DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(tredje avdelningen)
den 8 juli 2015
Mål F‑34/14
DP
mot
Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer)
”Personalmål – Personal vid Acer – Kontraktsanställd – Beslut om inte förnya ett kontrakt – Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till prövning – Invändning om rättsstridighet avseende artikel 6.2 i de allmänna genomförandebestämmelserna för anställning av kontraktsanställda vid Acer mot bakgrund av artikel 85.1 i anställningsvillkoren för övriga anställda – Skadeståndstalan – Uppsägningstid – Ideell skada – Skadestånd”
Saken: Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF varigenom DP har yrkat dels att det beslut som direktören för Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer eller nedan kallad byrån) fattade den 20 december 2013 om att inte förnya hennes kontrakt ska ogiltigförklaras, dels att Acer ska förpliktas att betala henne ett belopp om 10 000 euro som ersättning för den ideella skada hon har lidit.
Avgörande: Det beslut som direktören för Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter fattade den 20 december 2013 om att inte förnya DP:s kontrakt ogiltigförklaras. Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter ska betala DP ett belopp om 7 000 euro. Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter ska bära sina rättegångskostnader och ersätta DP:s rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Begrepp – Kvalificering som det ankommer på domstolen att göra
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)
2. Tjänstemän – Anställningsvillkoren för övriga anställda – Kontraktsanställd för övriga uppgifter – Anställningens längd – Institutionens utrymme för skönsmässig bedömning – Begränsning genom ett internt beslut med allmän räckvidd – Tillåtlighet – Gränser
(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 85.1)
3. Tjänstemän – Tjänsteföreskrifter – Allmänna genomförandebestämmelser – Institutionernas behörighet – Gränser
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 110)
1. Rätten är ensam behörig att rättsligt kvalificera en skrivelse eller ett yttrande oavsett parternas inställning. En skrivelse utgör ett klagomål, i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, om en tjänsteman, utan att uttryckligen begära att beslutet i fråga ska återkallas, däri klart ger uttryck för sin avsikt att angripa det beslut som går honom eller henne emot. I det avseendet har rättsaktens innehåll företräde framför formen.
(se punkterna 28 och 29)
Hänvisning till
Domstolen: dom Politi/Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen, C‑154/99 P, EU:C:2000:354, punkt 16
Personaldomstolen: dom Mendes/kommissionen, F‑125/11, EU:F:2013:35, punkt 34 och där angiven rättspraxis
2. Visserligen föreskrivs det i artikel 85.1 i anställningsvillkoren för övriga anställda en möjlighet till en andra kontraktsförnyelse, men detta utgör inte en rättighet som för den berörda personen och inte heller en garanti för en viss kontinuitet i anställningsförhållandet, utan en möjlighet som det ankommer på anställningsmyndigheten att bedöma. Institutionerna har nämligen ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning när de organiserar sin verksamhet med hänsyn till de uppgifter som de har anförtrotts och när de, i syfte att utföra dessa uppgifter, tjänsteplacerar sin personal, dock på villkor att denna tjänsteplacering sker i tjänstens intresse.
Enligt artikel 6.2 i beslutet av styrelsen för Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter om antagande av allmänna genomförandebestämmelser om förfarandet vid rekrytering och anställning av kontraktsanställda vid den byrån är emellertid möjligheten att bevilja en andra förnyelse av ett kontrakt så att det gäller tills vidare beroende av det absoluta villkoret att den sammanlagda varaktigheten av det ursprungliga kontraktet och den första förnyelsen uppgår till minst fem år. Om detta villkor inte är uppfyllt är varje möjlighet till förnyelse genom ansökan och till och med på byråns eget initiativ definitivt utesluten.
När en institution eller byrå har befogenhet att anta allmänna genomförandebestämmelser som syftar till att komplettera eller genomföra hierarkiskt överordnade eller tvingande bestämmelser i tjänsteföreskrifterna eller i anställningsvillkoren, kan den behöriga myndigheten inte contra legem anta bestämmelser vars tillämpning skulle strida mot syftet med bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna eller skulle beröva dem deras ändamålsenliga verkan, och inte heller underlåta att iaktta allmänna rättsprinciper, såsom principen om god förvaltningssed, principen om likabehandling och principen om skydd för berättigade förväntningar.
Artikel 6.2 i nämnda beslut begränsar således räckvidden av artikel 85.1 i anställningsvillkoren för övriga anställda, i den del det har införts ett ytterligare villkor för förnyelse av kontrakt som kontraktsanställd i den mening som avses i artikel 3a i anställningsvillkoren som inte föreskrivs i anställningsvillkoren och som hindrar administrationens utövande av dess behörighet att göra skönsmässiga bedömningar, utan att denna begränsning objektivt kan motiveras av tjänstens intresse. Ett internt beslut med allmän räckvidd som antas av en byrå eller ett annat organ, såsom de allmänna genomförandebestämmelserna, kan emellertid inte lagligen begränsa räckvidden av en uttrycklig bestämmelse i tjänsteföreskrifterna eller i anställningsvillkoren, om inte byrån eller organet uttryckligen har tilldelats befogenhet att anta ett sådant beslut,
(se punkterna 51–53 och 56)
Hänvisning till
Tribunalen: dom kommissionen/Petrilli, T‑143/09 P, EU:T:2010:531, punkterna 31 och 34–36 och där angiven rättspraxis, och dom kommissionen/Macchia, T‑368/12 P, EU:T:2014:266, punkterna 49 och 60
3. I de allmänna genomförandebestämmelser som antas med stöd av artikel 110 första stycket i tjänsteföreskrifterna får kriterier fastställas för att vägleda administrationen i utövandet av dess skönsmässiga befogenheter eller för att precisera innebörden av bestämmelser i tjänsteföreskrifterna som inte är tillräckligt klara. Genom sådana bestämmelser kan man emellertid inte lagligen, genom precisering av en tydlig bestämmelse i tjänsteföreskrifterna, inskränka tjänsteföreskrifternas eller anställningsvillkorens tillämpningsområde, inte heller kan i dem fastställas regler som innebär undantag från hierarkiskt överordnade bestämmelser, såsom bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och i anställningsvillkoren eller allmänna rättsprinciper.
(se punkt 54)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: dom Brems/rådet, T‑75/89, EU:T:1990:88, punkt 29 och där angiven rättspraxis, och Ianniello/kommissionen, T‑308/04, EU:T:2007:347, punkt 38 och där angiven rättspraxis