Language of document : ECLI:EU:C:2010:603

Mål C‑280/08 P

Deutsche Telekom AG

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Konkurrens – Artikel 82 EG – Marknaderna för teletjänster – Tillträde till den tidigare monopoloperatörens fasta telenät – Grossistpriser som tas ut för tjänster för tillträde till accessnät, vilka tillhandahålls konkurrenter – Detaljistpriser som tas ut för tillträdestjänster vilka tillhandahålls slutkunder – Det dominerande företagets prissättning – Marginalpress gentemot konkurrenter – Priser som godkänts av den nationella regleringsmyndigheten – Det dominerande företagets handlingsutrymme – Ansvar för överträdelsen – Begreppet missbruk – Kriteriet lika effektiv konkurrent – Beräkning av marginalpress – Verkan av missbruk – Bötesbelopp”

Sammanfattning av domen

1.        Överklagande – Grunder – Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid tribunalen – Avvisning – Bestridande av tribunalens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten – Upptagande till sakprövning

(Artikel 225 EG; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 c)

2.        Överklagande – Grunder – Grund som åberopats för första gången i ett överklagande – Avvisning

(Domstolens rättegångsregler, artikel 113.2)

3.        Talan om fördragsbrott – Kommissionens rätt att inleda ett förfarande – Utnyttjande av utrymme för skönsmässig bedömning

(Artiklarna 81 EG, 82 EG och 226 EG)

4.        Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Marginalpress – Tillträdestjänster avseende telenätet tillhandahålls av den operatör som äger det enda tillgängliga nätet – Kommissionens beslut att missbruk föreligger trots att den nationella regleringsmyndigheten godkänt priserna – Ansvar för överträdelsen

(Artiklarna 81 EG och 82 EG)

5.        Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Upptagande till sakprövning

(Domstolens rättegångsregler, artikel 58 första stycket)

6.        Konkurrens – Gemenskapsbestämmelser – Överträdelser – Begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet – Begrepp – Marginalpress på grund av priser hos ett företag i monopolställning på marknaden för grossisttjänster för tillträde till accessnät och monopolliknande ställning på marknaden för tillträdestjänster för slutkunder

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2 första stycket)

7.        Institutionernas rättsakter – Motiveringsskyldighet – Föremål för talan – Räckvidd

(Artikel 253 EG)

8.        Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Marginalpress – Tillträdestjänster avseende telenätet tillhandahålls av den operatör som äger det enda tillgängliga nätet – Negativ eller otillräcklig skillnad mellan priserna för konkurrenterna och priserna för slutkunder

(Artikel 82 EG)

9.        Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Marginalpress – Begrepp

(Artikel 82 EG)

10.      Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Marginalpress – Tillträdestjänster avseende telenätet tillhandahålls av den operatör som äger det enda tillgängliga nätet – Beräkning av konkurrenternas marginalpress

(Artikel 82 EG)

11.      Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Marginalpress – Lika möjligheter – Föreligger inte – Beaktande av intäkterna från andra teletjänster – Omfattas inte

(Artikel 82 EG)

12.      Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Begrepp – Beteenden som har en konkurrensbegränsande verkan

(Artikel 82 EG)

13.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Allvarlig överträdelse – Marginalpress på grund av priser hos ett företag i monopolställning – Förmildrande omständigheter

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 98/C 9/3, punkt 1 A andra stycket)

14.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens befogenheter – Ändring av tidigare praxis – Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen – Föreligger inte

(Rådets förordning nr 17)

1.        Det följer av artikel 225 EG, artikel 58 första stycket i domstolens stadga och artikel 112.1 c i domstolens rättegångsregler att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter domen ifrågasätts samt de rättsliga grunder som åberopas till stöd för yrkandet om upphävande. Ett överklagande som inte innehåller något argument som särskilt syftar till att visa att det har skett en felaktig rättstillämpning i den överklagade domen och som endast återger grunder och argument som redan har anförts vid tribunalen uppfyller inte detta krav. Ett sådant överklagande utgör nämligen endast en begäran om omprövning av den ansökan som ingetts till tribunalen, vilket faller utanför domstolens behörighet.

När en klagande har ifrågasatt tribunalens tolkning eller tillämpning av unionsrätten kan dock de rättsfrågor som prövades av tribunalen på nytt prövas i målet om överklagande. Om klaganden inte på detta sätt kan åberopa grunder och argument som använts vid tribunalen till stöd för sitt överklagande, mister överklagandeinstitutet en del av sin innebörd.

(se punkterna 24 och 25)

2.        Överklagandet får inte avse annan sak än den som varit föremål för talan vid tribunalen. Domstolen är endast behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder som åberopats i den lägre instansen. En part får således inte vid domstolen åberopa en ny grund som denne inte har åberopat vid tribunalen, eftersom detta skulle innebära att vederbörande vid domstolen, vilken har en begränsad behörighet i mål om överklagande, kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som tribunalen har prövat.

(se punkterna 34, 42 och 49)

3.        Det åligger respektive medlemsstat att vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna fullgör sina skyldigheter enligt unionsrätten. Enligt artiklarna 81 EG och 82 EG, jämförda med artikel 10 EG, åläggs medlemsstaterna att inte vidta eller upprätthålla åtgärder, inte ens i form av lag eller annan författning, som kan förta den ändamålsenliga verkan av konkurrensregler som är tillämpliga på företag.

Beträffande kommissionens möjligheter att väcka talan om fördragsbrott mot en medlemsstat ska det märkas att domstolen, eftersom den överklagade domen endast avser lagenligheten av ett beslut som kommissionen har fattat avseende ett klagandeföretag i enlighet med artikel 82 EG, i samband med detta överklagande ska begränsa sig till att kontrollera huruvida det av de argument som åberopats till stöd för överklagandet framgår att tribunalens prövning av beslutets lagenlighet innebar felaktig rättstillämpning. Detta gäller oberoende av huruvida kommissionen, samtidigt eller alternativt, kunde fatta beslut om överträdelse av unionsrätten avseende den ifrågavarande medlemsstaten.

Det kan visserligen inte uteslutas att de nationella regleringsmyndigheterna åsidosatt unionsrätten, och kommissionen kan visserligen väcka talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG mot medlemsstaten. Sådana möjligheter saknar emellertid relevans för överklagandet. Med avseende på det system som föreskrivs i artikel 226 EG har kommissionen ett utrymme för skönsmässig bedömning för att väcka talan om fördragsbrott, och det ankommer inte på unionens domstolar att pröva huruvida det varit lämpligt att kommissionen utövat denna möjlighet.

(se punkterna 45–47)

4.        Det är endast om företagen åläggs att agera på ett konkurrensbegränsande sätt i nationell lagstiftning, eller om denna lagstiftning ger upphov till ett rättsligt ramverk som omöjliggör ett konkurrensmässigt beteende från företagens sida, som artiklarna 81 EG och 82 EG inte är tillämpliga. Dessa bestämmelser utgår från att i en sådan situation orsakas konkurrensbegränsningen inte av företagens självständiga beteende.

Däremot kan artiklarna 81 EG och 82 EG tillämpas om det visar sig att den nationella lagstiftningen ger utrymme för en konkurrens som kan hindras, begränsas eller snedvridas genom företagens självständiga beteende. Domstolen har endast i ringa omfattning godtagit möjligheten att utesluta ett visst konkurrensbegränsande beteende från tillämpningsområdet för artiklarna 81 EG och 82 EG på grund av att det påtvingats företagen i fråga genom befintlig nationell lagstiftning eller att denna har undanröjt alla möjligheter till konkurrens från deras sida. Om nationell lagstiftning är begränsad till att uppmuntra eller underlätta självständiga konkurrensbegränsande beteenden för företagen, omfattas dessa av tillämpningsområdet för artiklarna 81 EG och 82 EG. Ett dominerande företag åläggs en särskild skyldighet att inte, genom sitt beteende, skada en effektiv och icke snedvriden konkurrens på den gemensamma marknaden.

Den omständigheten att ett dominerande företag inom telesektorn, av åtgärder som vidtagits av en nationell regleringsmyndighet som post- och telestyrelsen, uppmuntrats att behålla en prissättning som leder till marginalpress för konkurrenter som är åtminstone lika effektiva kan inte i sig medföra att detta företag inte är ansvarigt enligt artikel 82 EG.

När företaget, trots sådana ingripanden, förfogade över ett handlingsutrymme för att ändra sina priser för tillträdestjänster för slutkunder, ska marginalpressen tillskrivas detta företag. Frågan huruvida ett beteende som består i att inte utnyttja detta handlingsutrymme varit ”oaktsamt” påverkar inte konstaterandet att företaget förfogade över ett handlingsutrymme för att besluta att följa beteendet eller inte utan kan endast beaktas i samband med fastställandet av huruvida detta beteende utgör en överträdelse samt i samband med att bötesbeloppet fastställs.

(se punkterna 80–85, 88 och 89)

5.        Frågan huruvida en dom från tribunalen är otillräckligt motiverad utgör en rättsfråga som i sig kan åberopas i ett mål om överklagande.

(se punkt 123)

6.        Beträffande frågan huruvida överträdelserna av konkurrensbestämmelserna varit uppsåtliga eller berott på oaktsamhet och därmed kan beivras genom att böter åläggs enligt artikel 15.2 första stycket i förordning nr 17, är detta villkor uppfyllt när det ifrågavarande företaget måste ha varit medvetet om att dess beteende var konkurrensbegränsande, oberoende av huruvida det var medvetet om att dess beteende innebar en överträdelse av fördragets konkurrensbestämmelser.

Detta gäller ett företag i telesektorn som dels inte kunde vara omedvetet om att det, trots post- och telestyrelsens beslut om godkännande, förfogade över ett handlingsutrymme för att fastställa priserna för tillträdestjänster för slutkunder, dels inte kunde vara omedvetet om att marginalpressen medförde allvarliga konkurrensbegränsningar, med beaktande särskilt av företagets monopolställning på marknaden för grossisttjänster för tillträde till accessnät och dess monopolliknande ställning på marknaden för tillträdestjänster för slutkunder.

(se punkterna 124 och 125)

7.        Den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 253 EG utgör en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida motiveringen är hållbar, vilken ska hänföras till frågan huruvida den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende. Den motivering som krävs enligt artikel 253 EG ska vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet och det ska klart och tydligt framgå av denna hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning.

Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i ovannämnda artikel 253 EG inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området.

(se punkterna 130 och 131)

8.        Ett dominerande företag är enligt artikel 82 a EG uttryckligen förbjudet att direkt eller indirekt tillämpa oskäliga priser och en prissättning som leder till en utestängningseffekt för nuvarande eller potentiella, lika effektiva, konkurrenter, det vill säga priser som kan dels försvåra eller rentav omöjliggöra konkurrenternas inträde på marknaden, dels försvåra eller rentav omöjliggöra för dess avtalsparter att välja mellan flera inköpskällor eller handelspartner så att det dominerande företagets ställning stärks på andra sätt än genom konkurrens medelst prestationer. Härvid kan således inte all priskonkurrens anses vara tillåten.

När ett företag i dominerande ställning inom telesektorn förfogar över ett handlingsutrymme för att eliminera eller minska marginalpressen för de konkurrenter som är lika effektiva som det dominerande företaget genom att ändra sina priser för tillträdestjänster för slutkunder, kan denna marginalpress i sig utgöra missbruk i den mening som avses i artikel 82 EG, med hänsyn till att den kan leda till en utestängningseffekt för konkurrenter som är åtminstone lika effektiva som det dominerande företaget.

Artikel 82 EG syftar särskilt till att skydda konsumenterna genom att konkurrensen inte är snedvriden. Det är härvid irrelevant att det dominerande företaget måste höja sina priser för att undvika missbruk.

Marginalpressen leder till att konkurrensen på marknaden för tillträdestjänster för slutkunder, som redan är försvagad på grund av det ovannämnda företagets närvaro på den marknaden, minskar ytterligare och att detta företags dominerande ställning på samma marknad därigenom förstärks. Marginalpressen medför även skada för konsumenterna på grund av att deras valmöjligheter minskar och med dessa de långsiktiga möjligheterna till sänkning av priserna för slutkunder genom konkurrens från konkurrenter som är åtminstone lika effektiva på den ovannämnda marknaden.

Tribunalen är inte skyldig att visa att grossistpriserna för tjänster för tillträde till accessnät eller priserna för tillträdestjänster för slutkunder i sig utgör missbruk på grund av att de är alltför höga eller på grund av att de innebär underprissättning i konkurrensbegränsande syfte.

(se punkterna 172, 177 och 180–183)

9.        För att avgöra huruvida ett dominerande företags prissättning kan leda till att en konkurrent elimineras i strid med artikel 82 EG, ska det tillämpliga kriteriet grundas på det dominerande företagets egna kostnader och strategi. Ett dominerande företag kan inte tränga ut sådana konkurrenter från marknaden som kanske är lika effektiva som det dominerande företaget, men som inte kan möta den konkurrens de utsätts för på grund av att deras finansiella kapacitet är lägre.

När ett dominerande företags prissättning utgör missbruk på grund av att dess priser leder till en utestängningseffekt för dess konkurrenter, ska bedömningen av huruvida denna prissättning utgör missbruk grundas endast på detta företags priser och kostnader. Ett sådant kriterium gör det möjligt att kontrollera huruvida ett företag i dominerande ställning inom telesektorn självt hade varit kapabelt att erbjuda sina slutkundstjänster utan förlust, om detta hade varit tvunget att betala sina egna grossistpriser för tjänster för tillträde till accessnät. Detta kriterium är därmed lämpligt för att avgöra huruvida ett dominerande företags prissättning leder till en utestängningseffekt för konkurrenterna på grund av marginalpressen.

Detta tillvägagångssätt är desto mer befogat, eftersom det överensstämmer med den allmänna rättssäkerhetsprincipen. Den omständigheten att det dominerande företagets kostnader beaktas gör det nämligen möjligt för detta företag att, med beaktande av det särskilda ansvar som åligger det enligt artikel 82 EG, bedöma huruvida dess eget beteende är lagenligt. Ett dominerande företag har visserligen kännedom om sina egna men i princip inte om sina konkurrenters kostnader och priser.

Vad ovan konstaterats påverkas inte av att det dominerande företagets konkurrenter omfattas av rättsliga och faktiska villkor som är mindre betungande för att tillhandahålla teletjänster åt slutkunderna. Även om en sådan omständighet kan styrkas, kan den inte påverka det förhållandet att ett dominerande företag inte kan tillämpa en prissättning som medför att konkurrenter som är åtminstone lika lönsamma utestängs från den relevanta marknaden. Med hänsyn till det särskilda ansvar som åvilar ett sådant företag enligt artikel 82 EG, kan denna omständighet inte heller påverka det förhållandet att ett sådant företag ska ha förmåga att självt avgöra huruvida dess prissättning överensstämmer med denna bestämmelse.

(se punkterna 198–203)

10.      Även om tillträdestjänster och samtalstjänster ur slutkundernas synvinkel kan utgöra en enhet, har kommissionen rätt att pröva huruvida marginalpress föreligger med avseende endast på tillträdestjänster och med undantag av samtalstjänster, mot bakgrund av principerna om omstrukturering av priser och lika möjligheter.

Tribunalen gör sig inte skyldig till felaktig rättstillämpning om den beaktar principen om omstrukturering av priser, som har sitt ursprung i lagstiftningen om telesektorn, för att pröva huruvida kommissionen haft stöd för att tillämpa artikel 82 EG på ett dominerande företags prissättning som innebär missbruk. I lagstiftningen avseende telesektorn fastställs de bestämmelser som är tillämpliga på denna, och därigenom bidrar denna lagstiftning till att fastställa de konkurrensvillkor under vilka dominerande företag ska utöva sin verksamhet på de ifrågavarande marknaderna. Denna lagstiftning utgör därför en relevant faktor vid tillämpningen av artikel 82 EG på detta företags beteende. Detta gäller både för att fastställa de berörda marknaderna, för att bedöma huruvida missbruk förelegat och för att fastställa bötesbeloppet.

Detta konstaterande påverkas inte av den omständigheten att principen om omstrukturering av priser endast är tillämplig på det dominerande företaget men inte på dess konkurrenter. För att avgöra huruvida ett dominerande företags prissättning utgör missbruk med avseende på artikel 82 EG, har tribunalen, i enlighet med kriteriet lika effektiv konkurrent, grundat sin bedömning på det dominerande företagets situation och kostnader.

Eftersom tribunalen konstaterat att den omfördelning av priserna som avses i unionens lagstiftning för telesektorn bland annat borde komma till uttryck i en sänkning av priserna för regionala samtal och fjärrsamtal samt en höjning av priserna för den månatliga abonnemangskostnaden och för lokala samtal, kunde tribunalen lagenligt dra slutsatsen att det enligt principen om omstrukturering av priser ska göras en separat bedömning av priserna för tillträdestjänster och priserna för samtalstjänster för slutkunder, för att avgöra huruvida det dominerande företagets prissättning utgjorde missbruk.

(se punkterna 221 och 223–226)

11.      Ett system utan snedvridning av konkurrensen kan säkerställas endast om de olika ekonomiska aktörerna kan tillförsäkras lika möjligheter.

Detta innebär att ett dominerande företag inom telesektorn och dess konkurrenter, som är åtminstone lika effektiva, kan anses likställda på marknaden för tillträdestjänster för slutkunder och att detta inte är fallet om dessa konkurrenter inte utan att göra förlust kan vältra över de grossistpriser för tjänster för tillträde till accessnät som erläggs till det dominerande företaget på sina priser för tillträdestjänster för slutkunder.

Eftersom marknaden för tillträdestjänster för slutkunder utgör en avgränsad marknad och eftersom tjänster för tillträde till accessnät är oumbärliga för att konkurrenter som är åtminstone lika effektiva som det dominerande företaget ska kunna konkurrera på marknaden med ett företag som har en dominerande ställning – som i stor omfattning är följden av ett lagstadgat monopol som detta företag innehade före liberaliseringen av telesektorn – fordras för att ett system utan snedvridning av konkurrensen ska kunna upprättas, att det dominerande företaget inte genom sin prissättning på marknaden för slutkunder får utsätta åtminstone lika effektiva konkurrenter för en konkurrensnackdel som kan hindra eller begränsa deras inträde på den marknaden eller deras möjligheter att utveckla sin verksamhet på den.

Detta gäller i än högre grad eftersom konkurrenterna eventuellt tillhandahåller slutkunderna andra teletjänster genom det dominerande företagets fasta nät, vilka fordrar att grossittjänster för tillträde till accessnätet köps från det dominerande företaget, och eftersom denna konkurrensnackdel på marknaden för slutkunder med nödvändighet vältras över på marknaderna för dessa andra teletjänster. Den sistnämnda omständigheten innebär emellertid inte att intäkterna från dessa andra teletjänster ska beaktas vid bedömningen av huruvida de konkurrenter som är åtminstone lika effektiva som det dominerande företaget kan anses vara likställda under de konkurrensvillkor som råder på marknaden för tillträdestjänster för slutkunder. Dessa andra teletjänster tillhör nämligen marknader som är skilda från den sistnämnda.

Det dominerande företagets prissättning på marknaden för tillträdestjänster för slutkunder försätter åtminstone lika effektiva konkurrenter i en situation där de inte är likställda i förhållande till det dominerande företaget på samma marknad, vilket leder till marginalpress hos dessa konkurrenter vad beträffar tillträdestjänster.

(se punkterna 230, 233–236 och 240)

12.      Genom förbudet mot missbruk av dominerande ställning på marknaden, i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, avser artikel 82 EG sådant beteende hos ett företag i dominerande ställning som hindrar att den konkurrens som fortfarande föreligger på marknaden upprätthålls eller utvecklas genom att använda andra metoder än sådana som räknas till normal konkurrens om varor och tjänster på grundval av de ekonomiska aktörernas prestationer. Ett dominerande företags prissättning som leder till marginalpress för åtminstone lika effektiva konkurrenter utgör missbruk i den mening som avses i artikel 82 EG endast om det styrks att konkurrensbegränsande verkan föreligger.

Beträffande prissättning hos ett dominerande företag inom telesektorn som leder till marginalpress för konkurrenter som är åtminstone lika effektiva som det dominerande företaget, hänför sig den konkurrensbegränsande verkan som kommissionen är skyldig att visa till eventuella hinder som klagandens prissättning kunde medföra för utvecklingen av utbudet på marknaden för tillträdestjänster för slutkunder och därmed för konkurrensen på denna marknad. En sådan prissättning utgör missbruk i den mening som avses i artikel 82 EG, eftersom den genom marginalpress kan leda till en utestängningseffekt för åtminstone lika effektiva konkurrenter. Prissättningen kan försvåra eller rent av omöjliggöra konkurrenternas inträde på den relevanta marknaden och därmed stärka det dominerande företagets ställning till förfång för konsumenterna.

När ett dominerande företag verkligen använder sig av en prissättning som leder till marginalpress för konkurrenter som är åtminstone lika effektiva, i syfte att utestänga dessa från den relevanta marknaden, kan den omständigheten att det förväntade resultatet inte slutgiltigt uppnåtts inte innebära att förfarandet inte kan anses utgöra missbruk i den mening som avses i artikel 82 EG. Om konkurrenternas konkurrenssituation inte påverkas på något sätt kan sådana priser som dem som är i fråga emellertid inte anses leda till utestängning, såvida konkurrenternas inträde på den relevanta marknaden inte försvårats på grund av förfarandet.

(se punkterna 251–254)

13.      Kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller val av metod för beräkning av böter. Denna metod, som beskrivs i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65 i EKSG-fördraget, präglas av flexibilitet, vilket gör det möjligt för kommissionen att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning i enlighet med de ovannämnda bestämmelserna. Det ankommer på domstolen att ta ställning till huruvida tribunalen gjort en riktig bedömning av hur kommissionen utnyttjade sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

Bedömningen av hur allvarliga överträdelser mot unionens konkurrensrätt är ska göras med hänsyn till ett stort antal omständigheter, såsom de särskilda omständigheterna i målet, det sammanhang i vilket målet ingår och böternas avskräckande verkan. Härvid har emellertid inte fastställts någon tvingande eller uttömmande förteckning över de kriterier som måste tas i beaktande. Bland de faktorer som kan påverka bedömningen av hur allvarliga överträdelserna har varit återfinns det ifrågavarande företagets beteende och roll vid genomförandet av det ifrågavarande förfarandet, den vinst företaget kunnat göra genom detta förfarande, dess storlek och värdet på de ifrågavarande varorna samt den risk som överträdelser av detta slag innebär för genomförandet av unionens mål.

(se punkterna 271–274)

14.      Den omständigheten att kommissionen tidigare har tillämpat en viss bötesnivå för vissa typer av överträdelser hindrar inte att den höjer denna nivå inom de gränser som föreskrivs i förordning nr 17, om detta är nödvändigt för att säkerställa genomförandet av unionens konkurrenspolitik. En effektiv tillämpning av gemenskapens konkurrensregler kräver nämligen att kommissionen vid varje tillfälle kan anpassa bötesnivån efter vad denna politik kräver.

(se punkt 294)