Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Amsterdam (Nederländerna) den 26 oktober 2023 – Europeisk arresteringsorder har utfärdats mot YM; motpart: Openbaar Ministerie

(Mål C-641/23, Dubers¹ )

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Amsterdam

Parter i det nationella målet

Europeisk arresteringsorder har utfärdats mot: YM

Motpart: Openbaar Ministerie

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 17.4 och 17.7 i rambeslut 2002/584/RIF¹ , i förening med artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, hinder för att en medlemsstat genomför förstnämnda bestämmelse så, att en verkställande rättslig myndighet vars beslut inte omfattas av ett ordinärt rättsmedel inte får förlänga beslutsfristen på 90 dagar endast i syfte att hänskjuta frågor för förhandsavgörande till Europeiska unionens domstol efter denna tidsfrist, vilket medför att myndigheten måste fatta ett beslut om verkställighet av den europeiska arresteringsordern utan att hänskjuta dessa frågor?

Utgör artikel 5.3 i rambeslut 2002/584/RIF, jämförd med artikel 18 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och, i förekommande fall, jämförd med artiklarna 20 och 21.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, hinder för att en medlemsstat genomför förstnämnda bestämmelse så, att överlämnandet för lagföring av personer bosatta i den verkställande medlemsstaten endast får villkoras av en garanti om återsändande om den medlemsstaten har jurisdiktion för de gärningar som överlämnandet för lagföring hänför sig till – med följden att det villkoret inte är uppfyllt om gärningarna inte utgör brott enligt den medlemsstatens lagstiftning – trots att den medlemsstaten inte tillämpar samma villkor på sina medborgare?

Om fråga [2] besvaras jakande: Utgör artikel 9.1 d i rambeslut 2008/909/RIF¹ , i förening med artikel 25 i samma rambeslut samt artiklarna 4.1 och 5.3 i rambeslut 2002/584/RIF, hinder för att en medlemsstat som har tillämpat artikel 7.4 i rambeslut 2008/909/RIF genomför förstnämnda bestämmelse så, att

efter det att den verkställande rättsliga myndigheten har godkänt ett överlämnande för lagföring till den utfärdande medlemsstaten efter att ha fått en garanti om återsändande för en sådan gärning som avses i artikel 2.4 i rambeslut 2002/584/RIF som inte utgör ett brott enligt den verkställande medlemsstatens lagstiftning, men med avseende på vilket den verkställande rättsliga myndigheten uttryckligen har avstått från att avslå begäran om överlämnande av dessa skäl,

andra myndigheter i den verkställande medlemsstaten (som verkställande stat) därefter måste eller får vägra att erkänna och verkställa fängelsestraffet eller den frihetsberövande åtgärden som utdömts i den utfärdande medlemsstaten för den gärningen på grund av att gärningen inte utgör ett brott i den verkställande medlemsstaten (som verkställande stat) och sålunda måste eller får vägra att verkställa garantin om återsändande?

____________

¹ Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

¹ Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1).

¹ Rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27).