Talan väckt den 24 april 2009 - Gem-Year och Jinn-Well Auto-Parts (Zheijang) mot rådet
(Mål T-172/09)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Gem-Year Industry Co. Ltd och Jinn-Well Auto-Parts (Zheijang) Co. Ltd (ombud: advokaterna K. Adamantopoulos och Y. Melin)
Svarande: Europeiska unionens råd
Sökandenas yrkanden
Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 91/2009 av den 26 januari 2009 om införandet av en slutgiltig antidumpningstull beträffande import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i folkrepubliken Kina, på grund av att
rådet har gjort en uppenbar oriktig bedömning av omständigheterna när den fann att de klagande gemenskapsproducenterna hade talerätt i strid med artikel 5.1 och 5.4 i grundförordningen,
förordningen strider mot artiklarna 1.1, 1.2, 1.4, 2.8, 5.2 och 5.10 i grundförordningen eftersom antidumpningstullar införs avseende flera olika sorts produkter,
rådet åsidosatte artikel 3.3 och 3.4 i grundförordningen när den utifrån en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna i ärendet fann att gemenskapsindustrin hade lidit väsentlig skada,
rådet utan fog har avslagit kinesiska exporterande tillverkares ansökan om marknadsekonomisk status, vilket strider mot artikel 2.7 c, andra delen av första strecksatsen, i grundförordningen,
förordningen strider mot artikel 2.7 c så som denna tolkas enligt WTO-avtalet och punkt 15 i Kinas anslutningsavtal till WTO, eftersom rådet avslagit ansökan från tillverkare i fästdonssektorn utifrån den situation som föreligger i en annan industrisektor,
rådets beslut bygger på otillräcklig information vilket är ett åsidosättande av plikten att noggrant och opartiskt pröva alla omständigheter som är relevanta i varje enskilt fall, vilken i administrativa förfaranden garanteras enligt gemenskapernas rättsordning, och
förordningen strider mot artiklarna 1.1, 1.2, 2, 3.1, 5, 6, 8, 10.1, 11 och 15 i antisubventionsgrundförordningen eftersom avslag på ansökan om marknadsekonomisk status använts som ett sätt att utjämna subventioner, samt
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökanden yrkar ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 91/2009 av den 26 januari 2009 om införandet av en slutgiltig antidumpningstull beträffande import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina
1 med hänvisning till följande grunder:
Sökanden gör gällande att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna i ärendet när den fann att klagandena hade talerätt enligt artikel 5.1 och 5.4 i grundförordningen
2, eftersom rådet borde ha beaktat felmarginalen i den statistik den använde för att beräkna den samlade gemenskapsproduktionen och korrigerat detta värde utifrån denna felmarginal. Vidare anför sökandena att den omtvistade förordningen strider mot artiklarna 1.1, 1.2, 1.4, 2.8, 5.2 och 5.10 i grundförordningen eftersom antidumpningstullar införs avseende flera olika sorts produkter, trots att en antidumpningsutredning bara kan gälla en enda produkt. Sökandena gör vidare gällande att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna i ärendet och åsidosatt artikel 3.3 och 3.4 i grundförordningen när den i skäl 161 i den omtvistade förordningen fann att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada, eftersom denna slutsats endast bygger på en negativ indikator för skada, på en motstridig bedömning, och på ett flertal teoretiska uppskattningar.
Sökandena gör vidare gällande att den omtvistade förordningen strider mot artikel 2.7 c, andra delen av första strecksatsen, eftersom de kinesiska exporterande tillverkarnas ansökan om marknadsekonomisk status avslogs med motiveringen att deras kostnad för de främsta insatsvarorna inte återspeglade ett internationellt icke snedvridet marknadspris, trots att det i denna bestämmelse endast krävs att företag som ansöker om marknadsekonomisk status ska visa att de köper sina insatsvaror till marknadspris.
Vidare hävdar sökandena att den omtvistade förordningen strider mot artikel 2.7 c som denna tolkas enligt WTO-avtalet och punkt 15 i Kinas anslutningsavtal till WTO, eftersom rådet avslagit ansökan från tillverkare i fästdonssektorn utifrån situationen som föreligger i en annan industrisektor. Dessutom anför sökandena att den omtvistade förordningen bygger på otillräcklig information vilket är ett åsidosättande av plikten att noggrant och opartiskt pröva alla omständigheter som är relevanta i varje enskilt fall, vilken garanteras enligt gemenskapsrätten i administrativa förfaranden.
Slutligen hävdar sökanden att den omtvistade förordningen strider mot artiklarna 1.1, 1.2, 2, 3.1, 5, 6, 8, 10.1, 11 och 15 i antisubventionsgrundförordningen
3 eftersom rådet inte prövat huruvida sådana subventioner som fastställts i antidumpingundersökningen utgjorde subventioner enligt dessa artiklar. Det vill säga att ett finansiellt bidrag hade lämnats, att subventionen var selektiv, att en förmån beviljades genom subventionen, och att subventionen vållat gemenskapsindustrin skada. På samma sätt har kommissionen enligt sökandena aldrig prövat skadan i enlighet med artikel 8 i antisubventionsgrundförordningen, eller beräknat förmånen för mottagaren i enlighet med artiklarna 5 och 6 i nämnda förordning. Sökandena anför vidare att kommissionen inte följt förfarandet i artiklarna 10.1 och 11, och ej heller fastställt att det föreligger utjämningsbara sanktioner och en därav följande skada, vilket krävs enligt artikel 15 i antisubventionsgrundförordningen, när den använde avslaget på ansökan om marknadsekonomisk status för att utjämna sanktioner.