Tribunalens dom (första avdelningen) av den 18 september 2014 – Central Bank of Iran mot rådet

(mål T‑262/12)

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtfärder mot Iran för att hindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar – Talan om ogiltigförklaring – Litispendens – Motiveringsskyldighet – Rätten till försvar”

1.                     Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning – Invändning om litispendens – Utgör tvingande rätt – Unionsdomstolens prövning på eget initiativ (Artikel 263 FEUF) (se punkt 38)

2.                     Domstolsförfarande – Invändning om litispendens – Fastställande av parterna, förmålet och grunderna för talan – Avvisning av talan i andra hand (se punkt 39)

3.                     Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Rättsakt som medför restriktiva åtgärder mot en person eller en enhet – Tidpunkt för delgivning av rättsakten (Artikel 263 sjätte stycket FEUF) (se punkterna 47, 48)

4.                     Grundläggande rättigheter – Personkrets som omfattas av tillämpningsområdet – Juridiska personer som utgör en förlängning av staten i tredjeland – Omfattas – Tredjeländers ansvar för efterlevnad av grundläggande rättigheter inom deras eget territorium – Saknar betydelse (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) (se punkterna 67, 71, 72)

5.                     Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Minimikrav (Artikel 296 FEUF; rådets förordning nr 267/2012, artikel 23.2 b och 46.3) (se punkterna 76–81, 86 och 91)

Saken

I huvudsak talan om ogiltigförklaring, i första hand, av rådets beslut 2012/35/Gusp av den 23 januari 2012 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 19, s. 22), samt rådets beslut 2012/635/Gusp av den 15 oktober 2012, om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 282, s. 58), i den mån sökandens namn genom dessa beslut har upptagits och, efter omprövning, bibehållits, på förteckningen i bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39), och, i andra hand, av rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1), samt rådets genomförandeförordning (EU) nr 945/2012 av den 15 oktober 2012 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 (EUT L 282, s. 16), i den mån sökandens namn genom dessa förordningar har upptagits och, efter omprövning, bibehållits, på förteckningen i bilaga IX till förordning nr 267/2012.

Domslut

1) Rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1), ogiltigförklaras i den del Central Bank of Iran har upptagits på förteckningen i dess bilaga IX.

2) Talan ogillas i övrigt.

3) Europeiska unionens råd ska bära hälften av sina rättegångskostnader och ersätta hälften av de rättegångskostnader som uppkommit för Central Bank of Iran.

4) Central bank of Iran ska bära hälften av sina rättegångskostnader och ersätta hälften av rådets rättegångskostnader.