Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Warszawie (Polen) den 14 juni 2021 – Hewlett Packard Development Company LP mot Senetic Spółka Akcyjna
(Mål C-367/21)
Rättegångsspråk: polska
Hänskjutande domstol
Sąd Okręgowy w Warszawie
Parter i det nationella målet
Kärande: Hewlett Packard Development Company LP
Svarande: Senetic Spółka Akcyjna
Tolkningsfrågor
I. Ska artikel 36.2 FEUF, jämförd med artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken1 och artikel 19.1 andra meningen i fördraget om Europeiska unionen, tolkas så, att de utgör hinder för praxis i medlemsstaternas nationella domstolar som innebär att dessa domstolar
vid prövningen av en begäran från innehavaren av ett EU-varumärke om att förbjuda import och export av och reklam för varor som omfattas av EU-varumärket eller om att förbjuda handeln med sådana varor,
vid prövningen, i ett förfarande avseende skyddsåtgärder, av ett yrkande om beslag av de varor som omfattas av EU-varumärket,
hänvisar i besluten till ”föremål som inte har förts ut på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av varumärkesinnehavaren eller med dennes samtycke” - varefter fastställandet av vilka föremål försedda med det EU-varumärket som avses med de förelägganden och förbud som meddelas (det vill säga fastställande av de föremål som inte har förts ut på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av varumärkesinnehavaren eller med dennes samtycke) lämnas, på grund av den allmänna utformningen av beslutet, till den verkställande myndigheten, vilken vid fastställandet grundar sig på uttalanden från varumärkesinnehavaren eller på verktyg som tillhandahållits av varumärkesinnehavaren (inklusive it-verktyg och databaser), och det därvid är uteslutet eller föreligger begränsningar för möjligheten att ifrågasätta den verkställande myndighetens slutsatser inför en domstol i ett förfarande på grund av arten av de rättsmedel som står till förfogande i ett förfarande avseende verkställighet?
II. Ska artiklarna 34, 35 och 36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tolkas så, att de hindrar innehavaren av ett gemenskapsvarumärke (nu EU-varumärke) från att åberopa det skydd som föreskrivs i artiklarna 9 och 102 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (nu artiklarna 9 och 130 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken), när
innehavaren av gemenskapsregistreringen (EU-varumärke) distribuerar, inom och utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, de varor som avses med detta varumärke genom auktoriserade återförsäljare som kan sälja vidare varor med varumärket till andra än slutkonsumenter som uteslutande ingår i det officiella distributionsnätet, och de auktoriserade återförsäljarna är skyldiga att köpa varorna enbart från andra auktoriserade återförsäljare eller av varumärkesinnehavaren,
de varor som omfattas av varumärket inte har kännetecken eller andra egenskaper som gör det möjligt att fastställa var de förs ut på marknaden av varumärkesinnehavaren eller med dennes samtycke,
svaranden har förvärvat varor som är försedda med varumärket inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
svaranden har av säljarna av varorna försedda med varumärket erhållit förklaringar innebärande att varorna enligt lag får saluföras inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
innehavaren av registreringen av EU-varumärket tillhandahåller inte något it-verktyg (eller annat redskap) och använder inte något system för märkning som gör det möjligt för den potentielle förvärvaren av den vara som försetts med varumärket att själv kontrollera huruvida saluföringen av varan inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet före förvärvet av varan var lagenlig, och vägrar att göra en sådan kontroll på köparens begäran?
____________
1 EUT L 154, 2017, s. 1.