund av de många överträdelser som AAB Bank har begått och som har konstaterats i de administrativa beslut och domstolsavgöranden som det erinras om i det angripna beslutet och i punkt 26 ovan, vilka visar att åsidosättandena av lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism var systematiska, allvarliga, och kontinuerliga, har inte ECB gjort någon uppenbart oriktig bedömning när den ansåg att förevarande bank hade befunnits ansvarig för allvarliga överträdelser av de behöriga myndigheterna och de österrikiska domstolarna i den mening som avses i 34 § 2 och 3 FM-GwG.

87      Såsom ECB angav i det angripna beslutet framgår det nämligen av dessa administrativa beslut och domstolsavgöranden att AAB Bank på ett allvarligt och kontinuerligt sätt hade åsidosatt sin skyldighet att ha en organisationsstruktur och ett lämpligt förfarande för att motverka penningtvätt och bekämpa terrorism, och har befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser av lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

88      Eftersom de behöriga myndigheterna, i de beslut som föregick FMA:s förslag om återkallande som hade vunnit laga kraft den dag då det angripna beslutet antogs, ansåg att AAB Bank var ansvarigt för allvarliga överträdelser av de nationella bestämmelserna om bekämpning av penningtvätt, kan det inte bestridas att de aktuella överträdelserna är allvarliga i samband med det administrativa förfarandet vid ECB.

89      Mot bakgrund av dessa bestämmelsers syfte att säkerställa skyddet av den europeiska bankmarknaden, kan ECB inte heller klandras för att ha ansett att systematiska, allvarliga och kontinuerliga åsidosättanden av den nationella lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ska kvalificeras som allvarliga överträdelser som motiverar att tillståndet återkallas i den mening som avses i 34 § 2 och 3 FM-GwG och i artikel 67.1 o i direktiv 2013/36.

90      I motsats till vad AAB Bank har hävdat framgår det dessutom tydligt av det angripna beslutet, de åtgärder som FMA vidtagit och de österrikiska domstolarnas avgöranden, vilka det erinras om i förevarande beslut, att de åsidosättanden som beaktades sträckte sig längre än till ett åsidosättande av enskilda bestämmelser i införlivandelagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och att de inte kan kvalificeras som mindre allvarliga överträdelser.

91      AAB Bank har följaktligen inte visat att ECB gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den fann att AAB Bank hade befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser som motiverade att tillståndet återkallades i den mening som avses i 34 § 2 och 3 FM-GwG.

92      Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första invändningen i den första grundens första del.

2)      Den andra invändningen: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och ECB:s bristande behörighet att konstatera att de påstådda överträdelserna av lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt motiverar ett återkallande av tillstånd

93      AAB Bank har i huvudsak gjort gällande att de enda reglerna i österrikisk rätt som föreskriver ett återkallande av tillstånd för allvarliga överträdelser av lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är 31 § 3 led 2 jämförd med 34 § 2 och 3 FM-GwG och att åsidosättandet av lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism inte gör det möjligt att återkalla tillståndet med stöd av 70 § BWG. AAB Bank anser att ECB inte grundade sig på dessa regler och att ECB i vart fall inte hade befogenhet att grunda sig på dem.

94      AAB Bank har således bestritt den rättsliga grund som åberopats i det angripna beslutet för att anse att överträdelserna av lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism motiverade att tillståndet återkallades enligt österrikisk rätt.

95      AAB Bank har av detta dragit slutsatsen att det rör sig om ett åsidosättande av den österrikiska lagstiftningen och har tillagt att ECB inte direkt kan åberopa bestämmelserna i direktiv 2013/36 och endast kan härleda sina befogenheter att ingripa från de materiella österrikiska bestämmelserna om banktillsyn.

96      AAB Bank har även gjort gällande att ECB har åsidosatt sin motiveringsskyldighet genom att inte, i det angripna beslutet, precisera vilka nationella bestämmelser om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som har åsidosatts.

97      Tribunalen erinrar om att enligt artikel 84.1 i rättegångsreglerna får inte nya grunder åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången.

98      En grund som utgör en utvidgning av en grund som tidigare – direkt eller underförstått – har åberopats i ansökan och som har ett nära samband med denna kan emellertid läggas till grund för sakprövningen.

99      För att ett nytt argument ska kunna betraktas som en utvidgning av en tidigare åberopad grund eller framställd invändning måste argumentet ha ett nära samband (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 2009, SGL Carbon/kommissionen, C‑564/08 P, ej publicerad, EU:C:2009:703, punkterna 20–34, och dom av den 16 december 2010, AceaElectrabel Produzione/kommissionen, C‑480/09 P, EU:C:2010:787, punkt 111).

100    AAB Bank gjorde i sin ansökan gällande att det angripna beslutet hade antagits i strid med artikel 4.3 i förordning nr 1024/2013 och med tillämplig österrikisk rätt, eftersom villkoren i denna rätt inte var uppfyllda. Av detta drog AAB Bank slutsatsen att ECB saknade behörighet att återkalla tillståndet.

101    De argument som framförts för den andra invändningen i den första grundens första del i repliken syftar till att bestrida de regler till stöd av vilka ECB, i det angripna beslutet, beslutade att det var motiverat att återkalla AAB Banks tillstånd enligt österrikisk rätt och till att visa att ECB inte grundade sig på någon nationell regel som gav behörighet att återkalla ett tillstånd vid åsidosättanden av reglerna om bekämpning av penningtvätt.

102    Eftersom dessa argument har ett nära samband med de argument som åberopats till stöd för den första grunden i ansökan, ska de anses som en utvidgning av de argumenten och kan därför tas upp till sakprövning.

103    I det angripna beslutet ansåg ECB att AAB Bank bland annat hade åsidosatt dessa bestämmelser i BWG och drog därav slutsatsen att villkoren i 70 § 4 BWG, som föreskriver att tillståndet ska återkallas, var uppfyllda.

104    ECB angav även att AAB Bank hade åsidosatt flera av de ovan i punkt 25 nämnda bestämmelser i FM-GwG om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

105    I motsats till vad AAB Bank har gjort gällande kan det inte anses att de enda regler i österrikisk rätt som föreskriver att tillstånd ska återkallas på grund av överträdelser av lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är 31 § 3 led 2 jämförd med 34 § 2 och 3 FM-GwG och att åsidosättandet av skyldigheterna enligt BWG avseende förebyggande av risken för penningtvätt inte kan beaktas enligt 70 § 4 BWG.

106    I 39 § 2 och 2b BWG, som ECB anser att AAB Bank har åsidosatt, hänvisas nämligen uttryckligen till risken för penningtvätt och finansiering av terrorism och det framgår av 70 § 4 BWG att sådana åsidosättanden av BWG som dessa kan motivera att tillståndet återkallas.

107    Eftersom det enligt österrikisk rätt är motiverat att återkalla ett tillstånd vid åsidosättanden av skyldigheterna enligt BWG och FM-GwG avseende förebyggande av risken för penningtvätt och eftersom ECB stödde sig på dessa bestämmelser, ska AAB Banks argument om att det saknas grund för befogenheten eller att artikel 4.3 i förordning nr 1024/2013 har åsidosatts underkännas.

108    Även om det antogs att ECB har grundat sig på en felaktig rättslig grund, ska det under alla omständigheter erinras om att en ogiltigförklaring av ett administrativt beslut på grund av en felaktig rättslig grund inte är motiverat när ett sådant fel inte har haft ett avgörande inflytande på myndighetens bedömning. En grund avseende felaktigt val av rättslig grund ska således underkännas om den endast har en formell betydelse (dom av den 9 juni 2015, Navarro/kommissionen, T‑556/14 P, EU:T:2015:368, punkt 26).

109    AAB Bank har emellertid inte påstått att valet av en annan rättslig grund i förevarande fall hade kunnat påverka ECB:s bedömning. Dessutom framgår det inte att valet av en annan rättslig grund hade kunnat påverka ECB:s bedömning.

110    För det första framgår det av rättspraxis att den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF ska mot denna bakgrund vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet och det ska klart och tydligt framgå av den hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning, och för det andra ska frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. I synnerhet krävs det inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området (se dom av den 16 maj 2017, Landeskreditbank Baden-Württemberg/ECB, T‑122/15, EU:T:2017:337, punkterna 123 och 124 och där angiven rättspraxis).

111    I motsats till vad AAB Bank har hävdat har ECB inte åsidosatt motiveringsskyldigheten, eftersom de bestämmelser i BWG och FM-GwG som AAB Bank har åsidosatt och de bestämmelser i BWG som föreskriver återkallande av tillstånd anges i det angripna beslutet, vilket framgår av punkt 25 ovan.

112    Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den andra invändningen i den första grundens första del.

113    Mot bakgrund av de ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.

b)      Den första grundens andra del: Åsidosättande av införlivandebestämmelserna av artikel 18 f i direktiv 2013/36, eftersom AAB Bank hade inrättat företagsstyrning enligt kraven från de behöriga myndigheterna i enlighet med de nationella bestämmelser som införlivar artikel 74 i direktivet i den mening som avses i artikel 67.1 d i nämnda direktiv

114    Enligt AAB Bank var villkoren i artikel 18 f i direktiv 2013/36 och i artikel 67.1 d i nämnda direktiv, såsom de införlivats genom 39 § 2 och 2b BWG jämförd med 70 § 4 BWG, inte uppfyllda, eftersom AAB Bank förfogade över en företagsstyrning som uppfyllde de krav som uppställs av behöriga myndigheter.

115    Det framgår av artikel 18 i direktiv 2013/36, som införlivats genom 70 § 4 BWG, att de behöriga myndigheterna kan återkalla ett beviljat tillstånd om ett kreditinstitut inte inrättat företagsstyrning enligt de krav som behöriga myndigheter har uppställt i enlighet med de nationella bestämmelser som införlivar artikel 74 i detta direktiv.

116    Artikel 74 i direktiv 2013/36, med rubriken ”Planer för intern styrning, återhämtning, rekonstruktion”, har följande lydelse:

”1. Instituten ska ha en robust företagsstyrning, i vilket ingår en tydlig organisationsstruktur med väldefinierade, genomlysta och konsekventa ansvarskedjor, effektiva processer för att identifiera, hantera, övervaka och rapportera risker som institutet är eller kan bli exponerat för, tillfredsställande metoder för intern kontroll, inklusive sunda administrations- och redovisningsrutiner, samt ersättningspolicy och ersättningspraxis som är förenliga med och främjar sund och effektiv riskhantering …”

117    När det gäller införlivandebestämmelserna av artikel 74 i direktiv 2013/36 föreskrivs i 39 § 2 BWG följande:

”Kreditinstitut ska ha administrativa, bokförings- och kontrollmekanismer för att upptäcka, bedöma, hantera och övervaka de risker som härrör från banktransaktioner och av deras ersättningspolicy och ersättningspraxis. Dessa mekanismer ska anpassas till typen, omfattningen och komplexiteten av genomförda banktransaktioner. Organisationsstrukturen och administrativa, bokförings- och kontrollmekanismer ska dokumenteras skriftligen och vara begripliga. I möjligaste mån ska administrativa, bokförings- och kontrollmekanismer även upptäcka risker som härrör från banktransaktioner samt risker som härrör från ersättningspolicy och ersättningspraxis och som eventuellt kan uppstå. Organisationsstrukturen ska förebygga intresse- och behörighetskonflikter genom att fastställa gränser i strukturens och förfarandenas organisation och som är anpassade till kreditinstitutets verksamhet. Enheten för internrevision ska minst en gång om året kontrollera överensstämmelsen hos dessa förfaranden och deras tillämpning.”

118    I 39 § 2 b BWG föreskrivs följande:

”De förfaranden som avses i punkt 2 ska särskilt omfatta följande faktorer: 1. kredit- och motpartsrisk, 2. koncentrationsrisk, 3. marknadsrisk, 4. risk för alltför låg bruttokonsoliditet, 5. operativ risk, 6. värdepapperiseringsrisk, 7. likviditetsrisk, 8. ränterisk som uppstår till följd av transaktioner som inte redan omfattas av nr 3, 9. kvarstående risk av kreditriskreducerande tekniker, 10. risker relaterade till den makroekonomiska miljön, 11. risk för penningtvätt och finansiering av terrorism, 12. risken relaterade till institutets affärsmodell med beaktande av effekterna av diversifieringsstrategier, 13. resultaten av stresstester när det gäller institut som tillämpar interna metoder, och 14. systemrisker … som härrör från ett institut.”

119    I 42 § i BWG föreskrivs även en skyldighet att inrätta ett organ för internrevision, medan det i 44 § BWG i huvudsak föreskrivs att kreditinstituten ska inge sina reviderade årsredovisningar sex månader efter budgetårets slut.

120    I förevarande fall ansåg ECB att AAB Bank hade åsidosatt de nationella bestämmelser som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36, särskilt 39 § 2, 2b och 5, 42 § och 44 § 1 BWG, och att AAB Bank följaktligen hade begått, och fortfarande begick, överträdelser som motiverade ett återkallande av tillstånd med stöd av 70 § 4 BWG.

121    ECB angav särskilt att beslutet att återkalla AAB Banks tillstånd för att bedriva verksamhet i ett kreditinstitut grundades bland annat på åsidosättande av skyldigheten att ha en intern styrning som möjliggör en god riskhantering, åsidosättande av skyldigheten att ge korrekt information till FMA och av skyldigheten att ha en mekanism för internrevision, lämpliga förfaranden för bokföring, ett lämpligt system för intern dokumentation och ett förfarande för lämplig hantering av koncentrationsrisken.

122    Till stöd för slutsatserna om åsidosättande av de nationella bestämmelser som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36 grundade sig ECB på bland annat följande:

–        FMA:s formella föreläggande av den 19 augusti 2015 i vilken AAB Bank ålades att se till att dess interna revisionsfunktion slutförde den årliga revisionsplanen i tid och det konstaterades att den interna revisionsfunktionen inte hade slutfört sina revisionsplaner, i strid med 42 § BWG (som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36).

–        FMA:s formella föreläggande av den 17 maj 2016 i vilken AAB Bank ålades att genomföra lämpliga planer för förvaltningen av verksamhetens kontinuitet (BCM) och i vilken det konstaterades att dess BCM var otillräckligt under perioden 2013–2016, vilket utgör ett åsidosättande av 39 § 2, 2b och 5 BWG (som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36).

–        FMA:s formella föreläggande av den 1 juli 2016 i vilken AAB Bank ålades att lämna in sin reviderade årsredovisning för 2015 och det konstaterades att AAB Bank inte hade lämnat in den reviderade årsredovisningen i tid, det vill säga senast den 30 juni 2016, och följaktligen hade åsidosatt 44 § 1 BWG.

–        FMA:s formella föreläggande av den 6 september 2016 i vilken AAB Bank ålades att säkerställa en fullständig och begriplig dokumentation av sina kreditärenden och det konstaterades att dess kreditprocesser (särskilt årsrapporter och handläggning av problematiska lån) under perioden 2013–2016 inte hade dokumenterats på ett begripligt sätt, i strid med 39 § 2 och 2b första stycket BWG (som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36).

–        FMA:s formella föreläggande av den 17 juli 2017 i vilket AAB Bank ålades att tilldela tillräckliga resurser till sin interna revisionsfunktion och det konstaterades att den interna revisionsfunktionen fortfarande inte hade inrättats, i strid med 42 § BWG (som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36).

–        FMA:s formella föreläggande av den 31 januari 2018 i vilket AAB Bank ålades att se till att den relevanta dokumentationen vid ingående av avtal var lämplig (det vill säga skriftlig och fullständig) och det konstaterades att AAB Bank under perioden 2015–2017, vid upprepade tillfällen hade ingått affärstransaktioner trots att de relevanta avtalen antingen var felaktiga, ofullständiga eller, i vissa fall, inte existerade i skriftlig form, i strid med 39 § 2 BWG (som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36).

–        FMA:s formella föreläggande av den 5 september 2018 i vilket AAB Bank ålades att i tid införa lämpliga förfaranden för bokföring och det konstaterades att under perioden 2017–2018 förfarandena för bokföring inte säkerställde att bokföringen och följaktligen även tillsynsrapporterna var uppdaterade, vilket stred mot 39 § 2 och 3 sjätte stycket BWG (som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36).

–        FMA:s formella föreläggande av den 24 oktober 2018 i vilken AAB Bank ålades att se till att alla affärstransaktioner och affärsrelationer med Meinl Bank Antigua dokumenterades på ett begripligt sätt och det konstaterades att dess interna dokumentation, inklusive dokumentation om bekämpningen av penningtvätt, var så otillräcklig att den interna revisionsfunktionen, riskhanteraren och chefen för bekämpning av penningtvätt inte kunde utöva sina kontrollfunktioner, vilket stred mot 39 § 2 och 2b femte och elfte stycket BWG, som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36, och mot 23 § 3 FM-GwG.

–        FMA:s formella åläggande av den 3 december 2018 i vilken AAB Bank ålades att se till att korrekt riskviktning tillämpas på alla poster i balansräkningen och det konstateras att dess interna förfaranden under perioden 2017–2018 inte hade säkerställt att alla dess tillgångar – särskilt när det gäller icke-standatransaktioner – vägdes korrekt, i strid med 39 § 2 i BWG (som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36).

123    Den första grundens andra del, som syftar till att bestrida dessa konstateranden och den slutsats som dragits av dem, grundar sig på två invändningar.

1)      Den första invändningen: Åsidosättande av artikel 74 i direktiv 2013/36, såsom den införlivats genom 39 § 2 och 2b BWG, genom att dessa artiklar har tillämpats på de risker som är förknippade med bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

124    AAB Bank har i huvudsak gjort gällande att artikel 74 i direktiv 2013/36 avser skyldigheter i fråga om företagsstyrning i syfte att förebygga finansiella risker och att 39 § 2 och 2b BWG således ska tolkas så, att det endast är en olämplig riskstruktur när det gäller finansiella risker, och inte en olämplig struktur för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, som tillåter att sådana tillsynsåtgärder som ett återkallande av tillstånd tillämpas i enlighet med 70 § 4 BWG.

125    AAB Bank har härav dragit slutsatsen att ECB gjorde en felaktig rättstillämpning när den grundade det angripna beslutet på ett åsidosättande av artikel 74 i direktiv 2013/36, som införlivats genom 39 § 2 och 2b BWG, vilket följde av att styrningen för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism var olämplig och inte på grund av att företagsstyrningen för att förebygga finansiella risker var olämplig.

126    Det är tillräckligt att notera att det framgår av det angripna beslutet att ECB konstaterade att det skett en överträdelse av 39 § 2, 2b och 5, 42 § och 44 § 1 BWG med stöd av bland annat åsidosättande av skyldigheten att ha en intern styrning som möjliggör en god riskhantering, åsidosättande av skyldigheten att ge korrekt information till FMA och att ha en mekanism för internrevision, lämpliga förfaranden för bokföring, ett lämpligt system för intern dokumentation och ett förfarande för lämplig hantering av koncentrationsrisken.

127    I motsats till vad AAB Bank hävdar kan ECB därför inte kritiseras för att ha konstaterat att förevarande bestämmelser i BWG hade åsidosatts till följd av att styrningen för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism var olämplig, eftersom ECB drog slutsatsen om åsidosättandet av bland annat den olämpliga styrningen.

128    I 39 § 2b BWG anges för övrigt att de lämpliga förfaranden som kreditinstituten ska förfoga över enligt 39 § 2 BWG ska omfatta lämplig styrning mot risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

129    AAB Banks argument visar således inte att ECB gjorde en felaktig rättstillämpning genom att anse att AAB Bank inte hade inrättat företagsstyrning enligt kraven från de behöriga myndigheterna i enlighet med bestämmelserna i BWG som införlivar artikel 74 i direktivet.

130    Härav följer att även argumentet att AAB Bank förfogade över en organisation för att förebygga penningtvätt och finansiering av terrorism som inte var otillräcklig och hade förbättrats saknar relevans.

131    Talan ska således ogillas såvitt avser den första grundens andra del.

2)      Den andra invändningen: Åsidosättande av artikel 67.1 d i direktiv 2013/36, såsom den införlivats med österrikisk rätt, eftersom AAB Bank inte hade åsidosatt lagstiftningen om företagsstyrning vid tidpunkten för det angripna beslutet

132    AAB Bank har i huvudsak hävdat att vid tidpunkten för det angripna beslutet förfogade kreditinstitutet över företagsstyrning enligt kraven från de behöriga myndigheterna och att internrevisionen var lämplig, och även att det inte var riktigt att det förelåg några åsidosättanden av AAB Banks skyldigheter avseende innehåll, kontroll och kontoinsättningar, styrning, riskhantering, det interna systemet för dokumentation och kontrakt och handläggning av kreditärenden.

133    AAB Bank har för det första gjort gällande att vissa av dessa åsidosättanden är för gamla och undanröjdes år 2016 eller har korrigerats sedan år 2017, eller att AAB Bank har gjort betydande framsteg på dessa områden, vilket bekräftas av bland annat dess revisionsrapporter från år 2019, men kreditinstitutet har även gjort gällande att de kvarvarande svagheterna avseende dessa åsidosättanden kunde förbättras.

134    AAB Banks argument kan dock inte vinna framgång. Tolkningen att tidigare överträdelser eller överträdelser som har blivit mindre allvarliga inte kan motivera att ett tillstånd återkallas, följer varken av ordalydelsen i artikel 67.1 d i direktiv 2013/36 eller i 70 § 4 BWG.

135    Dessutom skulle en sådan tolkning äventyra målet att skydda det europeiska banksystemet, eftersom den skulle göra det möjligt för kreditinstitut som inte har infört företagsstyrning enligt kraven från de behöriga myndigheterna att fortsätta sin verksamhet så länge som de behöriga myndigheterna inte på nytt visar att de har begått nya överträdelser.

136    Detta gäller i ännu högre grad för åsidosättanden som begåtts endast tre eller fem år före antagandet av det angripna beslutet.

137    För det andra har AAB Bank bestritt förekomsten av de åsidosättanden av dess skyldigheter som konstaterades i det angripna beslutet genom att påstå att de inte är systematiska, uppenbara eller allvarliga.

138    Det följer dock inte av artikel 18 f i direktiv 2013/36, artikel 67.1 d i samma direktiv eller av de bestämmelser som införlivar dessa artiklar att de åsidosättanden som avses i dessa bestämmelser ska vara allvarliga, uppenbara eller systematiska för att motivera att ett tillstånd återkallas.

139    ECB har således inte gjort någon uppenbart oriktig bedömning genom att anse att AAB Bank hade åsidosatt bestämmelser i BWG som införlivar artikel 74 i direktivet utan att fastställa att dessa överträdelser var allvarliga, uppenbara eller systematiska.

140    För det tredje har AAB Bank i huvudsak gjort gällande att dess internrevision inte är underbemannad, att den har tillräckliga ekonomiska resurser och att den utför sina uppgifter regelbundet och utan att banken utövar otillåtna påtryckningar på den.

141    Tribunalen erinrar om att enligt österrikisk rätt har FMA befogenhet att fatta beslut om konstaterande och beivrande av ett åsidosättande av de bestämmelser i BWG som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36.

142    Härav följer att FMA kan anta administrativa beslut i vilka det konstateras att ett institut inte har inrättat företagsstyrning enligt kraven från de behöriga myndigheterna i enlighet med bestämmelserna i BWG som införlivar artikel 74 i direktivet.

143    Dessutom framgår det av rättspraxis som antagits beträffande unionsrättsakter att ett beslut som inte överklagas i tid av den som beslutet är riktat till blir slutligt i förhållande till denne (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2007, Pergan Hilfsstoffe für industrielle Prozesse/kommissionen, T‑474/04, EU:T:2007:306, punkt 37, och dom av den 8 maj 2019, Lucchini/kommissionen, T‑185/18, ej publicerad, EU:T:2019:298, punkt 38).

144    Av rättspraxis avseende unionsinstitutionernas rättsakter följer även att skuldfrågan för en person som anklagats för en överträdelse inte kan anses som slutligt fastställd förrän beslutet har vunnit laga kraft (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2007, Pergan Hilfsstoffe für industrielle Prozesse/kommissionen, T‑474/04, EU:T:2007:306, punkt 76).

145    Denna rättspraxis ska tillämpas analogt på nationella myndigheters beslut i vilka det konstateras ett åsidosättande av nationella bestämmelser om styrning av kreditinstitut.

146    Således kan ett kreditinstitut anses ha underlåtit att inrätta företagsstyrning enligt kraven från de behöriga myndigheterna i enlighet med bestämmelserna i BWG som införlivar artikel 74 i tidigare lagakraftvunna förvaltningsbeslut.

147    AAB Banks argument kan följaktligen inte påverka bedömningen att den interna revisionen var otillräcklig, vilket konstaterades i de lagakraftvunna beslut som ECB stödde sig på i det angripna beslutet.

148    Argumentet att AAB Bank vid tidpunkten för det angripna beslutet förfogade över företagsstyrning enligt kraven från de behöriga myndigheterna och att dess internrevision var lämplig och att den inte åsidosatte sina skyldigheter avseende innehåll, kontroll och kontoinsättningar, styrning, riskhantering, det interna systemet för dokumentation och kontrakt samt hantering av låneärenden, ska således underkännas.

149    Det ska dessutom understrykas att AAB Banks internrevisionsrapporter inte i sig kan anses vara tillräckliga för att visa att kreditinstitutet har eller inte har infört företagsstyrning enligt kraven från de behöriga myndigheterna i enlighet med bestämmelserna i BWG som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36.

150    Även om sådana rapporter i förekommande fall kan användas för att ifrågasätta ECB:s konstateranden som inte grundar sig på ett lagakraftvunnet beslut i vilket det konstateras en överträdelse, kan de inte anses vara tillräckliga för att ifrågasätta konstateranden som gjorts i administrativa beslut som har vunnit laga kraft.

151    För det fjärde har AAB Bank medgett att det vid flera tillfällen har skett överträdelser av bestämmelserna om stora risker, men har angett att de förklaras av en omräkning av reserver. Enligt AAB Bank var det minskningen av kapitalbasen till följd av omräkningen av reserver som ledde till ett åsidosättande av bestämmelsen om stora risker. Dessutom har dessa överträdelser redan kompenserats genom en höjning av straffavgiften i den mening som avses i 97 § BWG.

152    AAB Bank har dock inte bestritt att det har åsidosatt bestämmelser om stora risker och har endast försökt att rättfärdiga dem.

153    Den omständigheten att dessa överträdelser redan har gett upphov till straffavgifter påverkar inte heller det faktum att de har begåtts och att de därmed kan motivera ett återkallande av tillståndet.

154    För det femte har AAB Bank hävdat att ECB borde ha tillämpat 70 § 4 BWG och 31 § 1 FM-GwG, enligt vilka denna myndighet ska vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att säkerställa att de beskattningsbara enheternas kommersiella verksamheter är förenliga med FM-GwG.

155    Enligt AAB Bank borde FMA således ha följt de tre stegen i tillsynsförfarandet enligt 70 § 4 BWG och försökt åtgärda den påstått bristande överensstämmelsen med tillsynsstandarderna genom konkreta föreskrifter, hot om vite och, om detta skulle misslyckas, förbud mot att bedriva verksamhet, och att endast återkalla tillståndet om övriga åtgärder som föreskrivs i BWG inte kunde säkerställa kreditinstitutets funktion.

156    Enligt AAB Bank har dock varken ECB eller FMA visat att dessa förutsättningar för att återkalla tillståndet var uppfyllda och den redogörelse för de nationella åtgärder som vidtagits innan tillståndet återkallades och som angavs i det angripna beslutet styrker inte att de steg som föreskrivs i österrikisk rätt hade iakttagits.

157    I förevarande fall ska det konstateras att det angripna beslutet, i motsats till vad AAB Bank har hävdat, föregicks av tillsynsåtgärder som avsåg samma brister som de som låg till grund för återkallandet av tillståndet.

158    Såsom anges i det angripna beslutet har nämligen FMA sedan år 2015 bland annat antagit 24 formella tillsynsåtgärder, varav 17 formella förelägganden som syftar till att återställa den rättsliga överensstämmelsen med avseende på bristerna i bekämpningen av penningtvätt från AAB Banks sida och bekämpningen av finansieringen av terrorism, fyra sanktioner med avseende på den interna styrningen och åsidosättandet av lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism samt ett flertal tillsynsåtgärder.

159    Härav följer att AAB Banks argumentation saknar stöd i de faktiska omständigheterna.

160    Talan ska således ogillas såvitt avser den andra invändningen i den första grundens andra del.

161    Mot bakgrund av de ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del.

162    Talan ska således ogillas såvitt avser den första grunden.

2.      Den andra grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

163    AAB Bank har till stöd för denna grund hävdat att även om ECB:s kritik var välgrundad och tillräcklig, är det angripna beslutet oproportionerligt, eftersom det varken var nödvändigt eller lämpligt att återkalla tillståndet för att uppnå de eftersträvade målen.  

164    AAB Bank har för det första i huvudsak kritiserat FMA och ECB för att inte ha kontrollerat huruvida det inte bland alla de åtgärder som de förfogar över fanns ett mindre ingripande medel än ett återkallande av tillstånd som hade gjort det möjligt att uppnå det eftersträvade målet.

165    För det andra anser AAB Bank att det angripna beslutet varken var lämpligt eller nödvändigt, eftersom det antogs sju månader efter FMA:s förslag att återkalla tillståndet, trots att det skulle antas skyndsamt och att FMA inte kunde kontrollera huruvida det föreslagna återkallandet fortfarande var lämpligt och nödvändigt.

166    AAB Bank har för det tredje hävdat att återkallandet av tillståndet inte stod i proportion till de eftersträvade målen.

167    För det fjärde var återkallandet av tillståndet, enligt AAB Bank, även oproportionerligt, eftersom det medförde att dess soliditet förstördes, till nackdel för insättarna, investerarna och motparterna.

168    För det femte anser AAB Bank att beslutet att inte bevilja uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet var oproportionerligt med hänsyn till att det fick en negativ inverkan på kreditinstitutets möjligheter till försvar.

169    ECB har bestritt dessa argument.

170    I förevarande fall fann ECB, i det angripna beslutet, i huvudsak att återkallandet av AAB Banks tillstånd var proportionerligt, eftersom det eftersträvade målet att sätta stopp för AAB Banks lagöverträdelser och de risker som detta resulterade i för det europeiska banksystemet, och att det med hänsyn till att dessa åsidosättanden var allvarliga och till de åtgärder som FMA redan hade vidtagit inte fanns någon annan åtgärd för att förverkliga förevarande mål. ECB angav även att allmänintresset av att skydda insättarna, investerarna och andra partner till AAB Bank borde väga tyngre än kreditinstitutets och ägarnas intressen av att fortsätta att inneha ett tillstånd.

171    Enligt rättspraxis kräver proportionalitetsprincipen att unionsinstitutionernas åtgärder ska vara ägnade att uppnå de legitima mål som eftersträvas med bestämmelserna i fråga och att de inte ska gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål (se dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl., C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

172    För det första, som ECB påpekade, var det mål som eftersträvades med återkallandet av tillståndet att få stopp för AAB Banks lagöverträdelser och de risker som detta resulterade i för det europeiska banksystemet samt att skydda insättarna, investerarna och andra partner till AAB Bank.

173    AAB Bank har inte bestritt att dessa mål är legitima.

174    Vad för det andra gäller huruvida det angripna beslutet var ägnat att säkerställa att dessa mål uppnåddes, ska det konstateras att återkallandet av ett kreditinstituts tillstånd, i den mån det hindrar kreditinstitutet från att fortsätta att utöva sin verksamhet, är ägnat att bidra till att uppnå målet att få stopp för lagöverträdelserna och de risker detta resulterade i för det europeiska banksystemet och att uppnå målet att skydda insättare, investerare och andra partner till AAB Bank.

175    AAB Bank anser att det angripna beslutet varken var lämpligt eller nödvändigt, eftersom det antogs sju månader efter FMA:s förslag till återkallande och att FMA inte kunde kontrollera huruvida det föreslagna återkallandet fortfarande var lämpligt och nödvändigt.

176    Såsom AAB Bank har påpekat framgår det visserligen av artikel 81.1 i förordning nr 468/2014 att ECB ska bedöma utkastet till återkallandebeslut utan otillbörligt dröjsmål.

177    Den omständigheten att det gick sju månader mellan FMA:s förslag till återkallandebeslut och antagandet av det angripna beslutet visar inte att det angripna beslutet inte var nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen.

178    Denna tidsfrist är för övrigt rimlig i förevarande fall med hänsyn till att ECB var tvungen att studera FMA:s utkast till återkallandebeslut, vilket var omfattande, för att bedöma om det var motiverat och analysera de tolv skrivelser med kompletterande synpunkter som AAB Bank hade ingett, vilka också var omfattande, efter att ha hört kreditinstitutet.

179    Dessutom var det faktum att FMA inte på nytt prövade frågan huruvida det fortfarande var nödvändigt att återkalla tillståndet efter sju månader inte relevant, eftersom endast ECB är behörig att bedöma om det är nödvändigt.

180    Dessutom anser AAB Bank att återkallandet av tillståndet var olämpligt med hänsyn till de eftersträvade målen, eftersom dess kvarstående rättsverkningar paradoxalt nog ledde till att det inte längre skedde någon tillsyn eller behandling av penningtvätt.

181    Detta argument visar dock inte att det angripna beslutet inte var nödvändigt.

182    Genom att hindra AAB Bank från att bedriva sin operativa verksamhet har återkallandet av AAB Banks tillstånd medfört att åsidosättandet av dess skyldigheter avseende bekämpningen av penningtvätt upphörde.

183    Det ska således för det tredje prövas huruvida AAB Banks argument visar att det angripna beslutet gick utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen.

184    AAB Bank har för det första gjort gällande att alternativa, mindre ingripande åtgärder hade gjort det möjligt att uppnå målet att återställa lagenligheten, såsom anmodan, böter eller publicering.

185    Det ska dock konstateras, såsom framgår av det angripna beslutet, att trots att FMA sedan år 2010 har antagit ett stort antal anmodanden och sanktioner gentemot AAB Bank, har detta kreditinstitut underlåtit att vidta tillfredsställande korrigerande åtgärder för att uppfylla de rättsliga krav som uppställs i den tillämpliga lagstiftningen.

186    ECB gjorde således inte någon uppenbart oriktig bedömning när den fann att andra åtgärder inte var ägnade att uppnå de eftersträvade målen.

187    Argumenten att åsidosättandena av AAB Banks skyldigheter var gamla och avslutade vid den tidpunkt då det angripna beslutet antogs, inte var tillräckligt allvarliga och hade kunnat korrigeras, eftersom AAB Bank hela tiden verkade för att tillsynsreglerna skulle iakttas, eller argumentet att tillståndet hade kunnat återkallas senare, visar inte, av samma skäl, att ECB gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den ansåg att ett återkallande av tillstånd var den enda åtgärd som var ägnad att uppnå de eftersträvade målen.

188    Argumentet att åtgärder borde ha vidtagits innan det angripna beslutet antogs i enlighet med den särskilda formuleringen av proportionalitetsprincipen i den österrikiska lagstiftningen i 70 § 4 BWG kan inte heller godtas, eftersom FMA faktiskt hade vidtagit sådana åtgärder dessförinnan och att dessa inte gjorde det möjligt att återställa lagenligheten i den mening som avses i första punkten i förevarande bestämmelse.

189    Detsamma gäller AAB Banks argument att den omständigheten att AAB Bank frivilligt, om än tillfälligt, upphörde med sin bankverksamhet, eller beslutet att omedelbart försätta sig i likvidation och sedan återställa sitt tillstånd efter en övergångsperiod på 18 månader minskade de förmodade riskerna utan att det var nödvändigt att återkalla tillståndet.

190    Ett tillfälligt upphörande av AAB Banks verksamhet med ett bibehållande av tillståndet hade nämligen inte gjort det möjligt att få ett definitivt stopp för de påstådda överträdelserna, eftersom de hade kunnat upprepas när verksamheten återupptogs.

191    På samma sätt kunde inte återställandet av AAB Banks tillstånd efter en övergångsperiod på 18 månader förhindra att överträdelserna fortsatte under denna period.

192    Dessutom var, såsom ECB har påpekat, AAB Banks lösning som gick ut på frivillig likvidation eller upphörande av bankverksamheten inte ägnad att uppnå det eftersträvade målet, eftersom ECB eller FMA inte hade kunnat tvinga AAB Bank att avsluta likvidationen eller att inte återuppta bankverksamheten med några andra åtgärder än med ett återkallande av tillståndet om kreditinstitutet hade beslutat att återuppta sin verksamhet.

193    För det andra var återkallandet av tillståndet, enligt AAB Bank, även oproportionerligt, eftersom ECB inte hade gjort en korrekt bedömning av de verkliga konsekvenserna av sitt beslut. Ett återkallande av tillståndet fick som följd att det förstörde AAB Banks soliditet till nackdel för insättarna, investerarna och motparterna. Likvidationen av banken ledde således till att konsumenternas förtroende för det österrikiska finanssystemet förstördes, och de eftersträvade målen var således oförenliga med de allvarliga effekter som den antagna åtgärden hade på AAB Banks situation.

194    Enligt AAB Bank hade ECB bland annat inte förväntat sig att återkallandet av tillståndet skulle leda till att insättningarna förföll till betalning och följaktligen till insolvens på grund av utebliven betalning. ECB hade inte heller räknat med att FMA, av återkallandet, skulle dra slutsatsen att utan några andra villkor skulle styrelsen avsättas och ersättas av likvidatorer som endast företrädde bankens organ.

195    Tribunalen erinrar dock om att mot bakgrund av syftet att återställa lagenligheten och de risker som de åsidosättanden som anfördes mot AAB Bank medförde för banksystemet, dess fordringsägare, kunder och parter, kan inte ECB kritiseras för att den inte beslutade att inte återkalla tillståndet med det enda syftet att undvika att kreditinstitutet skulle bli insolvent och likvideras.

196    Med hänsyn till de konstaterade åsidosättandena och de mål som eftersträvades genom det angripna beslutet gick nämligen inte de följder som det angripna beslutet hade på AAB Banks situation utöver vad som var nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen.

197    Det ska för övrigt konstateras, såsom framgår av det angripna beslutet, att de åsidosättanden som anfördes mot AAB Bank även skadade AAB Banks soliditet, till nackdel för kreditinstitutets insättare, investerare och motparter, och förstörde konsumenternas förtroende för bankmarknaden.

198    För det tredje anser AAB Bank att beslutet att inte skjuta upp den omedelbara tillämpningen av det angripna beslutet var oproportionerligt, eftersom ECB inte tog hänsyn till att återkallandet av tillståndet och dess verkställighet hade negativa effekter på AAB Banks rätt till försvar.

199    Eftersom AAB Bank hade möjlighet att överklaga det angripna beslutet och att inleda ett interimistiskt förfarande, hade ECB:s beslut att inte skjuta upp den omedelbara tillämpningen av det angripna beslutet någon negativ effekt på kreditinstitutets rätt till försvar och överskred inte de gränser som är nödvändiga för att uppnå de eftersträvade målen.

200    Mot bakgrund av det ovan anförda gjorde ECB inte någon uppenbart oriktig bedömning när den fann att det angripna beslutet var proportionerligt.

201    Talan kan därmed inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

3.      Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 34 i förordning nr 468/2014 mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd på grund av att ECB beslutade att inte tillfälligt skjuta upp tillämpningen av det angripna beslutet

202    AAB Bank har till stöd för denna grund i huvudsak gjort gällande att avslaget på ansökan om att tillfälligt skjuta upp tillämpningen av det angripna beslutet stred mot artikel 34 i förordning nr 468/2014 och mot rätten till ett effektivt domstolsskydd, och även att det inte var motiverat om det inte förelåg en situation som uppställde krav på skyndsamhet.

203    Enligt AAB Bank innebär rätten till ett effektivt domstolsskydd att ECB tillfälligt ska skjuta upp verkställigheten av det angripna beslutet till dess att en talan mot detta beslut har avgjorts genom en dom, eftersom en sådan åtgärd skulle orsaka irreparabel skada och leda till att dess ledning ersattes av likvidatorer som endast företräder bankens organ, utan att AAB Bank dessförinnan kan få det angripna beslutets lagenlighet prövat genom åtminstone ett interimistiskt förfarande.

204    AAB Bank har tillagt att regeln om omedelbar tillämpning av återkallandebeslut ska anses strida mot de grundläggande rättigheterna, eftersom den inte ger ett effektivt domstolsskydd för dem som återkallandebesluten riktar sig till på grund av dessa besluts omfattning och på grund av att det interimistiska domstolsskyddet på unionsnivå är begränsat.

205    Tribunalen erinrar om att det i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna anges att var och en har rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol.

206    Dessutom har det redan slagits fast att det faktum att det inte är möjligt att bevilja interimistiska åtgärder inte är förenligt med den allmänna rättsprincipen om rätten till ett fullständigt och effektivt domstolsskydd, som enskilda personer har enligt unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 3 maj 1996, Tyskland/kommissionen, C‑399/95 R, EU:C:1996:193, punkt 46).

207    Det framgår dock även av rättspraxis att den omständigheten att det finns villkor för upptagande till prövning eller prövning i sak inte i sig strider mot rätten till ett effektivt domstolsskydd (se, analogt, dom av den 13 mars 2007, Unibet, C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 73, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet, C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkterna 98 och 106, och beslut av den 19 juni 1995, Kik/rådet och kommissionen, T‑107/94, EU:T:1995:107, punkt 39).

208    Sådana villkor kan dock i praktiken innebära att det blir orimligt svårt eller omöjligt att väcka talan (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 16 december 1976, Rewe-Zentralfinanz och Rewe-Zentral, 33/76, EU:C:1976:188, punkt 5, dom av den 26 januari 2010, Transportes Urbanos y Servicios Generales, C‑118/08, EU:C:2010:39, punkt 31, och dom av den 12 december 2013, Test Claimants in the Franked Investment Income Group Litigation, C‑362/12, EU:C:2013:834, punkt 32).

209    Enligt artikel 34 i förordning nr 468/2014 får dessutom ECB utan att det påverkar tillämpningen av artikel 278 i EUF-fördraget och artikel 24.8 i förordning 1024/2013 besluta att tillämpningen av ett tillsynsbeslut tillfälligt skjuts upp.

210    I förevarande fall ska det för det första konstateras, i motsats till vad AAB Bank har påstått, att beslutet att inte tillfälligt skjuta upp den omedelbara tillämpningen av det angripna beslutet gjorde det inte orimligt svårt eller omöjligt att vid unionsdomstolen ansöka om att det angripna beslutet tillfälligt skulle skjutas upp eller att väcka talan om ogiltigförklaring mot beslutet för att pröva beslutets lagenlighet.

211    Den omständigheten att AAB Bank försattes i likvidation efter det angripna beslutet hindrade nämligen inte AAB Bank från att väcka talan om ogiltigförklaring och ansöka om interimistiska åtgärder mot beslutet.

212    Dessutom beslutade tribunalens ordförande, genom beslut av den 20 november 2019, Anglo Austrian AAB Bank och Belegging-Maatschappij ”Far-East”/ECB (T‑797/19 R, ej publicerat, EU:T:2019:801), på sökandenas begäran att verkställigheten av det angripna beslutet skulle skjutas upp med sex dagar efter det att beslutet hade antagits, den tid det tog att pröva ansökan om interimistiska åtgärder.

213    För det andra ska påståendet att det interimistiska domstolsskyddet på unionsnivå är begränsat, i den mån det syftar till att bestrida att villkoren för det interimistiska förfarandet är förenliga med rätten till ett effektivt domstolsskydd, under alla omständigheter också underkännas med tillämpning av den rättspraxis som anges i punkt 207 ovan.

214    Vad särskilt gäller argumentet att återkallandebeslut är oåterkalleliga eller irreparabla, ska det konstateras att ett beslut att inte tillfälligt skjuta upp verkningarna av ett återkallandebeslut inte påverkar de berörda institutens rätt till domstolsskydd.

215    Den omedelbara tillämpningen av återkallandebeslut kan nämligen vid behov skjutas upp inom ramen för en ansökan om interimistiska åtgärder, och det hindrar inte de berörda institutionerna från att väcka talan om ogiltigförklaring av dessa beslut.

216    AAB Bank hade således kunnat beviljas uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet om det hade uppfyllt villkoren för ett sådant uppskov, bland annat kravet på skyndsamhet.

217    Om ett återkallandebeslut skulle anses vara rättsstridigt efter en talan om ogiltigförklaring, kan det berörda institutet dessutom begära ersättning för den skada som det lidit till följd av den konstaterade rättsstridigheten.

218    Den omständigheten att ett kreditinstitut har försatts i likvidation efter det att tillståndet återkallas och att styrelsen har ersatts av likvidatorer i egenskap av exklusiva företrädare hindrar inte förevarande institut att väcka talan mot det beslut genom vilket tillståndet återkallades.

219    En omedelbar tillämpning av återkallandebeslut strider följaktligen inte mot berörda instituts rätt till domstolsskydd.

220    För det tredje har AAB Bank gjort gällande att beslutet att inte skjuta upp tillämpningen av det angripna beslutet stred mot artikel 34 i förordning nr 468/2014 och att det inte var motiverat av en situation som uppställde krav på skyndsamhet, eftersom det angripna beslutet grundade sig på brister som gick tillbaka flera år i tiden och som inte hade bestått. AAB Bank har även understrukit att ECB och FMA inte har anfört några argument om att det förelåg en situation som uppställde krav på skyndsamhet.

221    Det ska erinras om att ECB beslutade att inte tillfälligt skjuta upp verkningarna av det angripna beslutet för en period på 30 dagar med motiveringen att AAB Banks yttrande inte var av sådan art att de kunde ge upphov till tvivel om beslutets lagenlighet, att beslutet inte kunde orsaka irreparabel skada och att allmänintresset av att skydda insättarna, investerarna och andra partner till AAB Bank samt det finansiella systemets stabilitet motiverade att beslutet skulle tillämpas omedelbart.

222    Dessutom framgår det inte av artikel 34 i förordning nr 468/2014, enligt vilken ECB får besluta att tillämpningen av ett tillsynsbeslut tillfälligt skjuts upp, att ECB ska visa att beslutet att inte skjuta upp ett återkallandebeslut är motiverat av en situation som uppställer krav på skyndsamhet.

223    Beslutet om huruvida ett återkallandebeslut ska skjutas upp omfattas vidare, enligt artikel 34 i förordning nr 468/2014, av ECB:s utrymme för skönsmässig bedömning.

224    Påståendet att de överträdelser som anförts mot AAB Bank var gamla och inte hade varit varaktiga visar inte, med hänsyn till att det sedan 2010 har antagits ett stor antal anmodanden och sanktioner, att ECB:s förklaring – enligt vilken allmänintresset att skydda AAB Banks insättare, investerare och andra partners och det finansiella systemets stabilitet motiverade att det angripna beslutet skulle tillämpas omedelbart – är behäftat med en uppenbart oriktig bedömning.

225    ECB har således varken överskridit sitt utrymme för skönsmässig bedömning eller åsidosatt artikel 34 i förordning nr 468/2014 genom att besluta att inte tillfälligt skjuta upp det angripna beslutet för en period på trettio dagar.

226    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.

4.      Den fjärde grunden: Åsidosättande av AAB Banks rätt till försvar

227    AAB Bank har inom ramen för denna grund, som består av fyra delar, gjort gällande att det angripna beslutet antogs i strid med artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artiklarna 31 och 32 i förordning nr 468/2014, eftersom ECB för det första åsidosatte rätten till en rättvis rättegång och rätten att bli hörd, för det andra, inte gav AAB Bank fullständig tillgång till akten, för det tredje, inte fastställde de relevanta omständigheterna och, för det fjärde, åsidosatte sökandens ”rätt till ett hörande”.

228    ECB har bestritt dessa argument.

a)      Den fjärde grundens första del: Åsidosättande av rätten att bli hörd och rätten till en rättvis rättegång

229    Inom ramen för den fjärde grundens första del har AAB Bank gjort gällande att FMA inte hörde AAB Bank innan den översände utkastet till beslut till ECB, trots att den var skyldig att göra det i enlighet med 70 § 4 BWG och i enlighet med rätten att bli hörd, och att ECB inte underrättade AAB Bank om att den hade fått utkastet till återkallelsebeslut skickat till sig.

230    Tribunalen erinrar om att det i artikel 81.2 i förordning nr 468/2014, föreskrivs att rätten att bli hörd enligt artikel 31 i denna förordning ska gälla.

231    I denna artikel föreskrivs följande: ”Innan ECB får anta ett ECB-tillsynsbeslut som riktar sig till en part och som skulle påverka denna parts rättigheter negativt, måste denna part ges möjlighet att skriftligen inkomma med synpunkter till ECB om sakförhållanden, invändningar och rättsliga grunder som är av relevans för ECB-tillsynsbeslutet. … Av det meddelande från ECB varigenom parten ska ges möjlighet att yttra sig ska det väsentliga innehållet i det planerade ECB-tillsynsbeslutet framgå, liksom de väsentliga sakförhållanden, invändningar och rättsliga grunder som ECB avser att grunda sitt beslut på.”

232    I förevarande fall har AAB Bank inte bestritt att den före antagandet av det angripna beslutet hade fått yttra sig över ECB:s utkast till beslut som ECB översände till AAB Bank den 14 juni 2019 och som innehöll de sakförhållanden, invändningar och rättsliga grunder som är av relevans och som ECB avsåg att grunda sig på i det angripna beslutet. Efter detta meddelande yttrade sig AAB Bank, genom skrivelse av den 23 juli 2019, över ECB:s utkast till återkallandebeslut i enlighet med artikel 31.1 i förordning nr 468/2014.

233    I motsats till vad AAB Bank har hävdat ålägger inte denna bestämmelse, som reglerar det förfarande som är tillämpligt på området, någon skyldighet för ECB att underrätta AAB Bank om FMA:s utkast till beslut.

234    Mot denna bakgrund finns det ingen rättslig grund för AAB Banks argument att ECB borde – med stöd av artikel 4.3 i förordning 1024/2013 – ha konstaterat att kreditinstitutets processuella rättigheter hade åsidosatts till följd av att FMA hade åsidosatt 70 § 4 BWG.

235    AAB Bank bereddes därmed tillfälle att yttra sig över ECB utkast till återkallandebeslut som ledde fram till det angripna beslutet, i enlighet med artikel 31 i förordning nr 468/2014.

236    Under dessa omständigheter saknar det betydelse att AAB Bank inte yttrade sig över FMA:s utkast till beslut eller att ECB inte underrättade kreditinstitutet om FMA:s förslag till återkallandebeslut då ECB fick det överfört till sig.

237    Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grundens första del.

b)      Den fjärde grundens andra del: Åsidosättande av rätten att få tillgång till akten

238    AAB Bank har gjort gällande att rätten att få tillgång till akten uppkommer redan när FMA inleder ett tillsynsförfarande och har till syfte att göra det möjligt för mottagaren av ett utkast till beslut att utöva sin rätt att bli hörd.

239    AAB Bank har även gjort gällande att dess rätt till tillgång till akten inte har iakttagits, eftersom ECB endast gav en begränsad tillgång akten. Underlåtenheten att överföra den interna kommunikationen och kommunikationen mellan ECB och FMA, som klassificerats som konfidentiella, hindrade AAB Bank att kontrollera den materiella relevansen av de handlingar som lämnats ut i syfte att ge banken tillgång till akten inför förfarandet vid tribunalen och identifiera ECB och FMA:s kritik.

240    Tribunalen erinrar om att iakttagande av rätten till försvar innebär att den berörda institutionen måste ge ett företag som berörs möjlighet att undersöka samtliga handlingar som ingår i akten i utredningen och som kan vara relevanta för företagets försvar. Dessa omfattar såväl handlingar som är till företagets fördel som handlingar som är till dess nackdel, med förbehåll för andra företags affärshemligheter, kommissionens interna handlingar och andra konfidentiella uppgifter (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

241    Enligt artikel 32.1 och 32.5 i förordning nr 468/2014 ska inte rätten att få tillgång till akten gälla konfidentiell information, som kan inkludera interna dokument från ECB och nationella behöriga myndigheter samt korrespondens mellan ECB och nationella behöriga myndigheter och korrespondens mellan dessa myndigheter.

242    För det första fick AAB Bank tillgång till akten innan den gav sina synpunkter på ECB:s utkast som ledde till att det angripna beslutet antogs.

243    Eftersom den tidsfrist på fem veckor som AAB Bank beviljades för att yttra sig var tillräcklig för att kunna säkerställa sitt försvar, ska det konstateras att AAB Bank bereddes tillfälle att yttra sig och samtidigt ha tillgång till akten.

244    För det andra har AAB Bank anfört att den omständigheten att kreditinstitutet inte fick tillgång till ECB:s interna kommunikation och kommunikationen mellan FMA och ECB som rörde fastställandet av sakförhållanden till nackdel för AAB Bank eller FMA:s konstateranden, hindrades kreditinstitutet att kontrollera huruvida handlingarna i akten var relevanta i materiellt hänseende och identifiera ECB:s och FMA:s kritik. Detta argument visar inte att AAB Bank hindrades från att försvara sig effektivt.

245    Eftersom återkallandet av tillståndet grundar sig på FMA:s beslut och på domar från österrikiska domstolar i vilka det konstaterats åsidosättanden eller överträdelser och att AAB Bank var mottagare av de administrativa besluten och part i de berörda domstolsförfarandena, kan inte förevarande kreditinstitutet påstå att det hindrades från att kontrollera huruvida dokumenten var relevanta i materiellt hänseende eller från att identifiera ECB:s och FMA:s kritik som låg till grund för förevarande beslut eller domar.

246    I den mån den kritik eller de handlingar som AAB Bank ville kontrollera relevansen av avser ECB:s underordnande konstateranden av de faktiska omständigheterna, vilka är avsedda att redogöra för sammanhanget för de påtalade överträdelserna, ska det dessutom konstateras att ett utlämnande av dem i vart fall inte skulle ha gjort det möjligt för AAB Bank att visa att det i de lagakraftvunna nationella beslut som nämns i det angripna beslutet – vilka AAB Bank med nödvändighet hade kännedom om – inte hade konstaterats att överträdelser hade begåtts.

247    Det var därmed inte användbart för AAB Banks försvar att lämna ut dem.

248    Under dessa omständigheter, och i motsats till vad AAB Bank har gjort gällande, kan den omständigheten att ECB inte har förklarat varför de interna dokumenten och kommunikationen mellan FMA och ECB var konfidentiella inte medföra att det angripna beslutet är rättsstridigt.

249    Av samma skäl saknas anledning att bifalla AAB Banks yrkande att ECB ska förpliktas förete handlingar som hittills klassificerats som konfidentiella.

250    Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grundens andra del.

c)      Den fjärde grundens tredje del: Åsidosättande av skyldigheten att fastställa de relevanta omständigheterna

251    Inom ramen för den fjärde grundens tredje del har AAB Bank gjort gällande att ECB åsidosatte principen om god förvaltningssed genom att underlåta att omsorgsfullt och opartiskt fastställa, pröva och bedöma samtliga materiella omständigheter som var relevanta för att återkalla tillståndet. AAB Bank har i detta avseende preciserat att ECB inte borde ha grundat sig på de faktiska omständigheter som FMA hade fastställt, utan borde ha gjort egna undersökningar om dels huruvida bestämmelserna om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism hade åsidosatts, dels om det fanns en lämplig organisation.

252    För det första framgår det av artikel 18 f jämförd med artikel 67.1 o i direktiv 2013/36 att de behöriga myndigheterna kan återkalla tillstånd som beviljats när ett kreditinstitut har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträdelse av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv 2005/60 (nu direktiv 2015/849).

253    Det framgår dessutom av 70 § 4 BWG att när ett kreditinstitut åsidosätter bland annat bestämmelserna i BWG eller i de rättsakter som antagits för dess tillämpning, ska FMA återkalla kreditinstitutets tillstånd om andra åtgärder som anges i BWG inte kan säkerställa kreditinstitutets funktion.

254    Enligt 31 § 3 andra stycket FM-GwG kan dessutom FMA återkalla tillståndet om de skyldigheter som avses i 34 § 2 och 3 FM-GwG åsidosätts.

255    I artikel 14.5 andra stycket i förordning nr 1024/2013 föreskrivs att om den nationella behöriga myndighet som har föreslagit att tillstånd ska ges i enlighet med punkt 1 anser att tillstånd måste återkallas enligt tillämplig nationell rätt, ska den lämna ett förslag om detta till ECB. ECB ska då ta ställning till förslaget om återkallande och i sitt beslut ta full hänsyn till den motivering till återkallandet som läggs fram av den nationella behöriga myndigheten.

256    I artikel 83 i förordning nr 468/2014 föreskrivs slutligen att när ECB fattar sitt beslut ska samtliga nedanstående aspekter beaktas: ”a) dess egen bedömning av de omständigheter som motiverar återkallandet, b) i tillämpliga fall den nationella behöriga myndighetens utkast till återkallandebeslut, c) samråd med den berörda nationella behöriga myndigheten samt, i de fall då den nationella behöriga myndigheten inte är den nationella rekonstruktions- och avvecklingsmyndigheten, samråd med den nationella rekonstruktions- och avvecklingsmyndigheten …, d) alla kommentarer som kreditinstitutet har lämnat enligt artiklarna 81.2 och 82.3.”

257    Det följer av dessa bestämmelser, artikel 4.1 och 4.3 och artikel 14.5 i förordning nr 1024/2013 att ECB, med utövande av sin behörighet att återkalla kreditinstituts tillstånd, i förevarande fall var skyldig att med full hänsyn till den motivering till återkallandet som läggs fram av den nationella behöriga myndigheten och efter sin prövning av de omständigheter som motiverade återkallelsen, bedöma huruvida villkoren i österrikisk rätt, mot bakgrund av artikel 18 f och artikel 67.1 o i direktiv 2013/36, var uppfyllda, det vill säga fastställa de relevanta omständigheterna och besluta om de ska anses fastställa att det berörda kreditinstitutet hade befunnits ansvarigt för en allvarlig överträdelse i den mening i den mening som avses i 34 § 2 och 3 FM-GwG.

258    I detta avseende innebär uttrycket ”befunnits ansvarigt” i artikel 67.1 o i direktiv 2013/36 att 31 § 3 andra stycket FM-GwG, som införlivar denna bestämmelse, ska tolkas så, att för att kunna fastställa om det berörda institutet har gjort sig skyldigt till allvarliga överträdelser av de bestämmelser som avses i 34 § 2 och 3 FM-GwG, ska ECB grunda sig på beslut från de behöriga nationella myndigheterna som har fastställt att allvarliga överträdelser har begåtts, och inte i den meningen att ECB själv ska anse att kreditinstitutet har begått en allvarlig överträdelse.

259    I förevarande fall fastställde ECB de relevanta omständigheterna för att återkalla tillståndet med stöd av FMA:s administrativa beslut, domstolsavgöranden från österrikiska domstolar, interna revisionsrapporter och, såsom preciserades i det angripna beslutet, på sin egen bedömning av de relevanta handlingarna.

260    ECB bekräftade således efter sin egen bedömning att den instämde med FMA:s konstateranden om huruvida överträdelser hade begåtts och ansåg även att de aktuella sakförhållandena i huvudsak visade att AAB Bank hade befunnits ansvarigt för en allvarlig överträdelse av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv 2005/60 (nu direktiv 2015/849) i den mening som avses i artikel 67.1 o i direktiv 2013/36 och i 34 § 2 och 3 FM-GwG.

261    I motsats till vad AAB Bank har hävdat nöjde sig ECB således inte med att hänvisa till de överträdelser som FMA hade konstaterat i sitt förslag till beslut, utan ECB konstaterade att AAB Bank hade befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser i den mening som avses i 34 § 2 och 3 FM-GwG efter sin egen bedömning av sakförhållandena och den bevisning som den förfogade över.

262    ECB:s skyldighet att grunda sig på nationella beslut som antagits före förslaget till återkallandebeslutet för att fastställa att ett kreditinstitut har befunnits ansvarigt för allvarliga överträdelser utgör inte, i motsats till vad AAB Bank har gjort gällande, något hinder för en domstolsprövning av dessa överträdelser.

263    Dessa beslut kan nämligen överklagas till en nationell domstol, vilket för övrigt var fallet med vissa av de beslut som riktades till AAB Bank och som ECB tog hänsyn till.

264    ECB kan följaktligen inte kritiseras för att inte själv ha konstaterat överträdelser av lagstiftningen av bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

265    För det andra ska ECB med stöd av sin befogenhet att återkalla kreditinstituts tillstånd bedöma huruvida villkoren i 70 § 4 BWG är uppfyllda, det vill säga att ECB ska fastställa de relevanta omständigheterna och besluta om de ska anses visa att kreditinstitutet inte har infört företagsstyrning enligt kraven från de behöriga myndigheterna i enlighet med 39 § 2, 2b och 5, 42 § och 44 § 1 BWG.

266    I förevarande fall har ECB inte begränsat sig till att i det angripna beslutet återge de konstateranden som FMA framförde i sitt förslag till beslut eller de administrativa åtgärder som FMA hade vidtagit, utan ECB har grundat sig på sin egen bedömning av huruvida de nationella införlivandebestämmelserna av artikel 74 i direktiv 2013/36, det vill säga bestämmelserna i BWG, har iakttagits.

267    I motsats till vad AAB Bank har hävdat grundade sig ECB således inte enbart på de överträdelser som FMA hade konstaterat i sitt förslag till beslut, utan ECB kontrollerade själv de åsidosättanden av bestämmelserna om banktillsyn som FMA hade konstaterat.

268    ECB kan inte heller kritiseras för att i detta syfte ha beaktat FMA:s administrativa beslut.

269    I 70 § 4 BWG, som införlivar artiklarna 18 och 67 i direktiv 2013/36, föreskrivs nämligen att när ett kreditinstitut åsidosätter bland annat bestämmelserna i BWG eller i de rättsakter som antagits för dess tillämpning, ska FMA i huvudsak ålägga kreditinstitutet att återställa lagenligheten, vidta sanktionsåtgärder eller återkalla tillståndet.

270    Av detta följer att överträdelser av BWG, som omfattar de nationella bestämmelser som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36, kan fastställas genom administrativa åtgärder eller sanktioner som antas av FMA.

271    ECB har följaktligen inte handlat i strid med 70 § 4 BWG genom att grunda sig på beslut från de behöriga nationella myndigheterna och på sin egen bedömning för att konstatera att de nationella bestämmelser som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36 hade åsidosatts, i syfte att fastställa att AAB Bank inte hade infört företagsstyrning enligt kraven från de behöriga myndigheterna i enlighet med bestämmelserna i BWG som införlivar artikel 74 i direktivet.

272    ECB kan således inte klandras för att ha underlåtit att omsorgsfullt och opartiskt fastställa, pröva och bedöma samtliga materiella omständigheter som är relevanta för att återkalla tillståndet.

273    Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grundens tredje del.

d)      Den fjärde grundens fjärde del: Åsidosättande av ”rätten till ett hörande”

274    Enligt AAB Bank har ECB åsidosatt rätten till god förvaltningssed genom att avslå kreditinstitutets begäran om att muntligen lämna synpunkter om de sakförhållanden, invändningar och rättsliga grunder som är av relevans för beslutet under ett möte.

275    Tribunalen erinrar om att det föreskrivs i artikel 31.1 i förordning nr 468/2014 att om ECB anser att det är lämpligt får parterna ges möjlighet att inkomma med synpunkter om sakförhållanden, invändningar och rättsliga grunder som är av relevans för beslutet under ett möte.

276    Av detta följer att anordnandet av ett sådant möte, under vilket synpunkter kan lämnas muntligen, är en möjlighet och inte en skyldighet för ECB.

277    ECB kan således inte anklagas för att ha åsidosatt ”rätten till ett hörande”, eftersom en sådan rätt inte erkänns för de berörda kreditinstituten.

278    AAB Bank har vidare angett att FMA har åsidosatt dess rätt till skydd för affärshemligheter genom att vid Bundesverwaltungsgericht (Federala förvaltningsdomstolen) lämna ut konfidentiella handlingar som hade samband med förfarandet för återkallande innan förfarandet hade avslutats.

279    Oavsett om denna kritik är välgrundad, räcker det att konstatera att den inte kan medföra att det angripna beslutet är rättsstridigt, eftersom den inte avser omständigheter som påverkar innehållet i beslutet.

280    Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grundens fjärde del.

281    Med hänsyn till det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grunden.

5.      Den femte grunden: Åsidosättande av aktieägarens äganderätt till följd av att det ekonomiska värdet på de andelar som aktieägaren innehade i AAB Bank förstördes

282    AAB Bank har för det första gjort gällande att det angripna beslutet förstörde det ekonomiska värdet av de aktier som AAB Banks aktieägare innehade i dess kapital och skadade innehållet i förevarande aktieägares äganderätt.

283    För det andra anser AAB Bank att eftersom det angripna beslutet hade samma verkan som ett beslut om upplösning av bolaget enligt 6 § 4 BWG och utgjorde en direkt grund för kreditinstitutets likvidation, utgjorde det angripna beslutet, för AAB Bank, ett åsidosättande av aktieägarens äganderätt och rättigheter som aktieägare.

284    Tribunalen erinrar för det första om att aktieägarens talan mot det angripna beslutet har avvisats.

285    För det andra kan AAB Bank inte till stöd för sin talan om ogiltigförklaring åberopa en äganderätt som det inte är innehavare av.

286    Eftersom AAB Bank inte kan åberopa sin aktieägares äganderätt ska talan ogillas såvitt avser den femte grunden.

6.      AAB Banks begäran om åtgärder för processledning

287    Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 8 april 2021 framställde AAB Bank en begäran om åtgärder för processledning. AAB Bank begärde att tribunalen skulle tillåta parterna att komplettera sina argument genom att i huvudsak yttra sig över de österrikiska administrativa besluten och domstolsavgörandena om situationen vid tidpunkten för det angripna beslutet vilka kunde påverka skälen för det angripna beslutet.

288    ECB yttrade sig över denna begäran.

289    Eftersom AAB Bank inte har angett vilka beslut som den anser vara relevanta för förevarande talan och inte har ingett dem till tribunalen, konstaterar tribunalen att AAB Bank inte har visat att de beslut som AAB Bank tog upp är relevanta för förevarande talan.

290    Under dessa omständigheter ska AAB Banks begäran om åtgärder för processledning avslås.

291    Av det ovan anförda följer att talan ska ogillas i sin helhet.

IV.    Rättegångskostnader

292    Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. ECB har yrkat att sökandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökandena har tappat målet ska de förpliktas att ersätta sina rättegångskostnader och ersätta ECB:s rättegångskostnader, inbegripet de kostnader som uppkommit med anledning av det interimistiska förfarandet.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (nionde avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Anglo Austrian AAB AG och Belegging-Maatschappij ”Far-East” BV ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska centralbanken (ECB), inbegripet de kostnader som uppkommit med anledning av det interimistiska förfarandet.

Papasavvas

Costeira

Kancheva


Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 22 juni 2022.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: tyska.