Förenade målen T‑267/08 och T‑279/08

Région Nord-Pas-de-Calais och Communauté d’agglomération du Douaisis

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Tillverkning av järnvägsmateriel – Återbetalningspliktiga förskottsutbetalningar – Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden och enligt vilket stödet ska återbetalas – Ändring av yrkandena – Rätt till försvar – Motiveringsskyldighet – Statliga medel – Statens ansvar – Kriteriet privat investerare – Företag i svårigheter”

Sammanfattning av domen

1.      Förfarande – Beslut som ersätter det angripna beslutet fattat under rättegången – Ny omständighet – Utsträckning av ursprungliga yrkanden och grunder

2.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Kommissionsbeslut i fråga om statligt stöd

(Artikel 296 FEUF; kommissionens tillkännagivande 97/C 273/03)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldighet att anmoda berörda parter, och därmed organ under statlig nivå som beviljar stöd, att yttra sig – Gränser

(Artikel 108.2 FEUF)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Beslut att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Artikel 108.2 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 6)

5.      Institutionernas rättsakter – Återkallande – Rättsstridiga rättsakter – Bristande motivering av det beslut genom vilket ett stöd förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden – Antagande av ett nytt beslut – Skyldighet att återuppta det formella granskningsförfarandet – Föreligger inte

6.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Stöd som härrör från statliga medel – Finansiering med medel som står under offentlig kontroll – Omfattas

(Artikel 107.1 FEUF))

7.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Förmån som beviljas mottagarna – Räntebärande återbetalningspliktigt penninglån – Bedömning med hänsyn till den beviljade räntesatsen

(Artikel 107.1 FEUF)

8.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenliga med den gemensamma marknaden – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Möjlighet att anta riktlinjer

(Artikel 107.3 FEUF; kommissionens meddelande 2004/C 244/02)

9.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenliga med den gemensamma marknaden – Stöd för omstrukturering av ett företag i svårigheter – Identifiering av företag i svårigheter

(Artikel 107.3 FEUF; kommissionens riktlinjer 2004/C 244/02, punkt 11)

10.    Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Kvalificering av ett företag såsom företag i svårigheter i syfte att beviljas undantag från stödförbudet

11.    Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med utgångspunkt från kriteriet en privat investerare

(Artikel 107.1 FEUF)

12.    Institutionernas rättsakter – Återkallande – Rättsstridiga rättsakter – Kommissionsbeslut i fråga om statligt stöd – Antagande av ett nytt beslut med tillägg av nya omständigheter som syftar till att besvara de berörda parternas kritik – Åsidosättande av rätten till försvar – Föreligger inte

1.      När ett beslut under förfarandets gång ersätts med ett annat beslut med samma föremål ska detta sistnämnda betraktas som en ny omständighet som ger sökanden möjlighet att anpassa sina yrkanden och grunder. Det skulle nämligen strida mot god rättskipning och processekonomiska krav att tvinga sökanden att väcka en ny talan. Det skulle dessutom vara oskäligt om institutionen i fråga, för att undslippa den kritik mot ett beslut som framförts i en ansökan som getts in till unionsdomstolen, skulle kunna ändra beslutet eller byta ut det mot ett annat och under förfarandet åberopa denna ändring eller detta byte för att frånta motparten möjligheten att utvidga sina ursprungliga yrkanden och grunder till att avse det senare beslutet, eller att anföra ytterligare yrkanden och grunder gentemot detta.

(se punkt 23)

2.      Ett beslut genom vilket kommissionen förklarar att ett statligt stöd till ett företag i svårigheter är oförenligt med den gemensamma marknaden uppfyller kraven i artikel 296 FEUF när det gäller den beräkningsmetod för fastställandet av stödets storlek som valts av kommissionen, eftersom det inte inskränker sig till enbart en hänvisning till ett meddelande från kommissionen om referensräntor och det ursprungliga beslutet utan innehåller en detaljerad beskrivning av den valda beräkningsmetoden och en grundlig analys av företagets ekonomiska situation och avsaknaden av säkerheter, samt när det gäller motiveringen av tillägget till den tillämpliga referensräntan, en analys av praxis på finansmarknaderna, med stöd av en empirisk undersökning avseende påvisbara premier på marknaden för olika kategorier av risker i förhållande till företag eller transaktioner.

(se punkterna 50, 52, 53)

3.      Beträffande det administrativa förfarandet i fråga om statligt stöd som inleds enligt artikel 108.2 FEUF följer det av rättspraxis att berörda parter, bland vilka ingår organ under statlig nivå som beviljar stöd, huvudsakligen tillskrivs rollen som informationskälla för kommissionen. Härav följer att övriga berörda, som inte alls har någon rätt att göra gällande den rätt till försvar som tillkommer dem mot vilka ett förfarande inleds, enbart har rätt att delta i förfarandet i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Berörda parter kan följaktligen inte åberopa att principen om god förvaltningssed har åsidosatts på den grunden att kommissionen inte begärt att de personligen ska yttra sig i granskningsförfarandet avseende stödet. Kommissionen har heller inte någon skyldighet att till de berörda parterna översända synpunkter eller uppgifter som den erhållit från regeringen i den berörda medlemsstaten.

(se punkterna 71, 74, 75 och 88)

4.      Enligt artikel 6 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG‑fördraget kan kommissionen vidare, när den beslutar att inleda det formella granskningsförfarandet, begränsa beslutet till att endast sammanfatta relevanta sak- och rättsfrågor samt inbegripa en preliminär bedömning beträffande den statliga åtgärdens karaktär av stöd och ange tvivlen beträffande åtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden.

Beslutet att inleda förfarandet ska således göra det möjligt för berörda parter att delta på ett verksamt sätt i det formella granskningsförfarandet, under vilket de ska ha möjlighet att lägga fram sina synpunkter. Det är i detta avseende tillräckligt att berörda parter får kännedom om kommissionens skäl att preliminärt bedöma den ifrågavarande åtgärden som nytt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

(se punkterna 80 och 81)

5.      Om det ursprungliga beslutet återkallas kan det förfarande som syftar till att ersätta en rättsstridig rättsakt återupptas i precis det skede där rättsstridigheten inträffade, utan att kommissionen är skyldig att börja om förfarandet i ett tidigare skede än precis från detta skede.

När det gäller ett beslut genom vilket kommissionen förklarar ett statligt stöd oförenligt med den gemensamma marknaden och föreskriver att det ska återkrävas, hänför sig den otillräckliga motivering som ledde till ett återkallande av det ursprungliga beslutet inte till inledandet av förfarandet, om detta inte är behäftat med någon rättsstridighet. Om det formella granskningsförfarandet som föregick antagandet av det återkallade beslutet har bedrivits på ett rättsenligt sätt, finns det inte någon skyldighet att återuppta förfarandet i skedet före antagandet av det nya beslutet.

Tillägg av ytterligare omständigheter i det nya beslutet kan inte påverka detta konstaterande för det fall sådana tillägg syftar till att på ett mer detaljerat sätt besvara de argument som anförts mot det ursprungliga beslutet.

(se punkterna 83–85)

6.      Inom ramen för artikel 107.1 FEUF kan den eventuella finansieringen av de aktuella åtgärderna med medel som inte utgör skattemedel eller skatteliknande medel inte heller leda till att åtgärderna undgår att kvalificeras som statligt stöd. Det avgörande kriteriet när det gäller statliga medel är om medlen kontrolleras av staten, och artikel 107.1 FEUF omfattar alla penningmedel, oberoende av om de härrör från obligatoriska skatter och avgifter eller inte, som den offentliga sektorn faktiskt kan använda för att stödja företag.

(se punkt 111)

7.      När det gäller ett återbetalningspliktigt penninglån som löper med ränta, förtar den ränta som ett företag kan vara skyldigt att betala som ersättning för ett lån inte helt och hållet verkan av den fördel som nämnda företag har beviljats. Det är fråga om en belastning för det regionala organ som beviljat lånet, om detta organ hade kunnat erhålla en bättre avkastning om det hade lånat ut beloppet till normala marknadsvillkor eller om det hade placerat eller investerat beloppet på annat sätt. I ett sådant fall består stödet av skillnaden mellan den ränta som skulle ha betalats om en räntesats motsvarande normala marknadsvillkor hade tillämpats och den räntesats som faktiskt betalas.

(se punkt 112)

8.      Kommissionen har vid tillämpningen av artikel 107.3 FEUF en långtgående befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar. Likväl kan den fastställa vägledande regler för hur den ska utöva sin befogenhet, genom att anta rättsakter såsom gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, i den mån dessa regler inte avviker från fördragets bestämmelser. När kommissionen har antagit en sådan rättsakt är den bunden av den. Det ankommer således på tribunalen att bedöma om kommissionen har uppfyllt de krav som den har ålagt sig själv.

Eftersom kommissionens långtgående befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar, i förekommande fall förtydligad genom sådana vägledande regler som kommissionen har fastställt, inbegriper komplicerade ekonomiska och sociala bedömningar som ska göras i ett gemenskapssammanhang, är domstolsprövningen av ett sådant beslut begränsad. Den ska endast avse en kontroll av att reglerna för förfarandet och för motiveringen har följts, att de faktiska omständigheterna är riktiga, att bedömningen inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk.

(se punkterna 129–132)

9.      Enligt punkt 11 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter ”kan ett företag … anses befinna sig i svårigheter, i synnerhet om de vanliga tecknen på att ett företag befinner sig i svårigheter föreligger, såsom ökande förluster, sjunkande omsättning …”. Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den ansåg att ett företag som har ett negativt eget kapital och ett negativt nettoresultat kan presumeras vara ett företag i svårigheter.

Kommissionen ska inte beakta omständigheter som inträffat efter beviljandet av de aktuella stöden. Kommissionen ska beakta den situation som föreligger när beslutet antas. För det fall kommissionen skulle beakta senare inträffade omständigheter, skulle den nämligen gynna de medlemsstater som inte fullgör sin skyldighet att på projektstadiet anmäla de stöd som de avser att bevilja. Vidare kan en förbättring av det mottagande företagets situation, under det år då de omtvistade åtgärderna beviljades, inte inverka på bedömningen av företagets situation vid tidpunkten för beviljandet av åtgärden, i synnerhet eftersom det inte kan uteslutas att förekomsten av nämnda åtgärder kunde ha haft en inverkan på denna utveckling.

(se punkterna 135, 141, 143, 144 och 146)

10.    Eftersom unionsrättsliga begrepp i unionens rättsordning i princip inte ska definieras med utgångspunkt i en eller flera nationella rättsordningar, om inte annat uttryckligen anges eller om det i relevanta riktlinjer finns en hänvisning till nationella rättsordningar, saknas det således anledning att beakta rättspraxis i en medlemsstat vid tillämpning av unionens regler angående statligt stöd eller för att bedöma rättsenligheten av kommissionens kvalificering av ett företag såsom ett företag i svårigheter.

(se punkt 150)

11.    För att det ska vara möjligt att bedöma om en statlig åtgärd utgör ett stöd, måste det avgöras om det mottagande företaget får ekonomiska fördelar som det inte skulle ha erhållit enligt normala marknadsvillkor. För detta ändamål är det relevant att tillämpa det kriterium som bygger på det mottagande företagets möjligheter att erhålla de ifrågavarande beloppen till liknande villkor på kapitalmarknaden.

(se punkterna 158 och 159)

12.    Unionens institutioner har rätt att återkalla beslut, genom vilket mottagaren beviljas en förmån, på grund av att det är rättsstridigt, dock med reservation för skyddet för berättigade förväntningar och principen om rättssäkerhet, och på villkor att det sker inom en skälig tidsfrist. Denna rätt att återkalla ett rättsstridigt beslut ska i ännu högre grad tillerkännas unionens institutioner när det är fråga om en rättsstridig rättsakt som inte medför några rättigheter. I ett sådant fall är överväganden om skydd för berättigade förväntningar och för rättigheter som företaget till vilket beslutet är riktat har förvärvat genom detta inte till hinder för att återkalla beslutet.

När det gäller tillförandet av nya omständigheter i det nya beslutet, vilket från kommissionens sida syftar till att på ett mer detaljerat sätt än i det ursprungliga beslutet besvara de argument som framförts av sökandena under domstolsförfarandet, utgör ett sådant beaktande av argument som har framförts av sökandena själva, inte ett åsidosättande av rätten till försvar under domstolsförfarandet.

(se punkterna 189, 190 och 192)