TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)

16 juni 2011(*)

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Belgiska marknaden för internationella flyttjänster – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Fastställande av priser – Uppdelning av marknaden – Manipulering av anbudsinfordran – En enda, fortlöpande överträdelse – Ansvar för överträdelsen – Böter – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter”

I de förenade målen T‑204/08 och T‑212/08,

Team Relocations NV, Zaventem (Belgien), företrätt av advokaterna H. Gilliams och J. Bocken,

sökande i mål T‑204/08,

Amertranseuro International Holdings Ltd,

Trans Euro Ltd,

Team Relocations Ltd,

London (Förenade kungariket), företrädda av advokaten L. Gyselen,

sökande i mål T‑212/08,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av A. Bouquet, A. Antoniadis och N. von Lingen, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 926 slutlig av den 11 mars 2008, om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och enligt artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38.543 – Internationella flyttjänster) och, i andra hand, om ogiltigförklaring eller nedsättning av de böter sökandena ålagts,

meddelar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

sammansatt av tillförordnade ordföranden S. Papasavvas, samt domarna N. Wahl och A. Dittrich (referent),

justitiesekreterare: handläggaren N. Rosner,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 28 april 2010,

följande

Dom

 Bakgrund

1.     Föremålet för talan

1        Enligt kommissionens beslut K(2008) 926 slutlig av den 11 mars 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38.543 – Internationella flyttjänster) (nedan kallat det angripna beslutet), som offentliggjordes i sammandrag i Europeiska unionens officiella tidning den 11 augusti 2009 (EUT C 188, s.16), har Team Relocations NV deltagit i en kartell på den belgiska marknaden för internationella flyttjänster, genom vilken priser fastställts direkt och indirekt, marknaden delats upp och förfarandet för anbudsinfordran manipulerats. Enligt Europeiska gemenskapernas kommission var kartellen verksam under nästan 19 år (oktober 1984–september 2003). Kartelldeltagarna hade fastställt priser, lämnat falska kostnadsförslag (nedan kallade skenanbud) och genom ett system med ekonomiska kompensationer (nedan kallade provisioner) lämnat varandra ersättning för de anbud som inte antagits.

2.     Sökandena

2        Team Relocations bildades under namnet Transeuro Worldwide Movers NV (Belgium) den 7 maj 1993. Firman ändrades den 5 september 2002. Sedan januari 1994 ägs Team Relocations till 100 procent av moderbolaget Team Relocations Ltd, ett bolag som är verksamt inom flyttbranschen och som är helägt av bolaget Trans Euro Ltd. Sedan den 8 september 2000 ägs 100 procent av aktierna i Trans Euro av Amertranseuro International Holdings Ltd (nedan kallat Amertranseuro).

3        Under det räkenskapsår som avslutades den 30 september 2006 var Amertranseuros konsoliderade globala omsättning 44 352 733 euro.

3.     Det administrativa förfarandet

4        Enligt det angripna beslutet inledde kommissionen förfarandet på eget initiativ på grund av att den hade tillgång till uppgifter som tydde på att vissa belgiska bolag som var verksamma på marknaden för internationella flyttjänster deltog i avtal som skulle kunna omfattas av förbudet i artikel 81 EG.

5        Med stöd av artikel 14.3 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av artiklarna [81 EG] och [82 EG] (EGT 1962, 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8), genomförde kommissionen i september 2003 undersökningar hos Allied Arthur Pierre NV, Interdean NV, Transworld International NV och Ziegler SA. Efter dessa undersökningar inkom Allied Arthur Pierre med en ansökan om immunitet eller en nedsättning av böterna i enlighet med kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, 2002, s. 3) (nedan kallat 2002 års meddelande om samarbete). Allied Arthur Pierre medgav att bolaget deltagit i avtal om provisioner och skenanbud, angav vilka konkurrenter som var inblandade – bland annat en konkurrent som dittills varit okänd för kommissionens tjänstemän – och överlämnade handlingar som stödde bolagets muntliga uppgifter.

6        Med stöd av artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1), skickade kommissionen ett flertal skriftliga förfrågningar till de företag som var inblandade i de konkurrensbegränsande avtalen, till deras konkurrenter samt till en branschorganisation. Den 18 oktober 2006 antogs meddelandet om invändningar och skickades till ett flertal bolag. Samtliga mottagare yttrade sig över detta meddelande. Bolagens ombud – med undantag för ombuden för Amertranseuro, Stichting Administratiekantoor Portielje, Team Relocations Ltd och Trans Euro – åberopade bolagens rätt att få tillgång till kommissionens handlingar i ärendet, något som endast kunde ske i kommissionens lokaler. Bolagen medgavs sådan tillgång mellan den 6 och den 29 november 2006. Det muntliga hörandet ägde rum den 22 mars 2007.

7        Kommissionen antog det angripna beslutet den 11 mars 2008.

4.     Det angripna beslutet

8        Kommissionen angav att de vilka beslutet var riktat till, däribland sökandena, Team Relocations, Amertranseuro, Trans Euro och Team Relocations Ltd, hade deltagit i en kartell på den belgiska marknaden för internationella flyttjänster, eller hölls ansvariga för detta. Deltagarna i kartellen hade fastställt priser, fördelat kunder mellan sig och inbördes manipulerat inlämnandet av anbud åtminstone under perioden 1984–2003. De hade därmed begått en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 81 EG.

9        Enligt kommissionen omfattade de aktuella tjänsterna både flytt av bohag tillhörande fysiska personer – privatpersoner eller anställda vid ett företag eller en offentlig institution – såväl som bohag och materiel tillhörande företag eller offentliga institutioner. Kännetecknande för dessa flyttjänster var att Belgien var antingen avgångs- eller bestämmelselandet för flytten. Mot bakgrund av att de aktuella internationella flyttbolagen alla var belägna i Belgien och kartellens verksamhet ägt rum i Belgien ansåg kommissionen att kartellens geografiska centrum låg i Belgien.

10      Kommissionen uppskattade kartelldeltagarnas sammanlagda omsättning vad gäller den belgiska marknaden för internationella flyttjänster till 41 miljoner euro för år 2002. Eftersom kommissionen uppskattade marknadens storlek till cirka 83 miljoner euro, fastställdes att de inblandade företagens sammanlagda marknadsandel var cirka 50 procent.

11      Kommissionen angav att kartellen bland annat syftade till att fastställa och vidmakthålla höga priser och på olika sätt dela upp marknaden, antingen samtidigt eller successivt: genom avtal om priser, avtal om uppdelning av marknaden genom ett system med falska kostnadsförslag (skenanbud) och avtal om ett system med ekonomiska kompensationer för anbud som inte antas eller då en kartelldeltagare avstår från att inkomma med anbud (provisioner).

12      Enligt kommissionens bedömning fungerade kartellen mellan år 1984 och början av 1990-talet utifrån skriftliga avtal om fastställande av priser. Under denna tid infördes även provisionerna och skenanbuden. En provision är en dold del av det slutliga pris kunden måste betala utan att erhålla någon motsvarande motprestation. Den motsvarade ett belopp som det flyttbolag som erhållit kontraktet avseende ett internationellt flyttuppdrag skulle betala de konkurrenter som inte erhållit detta kontrakt, oavsett om dessa också inkommit med ett anbud eller avstått från att göra det. Det rör sig således om en sorts ekonomisk kompensation till de flyttbolag som inte erhållit kontraktet. Kartelldeltagarna fakturerade varandra sinsemellan för provisioner för anbud som inte antagits, eller då deltagarna avstått från att inge ett anbud. Detta gjordes genom att fiktiva tjänster angavs i fakturorna, och beloppen för dessa provisioner fakturerades i sin tur kunderna. Kommissionen hävdade att detta förfarande måste anses innebära ett indirekt fastställande av priserna för internationella flyttjänster i Belgien.

13      Deltagarna i kartellen samarbetade även för att lämna skenanbud vilka fick kunderna, det vill säga arbetsgivarna som betalade flytten, att felaktigt tro att de kunde välja utifrån konkurrensbaserade kriterier. Ett skenanbud är ett fiktivt kostnadsförslag som lämnades till kunden eller den person som flyttade av ett flyttbolag som inte hade för avsikt att utföra flyttuppdraget. Genom inlämnandet av skenanbuden hade det flyttbolag som ville ha kontraktet (nedan kallat det sökande bolaget) sett till att institutionen eller företaget erhöll flera kostnadsförslag, antingen direkt eller indirekt via den person som avsåg att flytta. I detta syfte angav det sökande bolaget till sina konkurrenter vilket pris, vilka försäkringskostnader och vilka lagringskostnader som de senare skulle ta för denna tjänst. Detta pris, som var högre än det pris som föreslogs av det sökande bolaget, angavs därefter i skenanbuden. Eftersom en arbetsgivare normalt väljer det flyttbolag som erbjuder det lägsta priset visste, enligt kommissionen, de bolag som var inblandade i samma internationella flyttuppdrag i princip i förväg vilket av dem som skulle erhålla kontraktet för detta flyttuppdrag.

14      Kommissionen hävdade vidare att det sökande bolaget kunde begära ett högre pris än det annars skulle ha kunnat göra, eftersom de andra bolagen som var inblandade i samma flyttuppdrag inkommit med skenanbud i vilka det pris angavs som det sökande bolaget bestämt. Som exempel hänvisar kommissionen i skäl 233 i det angripna beslutet till ett internt e-postmeddelande från Allied Arthur Pierre av den 11 juli 1997, i vilket anges att ”kunden har begärt två [skenanbud], vi kan således begära ett högt pris”. Kommissionen gjorde följaktligen gällande att lämnandet av skenanbud till kunderna var en manipulation av upphandlingsförfarandet då de priser som angavs i alla anbud avsiktligen satts högre än det sökande bolagets pris, och under alla förhållanden högre än de skulle ha varit i en konkurrensutsatt miljö.

15      Kommissionen hävdade att dessa arrangemang var i kraft fram till och med år 2003. Enligt kommissionen hade dessa komplexa förfaranden ett och samma syfte: att fastställa priser och dela upp marknaden, och därmed snedvrida konkurrensen.

16      I artikel 1 i artikeldelen i det angripna beslutet fann kommissionen sammanfattningsvis följande:

”Följande företag har brutit mot artikel 81.1 [EG] genom att sinsemellan direkt och indirekt avtala om fastslagna priser för internationella flyttjänster i Belgien, genom att dela upp marknaden emellan sig och använda sig av falska anbudsförfaranden under följande tidsperioder:

…

g)      [Team Relocations] från den 20 januari 1997 till den 10 september 2003; i gemensamt och solidariskt ansvar med Trans Euro … och Team Relocations Limited från den 20 januari 1997 till den 7 september 2000; i gemensamt och solidariskt ansvar med [Amertranseuro] och Trans Euro … och Team Relocations Limited från den 8 september 2000 till den 10 september 2003.

…”

17      Kommissionen påförde i artikel 2 i) i det angripna beslutet Team Relocations böter på 3,49 miljoner euro, varav Trans Euro och Team Relocations Limited var solidariskt ansvariga för ett belopp om 3 miljoner euro; och Amertranseuro, Trans Euro och Team Relocations Limited (nedan tillsammans kallade Amertranseurokoncernen) var solidariskt ansvariga för ett belopp om 1,3 miljoner euro.

18      Vid beräkningen av böterna tillämpade kommissionen i det angripna beslutet den metod som framgår av dess riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2) (nedan kallade 2006 års riktlinjer).

 Förfarandet och parternas yrkanden

19      Sökandena har väckt talan i de båda målen genom ansökningar som inkom till förstainstansrättens kansli den 4 juni 2008.

20      Ordföranden på tribunalens åttonde avdelning beslutade den 5 mars 2010 att förena målen T‑204/08 och T‑212/08 vad gäller det muntliga förfarandet och domen, i enlighet med artikel 50 i tribunalens rättegångsregler.

21      På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (åttonde avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet. Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 28 april 2010. Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 6 augusti 2010 begärde Team Relocations att det muntliga förfarandet skulle återupptas. Denna begäran avslogs i beslut av den 23 september 2010.

22      I mål T‑204/08 har Team Relocations yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara artikel 1 i det angripna beslutet,

–        ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet, i den del kommissionen ålägger Team Relocations böter på 3,49 miljoner euro,

–        i andra hand, i väsentlig mån sätta ned de böter som bolaget ålagts enligt det angripna beslutet, och

–        under alla förhållanden, förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

23      Team Relocations har vidare uppmanat tribunalen att kräva att kommissionen anger vilka faktorer den beaktade när den beviljade Interdean en nedsättning med 70 procent av de böter som det bolaget annars skulle ha ålagts.

24      I mål T‑212/08 har Amertranseuro, Trans Euro och Team Relocations Ltd yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara artikel 2 i) i det angripna beslutet, i den del de tre sökandebolagen förklarats solidariskt ansvariga för Team Relocations påstådda överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet, under perioden januari 1997–september 2003,

–        i andra hand ogiltigförklara artikel 2 i) i det angripna beslutet, i den del Amertranseuros solidariska ansvar inte faktiskt begränsas till 1,3 miljoner euro, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

25      I målen T‑204/08 och T‑212/08 har kommissionen yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan i båda målen, och

–        förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

26      Team Relocations har anfört åtta grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet och undanröjande eller nedsättning av böterna. Amertranseuro, Trans Euro et Team Relocations Ltd har anfört två grunder till stöd för sin talan: dels att de inte kan hållas ansvariga för de överträdelser som begåtts av Team Relocations, dels att de inte kan betala de böter de ålagts. Eftersom dessa två grunder motsvarar första delen av Team Relocations sjunde grund respektive Team Relocations åttonde grund, ska de förstnämnda grunderna prövas i samband med dessa invändningar.

1.     Den första grunden: Team Relocations har inte deltagit i den enda, fortlöpande överträdelse som beskrivs i det angripna beslutet

27      Team Relocations har med denna grund bestritt att bolaget deltagit i den enda, fortlöpande överträdelse som beskrivs i det angripna beslutet.

 Parternas argument

28      Team Relocations har anfört att för att bolaget ska hållas ansvarigt för den enda, fortlöpande överträdelse som det angripna beslutet avser måste kommissionen för det första visa att Team Relocations kände till de andra deltagarnas otillåtna beteende, eller rimligen borde ha förutsett detta beteende, och att bolaget varit berett att ta denna risk. För det andra måste kommissionen visa att de olika förfaranden som beskrivs i det angripna beslutet syftade till gemensamma mål och att Team Relocations avsåg att, genom sitt eget beteende, bidra till att uppnå dessa mål.

29      Enligt Team Relocations har kommissionen inte visat att dessa villkor är uppfyllda. För det första hade bolaget inte kännedom om att en enda, fortlöpande överträdelse förelåg. I det angripna beslutet anges inte något skriftligt bevis som styrker att Team Relocations kände till, eller rimligen borde ha känt till, avtalen om priser och skenanbud, när bolaget vid vissa tillfällen från och med år 1997 gått med på provisioner. Det var först i februari 2002 som bolaget för första gången lämnat eller efterfrågat ett skenanbud. Team Relocations har heller inte deltagit i möten av konkurrensbegränsande karaktär under vilka en övergripande konkurrensbegränsande plan fastställts.

30      Team Relocations har vidare gjort gällande att bolaget inte deltagit i vare sig någon övergripande plan eller någon ”fortlöpande” överträdelse. Bolaget har inte deltagit i något skriftligt avtal om fastställande av priser. De provisioner som bolaget gått med på syftade till att göra det möjligt för enskilda flyttfirmor att få ersättning för de kostnader som de lagt ned på ett visst flyttuppdrag, och inte för att fastställa priser eller fördela kunder eller dela upp marknaden mellan sig. Dessa provisionsarrangemang bestämdes från fall till fall och tillämpades inte generellt eller automatiskt. Skenanbuden inhämtades alltid på begäran av den fysiska person som flyttade, eller åtminstone med dennes medgivande, och de lämnades först efter att kunden valt flyttbolag.

31      Kommissionen har bestritt dessa påståenden och anser att Team Relocations, genom att ha deltagit i minst två av dessa avtal kände till eller borde ha känt till helhetsstrategin bakom den enda överträdelsen. Kommissionen anser också att påståendet att Team Relocations inte har deltagit i det skriftliga avtalet om priser inte har någon betydelse för bolagets ansvar för den enda, fortlöpande överträdelsen.

 Tribunalens bedömning

32      Team Relocations har genom denna grund inte bestritt att bolaget åsidosatt artikel 81 EG. Däremot har bolaget gjort gällande att det inte deltagit i den enda, fortlöpande överträdelse som beskrivs i det angripna beslutet. Följaktligen ska tribunalen först erinra om begreppet ”en enda, fortlöpande överträdelse”.

 Begreppet ”en enda, fortlöpande överträdelse”

33      I dom av den 8 juli 1999 i mål C‑49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I‑4125), punkt 82, uttalade domstolen att det vore konstlat att dela upp ett fortgående beteende, som kännetecknas av en samlad målsättning, i flera separata överträdelser, när det tvärtom rör sig om en enda överträdelse som gradvis tagit konkret form genom såväl avtal som samordnade förfaranden.

34      Under sådana omständigheter kan ett företag som har deltagit i en överträdelse genom egna beteenden – vilka utgör konkurrensbegränsande avtal eller samordnade förfaranden med ett konkurrensbegränsande syfte i den mening som avses i artikel 81.1 EG och vars syfte är att bidra till förverkligandet av överträdelsen i sin helhet – även vara ansvarigt, under den tid som företaget deltog i överträdelsen, för andra företags beteenden inom ramen för en och samma överträdelse (domen i det ovan i punkt 33 nämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 83).

35      Det framgår av nämnda dom att kommissionen, för att styrka att en enda, fortlöpande överträdelse förelegat, måste visa att företaget genom sitt eget beteende hade för avsikt att bidra till att uppnå de gemensamma mål som alla deltagarna eftersträvade och visa att det hade kännedom om de konkreta beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller visa att företaget rimligen borde ha förutsett dem och att det var berett att godta den risk som detta innebar (domen i det ovan i punkt 33 nämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 87).

36      Överenskommelser kan nämligen endast anses vara beståndsdelar i ett enda konkurrensbegränsande avtal om det är styrkt att de ingår i en övergripande plan med ett gemensamt mål. Vidare är det endast om företaget – när det deltog i dessa överenskommelser – kände till eller borde ha känt till att det därmed kom att delta i det enda konkurrensbegränsande avtalet, som dess delaktighet i de ifrågavarande överenskommelserna kan anses vara ett uttryck för att det anslöt sig till sagda avtal (förstainstansrättens dom av den 15 mars 2000 i de förenade målen T‑25/95, T‑26/95, T‑30/95–T‑32/95, T‑34/95–T‑39/95, T‑42/95–T‑46/95, T‑48/95, T‑50/95–T‑65/95, T‑68/95–T‑71/95, T‑87/95, T‑88/95, T‑103/95 och T‑104/95, Cimentes CBR m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. II‑491), punkterna 4027 och 4112.

37      Av denna rättspraxis framgår således att tre villkor måste vara uppfyllda för att deltagande i en enda, fortlöpande överträdelse ska anses styrkt. Dessa är att det finns en övergripande plan med ett gemensamt mål, att företaget avsiktligen bidragit till denna plan, och att det är styrkt att företaget kände till de övriga deltagarnas konkurrensbegränsande beteenden, eller att företaget får antas känna till dessa beteenden.

38      Det är följaktligen mot bakgrund av dessa villkor som förevarande grund ska prövas.

 Kvalificeringen av det aktuella konkurrensbegränsande beteendet

–       Huruvida det funnits en övergripande plan med ett gemensamt mål

39      Vad för det första gäller frågan huruvida det funnits en övergripande plan med ett gemensamt mål har kommissionen åberopat att de aktuella företagen eftersträvade ett enda ekonomiskt mål, nämligen att snedvrida prisutvecklingen.

40      Emellertid kan begreppet gemensamt mål inte definieras genom en allmän hänvisning till snedvridningen av konkurrensen på den aktuella marknaden. Skälet till detta är att påverkan på konkurrensen, oavsett om denna påverkan är syftet eller resultatet, utgör en grundläggande del i alla beteenden som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 81.1 EG. En sådan definition av begreppet gemensamt mål riskerar att frånta begreppet en enda, fortgående överträdelse en del av dess betydelse, eftersom det skulle leda till att flera beteenden som berör en ekonomisk sektor och som är förbjudna enligt artikel 81.1 EG regelmässigt skulle kvalificeras som beteenden som tillsammans utgör en enda överträdelse. För att fastställa huruvida olika handlanden utgör en enda och fortlöpande överträdelse ska samtliga omständigheter som kan läggas till grund för eller ifrågasätta ett samband beaktas, såsom den period under vilken handlandena tillämpades, innehållet (inbegripet de tillämpade metoderna) och, i samband härmed, syftet med de olika handlandena i fråga (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 12 december 2007 i de förenade målen T‑101/05 och T‑111/05, BASF och UCB mot kommissionen, REG 2007, s. II‑4949, punkterna 179–181).

41      I förevarande fall framgår det av det angripna beslutet att det gemensamma målet, som deltagarna i kartellen på olika sätt sökte uppnå inom ramen för en övergripande plan, var att fastställa och vidmakthålla en hög prisnivå för internationella flyttjänster i Belgien och dela upp denna marknad. Detta gemensamma mål beskrivs utförligt i skälen 314 och 322–344 i det angripna beslutet.

42      Vad Team Relocations har anfört föranleder inte någon annan slutsats.

43      Systemet med provisioner är ett system med kompensationer vilket är att betrakta som en fördelning av kunderna. Upprättandet av skenanbud är av fundamental betydelse vid fördelningen av kunder, när dessa önskar erhålla anbud från flera av kartelldeltagarna.

44      I motsats till vad Team Relocations har påstått berörde arrangemangen avseende provisionerna och skenanbuden priserna. Vad gäller provisionerna bestämdes deras antal och storlek i förväg, innan flyttbolagen lämnat sina kostnadsförslag till kunderna. Även om det antas, såsom Team Relocations har påstått, att dessa belopp inte direkt adderades till priset för flyttuppdraget, måste de oundvikligen ha tagits med i bolagens beräkningar och fördyrat deras tjänster. Vad gäller kostnadsförslagen bestämdes det pris som angavs i det ”falska” anbudet av bolaget som begärt det och godtogs av det bolag som upprättade skenanbudet. Detta gjorde det möjligt för det förstnämnda bolaget att sätta ett högre pris än vad som hade varit fallet i en situation med fri konkurrens. Detta pris låg i närheten av det ”falska” pris som bestämts genom överenskommelse. I skäl 233 i det angripna beslutet har kommissionen visat hur användandet av skenanbud har fått denna effekt på priserna (se punkt 14 ovan).

45      Genom dessa två förfaranden eftersträvades, på samma sätt som med det skriftliga avtalet om pris, ett gemensamt mål, närmare bestämt att begränsa konkurrensen mellan kartelldeltagarna och uppnå en högre prisnivå än vad som hade varit fallet utan avtal. De provisioner som betalades till de konkurrenter som inte erhöll kontrakten utgjorde en viktig faktor för att avhålla dessa från att föreslå ett konkurrenskraftigt pris. Och genom att utbyta information om sina erbjudanden i skenanbuden begränsade kartelldeltagarna priskonkurrensen. Vidare gjorde avtalet om skenanbud att kartelldeltagarna kunde vidmakthålla priser på en nivå som var högre än den som förelegat om detta avtal inte hade funnits.

46      Vad gäller argumentet att skenanbuden endast lämnades efter det att kunden hade gjort sitt val, bör det påpekas att den person som är i kontakt med tjänsteleverantören, till exempel en tjänsteman vid kommissionen, inte är flyttbolagens verkliga kund. Det är nämligen det företag eller den institution som betalar för flytten som väljer flyttbolag. Det är just för att skaffa sig ett underlag för att kunna göra ett val som ett antal företag och offentliga institutioner kräver att flera kostnadsförslag lämnas in.

–       Huruvida Team Relocations avsiktligen har medverkat i den övergripande planen

47      Vad för det andra gäller Team Relocations medverkan i överträdelsen har det inte bestritts att bolaget deltagit i två av de tre förfaranden som beskrivs i det angripna beslutet, närmare bestämt avtalet om provisioner och avtalet om skenanbud.

48      Däremot har Team Relocations aldrig deltagit i det skriftliga avtalet om priser. Förvisso kan ett företag som deltagit i en överträdelse genom eget beteende även hållas ansvarigt för beteenden som genomförts av andra företag inom ramen för samma överträdelse. Detta gäller emellertid bara under den tid som företaget deltagit i nämnda överträdelse (domen i det ovan i punkt 33 nämnda målet, kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 83). Följaktligen kan Team Relocations inte hållas ansvarigt för beteenden som upphört mer än fem år innan bolaget anslöt sig till kartellen.

49      I det angripna beslutet fastställde kommissionen emellertid att Team Relocations åsidosatt artikel 81.1 EG endast under perioden 20 januari 1997–10 september 2003. Under denna period medverkade Team Relocations i det konkurrensbegränsande samarbetets alla former. Följaktligen har kommissionen vederbörligen beaktat det faktum att bolaget endast deltagit i kartellen från och med år 1997.

50      Vad Team Relocations har anfört om att avtalen om provisioner och skenanbud inte tillämpades samtidigt och att arrangemangen rörande provisioner ingicks från fall till fall saknar betydelse, eftersom, tvärtemot vad bolaget påstått, dessa förfaranden har samma mål.

–       Team Relocations kännedom om de konkurrensbegränsande beteendena

51      Vad för det tredje gäller frågan huruvida Team Relocations kände till de övriga kartelldeltagarnas konkurrensbegränsande beteenden förekom det förvisso inga konkurrensbegränsande möten under den tid bolaget deltog i kartellen. Det faktum att Team Relocations aldrig har deltagit i ett sådant möte är emellertid inte avgörande, eftersom det sätt som kartellen fungerade på visar att dess medlemmar inte behövde delta i möten för att få kännedom om, eller delta i, avtal om provisioner eller skenanbud. Dessa avtal slöts vanligen per telefon, e-post och/eller telefaxmeddelande.

52      Vidare måste Team Relocations rimligen ha känt till de andra deltagarnas konkurrensbegränsande beteenden, med tanke på att förfarandet med provisioner och skenanbud byggde på ett ömsesidigt samarbete med andra deltagare, vilka var olika från fall till fall. Detta system byggde på principen do ut des (jag ger för att du ska ge) såtillvida att varje företag som betalade en provision eller lämnade ett skenanbud förväntade sig att i framtiden självt dra nytta av detta system och erhålla provisioner eller skenanbud. Följaktligen ingicks inte dessa arrangemang, i motsats till vad Team Relocations har påstått, från fall till fall, utan de var komplementära.

53      Team Relocations påstående att bolaget inte känt till de skriftliga avtalen och inte känt till förfarandet med provisioner före år 1997 saknar relevans eftersom bolaget i det angripna beslutet inte hålls ansvarigt för överträdelsen förrän från och med nämnda tidpunkt. Senast år 1997, då bolaget tog emot sin första provision, fick Team Relocations kännedom om att inte alla företag verkade under normala konkurrensförhållanden. Bolaget hade således kännedom om konkurrensbegränsande beteenden, samt om det konkurrensbegränsande syfte som de andra företagen hade. Under dessa förhållanden är påståendet att Team Relocations inte haft kännedom om förfarandet med skenanbud före år 2002 inte trovärdigt.

54      Kommissionen har således haft fog för sin slutsats att Team Relocations kände till, eller bort ha känt till, de andra kartelldeltagarnas konkurrensbegränsande beteenden.

55      Av ovanstående följer att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att Team Relocations hade deltagit i den enda, fortlöpande överträdelsen som beskrivs i det angripna beslutet. Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.

2.     Den andra grunden: Beräkningen av det försäljningsvärde som ska användas för Team Relocations

 Parternas argument

56      I sin andra grund har Team Relocations bestritt det försäljningsvärde som använts för att beräkna böternas grundbelopp.

57      Team Relocations har i första hand gjort gällande att endast det försäljningsvärde som är ett resultat av de flyttningar som faktiskt har påverkats av de konkurrensbegränsande förfarandena ska beaktas, vid beräkningen av det försäljningsvärde som är relevant för Team Relocations i den mening som avses i punkt 13 i 2006 års riktlinjer, och inte Team Relocations totala omsättning på den belgiska marknaden för internationella flyttjänster

58      I andra hand anser Team Relocations att det relevanta försäljningsvärdet inte ska omfatta omsättningen avseende flyttningar åt enskilda, det vill säga fysiska personer som själva måste betala kostnaden för sin flytt. Det har inte bestritts, att när det gäller Team Relocations har varken provisioner eller skenanbud någonsin överenskommits eller tillämpats vad gäller flyttningar åt enskilda. Team Relocations har påpekat att kommissionen i skäl 528 i det angripna beslutet godtagit att inte medta militära flyttuppdrag i Gosselins försäljningsvärde, eftersom dessa uppdrag inte berördes av överträdelsen. Följaktligen kan inte heller flyttningar åt privatpersoner beaktas vid beräkningen av Team Relocations försäljningsvärde.

59      Kommissionen har bestritt dessa argument.

 Tribunalens bedömning

60      Team Relocations har ifrågasatt beräkningen av det relevanta försäljningsvärdet och har i andra hand hävdat att detta värde inte kan omfatta den del av omsättningen som gäller flyttningar som betalats av enskilda.

 Det relevanta försäljningsvärdet

61      Vad gäller det försäljningsvärde som ska beaktas vid beräkningen av böternas grundbelopp, som bestritts i den första delgrunden, anges i punkt 13 i 2006 års riktlinjer följande:

”Kommissionen fastställer grundbeloppet genom att utgå från försäljningsvärdet från de varor eller tjänster som har ett direkt eller indirekt samband med överträdelsen …”

62      Tvärtemot vad Team Relocations har påstått framgår det inte av denna bestämmelse att endast det försäljningsvärde som är ett resultat av de flyttningar som faktiskt har påverkats av de konkurrensbegränsande förfarandena kan beaktas vid beräkningen av det relevanta försäljningsvärdet.

63      I punkt 13 i 2006 års riktlinjer hänvisas till ”försäljningsvärdet … som har ett direkt eller indirekt samband med överträdelsen” och inte till ”försäljning som påverkats av överträdelsen”. Punkt 13 är således formulerad på ett sätt som avser försäljningen på den relevanta marknaden. Detta framgår för övrigt mycket tydligt av punkt 6 i den tyska språkversionen av 2006 års riktlinjer, i vilken det talas om ”Umsatz auf den vom Verstoß betroffenen Märkten” (försäljningen på de marknader som berörs av överträdelsen). I än mindre grad kan punkt 13 i 2006 års riktlinjer endast avse de fall då kommissionen har tillgång till skriftliga bevis för överträdelsen.

64      Denna tolkning stöds av syftet med gemenskapens konkurrensregler. Den tolkning som Team Relocations har föreslagit skulle nämligen innebära att kommissionen för att bestämma grundbeloppet för böter som ska påföras i konkurrensärenden vore tvungen att i varje enskilt fall fastställa vilka enskilda affärer som berörts av det konkurrensbegränsande samarbetet. Unionsdomstolarna har aldrig ställt något sådant krav, och ingenting tyder på att kommissionen har haft för avsikt att ålägga sig själv en sådan skyldighet i 2006 års riktlinjer.

65      Det är vidare oundvikligt att i ärenden som rör karteller, vilka till sin natur är hemliga, vissa bevis för varje del av ett konkurrensbegränsande förfarande inte uppdagas. I förevarande fall vore det i praktiken omöjligt att hitta bevis avseende varje genomförd flyttning. Team Relocations har i ansökan anfört att ”[skenanbud] och provisioner fördes inte in i sökandens datasystem, varför endast de personer som hade ansvar för ärendet kunde upptäcka dem”.

66      Slutligen framgår det av fast rättspraxis att den del av företagets omsättning som härrör från de varor som är föremål för överträdelsen ger en god anvisning om en överträdelses omfattning på den relevanta marknaden (dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80–103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen, REG 1983, s. 1825, punkt 121; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133). I synnerhet utgör omsättningen av de produkter som omfattas av ett konkurrensbegränsande förfarande ett objektivt kriterium som gör det möjligt att uppskatta hur skadligt detta förfarande är för den normala konkurrensen (förstainstansrättens dom av den 11 mars 1999 i mål T‑151/94, British Steel mot kommissionen, REG 1999, s. II‑629, punkt 643, och av den 8 juli 2008 i mål T‑50/03, Saint-Gobain Gyproc Belgium mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 84). Denna princip har förts in i 2006 års riktlinjer.

67      Vid förhandlingen påpekade Team Relocations att kommissionen – i ärendet ”Carglass” (ärende COMP/39.125 – Bilglas), som offentliggjordes i sammandrag i Europeiska unionens officiella tidning av den 25 juli 2009 (EUT C 173, s. 13), tvärtemot vad som skett i detta fall –när den fastställde böterna endast beaktade bilglasleverantörernas försäljning till de biltillverkare som direkt kunde påvisas ha blivit föremål för kartellarrangemang. Det bör dock påpekas att kommissionen, i skäl 663 i beslutet i ärendet ”Carglass”, utgått från principen att det förhållande att det inte finns några specifika bevis för varje diskussion som gällt ”bilkontona” inte gör att kommissionen vid bestämmande av försäljningsvärdet är begränsad till de konton för vilka direkt bevisning finns, eftersom kartellarrangemang till sin natur är hemliga avtal och bevisningen i de flesta, om inte alla, fall inte är fullständig. Även om kommissionen därefter nyanserade denna princip i skälen 664–667 i det nämnda beslutet, kan det konstateras att kommissionen endast gjorde detta för två särskilda perioder i början och i slutet av den period som överträdelsen pågick, eftersom kommissionen antog att leverantörerna av bilglas anpassat sina erbjudanden endast vad avsåg vissa stora kunder. Följaktligen står kommissionens tillvägagångssätt i det beslutet inte i strid med det som tillämpats i det angripna beslutet.

68      Det framgår vidare av fast rättspraxis att beslut i andra ärenden enbart är vägledande vid fastställande av om det förekommer diskriminering, eftersom det är föga troligt att omständigheterna i dessa ärenden, såsom marknader, produkter, företag och aktuella perioder, är identiska (domstolens dom av den 21 september 2006 i mål C‑167/04 P, JCB Service mot kommissionen, REG 2006, s. I‑8935, punkterna 201 och 205, och av den 7 juni 2007 i mål C‑76/06 P, Britannia Alloys & and Chemicals mot kommissionen, REG 2007, s. I‑4405, punkt 60). Vad gäller de omständigheter som nämns i skälen 664–667 i beslutet i ärendet ”Carglass”, har Team Relocations inte inkommit med tillräcklig bevisning för att det ska anses visat att sådan omständigheter är för handen i förevarande fall.

69      Följaktligen kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första delgrunden.

 Flyttningar som betalats av privatpersoner

70      Vad gäller bolagets andrahandsargument att det relevanta försäljningsvärdet inte ska omfatta omsättningen avseende privatpersoners flyttningar, det vill säga sådana som inte bekostas av en tredje part, bör det påpekas att skenanbud aldrig lämnades för denna typ av flyttningar, eftersom en privatperson aldrig hade godtagit att erhålla flera kostnadsförslag från ett enda flyttbolag. Skenanbuden användes endast avseende sådana flyttningar där arbetsgivaren till den person som flyttade krävde att få kostnadsförslag från åtminstone ett annat flyttbolag för att bekosta flytten.

71      Det framgår emellertid av skäl 537 i det angripna beslutet att vissa av de andra som detta beslut var riktat till förefaller ha godtagit att betala provisioner för internationella flyttuppdrag som betalats av privatpersoner. Följaktligen kan det, tvärtemot vad som gäller militära flyttuppdrag, i vilka Gosselin agerade som underleverantör till amerikanska flyttbolag, inte uteslutas att vissa privata flyttningar påverkats av den aktuella enda överträdelsen. Den avgörande skillnaden mellan militära flyttuppdrag och privatpersoners flyttningar är att vad gäller militära flyttuppdrag deltog inte kartelldeltagarna själva i de affärsmässiga förhandlingarna och hade därmed inte något inflytande över huvudavtalet. En sådan inbyggd säkerhetsspärr som utesluter all potentiell påverkan finns inte vad gäller privatpersoners flyttningar. Kommissionen har således inte åsidosatt likabehandlingsprincipen då den undantog den ena kategorin av flyttuppdrag från beräkningen men inte den andra.

72      Förvisso har kommissionen inte vad gäller Team Relocations visat att provisioner överenskommits eller tillämpats vad gäller flyttuppdrag som betalats av enskilda. Att godta detta argument vore emellertid detsamma som att kräva att kommissionen i det relevanta försäljningsvärdet endast medtar de enskilda affärer som berörts av kartellen och för vilka kommissionen har skriftliga bevis. Tribunalen har emellertid redan vid prövningen av den första delgrunden fastslagit att det inte föreligger någon sådan skyldighet.

73      Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

3.     Den tredje grunden: Användningen av procentsatsen 17 procent av Team Relocations försäljningsvärde för att fastställa grundbeloppet för bolagets böter

74      Denna grund består av fyra delar. De två första delgrunderna är att kommissionen åsidosatt skyldigheten att fastställa böternas belopp utifrån Team Relocations individuella roll i överträdelsen, och åsidosatt likabehandlingsprincipen. Som tredje delgrund har Team Relocations gjort gällande att kommissionen åsidosatt proportionalitetsprincipen genom att fastställa procentsatsen 17 procent. Den fjärde delgrunden är bristande motivering.

 Parternas argument

75      Team Relocations har anfört att enligt fast rättspraxis ska böterna på ett korrekt sätt återspegla allvaret i den överträdelse som respektive företag faktiskt har begått (förstainstansrättens dom av den 15 mars 2006 i mål T‑15/02, BASF mot kommissionen, REG 2006, s. II‑497, punkt 280, av den 26 april 2007 i de förenade målen T‑109/02, T‑118/02, T‑122/02, T‑125/02, T‑126/02, T‑128/02, T‑129/02, T‑132/02 och T‑136/02, Bolloré m.fl. mot kommissionen, REG 2007, s. II‑947, punkt 429, och av den 12 september 2007 i mål T‑36/05, Coats Holdings och Coats mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 207 och 209). I förevarande fall fanns det flera särskilda eller ovanliga omständigheter som borde ha beaktats vid bedömningen av hur allvarlig den av Team Relocations begångna överträdelsen var. I synnerhet hade bolaget inte lämnat eller begärt några skenanbud före år 2002, och bolaget hade aldrig deltagit i skriftliga avtal om fastställande av priser eller andra villkor för internationella flyttjänster i Belgien. Kommissionen har således inte visat vilken individuell roll Team Relocations har spelat i de förfaranden som det angripna beslutet behandlar. På grund av denna felaktiga bedömning är den andel av försäljningsvärdet som fastställts (17 procent), och därmed de böter som Team Relocations ålagts, uppenbart för hög.

76      Team Relocations anser vidare att jämfört med de generella skriftliga avtal om fastställande av priser som slutits mellan vissa andra av dem mot vilka det angripna beslutet riktar sig är den överträdelse som bolaget begått helt annorlunda och mycket mindre allvarlig. Kommissionen har således åsidosatt sin skyldighet att fastställa bötesbeloppen utan diskriminering när den använt samma andel av försäljningsvärdet (17 procent) vid beräkningen av de böter som ålades Team Relocations och de böter som ålades de andra mot vilka det angripna beslutet riktade sig.

77      Team Relocations har dessutom anfört att kommissionens beslut att fastställa andelen av försäljningsvärdet till 17 procent oundvikligen resulterar i ett bötesbelopp som i flera avseenden är uppenbart oproportionerligt jämfört med hur allvarligt bolagets beteende faktiskt varit, det vill säga bolagets verkliga ansvar, liksom jämfört med den av bolaget begångna överträdelsens ringa allvar och begränsade ekonomiska betydelse.

78      Team Relocations har därutöver anfört att det i det angripna beslutet inte anges vilka skäl kommissionen haft för att inte ta hänsyn till omständigheten att Team Relocations inte deltagit i överträdelsens samtliga led. Motiveringen avseende fastställandet av den procentuella andelen av försäljningsvärdet är otillräcklig och motstridig.

79      Kommissionen anser att den hade fog för att, vad gäller Team Relocations, tillämpa samma andel av försäljningsvärdet som för de andra kartelldeltagarna (17 procent), eftersom Team Relocations deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse, som kan betraktas som ett mycket allvarlig åsidosättande av artikel 81 EG. Ett företags individuella roll i överträdelsen beaktas inte vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen varit utan vid justeringen av böterna för att ta hänsyn till förmildrande och/eller försvårande omständigheter. Kommissionen har slutligen gjort gällande att den har uppfyllt sin motiveringsskyldighet, eftersom de faktorer som använts för att bedöma den begångna överträdelsens allvar har angetts i det angripna beslutet.

 Tribunalens bedömning

80      I denna grund har Team Relocations huvudsakligen klandrat kommissionen för att den vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsens varit använt samma procentsats på 17 procent för alla de aktuella företagen. Det bör i detta sammanhang göras skillnad mellan två olika frågeställningar, närmare bestämt å ena sidan frågan huruvida behandlingen av Team Relocations var lämplig jämfört med hur de andra kartelldeltagarna behandlades (första och andra delgrunderna) och, å andra sidan, frågan huruvida, beaktad för sig, den procentsats som kommissionen använt var proportionerlig jämfört med Team Relocations beteende (tredje delgrunden).

 Skyldigheten att bestämma böternas belopp på grundval av Team Relocations individuella roll

81      Vad gäller de första två delgrunderna, vilka ska prövas tillsammans eftersom de har ett nära samband, erinrar tribunalen om att principen om likabehandling, som utgör en grundläggande rättsprincip, enligt fast rättspraxis förbjuder att lika situationer behandlas olika och att olika situationer behandlas lika såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 8 oktober 1986 i mål 91/85, Christ-Clemen m.fl. mot kommissionen, REG 1986, s. 2853, punkt 10, och av den 28 juni 1990 i mål C‑174/89, Hoche, REG 1990, s. I‑2681, punkt 25, och där angiven rättspraxis).

82      Det kan dock konstateras att kommissionen i sin bedömning av överträdelsens allvar faktiskt inte har behandlat sökandena olika vad gäller andelen av försäljningsvärdet, utan har använt en generell procentsats på 17 procent avseende alla berörda företag. Kommissionen har motiverat detta tillvägagångssätt med att det rörde sig om en enda, fortlöpande överträdelse.

83      Fråga uppkommer därför huruvida, mot bakgrund av den rättspraxis som Team Relocations har hänvisat till, kommissionen hade rätt att avstå från varje form av differentiering mellan kartelldeltagarna och varje beaktande av de särskilda omständigheterna i förevarande fall vid bedömningen av hur allvarlig den av Team Relocations begångna överträdelsen var.

84      Det framgår av rättspraxis att i de fall flera företag har deltagit i en överträdelse ska, för vart och ett av företagen, prövas hur allvarlig den enskilda överträdelsen var (domstolens dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40/73–48/73, 50/73, 54/73–56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, REG 1975, s. 1663, punkt 623, och domen i det ovan i punkt 33 nämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 150). Denna slutsats är en logisk följd av principen att straff och påföljder ska vara individuella, enligt vilken ett företag endast kan påföras sanktioner för gärningar som är hänförliga till detta företag. Den principen gäller i varje administrativt förfarande som kan leda till sanktioner enligt gemenskapens konkurrensregler (förstainstansrättens dom av den 29 november 2005 i mål T‑62/02, Union Pigments mot kommissionen, REG 2005, s. II‑5057, punkt 119).

85      Det framgår vidare av ett stort antal domar från domstolen och tribunalen att det ska göras en individuell bedömning av överträdelsens allvar, vid vilken hänsyn ska tas till ett stort antal omständigheter, såsom omständigheterna i det enskilda fallet, det sammanhang i vilket överträdelsen ingår och böternas avskräckande verkan (domen i de ovan i punkt 66 nämnda förenade målen Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen, punkt 106, och dom av den 17 juli 1997 i mål C‑219/95 P, Ferriere Nord mot kommissionen, REG 1997, s. I‑4411, punkt 33 och där angiven rättspraxis, förstainstansrättens dom av den 18 juli 2005 i mål T‑241/01, Scandinavian Airlines System mot kommissionen, REG 2005, s. II‑2917, punkt 83 och följande punkter). Domstolen har således funnit att den omständigheten att ett företag inte har deltagit i ett konkurrensbegränsande samarbetes samtliga led, eller att det har spelat en mindre roll i de delar av samarbetet som det deltagit i, ska beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är och i förekommande fall vid fastställelsen av böterna (se domen i det ovan i punkt 33 nämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 90, och domen i det ovan i punkt 75 nämnda målet Bolloré m.fl. mot kommissionen, punkt 429,och där angiven rättspraxis).

86      När tribunalen dömer gör den emellertid inte sin individuella bedömning i samband med bedömningen av överträdelsens allvar, det vill säga vid fastställandet av grundbeloppet för böterna, utan vid justeringen av grundbeloppet på grundval av försvårande eller förmildrande omständigheter. (förstainstansrättens dom av den 8 oktober 2008 i mål T‑73/04, Carbone-Lorraine mot kommissionen, REG 2008, s. II‑2661, punkt 100 och följande punkter, vilken efter överklagande fastställdes av domstolen i dom av den 12 november 2009 i mål C‑554/08 P, Carbone-Lorraine mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen). Förvisso nämns ordet ”allvar” i de delar av domarna i de ovan i punkt 75 nämnda målen BASF mot kommissionen respektive Coats Holdings och Coats mot kommissionen som Team Relocations hänvisat till. Emellertid gällde detta inte fastställandet av böternas grundbelopp utan frågan huruvida kommissionen haft fog för att beakta företagets ledande roll (domen i det ovan i punkt 75 nämnda målet BASF mot kommissionen, punkt 280) och i en mindre roll, vilken mer liknade en medlarroll, som försvårande omständigheter (dom i det ovan i punkt 75 nämnda målet Coats Holdings och Coats mot kommissionen, punkt 214).

87      Denna rättspraxis ligger emellertid i linje med den rättspraxis som nämns i punkterna 84 och 85 ovan. I dessa domar användes begreppet ”allvar” för att mer allmänt beskriva överträdelsens omfattning, och inte i den tekniska mening som avses i riktlinjerna för beräkning av böter. Kommissionen hade följaktligen rätt att beakta vissa aspekter av ”allvaret” i den mening som avses i artikel 23 i förordning nr 1/2003 inom ramen för förmildrande och försvårande omständigheter och inte inom ramen för ”allvaret” i den mening som avses i dess riktlinjer för beräkning av böter.

88      Detta är bland annat fallet vad gäller bedömningen av hur allvarligt deltagandet är i en enda, fortlöpande överträdelse som begåtts av ett flertal företag. Domstolen har i detta hänseende slagit fast att, vad gäller riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3) (nedan kallade 1998 års riktlinjer), ska frågan hur allvarligt deltagandet av varje berört företag är prövas inom ramen för en bedömning av eventuella försvårande eller förmildrande omständigheter (dom av den 12 november 2009 i det ovan i punkt 86 nämnda målet Carbone-Lorraine mot kommissionen, punkt 27). Då det är fråga om en enda, fortlöpande överträdelse syftar begreppet överträdelse, i den mening som avses i 1998 års riktlinjer, på överträdelsen i dess helhet, i vilken ett flertal företag varit inblandade. Denna överträdelses ”allvar” är därmed densamma för alla deltagarna.

89      Domen av den 12 november 2009 i det ovan i punkt 86 nämnda målet Lorraine mot kommissionen gällde emellertid 1998 års riktlinjer. 2006 års riktlinjer innebar en grundläggande förändring av metoden för att beräkna böterna. För det första avskaffades indelningen av överträdelserna i tre klasser (”mindre allvarliga”, ”allvarliga” och ”mycket allvarliga”). Det nuvarande systemet, med en skala som går från 0 till 30 procent, möjliggör en mycket precisare differentiering på grundval av överträdelsernas allvar.

90      För det andra avskaffades schablonbeloppen. Hädanefter beräknas grundbeloppet på grundval av varje företags försäljningsvärde, med direkt eller indirekt samband till överträdelsen. Denna nya metod gör det således möjligt att enklare ta hänsyn till varje företags eget deltagande i överträdelsen, vid bedömningen av överträdelsens allvar. Metoden gör det även möjligt att beakta om en enda, fortlöpande överträdelse blir mindre allvarlig med tiden.

91      För det tredje bekräftade kommissionen under förhandlingen att den i sin beslutspraxis inte nödvändigtvis tillämpade en enda procentsats för samtliga deltagare i en sådan överträdelse. I besluten i ärendet ”Candle Waxes” K (2008) 5476 av den 1 oktober 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/C.39.181 – Ljusmassa) som offentliggjordes i sammandrag i Europeiska unionens officiella tidning av den 4 december 2009 (EUT C 295, s. 17), och ärendet, ”Heat Stabilisers” K(2009) 8682 av den 11 november 2009 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38.589 – Värmestabilisatorer) som offentliggjordes i sammandrag i Europeiska unionens officiella tidning av den 12 november 2010 (EUT C 307, s. 9), tillämpade kommissionen olika procentsatser för olika kategorier av kartelldeltagare utifrån hur allvarligt deras deltagande i överträdelsen hade varit. I det senare ärendet fastställdes i synnerhet en högre procentsats för de företag som inte endast deltagit i fastställandet av priser utan även deltagit i uppdelningen av kunderna och/eller marknaden.

92      Emellertid är detta tillvägagångssätt inte något som krävs enligt den nya metoden. Även om den rättspraxis till vilken hänvisas i punkterna 84 och 85 ovan tyder på att kommissionen ska beakta hur allvarligt deltagandet i överträdelsen varit och de särskilda omständigheterna i ärendet, har kommissionen fortfarande rätt att vid tillämpningen av 2006 års riktlinjer ta sådana hänsyn vid bedömningen av överträdelsens allvar eller justeringen av grundbeloppet på grundval av förmildrande eller försvårande omständigheter. För det fall att kommissionen använder detta tillvägagångssätt måste dock beaktandet av förmildrande och försvårande omständigheter göra det möjligt att i tillräcklig grad ta hänsyn till det relativa allvaret av deltagandet i en enda, fortlöpande överträdelse, liksom av eventuella förändringar över tiden av deltagandets allvarlighetsgrad.

93      I detta fall har kommissionen fastställt en enda procentsats på 17 procent för alla de aktuella företagen. Team Relocations har anfört att det relativa allvaret av dess deltagande varit mindre än andra inblandade företags och att ett flertal särskilda eller ovanliga omständigheter borde ha beaktats. Bolagets argument till stöd för detta påstående ska således prövas inom ramen för grunden att kommissionen gjort en oriktig bedömning av förmildrande omständigheter. Team Relocations deltog i alla delar av det konkurrensbegränsande samarbete som genomfördes under den tid bolaget deltog i kartellen och har bara anfört att dess deltagande varit mindre intensivt. Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första och andra delgrunden. Team Relocations argument ska beaktas vid prövningen av den sjätte grunden (punkt 125 och följande punkter nedan).

 Det påstådda åsidosättandet av proportionalitetsprincipen

94      Vad gäller det påstådda åsidosättandet av proportionalitetsprincipen finner tribunalen att en procentsats på 17 procent sett för sig inte är oproportionerlig i förhållande till Team Relocations faktiska ansvar för överträdelsen, som bland annat bestått i att dela upp marknaden och manipulera förfarandet för anbudsinfordran. Av punkt 23 i 2006 års riktlinjer framgår tydligt att den andel av försäljningsvärdet som ska beaktas vid horisontella avtal om fastställande av priser och uppdelning av marknaden normalt ska bestämmas i ”den övre delen av skalan”. Kommissionen har således haft fog för att fastställa en procentsats på 17 procent, vilket är lågt för att vara i ”den övre delen av skalan”.

 Den påstådda bristande motiveringen

95      Vad gäller denna grunds fjärde del, kan det konstateras att motiveringen avseende fastställandet av grundbeloppet förvisso inte är särskilt utförlig. Emellertid har domstolen funnit att kommissionen har uppfyllt sin motiveringsskyldighet om den i sitt beslut angett de omständigheter som gjort det möjligt för den att fastställa överträdelsens allvar och varaktighet, och den är inte skyldig att ange någon mer utförlig redogörelse eller fler sifferuppgifter avseende beräkningen av böterna (se förstainstansrättens dom av den 29 april 2004 i de förenade målen T‑236/01, T‑239/01, T‑244/01–T‑246/01, T‑251/01 och T‑252/01, Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. II‑1181, punkt 252 och där angiven rättspraxis).

96      I förevarande fall har kommissionen i skäl 542 i det angripna beslutet angett skälen till varför den bedömt överträdelsen som mycket allvarlig, närmare bestämt själva arten av de konstaterade uppenbara konkurrensbegränsningarna. Kommissionen har vidare i samma skäl angett varför den inte undersökt överträdelsens verkan och geografiska utbredning, och hänvisat till den rättspraxis enligt vilken, om konkurrensbegränsningarna är uppenbara, en överträdelse kan kvalificeras som mycket allvarlig utan att det krävs att ett sådant beteende kännetecknas av en särskild geografisk utbredning eller en särskild verkan (förstainstansrättens dom i det ovan i punkt 85 nämnda målet Scandinavian Airlines System mot kommissionen, punkterna 84 och 85, och av den 27 juli 2005 i de förenade målen T‑49/02–T‑51/02, Brasserie nationale m.fl. mot kommissionen, REG 2005, s. II‑3033, punkterna 178 och 179). Mot bakgrund av denna rättspraxis har kommissionen följaktligen i tillräcklig grad motiverat sin kvalificering av överträdelsen som mycket allvarlig.

97      Det förefaller emellertid önskvärt att kommissionen ger mer utförliga motiveringar avseende beräkningen av böter så att företagen mer i detalj kunde få reda på hur de böter som ålagts dem har beräknats. På ett mera allmänt sätt kunde detta bidra till en ökad insyn i det administrativa förfarandet och underlätta tribunalens utövande av sin obegränsade behörighet. Det ska inom ramen för denna vara möjligt för tribunalen att pröva – förutom det ifrågasatta beslutets lagenlighet – huruvida de ålagda böterna är lämpliga (domstolens dom av den 16 november 2000 i mål C‑248/98 P, KNP BT mot kommissionen, REG 2000, s. I‑9641, punkt 46). Denna möjlighet kan emellertid inte ändra omfattningen av de krav som följer av motiveringsskyldigheten, vilket kommissionen också har påpekat.

98      För det andra kan det konstateras att den rättspraxis som kommissionen har hänvisat till avser riktlinjer för böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 [i EKSG-fördraget] (EGT C 9, 1998, s. 3) och går tillbaka till tiden före antagandet av riktlinjer. 2006 års riktlinjer innebar emellertid en grundläggande förändring av metoden för att beräkna böterna. I synnerhet avskaffades indelningen av överträdelserna i tre klasser (”mindre allvarliga”, ”allvarliga” och ”mycket allvarliga”) och ett system med en skala som går från 0 till 30 procent infördes, för att möjliggöra en betydligt noggrannare differentiering. Vidare är grundbeloppet för böterna hädanefter ”knutet till en andel av försäljningsvärdet och grundas på överträdelsens allvar multiplicerat med antalet år som företaget deltagit i överträdelsen” (punkt 19 i 2006 års riktlinjer). Regelmässigt ”uppgår den andel av försäljningsvärdet som beaktas till högst 30 %” (punkt 21). Vad gäller horisontella avtal om fastställande av priser, uppdelning av marknaden och produktionsbegränsningar, ”som … hör till mest allvarliga konkurrensbegränsningarna” ska den andel av försäljningsvärdet som ska beaktas vid sådana överträdelser i regel bestämmas ”i den övre delen av skalan” (punkt 23).

99      Under dessa förhållanden kan kommissionen, i princip, inte längre nöja sig med att endast ange att en överträdelse varit ”mycket allvarlig” och låta bli att motivera sitt val av den andel av försäljningsvärdet som ska beaktas. Såsom angetts ovan innebär det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen förfogar över vad gäller böter en skyldighet att motivera sina beslut på ett sätt som gör det möjligt för den berörde att få reda på skälen till kommissionens beslut och för tribunalen att utöva sin kontroll.

100    I förevarande fall kan det konstateras att kommissionen i skäl 543 i det angripna beslutet fastställt en procentsats på en nivå som knappt överstiger mitten på denna skala, närmare bestämt 17 procent, och endast motiverat sitt beslut med att överträdelsen var av ”mycket allvarlig” art. Kommissionen har emellertid inte på något mer utförligt sätt förklarat hur bedömningen av överträdelsen som ”mycket allvarlig” fått kommissionen att fastställa procentsatsen 17 procent och inte en andel som klart ligger ”i den övre delen av skalan”. Denna motivering kan endast vara tillräcklig när kommissionen tillämpar en procentsats som ligger mycket nära den nedre gränsen i det intervall som föreskrivs för de allvarligaste konkurrensbegränsningarna, vilken för övrigt är mycket fördelaktig för sökanden. I ett sådant fall är en ytterligare motivering, som går utöver den motivering som finns i själva riktlinjerna, inte nödvändig. Om kommissionen däremot hade velat tillämpa en högre procentsats hade den varit skyldig att ge en mer utförlig motivering, såsom den har gjort i besluten i ärendena ”Carglass” (skälen 669–678), ”Heat Stabilisers” och ”Candle Waxes” (skälen 641–653).

101    Vad gäller motiveringen avseende fastställandet av en enhetlig procentsats på 17 procent kan slutsatsen dras att kommissionen utgått från principen att fastställandet av en enda, fortlöpande överträdelse motiverar att en enda procentsats används. Denna slutsats är tillräckligt motiverad och grundad (se ovan punkt 39 och följande punkter).

102    Talan kan således inte vinna bifall vad gäller den fjärde delgrunden.

103    Det framgår av det som anförts ovan att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.

4.     Den fjärde grunden: Det finns inte någon grund för att multiplicera det belopp som bestämts på grundval av försäljningsvärdet med antalet år företaget deltagit i överträdelsen.

 Parternas argument

104    Team Relocations har hävdat att punkt 24 i 2006 års riktlinjer – i vilken föreskrivs ett system där det belopp som bestämts på grundval av försäljningsvärdet multipliceras med antalet år ett företag deltagit i överträdelsen – ger den tid som överträdelsen påstås ha pågått en oproportionerlig stor betydelse jämfört med andra relevanta omständigheter, inte minst överträdelsens allvar. I denna bestämmelse beaktas således inte i tillräcklig grad kravet att de böter respektive företag åläggs ska anpassas efter det enskilda fallet. I bestämmelsen föreskrivs en formel för beräkning av böterna som tillmäter överträdelsens längd i tiden en betydelse som är uppenbart oproportionerlig.

105    I andra hand har Team Relocations yrkat att tribunalen ska tillämpa en multiplikationsfaktor som inte är större än 2. För det fall tribunalen fastställer multiplikationsfaktorn 7 yrkar Team Relocations under alla förhållanden att andelen av försäljningsvärdet för de första fem åren (1997–2001) ska sättas ned till en procentsats på maximalt 5 procent, eftersom Team Relocations inte deltagit i något skenanbud under dessa år. För de två sista åren (det vill säga år 2002 och 2003) yrkas att denna andel sätts ned till 12 procent.

106    Kommissionen har bestritt dessa yrkanden.

 Tribunalens bedömning

107    Även om Team Relocations hävdar att ”det [inte] finns … någon grund” för att multiplicera det belopp som bestämts på grundval av försäljningsvärdet med det antal år bolaget deltagit i överträdelsen har bolaget inte bestritt att denna metod har stöd i bestämmelserna i 2006 års riktlinjer. Förevarande grund åsyftar således snarast att punkt 24 i 2006 års riktlinjer påstås vara oproportionerlig, eftersom en sådan multiplikation föreskrivs i denna bestämmelse.

108    Angående detta anges i artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 att ”[n]är bötesbeloppet fastställs, skall hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått” utan att det närmare anges hur överträdelsens varaktighet ska beaktas rent praktiskt. Denna allmänna bestämmelse har preciserats genom de olika riktlinjerna för beräkning av böter. Närmare bestämt föreskrevs i 1998 års riktlinjer, vad gällde överträdelser med lång varaktighet (normalt längre än fem år), att beloppet för varje år kunde fastställas till 10 procent av det belopp som fastställts för överträdelsens allvar. En multiplicering med antal år bolaget deltagit i överträdelsen, såsom föreskrivs i 2006 års riktlinjer, är däremot detsamma som att höja beloppet med 100 procent per år.

109    Detta tillvägagångssätt innebär en grundläggande förändring av metoden vad gäller hur överträdelsens varaktighet beaktas. Artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 utgör emellertid inte hinder för en sådan utveckling. Förvisso förefaller den franska språkversionen av bestämmelsen lägga mindre vikt vid överträdelsens varaktighet än vid dess allvar när det gäller att bestämma böternas belopp. Andra språkversioner, som den engelska (”… regard shall be had both to the gravity and to the duration of the infringement”) och den tyska (”… ist sowohl die Schwere der Zuwiderhandlung als auch deren Dauer zu berücksichtigen”) tyder på att denna bestämmelse lägger lika stor vikt vid överträdelsens allvar som dess varaktighet.

110    Vad gäller andrahandsyrkandena räcker det med att konstatera att även om kommissionen vid höjningen av böterna på grundval av varaktigheten tidigare ibland har beaktat en överträdelses utveckling i tiden, finns det ingen bestämmelse i 2006 års riktlinjer som tvingar kommissionen att i ett sådant fall tillämpa en multiplikationsfaktor som inte överstiger 2, eller minska den procentuella andelen av försäljningsvärdet som fastställts på grundval av överträdelsens allvar. Tribunalen finner, inom ramen för sin obegränsade behörighet, att det inte finns anledning att bevilja den nedsättning som Team Relocations har yrkat i första hand. Vad gäller det andra yrkandet kommer detta att prövas i punkt 125 och följande punkter nedan.

111    Med förbehåll för denna sista punkt kan talan inte vinna bifall på den fjärde grunden.

5.     Den femte grunden: Skäl saknas för åläggande av ett tilläggsbelopp

112    I denna grund har Team Relocations anfört att kommissionen åsidosatt likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen.

 Parternas argument

113    Team Relocations har för det första gjort gällande att fastställande av ett tilläggsbelopp i enlighet med punkt 25 i 2006 års riktlinjer utgör ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, eftersom bolaget, till skillnad från vissa andra av dem mot vilka det angripna beslutet var riktat, inte har slutit avtal om såväl fastställande av priser som uppdelning av marknaden. Vidare hör de förfaranden som Team Relocations genomfört inte till de kategorier av överträdelser som kan motivera att ett tilläggsbelopp adderas till böternas grundbelopp.

114    För det andra anser Team Relocations att, eftersom den överträdelse som bolaget begått är föga allvarlig, proportionalitetsprincipen åsidosätts genom det angripna beslutet då det i detta fastställs ett tilläggsbelopp på 17 procent av försäljningsvärdet.

115    Kommissionen anser att fastställandet av ett tilläggsbelopp på 17 procent var motiverat.

 Tribunalens bedömning

116    Team Relocations har anfört att kommissionen åsidosatt likabehandlingsprincipen (första delgrunden) och proportionalitetsprincipen (andra delgrunden) vad gäller beräkningen av tillägsbeloppet. Vad gäller detta anges i punkt 25 i 2006 års riktlinjer följande:

”kommissionen [ska], oavsett varaktigheten av företagets överträdelse, höja grundbeloppet med ett belopp på mellan 15 och 25 % av försäljningsvärdet … för att avskräcka företagen från att över huvud taget delta i horisontella avtal om fastställande av priser, uppdelning av marknaden och produktionsbegränsningar”.

117    Vad gäller den första delgrunden finner tribunalen att likabehandlingsprincipen inte har åsidosatts, eftersom kommissionen har tillämpat samma tilläggsbelopp för samtliga mot vilka det angripna beslutet var riktat, med motiveringen att de alla deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse i vilken ingick fastställande av priser och uppdelning av marknaden. Ordalydelsen i punkt 25 i 2006 års riktlinjer (”skall … höja”, ”will include”, ”fügt hinzu”) visar dessutom att påförandet av ett tilläggsbelopp sker med automatik och inte förutsätter att några andra omständigheter föreligger. I övrigt hänvisar tribunalen till punkt 81 och följande punkter ovan, eftersom resonemanget i dessa punkter, efter nödvändig anpassning, är tillämpligt vad avser påförandet av ett tilläggsbelopp.

118    Vad gäller denna grunds andra del hänvisar tribunalen till punkt 94 ovan i vilken tribunalen fann att en procentsats på 17 procent sett för sig var proportionerlig med hänsyn till Team Relocations faktiska ansvar för överträdelsen. Denna slutsats är även tillämplig vad gäller tilläggsbeloppet, som också har satts till 17 procent. Vidare anser tribunalen att en procentsats på 17 procent är lämplig för att säkerställa en tillräcklig avskräckande verkan. Den omständigheten att den skala som föreskrivs i 2006 års riktlinjer vad gäller tilläggsbeloppet går ifrån 15 till 25 procent, och inte från 0 till 30 procent saknar i detta hänseende betydelse.

119    Talan kan således inte vinna bifall på den femte grunden.

6.     Den sjätte grunden: Förekomsten av förmildrande omständigheter

 Parternas argument

120    Sökanden har anfört att det föreligger flera förmildrande omständigheter som motiverar att bolagets böter kraftigt sätts ned med stöd av punkterna 20 och 29 i 2006 års riktlinjer. Företagets begränsade deltagande i överträdelsen utgör en sådan förmildrande omständighet. Team Relocations har anfört att bolaget i förevarande fall inte har deltagit aktivt i upprättandet av de konkurrensbegränsande arrangemangen, aldrig deltagit i något möte som syftade till att begränsa konkurrensen, aldrig deltagit i de allvarligaste delarna av överträdelsen – det vill säga de skriftliga avtalen om fastställande av priser och arrangemangen för provisioner som överenskommits för kontorsflyttningar – och endast tillfälligtvis och i särskilda fall gått med på provisioner eller lämnat eller efterfrågat skenanbud, och för ett mycket begränsat antal kunder och flyttuppdrag, samt inte lämnat eller efterfrågat något skenanbud före år 2002. Emellertid har den omständigheten att Team Relocations deltagande i överträdelsen var begränsat inte alls beaktats – vare sig vid bedömningen av överträdelsens allvar eller av dess varaktighet, eller ens vid prövningen av om det förelåg förmildrande omständigheter.

121    Team Relocations har vidare anfört att flera av skenanbuden begärts av kommissionens anställda. Av vad Allied Arthur Pierre angett framgår klart att skenanbuden var väl kända av kommissionens anställda på alla nivåer i hierarkin och att de till och med efterfrågades av kommissionens anställda. Kommissionen kan inte förneka sitt ansvar vad gäller förfarandena avseende skenanbuden, vilka lämnats med kommissionens godkännande eller på begäran av kommissionens egna anställda.

122    Kommissionen har anfört att Team Relocations argument är utan betydelse, är utan verkan och/eller är vilseledande. I synnerhet anser inte kommissionen att de arrangemang Team Relocations deltagit är mindre allvarliga än de skriftliga avtalen om priser.

 Tribunalens bedömning

123    Det framgår av det angripna beslutet att kommissionen inte fann att det förelåg någon förmildrande omständighet. Team Relocations anser emellertid att det finns flera omständigheter som skiljer den överträdelse som bolaget begått från den som andra berörda bolag begått – omständigheter som visar att dess deltagande var begränsat eller som har samband med kommissionens beteende.

 Bolagets eventuella deltagande i upprättandet av de konkurrensbegränsande arrangemangen

124    Vad för det första gäller påståendet att Team Relocations inte har deltagit aktivt i upprättandet av de aktuella konkurrensbegränsande arrangemangen, konstaterar tribunalen att bolagets första deltagande i genomförandet av avtalet om provisioner förvisso härrör från år 1997, medan detta förfarande infördes under 80-talet. Emellertid är denna omständighet endast relevant vad gäller frågan huruvida ett företag har haft en ledande roll, eller initiativet, vid överträdelsen, något som kan anses vara en försvårande omständighet enligt punkt 28 i 2006 års riktlinjer. Däremot utgör omständigheten att bolaget inte har deltagit aktivt i upprättandet av de aktuella konkurrensbegränsande arrangemangen inte i sig en förmildrande omständighet.

 Team Relocations påstått begränsade deltagande i överträdelsen

125    Vad för det andra gäller påståendet att bolagets deltagande i överträdelsen varit begränsat är det utrett att Team Relocations aldrig har deltagit i de skriftliga avtalen om fastställande av priser, vid möten med konkurrensbegränsande syfte, i fastställande av ad hoc-priser för ett visst flyttuppdrag eller i arrangemangen om provisioner avseende kontorsflyttningar. Vidare har Team Relocations endast deltagit i förfarandena med skenanbud under perioden februari 2002–september 2003.

126    Tribunalen påpekar att enligt tredje strecksatsen i punkt 29 i 2006 års riktlinjer ska det berörda företaget för att erhålla nedsättning av böterna med hänvisning till förmildrande omständigheter ”[kunna] visa att dess deltagande i överträdelsen har varit mycket begränsat” och detta ”eftersom företaget under den tid då det var bundet av de otillåtna avtalen i realiteten undvek att tillämpa dem genom att bete sig på ett konkurrensinriktat sätt på marknaden”. Dessa villkor är dock inte uppfyllda i förevarande fall.

127    Emellertid visar användningen av uttrycket ”till exempel följande” att uppräkningen av omständigheter i punkt 29 i 2006 års riktlinjer inte är uttömmande. Såsom tribunalen har konstaterat vad gäller den tredje grunden ska vidare omständigheterna i det enskilda fallet beaktas, bland annat huruvida företagit deltagit i en överträdelses samtliga led. Detta ska ske, om inte vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är, så åtminstone vid justeringen av grundbeloppet med hänsyn till försvårande eller förmildrande omständigheter. Denna skyldighet var faktiskt ett av skälen till att domstolen kunde dra slutsatsen att begreppet en enda, fortlöpande överträdelse inte strider mot principen om personligt ansvar för överträdelser av konkurrensrätten (domen i det ovan i punkt 33 nämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 84). De krav som anges i tredje strecksatsen i punkt 29 räcker inte för att säkerställa denna möjlighet. Följaktligen ska omständigheterna i det aktuella fallet prövas.

128    Det är utrett att den aktuella överträdelsen har förändrats med tidens lopp. Skriftliga avtal användes under överträdelsens första skede, från 1984 fram till början av 90-talet, men användningen av sådana avtal upphörde därefter. Överträdelsens andra skede kännetecknades av användningen av skenanbud och provisioner. Följaktligen skulle den andel av försäljningsvärdet som ska beaktas enligt punkt 19 i 2006 års riktlinjer i princip kunna ändras med tiden. Denna omständighet skulle också kunna motivera en sänkning av böterna med hänsyn till förmildrande omständigheter.

129    Tribunalen finner emellertid att de beteenden som Team Relocations har deltagit i inte utgör mindre allvarliga överträdelser än de skriftliga avtalen om priser eller ad hoc-fastställande av priser för bestämda flyttuppdrag. I motsats till vad Team Relocations har påstått påverkade nämligen skenanbuden och provisionerna också priserna (se punkt 44 ovan). Det faktum att Team Relocations inte har deltagit i arrangemangen om provisioner avseende kontorsflyttningar eller i systemet med skenanbud före februari 2002 är på samma sätt av mindre betydelse vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen varit. Detta gäller även den omständigheten att Team Relocations inte deltagit i möten med konkurrensbegränsande syfte, eftersom det konkurrensbegränsande samarbetet skett med hjälp av metoder som gjorde sådana möten onödiga.

130    Följaktligen hade kommissionen rätt att fastställa en enda procentsats för hela den tid den enda, fortlöpande överträdelsen pågick och inte beakta hur denna överträdelse förändrats med tidens lopp som en förmildrande omständighet.

 Det påstådda godkännandet av beteendena

131    Vad för det tredje gäller argumentet att kommissionen ska ha godkänt eller uppmuntrat förfarandet med skenanbud, räcker det att konstatera att det i punkt 29 sista strecksatsen i 2006 års riktlinjer anges att ”Grundbeloppet kan sänkas om … [f]öretagets konkurrensbegränsande beteende har godkänts eller uppmuntrats av de offentliga myndigheterna eller lagstiftningen”.

132    Emellertid finns det i handlingarna inte något som styrker att kommissionen, i egenskap av institution, har godkänt, uppmuntrat eller begärt skenanbuden. I själva verket hade kommissionen inte något intresse av att uppmuntra eller tolerera systemet med skenanbud, eftersom detta system strider mot kommissionens intressen. Det faktum att vissa anställda begärt skenanbud avseende flyttuppdrag som i slutänden betalas av kommissionen betyder inte att institutionen kände till detta förfarande, eller tagit del i det, eftersom det måste göras en åtskillnad mellan kommissionens anställda och kommissionen i egenskap av institution.

133    Även om det antas att en anställd vid en institution efterfrågat skenanbud borde Team Relocations ha insett att en sådan begäran inte kan göras i institutionens namn eller på institutionens initiativ, eftersom den uppenbart strider mot institutionens ekonomiska intressen. Kravet på att inkomma med två eller tre kostnadsförslag är nämligen just avsett att säkerställa att det finns en viss minsta grad av konkurrens och undvika att ett enda flyttbolag ensidigt kan bestämma priset för ett flyttuppdrag.

134    Enbart kännedom om ett konkurrensbegränsande beteende innebär vidare inte i sig att detta beteende underförstått har ”godkänts eller uppmuntrats” av kommissionen i den mening som avses i artikel 29 sista strecksatsen i 2006 års riktlinjer. Ett påstått avstående från att agera kan nämligen inte jämställas med ett aktivt agerande som ett godkännande eller en uppmuntran.

135    Under alla förhållanden konstaterar tribunalen att Team Relocations argument endast gäller skenanbuden. Förfarandet med skenanbud är endast en av flera delar i en enda, fortlöpande överträdelse. De argument som anförts kan under inga förhållanden motivera betalningen av provisioner.

136    Således ska dessa argument ogillas och talan kan följaktligen inte vinna bifall i någon del såvitt avser den sjätte grunden.

7.     Team Relocations sjunde grund och Amertranseurokoncernens första grund: Amertranseuro kan inte hållas ansvarigt för överträdelser som begåtts av Team Relocations

137    I sin sjunde grund har Team Relocations i huvudsak gjort gällande att kommissionen gjorde fel när den för att bestämma värdet på det 10-procentiga tak som föreskrivs i artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003 beaktade Amertranseuros omsättning, eftersom Amertranseurokoncernen inte kände till sitt dotterbolags konkurrensbegränsande förfaranden. Amertranseurokoncernen har mer allmänt bestritt möjligheten att hålla koncernen ansvarig för överträdelser som Team Relocations har begått.

 Parternas argument

138    Team Relocations har anfört att bolaget är den enda juridiska person som kan hållas ansvarig för det beteende vissa av dess anställda uppvisat. Emellertid överstiger böterna 60 procent av dess totala omsättning. Varken Amertranseuro, Trans Euro eller Team Relocations Ltd är ansvarigt för dessa förfaranden. Team Relocations moderbolag har aldrig haft kännedom om de tillfälliga avtalen om provisioner och skenanbud och hade heller aldrig anledning att misstänka att dessa avtal fanns. För det fall tribunalen finner att kommissionen haft fog för att hålla Team Relocations moderbolag ansvariga för en del av den överträdelse som Team Relocations begått, hävdar dock Team Relocations icke desto mindre att det med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall inte är i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen att fastställa värdet på det 10-procentiga takbeloppet på grundval av Amertranseuros konsoliderade omsättning.

139    Amertranseurokoncernen har för det första påpekat att kommissionen har motiverat sökandenas solidariska ansvar med att samtliga tre moderbolag var i en position som tillät dem att utöva ett avgörande inflytande på Team Relocations affärspolicy. Domstolen och tribunalen har emellertid ofta gett begreppet ”möjlighet att utöva ett avgörande inflytande” en betydligt snävare definition än den som kommissionen använt i skäl 394 i det angripna beslutet.

140    Amertranseurokoncernen har för det andra anfört att om moderbolagens möjlighet att utöva ett avgörande inflytande över sina dotterbolag gavs en alltför snäv tolkning skulle detta innebära en presumtion om ansvar som nästan inte går att vederlägga. Moderbolagens ansvar skulle i själva verket bli ett strikt ansvar. Endast rent finansiella investerare som saknar intresse av att bestämma affärsstrategin i de bolag i vilka de har investerat skulle undkomma detta ansvar.

141    Amertranseurokoncernen anser för det tredje att Team Relocations var helt självständigt vad gällde bolagets skötsel och att inget av de tre bolagen kände till de aktuella förfarandena. De har således inte underlåtit att iaktta sin omsorgsplikt.

142    Amertranseurokoncernen har för det fjärde kritiserat kommissionen för att den använt ett ”asymmetriskt” tillvägagångssätt vad gäller de aktuella moderbolagens ansvar. För tiden före den 8 september 2000 har kommissionen ansett att två mellanliggande moderbolag (Trans Relocations Ltd och Trans Euro) varit ansvariga men inte den fysiska personen E, som är ägaren i toppen av denna koncernstruktur. Å andra sidan har kommissionen för perioden från och med den 8 september 2000 inte endast hållit dessa två mellanliggande moderbolag ansvariga utan även Amertranseuro, den nye ägaren till Trans Euro. Eftersom Amertranseuro ägde samtliga aktier i de två mellanliggande moderbolagen innebär detta att detta bolags aktieägare i själva verket hölls ansvariga för hela överträdelsen.

143    Kommissionen har bestritt dessa argument.

 Tribunalens bedömning

144    I denna grund har Team Relocations gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 23 i förordning nr 1/2003 (första delgrunden) och proportionalitetsprincipen (andra delgrunden) genom att påföra bolaget böter som översteg 10 procent av bolagets omsättning. Eftersom frågan huruvida talan kan vinna bifall såvitt avser den första delgrunden beror på huruvida Amertranseuros omsättning kan beaktas vid fastställandet av värdet för det 10-procentiga tak som anges i artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003, ska denna invändning prövas tillsammans med Amertranseurokoncernens första grund, att Amertranseurokoncernens medlemmar inte kan hållas ansvariga för de överträdelser Team Relocations begått.

 Huruvida de bolag som ingår i Amertranseurokoncernen kan hållas ansvariga för de överträdelser Team Relocations begått

145    Enligt unionens konkurrensrätt ska olika företag som ingår i samma koncern anses utgöra en ekonomisk enhet och således ett företag i den mening som avses i artiklarna 81 EG och 82 EG, försåvitt de berörda bolagen inte självständigt bestämmer sitt beteende på marknaden (domstolens dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69, Imperial Chemical Industries mot kommissionen, REG 1972, s. 619, punkterna 132 och 133, svensk specialutgåva, volym 2, s. 25, och förstainstansrättens dom av den 30 september 2003 i mål T‑203/01, Michelin mot kommissionen, REG 2003, s. II‑4071, punkt 290). Ett företag kan således hållas ansvarigt för ett annat företags konkurrensbegränsande beteende, om det sistnämnda företaget inte självständigt har bestämt sitt beteende på marknaden, utan i huvudsak har tillämpat instruktioner som det har fått av det förstnämnda företaget, särskilt när detta beror på de ekonomiska och juridiska band som binder samman företagen (domstolens dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, REG 2005, s. I‑5425, punkt 117).

146    Fråga uppkommer därför vid vilken tidpunkt ett företag inte självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det har fått av sitt moderbolag.

147    Det framgår av rättspraxis att två kumulativa villkor måste vara uppfyllda. För det första måste moderbolaget kunna utöva ett avgörande inflytande på dotterbolagen och för det andra måste det faktiskt utnyttja detta inflytande (domen i det ovan i punkt 145 nämnda målet Imperial Chemical Industries mot kommissionen, punkt 137).

148    Vad gäller det första villkoret kan ett moderbolag utan tvekan utöva ett avgörande inflytande på sitt dotterbolag om det, som Amertranseuro i förevarande fall, äger 100 procent av dotterbolaget, oavsett om det rör sig om ett direkt ägande eller ett indirekt ägande genom andra bolag.

149    Vad gäller vilka beviskrav som ska ställas avseende frågan huruvida moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande på dotterbolaget anser sökandena att moderbolaget kan hållas ansvarigt för överträdelsen endast när, utöver det faktum att dotterbolaget är helägt, moderbolaget kände till de beivrade förfarandena eller underlåtit att iaktta sin omsorgsplikt.

150    Kommissionen har å sin sida i skäl 386 i det angripna beslutet utgått från den rättspraxis enligt vilken det, i det särskilda fall då ett moderbolag äger 100 procent av aktierna i det dotterbolag som begått en överträdelse, såsom i förevarande fall, föreligger en presumtion att ett moderbolag som äger samtliga aktier i ett dotterbolag har ett faktiskt, avgörande inflytande över dotterbolagets agerande (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 25 oktober 1983 i mål 107/82, AEG‑Telefunken mot kommissionen, REG 1983, s. 3151, punkt 50, svensk specialutgåva, volym 7, s. 287, och av den 16 november 2000 i mål C‑286/98 P, Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen, REG 2000, s. I‑9925, punkt 29, och förstainstansrättens dom av den 20 april 1999 i de förenade målen T‑305/94–T‑307/94, T‑313/94–T‑316/94, T‑318/94, T‑325/94, T‑328/94, T‑329/94 och T‑335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. II‑931, punkterna 961 och 984, och av den 12 december 2007 i mål T‑112/05, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, REG 2007, s. II‑5049, punkt 62).

151    Denna rättspraxis bekräftades av domstolen i dess dom av den 10 september 2009 i mål C‑97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I‑8237). Domstolen angav bland annat att även om den i punkterna 28 och 29 i domen i det ovan i punkt 150 nämnda målet Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen, förutom ett innehav av 100 procent av dotterbolagets aktiekapital, även nämnde andra omständigheter, såsom ett godtagande av det inflytande som moderbolaget utövade på dotterbolagets affärspolicy och att de båda bolagen delade ombud under det administrativa förfarandet, påpekade domstolen dessa omständigheter endast i syfte att redogöra för samtliga omständigheter som förstainstansrätten hade lagt till grund för sitt resonemang, och inte för att kräva att ytterligare indicier åberopas om att moderbolaget verkligen har utövat inflytande (punkt 62 i domen).

152    I förevarande fall har sökandena inte lyckats bryta presumtionen om utövande av ett avgörande inflytande, eftersom deras argumentation bygger på policyöverväganden och enkla påståenden, såsom att Team Relocations sköttes självständigt. Under alla förhållanden framgår det av skälen 490 och 491 i det angripna beslutet att kommissionen – när den hållit Amertranseuro ansvarigt för Team Relocations deltagande i kartellen – inte uteslutande utgått från det obestridda faktum att Amertranseuro innehar samtliga aktier i Team Relocations. Kommissionen har nämligen även beaktat andra faktiska omständigheter som stödde slutsatsen att Amertranseuro utövade ett avgörande inflytande över Team Relocations affärspolicy.

153    Under perioden 1994–september 2001 hölls årliga möten mellan Team Relocations styrelse och de företrädare för Trans Euro som ansvarade för den operativa och finansiella ledningen av det belgiska dotterbolaget samt med den som under denna tid var ägare till Trans Euro-koncernen, vilken ansvarade för ledningen av koncernen och hade ett övergripande ansvar för det belgiska dotterbolaget. Under perioden den 6 september 2001–september 2003 hölls även informella möten mellan Team Relocations och den företrädare för Amertranseuro som ansvarade för ledningen av koncernen och hade ett övergripande ansvar för det belgiska dotterbolaget. Kommissionen har vidare konstaterat att Team Relocations var tvunget att inkomma med flera rapporter, bland annat årlig internredovisning till Team Relocations Ltd, från och med den 1 januari 1994 till och med den 7 september 2000, samt till Amertranseuro från och med den 8 september 2000, det vill säga under den tid som företaget deltagit i överträdelsen.

154    Under dessa omständigheter hade kommissionen rätt att hålla Amertranseuro ansvarigt för de överträdelser som Team Relocations begått eftersom sökandena utgjorde en ekonomisk enhet och således ett enda företag i den mening som avses i gemenskapens konkurrensrätt. Följaktligen kan Amertranseuros omsättning beaktas för att fastställa värdet för det 10-procentiga tak som föreskrivs i artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003. Följaktligen kan sökanden inte vinna framgång med sina invändningar angående detta beaktande.

 Kommissionens påstådda ”asymmetriska” tillvägagångssätt

155    Amertranseurokoncernen har kritiserat kommissionen för att den använt ett ”asymmetriskt” tillvägagångssätt när den höll Amertranseuro ansvarigt från och med det datum då Amertranseuro förvärvat Trans Euro-koncernen, närmare bestämt den 8 september 2000, trots att kommissionen inte hållit den föregående ägaren, den fysiska personen E., ansvarig för tiden före den 8 september 2000.

156    Vad gäller Amertranseuros påstående att kommissionen även borde ha hållit E. ansvarig för överträdelsen fram till och med den 7 september 2000, påpekar tribunalen att även om kommissionen hade kunnat göra detta kan den omständigheten att kommissionen inte gjort det inte åberopas av sökandena för att visa att det angripna beslutet varit rättsstridigt. Det framgår nämligen av rättspraxis att kommissionen förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller att hålla ett moderbolag ansvarigt för en överträdelse, vid sidan av det bolag som är direkt inblandat i det konkurrensbegränsande beteendet (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 14 december 2006 i de förenade målen T‑259/02–T‑264/02 och T‑271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich m.fl. mot kommissionen, REG 2006, s. II‑5169, punkterna 331 och 332). Detta utrymme för skönsmässig bedömning innebär även att kommissionen kan välja att endast rikta beslutet mot det aktuella företagets nuvarande moderbolag, och inte till tidigare ägare av koncernen.

157    För övrigt har kommissionen inte heller hållit Zenic International Holdings Ltd – sökandenas nuvarande moderbolag – ansvarigt för den aktuella överträdelsen. Det angripna beslutet kan således inte anses vara ”asymmetriskt”.

158    Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser denna invändning.

 Argumenten som framförts avseende Amertranseurokoncernens subsidiära yrkande

159    Genom sina yrkanden och i sin första grund förefaller Amertranseurokoncernen hävda att även om Amertranseuro inte hållits ansvarigt för mer än 1,3 miljoner euro, vilket avspeglar dess ansvar för en begränsad tid, det vill säga från och med den 8 september 2000, hålls Amertranseuro i själva verket ansvarigt för hela bötesbeloppet, eftersom Amertranseuro är ägare av, och aktieägare i, Trans Euro och Team Relocations Ltd.

160    Detta påstående kan inte medföra att det angripna beslutets lagenlighet ifrågasätts, eftersom påståendet endast beskriver vissa av de verkningar som detta beslut får för Amertranseuro. Dessa yrkanden ska således ogillas.

 Påståendet att det ålagda bötesbeloppet är oproportionerligt högt

161    Vad gäller den andra delen av Team Relocations grund, räcker det med att hänvisa till påpekandena i punkt 94 ovan, enligt vilka den tillämpade procentsatsen på 17 procent är proportionerlig i förhållande till Team Relocations faktiska ansvar för överträdelsen. Det faktum att de böter som Team Relocations har ålagts överstiger 10 procent av bolagets omsättning saknar betydelse, eftersom detta belopp ligger klart under taket på 10 procent av Amertranseurokoncernens omsättning.

162    Av ovanstående följer att talan inte kan vinna bifall vad avser Team Relocations sjunde grund eller Amertranseurokoncernens första grund.

8.     Team Relocations åttonde grund och Amertranseurokoncernens andra grund: Sökandena saknar förmåga att betala och kommissionen har gjort sig skyldig till maktmissbruk

 Parternas argument

163    Team Relocations har gjort gällande att det av dess preliminära årsredovisning för det räkenskapsår som avslutades den 30 september 2007 framgår följande. Bolagets eget kapital (ej inräknat de böter bolaget kan vara skyldigt att betala till kommissionen) är negativt, bolaget uppvisade nämnda räkenskapsår en förlust på 363 432 euro, och dess kassaflöde var negativt. Alla bolagets tillgångar är pantsatta. Bolaget har inte möjlighet att erhålla någon ytterligare finansiering och kan således inte betala de böter som kommissionen ålagt det.

164    Enligt Team Relocations kände kommissionen till bolagets utsatta finansiella situation. Genom att ålägga bolaget böter med ett belopp som bolaget uppenbart inte kunde betala har kommissionen således gjort sig skyldig till maktmissbruk. Kommissionen har också åsidosatt likabehandlingsprincipen. Team Relocations har yrkat att tribunalen ska sätta ned böterna till ett belopp som avspeglar samma principer som kommissionen använt vad gäller Interdean och att tribunalen förpliktar kommissionen att, i enlighet med artiklarna 58 och 65 i rättegångsreglerna, redovisa de omständigheter som kommissionen beaktat för att bevilja Interdean en nedsättning med 70 procent av bötesbeloppet.

165    Amertranseurokoncernen har gjort gällande att de böter som kommissionen ålagt Team Relocations – vilka motsvarade nästan två tredjedelar av dess omsättning år 2006 och till och med är i närheten av den absoluta gräns på 10 procent som föreskrivs i förordning nr 1/2003 – är helt oproportionerliga. Enligt Amertranseuros koncernredovisning av den 30 september 2006 var koncernens totala skulder 35 miljoner brittiska pund (GBP). Amertranseuro har vidare gjort gällande att resultatet av normala verksamheter efter skatt varit negativt, deras materiella nettotillgångar är negativa och att samtliga dess tillgångar har pantsatts till 100 procent. Följaktligen kan koncernen inte betala böterna på 3,49 miljoner euro eller erhålla en bankgaranti för att betala detta belopp vid en senare tidpunkt.

166    I repliken har Amertranseurokoncernen tillagt att vad gällde kravet på en ansökan för att tillämpa punkt 35 i 2006 års riktlinjer, borde kommissionen åter använda det tillvägagångssätt som slogs fast i 1998 års riktlinjer och ex officio betrakta oförmåga att betala som ett skäl att sätta ned böterna, som kommissionen tidigare gjort. Amertranseurokoncernen har vidare understrukit att koncernens finansiella ställning försämrats under det räkenskapsår som avslutades den 30 september 2007.

167    Kommissionen har tillbakavisat dessa argument.

 Tribunalens bedömning

168    I sin sista grund har sökandena gjort gällande att kommissionen genom att ålägga dem böter som överstiger deras betalningsförmåga har gjort sig skyldig till maktmissbruk, åsidosatt punkt 35 i 2006 års riktlinjer och åsidosatt likabehandlingsprincipen.

169    Vad gäller det påstådda maktmissbruket erinrar tribunalen om att enligt fast rättspraxis innebär en rättsakt maktmissbruk endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter kan antas att den har antagits uteslutande, eller åtminstone huvudsakligen, för att uppnå andra mål än dem som angivits eller för att kringgå ett förfarande som särskilt föreskrivs i fördraget för att bemöta svårigheter i det enskilda fallet (se domstolens dom av den 13 november 1990 i mål C‑331/88, Fedesa m.fl., REG 1990, s. I‑4023, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

170    I förevarande fall har dock sökandena inte gjort gällande att kommissionen ålagt dem böterna för att uppnå andra mål än dem som angetts – närmare bestämt att genomföra gemenskapens konkurrensrätt – eller för att kringgå ett förfarande som särskilt föreskrivs i fördraget. Det angripna beslutet innebär således inte maktmissbruk.

171    Vad gäller nedsättning av böterna med stöd av punkt 35 i 2006 års riktlinjer finns det tre kumulativa villkor som måste vara uppfyllda för en sådan nedsättning, nämligen följande:

–        en ansökan har inlämnats under det administrativa förfarandet,

–        ett visst samhällssammanhang och en viss ekonomisk kontext föreligger, och

–        företaget saknar betalningsförmåga: företaget måste inkomma med objektiva bevis som visar att åläggande av böter oåterkalleligen skulle äventyra det berörda företagets ekonomiska bärkraft och leda till att företagets tillgångar förlorade allt värde.

172    Tribunalen konstaterar dock att två av dessa tre kumulativa villkor inte är uppfyllda. För det första har sökandena, till skillnad från andra berörda företag, inte under det administrativa förfarandet inkommit med någon ansökan om nedsättning av böterna på grund av oförmåga att betala, trots att en sådan ansökan krävs enligt 2006 års riktlinjer. I detta sammanhang är argumentet att kommissionen enligt 1998 års riktlinjer ex officio kunde beakta oförmåga att betala som en grund för nedsättning irrelevant eftersom detta argument inte kan ge något stöd för påståendet att 2006 års riktlinjer åsidosatts. I den mån detta argument anförts för att hävda att kommissionen, oberoende av vad som föreskrivs i punkt 35 i 2006 års riktlinjer, är skyldig att ex officio undersöka de berörda företagens betalningsförmåga, kan det konstateras att någon sådan skyldighet inte framgår av rättspraxis.

173    I en skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 6 augusti 2010 begärde Team Relocations att det muntliga förfarandet skulle återupptas, med motiveringen att kommissionen ändrat sin praxis vad gäller kravet att inkomma med en ansökan enligt punkt 35 i 2006 års riktlinjer under det administrativa förfarandet. Denna ansökan avslogs i beslut av den 23 september 2010, eftersom, tvärtemot vad Team Relocations anfört, ansökningarna faktiskt hade inkommit under det administrativa förfarandet i de mål som Team Relocations hänvisat till. Även om det framgår av en tidningsartikel att kommissionen ”avser att formellt ändra sina riktlinjer” för att kunna beakta händelser som skett efter det att ett beslut antagits, måste det konstateras att denna ändring ännu inte har genomförts. Under alla förhållanden kan en ändring av tolkningen av 2006 års riktlinjer inte medföra att ett beslut som fattats före denna ändring blir rättsstridigt.

174    För det andra har sökandena inte bestritt kommissionens konstaterande i skäl 651 i det angripna beslutet att det i förevarande fall inte föreligger en ”viss ekonomisk kontext och ett samhällssammanhang” i den mening som avses i punkt 35 i 2006 års riktlinjer.

175    Mot bakgrund av ovanstående gjorde kommissionen en riktig bedömning när den fann att villkoren för att tillämpa punkt 35 i 2006 års riktlinjer inte var uppfyllda. Det är härvid inte nödvändigt att pröva huruvida det tredje villkoret, sökandens påstådda bristande betalningsförmåga, var uppfyllt.

176    Vad gäller invändningen att kommissionen åsidosatt likabehandlingsprincipen räcker det med att konstatera att sökandena, till skillnad från Interdean, inte väckt frågan om sin betalningsförmåga under det administrativa förfarandet och att de inte inkommit med någon ansökan om att erhålla nedsättning av böterna av detta skäl. Deras situation är således inte jämförbar med den som Interdean befann sig i. Det bör i detta sammanhang påpekas att inlämnandet av en ansökan om en nedsättning av böterna inte är ett rent formkrav. Om en ansökan inte inlämnats kan ingen rättvisande bedömning av situationen göras, eftersom kommissionen då inte har tillgång till sådana nödvändiga upplysningar – såsom interna uppgifter om det berörda företaget – som gör det möjligt att bedöma företagets ekonomiska bärkraft.

177    Följaktligen kan talan inte vinna bifall såvitt avser sökandenas sista grund eller vad gäller Team Relocations yrkande att tribunalen ska förplikta kommissionen att redovisa de omständigheter som kommissionen beaktat för att bevilja Interdean en nedsättning med 70 procent av bötesbeloppet.

178    Eftersom talan inte kan bifallas på någon av sökandenas grunder, ska talan ogillas i dess helhet.

 Rättegångskostnader

179    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökandena har tappat respektive mål, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas i båda målen.

2)      Team Relocations NV, Amertranseuro International Holdings Ltd, Trans Euro Ltd och Team Relocations Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

Papasavvas Wahl Dittrich

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 16 juni 2011.

Underskrifter

Innehållsförteckning

Bakgrund

1.  Föremålet för talan

2.  Sökandena

3.  Det administrativa förfarandet

4.  Det angripna beslutet

Förfarandet och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

1.  Den första grunden: Team Relocations har inte deltagit i den enda, fortlöpande överträdelse som beskrivs i det angripna beslutet

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Begreppet ”en enda, fortlöpande överträdelse”

Kvalificeringen av det aktuella konkurrensbegränsande beteendet

–  Huruvida det funnits en övergripande plan med ett gemensamt mål

–  Huruvida Team Relocations avsiktligen har medverkat i den övergripande planen

–  Team Relocations kännedom om de konkurrensbegränsande beteendena

2.  Den andra grunden: Beräkningen av det försäljningsvärde som ska användas för Team Relocations

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Det relevanta försäljningsvärdet

Flyttningar som betalats av privatpersoner

3.  Den tredje grunden: Användningen av procentsatsen 17 procent av Team Relocations försäljningsvärde för att fastställa grundbeloppet för bolagets böter

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Skyldigheten att bestämma böternas belopp på grundval av Team Relocations individuella roll

Det påstådda åsidosättandet av proportionalitetsprincipen

Den påstådda bristande motiveringen

4.  Den fjärde grunden: Det finns inte någon grund för att multiplicera det belopp som bestämts på grundval av försäljningsvärdet med antalet år företaget deltagit i överträdelsen.

Parternas argument

Tribunalens bedömning

5.  Den femte grunden: Skäl saknas för åläggande av ett tilläggsbelopp

Parternas argument

Tribunalens bedömning

6.  Den sjätte grunden: Förekomsten av förmildrande omständigheter

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Bolagets eventuella deltagande i upprättandet av de konkurrensbegränsande arrangemangen

Team Relocations påstått begränsade deltagande i överträdelsen

Det påstådda godkännandet av beteendena

7.  Team Relocations sjunde grund och Amertranseurokoncernens första grund: Amertranseuro kan inte hållas ansvarigt för överträdelser som begåtts av Team Relocations

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Huruvida de bolag som ingår i Amertranseurokoncernen kan hållas ansvariga för de överträdelser Team Relocations begått

Kommissionens påstådda ”asymmetriska” tillvägagångssätt

Argumenten som framförts avseende Amertranseurokoncernens subsidiära yrkande

Påståendet att det ålagda bötesbeloppet är oproportionerligt högt

8.  Team Relocations åttonde grund och Amertranseurokoncernens andra grund: Sökandena saknar förmåga att betala och kommissionen har gjort sig skyldig till maktmissbruk

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Rättegångskostnader

* Rättegångsspråk: engelska.