Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 11 mars 2021 – GM mot Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság m.fl.
(Mål C-159/21)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Fővárosi Törvényszék
Parter i det nationella målet
Klagande: GM
Motparter: Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság, Alkotmányvédelmi Hivatal och Terrorelhárítási Központ
Tolkningsfrågor
1. Ska artiklarna 11.2, 12.1 d och 12.2, 23.1 b samt 45.1 och 45.3–45.5 i direktivet om asylförfaranden1 – jämförda med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – tolkas så, att en myndighet i en medlemsstat som har antagit ett beslut om internationellt skydd varigenom flyktingstatus eller status som skyddsbehövande utlänning nekas eller återkallas, på grund av skäl som avser nationell säkerhet, och den särskilda myndighet som har fastställt den konfidentiella karaktären, för det fall det undantag som anges i artikel 23.1 i detta direktiv avseende den nationella säkerheten föreligger, är skyldig att säkerställa att sökanden, den flykting eller utlänning som åtnjuter det subsidiära skyddet, eller dess företrädare, på alla sätt garanteras rätten att få tillgång till åtminstone den väsentliga information eller de konfidentiella eller sekretessbelagda uppgifter som ligger bakom det beslut som grundar sig på nämnda skäl och kan använda denna information och dessa uppgifter i förfarandet avseende beslutet, för det fall den ansvariga myndigheten gör gällande att en sådan överföring av information skulle strida mot skälet avseende nationell säkerhet?
2. För det fall svaret är jakande, vad ska exakt avses med ”väsentliga” konfidentiella grunder på vilka ett sådant beslut vilar, med tillämpning av artikel 23.1 b i direktivet om asylförfaranden, jämförd med artiklarna 41 och 47 i stadgan?
3. Ska artikel 14.4 a och artikel 17.1 d i skyddsdirektivet2 , samt artikel 45.1 a och 45.3–45.4 i direktivet om asylförfaranden och skäl 49 i detta tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka ett återkallande eller beslut att inte bevilja flyktingstatus eller status som skyddsbehövande utlänning får ske genom ett beslut som inte är underbyggt och som grundar sig på en automatisk hänvisning till den specialiserade myndighetens bindande och obligatoriska yttrande, vilket också saknar motivering, samt begränsar sig till att fastställa att det föreligger en fara för den nationella säkerheten?
4. Ska skälen 20 och 34 samt artiklarna 4, 10.2 och 10.3 d i direktivet om asylförfaranden samt artiklarna 14.4 a och 17.1 d i skyddsdirektivet tolkas så, att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilket nämnda specialiserade myndigheter ska pröva skälet till beslutet att inte bevilja flyktingstatus eller status som skyddsbehövande utlänning och anta ett beslut i saken genom ett förfarande som inte uppfyller kravet i de materiella och processuella bestämmelserna i direktivet om asylförfaranden och skyddsdirektivet?
5. Ska artikel 17.1 b i direktivet om asylförfaranden tolkas så, att den utgör hinder för att ett beslut att inte bevilja flyktingstatus eller status som skyddsbehövande utlänning grundas på en omständighet eller ett brott som var känt före antagandet av den slutgiltiga domen eller det slutgiltiga beslutet om erkännande av flyktingstatus men som inte motiverade ett beslut att inte bevilja flyktingstatus eller status som skyddsbehövande utlänning?
____________
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).
2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).