DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen)
den 16 september 1999 (1)
Miljö - Direktiv 85/337/EEG - Bedömning av inverkan på miljön av vissa
offentliga och privata projekt
I mål C-435/97,
angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från
Verwaltungsgericht, Autonome Sektion für die Provinz Bozen (Italien), att
domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen
anhängiga målet mellan
World Wildlife Fund (WWF) m.fl.
och
Autonome Provinz Bozen m.fl.,
angående tolkningen av rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om
bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt
(EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226),
meddelar
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden P.J.G. Kapteyn samt domarna G. Hirsch och
H. Ragnemalm (referent),
generaladvokat: J. Mischo,
justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
- World Wildlife Fund (WWF) m.fl., genom advokaten W. Wielander,
Bolzano,
- Autonome Provinz Bozen, genom advokaterna H. Heiss och
R. von Guggenberg, Bolzano,
- Südtiroler Transportstrukturen AG, genom advokaterna C. Baur, Bolzano,
och S. Weber, Wien,
- Airport Bolzano - Bozen AG, genom advokaten P. Platter, Bolzano,
- Italiens regering, genom professor Umberto Leanza, chef för
utrikesministeriets avdelning för diplomatiska tvister, i egenskap av ombud,
biträdd av P.G. Ferri, avvocato dello Stato,
- Nederländernas regering, genom biträdande juridiske rådgivaren A. Fierstra,
utrikesministeriet, i egenskap av ombud,
- Förenade kungarikets regering, genom J.E. Collins, Assistant Treasury
Solicitor, i egenskap av ombud, biträdd av D. Wyatt, QC,
- Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren
G. zur Hausen, i egenskap av ombud,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 18 mars 1999 av:
World Wildlife Fund (WWF) m.fl., Autonome Provinz Bozen, Südtiroler
Transportstrukturen AG, Airport Bolzano - Bozen AG, Italiens regering, Förenade
kungarikets regering samt kommissionen,
och efter att den 29 april 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
- 1.
- Verwaltungsgericht, Autonome Sektion für die Provinz Bozen, har genom beslut
av den 3 december 1997, som inkom till domstolens kansli den 24 december samma
år, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt sex frågor
om tolkningen av rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning
av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40,
svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226, nedan kallat direktivet).
- 2.
- Frågorna har uppkommit i ett mål där sökandena, vilka är fysiska personer, som
bor i närheten av flygplatsen Bolzano-St Jacob, samt två miljöorganisationer, vid
den hänskjutande domstolen har yrkat ogiltigförklaring av dels den självständiga
provinsen Bolzanos regerings beslut nr 1230 av den 27 mars 1997, dels en skrivelse
från Landeshauptmann (provinsens regeringschef) av den 11 april 1997, genom
vilka ett projekt för ombyggnad av nämnda flygplats har godkänts.
- 3.
- Av begäran om förhandsavgörande framgår att detta projekt syftar till att omvandla
en flygplats - som sedan år 1925/1926 används för militära ändamål, för sportflyg
och som, under en viss period och i begränsad omfattning, även använts för civilflyg
- till en flygplats som kommersiellt kan användas för reguljärflyg, charterflyg och
fraktflyg.
- 4.
- De byggnads- och anläggningsarbeten som projekterats är i huvudsak följande:
renovering av existerande start- och landningsbana, anläggning av parkeringsplatser
och vägar som leder till desamma, konstruktion av ett flygkontrolltorn med teknisk
utrustning för flygsäkerhet, konstruktion av ett tullkontor och en hangar, installation
av nödvändiga anslutningar och avlopp etc. samt förlängning av start- och
landningsbanan från 1040 meter till 1 400 meter. Det är ostridigt i målet att dessa
arbeten, vid dagen för begäran om förhandsavgörande, ännu inte hade godkänts på
grund av att detaljplanen först måste ändras.
- 5.
- Denna ombyggnad av Bolzano-flygplatsen fanns med i den regionalplan som
godkänts genom den självständiga provinsen Bolzanos lag nr 3 av
den 18 januari 1995 (nedan kallad lag nr 3), i vilken det bland annat föreskrevs att
en miljökonsekvensutredning skulle genomföras. Exploatören Südtiroler
Transportstrukturen AG uppdrog åt en expertgrupp att genomföra denna
utredning, vilken blev färdig i juni 1996. Dessutom rådfrågades en rad instanser,
däribland miljömyndigheten, och de berörda kommunerna informerades och
yttranden begärdes.
- 6.
- I samband med att ett sådant yttrande begärdes prövades projektet av
Amtsdirektorenkonferenz (sammanträde mellan förvaltningsdirektörerna i
provinsen) som avgav ett yttrande i enlighet med det förfarande som i nationell
lagstiftning betecknas som förenklad miljökonsekvensutredning, enligt
artiklarna 11-13 i den självständiga provinsen Bolzanos lag nr 27 av den 7 juli 1992
om förfarande för miljökonsekvensutredning, i dess lydelse vid den tidpunkt som
är i fråga i målet vid den nationella domstolen (B.V. Suppl. Ord 28 juli 1992, nr 31,
nedan kallad lag nr 27/92). Det är emellertid ostridigt i målet att det förfarande
som följts när de ifrågasatta rättsakterna antogs, med undantag för frågan om
förlängning av start- och landningsbanan, vilken ännu inte har godkänts, inte är det
som föreskrivs i direktivet.
Tillämpliga bestämmelser
- 7.
- I artikel 1.1 i direktivet anges att direktivet skall tillämpas för bedömningen av
miljöeffekterna av sådana offentliga och privata projekt som kan antas medföra
betydande påverkan på miljön.
- 8.
- I artikel 1.2 anges att beteckningen projekt i direktivet används i följande
bemärkelse:
- utförande av byggnads- eller anläggningsarbeten eller andra installationer
eller arbeten,
- andra ingrepp i den naturliga omgivningen och i landskapet, inklusive
mineralutvinning.
- 9.
- I artikel 1.4 och 1.5 anges att direktivet inte gäller projekt som avser det nationella
försvaret och att det inte skall tillämpas på projekt som i detalj regleras genom
särskild nationell lagstiftning, i de fall syftena med detta direktiv, däribland att
tillhandahålla uppgifter, uppnås genom lagstiftningen.
- 10.
- Enligt artikel 2.1 i direktivet skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder
för att säkerställa att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan
bland annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering blir föremål för en
bedömning av denna påverkan innan tillstånd ges. De projekt som skall omfattas
av sådan bedömning anges i artikel 4.
- 11.
- I nämnda artikel 4 görs åtskillnad mellan två typer av projekt.
- 12.
- I artikel 4.1 anges att, om inte annat följer av artikel 2.3, projekt inom de grupper
som redovisas i bilaga 1 skall bli föremål för en bedömning i enlighet med
artiklarna 5-10. Bland de projekt som omfattas av artikel 4.1 i direktivet anges i
punkt 7 i bilaga 1: Anläggning av ... flygplatser med en banlängd av 2 100 m eller
mer.
- 13.
- Vad avser övriga typer av projekt anges följande i artikel 4.2 i direktivet:
Projekt inom de grupper som redovisas i bilaga 2 skall bli föremål för en
bedömning (miljökonsekvensbeskrivning) i enlighet med artikel 5-10 när
medlemsstaterna anser att detta krävs på grund av projektets karaktär.
I detta syfte kan medlemsstaterna bland annat bestämma att en bedömning skall
göras för vissa typer av projekt eller fastställa sådana kriterier eller gränsvärden
som krävs för att avgöra vilka projekt, hänförliga till de grupper som anges i
bilaga 2, som skall bli föremål för en bedömning enligt artikel 5-10.
- 14.
- Vad avser projekt som omfattas av artikel 4.2 i direktivet anges följande i
punkt 10 d i bilaga 2 till direktivet: Anläggning av ... flygfält (projekt som inte
anges i bilaga 1), och i punkt 12 i samma bilaga omnämns ändringar av projekt
som anges i bilaga 1.
- 15.
- I artiklarna 5-9 i direktivet, vilka det hänvisas till i artikel 4, anges i huvudsak
följande: I artikel 5 preciseras minimiuppgifter som exploatören alltid måste lämna,
genom artikel 6 införs bland annat en skyldighet för exploatören att informera
myndigheter och allmänhet, i artikel 8 omnämns skyldigheten för berörda
myndigheter att beakta de uppgifter som inhämtats under bedömningsförfarandet,
och genom artikel 9 införs en skyldighet för de behöriga myndigheterna att
informera allmänheten om det beslut som fattats och varje villkor som eventuellt
är knutet till detsamma.
Lag nr 27/92
- 16.
- Lag nr 27/92 innehåller två bilagor, bilaga I och bilaga II. I bilagorna uppräknas
olika typer av projekt och fastställs, med hänvisning till bestämmelserna i själva
lagen, under vilka förutsättningar dessa projekt måste bli föremål för
miljökonsekvensbeskrivning.
- 17.
- I punkt 11 e i bilaga II till lag nr 27/92 anges att samtliga projekt avseende
nybyggnad av flygplatser skall bli föremål för miljökonsekvensbeskrivning.
- 18.
- Utbyggnad eller omvandling av existerande flygplatser omfattas däremot, i likhet
med andra projekt för utbyggnad eller omvandling, av artikel 2.2 i lag nr 27/92, i
vilken föreskrivs miljökonsekvensbeskrivning vad avser projekt som antingen med
20 procent överskrider de tröskelvärden som anges i bilaga II eller som enligt
bilaga I till nämnda lag skall bli föremål för miljökonsekvensbeskrivning.
- 19.
- Vad avser flygplatsprojekt föreskrivs inget tröskelvärde i bilaga II till lag nr 27/92,
medan det i bilaga I till samma lag föreskrivs att miljökonsekvensbeskrivning skall
ske endast vad avser flygplatsprojekt där start- och landningsbanan är 2 100 meter
eller längre.
Tvisten vid den nationella domstolen
- 20.
- Sökandena i målet vid den nationella domstolen har hävdat att de ifrågasatta
rättsakterna är rättsstridiga och gjort gällande att det förfarande som tillämpats när
projektet godkändes inte uppfyller de krav som anges i direktivet. Sökandena
menar att eftersom projektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan på
grund av sin art, storlek och lokalisering omfattas det av artikel 2.1 i direktivet,
varför det borde ha blivit föremål för ett förfarande för bedömning enligt artikel 4.2
i direktivet, jämförd med bilaga 2 till direktivet, och inte endast en
miljökonsekvensutredning, följt av en prövning av projektet vid
Amtsdirektorenkonferenz, vilket är ett förfarande som inte uppfyller de krav som
anges i direktivet.
- 21.
- Svarandena i målet vid den nationella domstolen menar å sin sida att direktivet inte
är tillämpligt på de omtvistade projekten, och detta i huvudsak av tre skäl.
- 22.
- För det första är det endast fråga om ett begränsat projekt för förbättring av en
flygplats, vilket inte har en betydande miljöpåverkan, eftersom det syftar till att
förbättra lufttrafiken och minska den miljöstörning som lufttrafiken medför; vidare
har projektet för förlängning av start- och landningsbanan från 1 040 meter till
1 400 meter ännu inte godkänts.
- 23.
- För det andra är anledningen till att projektet inte har varit föremål för en
miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med direktivets krav att det framgår av
bestämmelserna i lag nr 27/92 att projektet ingår bland de projekt som anges i
bilaga 2 till direktivet, vilka, i enlighet med artikel 4.2 i direktivet, skall bli föremål
för förfarandet enligt artiklarna 5-10 endast när medlemsstaterna anser att
projektet är av sådan art att detta är nödvändigt. Av detta följer att lag nr 27/92,
vilken har antagits inom ramen för det utrymme för eget skön som
medlemsstaterna tillerkänns i artikel 4.2 i direktivet, överensstämmer med nämndabestämmelse.
- 24.
- Det omtvistade projektet avser för det tredje både civila och militära ändamål, och
det anges i lag nr 3/95, i vilken regionalplanen har godkänts, varför de undantag
som anges i artikel 1.4 respektive 1.5 är tillämpliga.
- 25.
- Sökandena i målet vid den nationella domstolen har ifrågasatt denna argumentation
och gjort gällande att lag nr 27/92 inte står i överensstämmelse med direktivet och
borde lämnas utan tillämpning till förmån för relevanta bestämmelser i direktivet,
eftersom de nationella myndigheterna i lagen ges möjlighet att låta bli att
genomföra en miljökonsekvensbeskrivning vad avser ett projekt som kan antas
medföra betydande påverkan på miljön.
- 26.
- Med hänsyn till att det omtvistade projektet, i den del det rör en landningsbana
som är kortare än 2 100 meter, omfattas av de projekt som omnämns i bilaga 2 till
direktivet och av bestämmelserna i artikel 4.2 i direktivet, har den nationella
domstolen i begäran om förhandsavgörande angivit att den anser att lag nr 27/92
i artikel 2.2 inte innehåller ett krav på att utbyggnad och ombyggnad av flygplatser
med en landningsbana som är kortare än 2 100 meter skall bli föremål för
miljökonsekvensbeskrivning, eftersom inget tröskelvärde uppställs för projekt
avseende flygplatser. Den nationella domstolen anser emellertid att det omtvistade
projektet på grund av dess art, storlek och förmodligen också dess lokalisering i en
trång dal och i närheten av ett industriområde och ett bostadsområde kan medföra
betydande påverkan på miljön.
- 27.
- Verwaltungsgericht, Autonome Sektion für die Provinz Bozen, fann att den, med
hänsyn till de faktiska omständigheter som den fastställt och de överväganden som
dessa ger upphov till, och med hänsyn till parternas argumentation och de
gemenskapsrättsliga och nationella regler som gäller på området, inte kunde vara
säker på hur direktivet skall tolkas, varför den har vilandeförklarat målet och ställt
följande tolkningsfrågor till domstolen:
1) Skall artikel 4.2 i direktiv 85/337/EEG tolkas så,
a) att medlemsstaterna enligt eget skön på förhand generellt kan
undanta bestämda grupper av de projekt som nämns i bilaga 2 från
kravet på miljökonsekvensbeskrivning,
eller
b) att medlemsstaternas utrymme för eget skön begränsas av
skyldigheten att enligt artikel 2.1 i samtliga fall låta projekt, som bland
annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering kan medföra
betydande miljöpåverkan, undergå en miljökonsekvensbeskrivning?
c) Kan en medlemsstat enligt artikel 4.2 jämförd med artikel 2.1 i
direktivet fastställa vissa typer av projekt eller fastställa kriterier eller
gränsvärden på ett sådant sätt (eller underlåta att fastställa dem), att
ombyggnaden av en flygplats, vars landningsbana är kortare än
2 100 meter, på förhand undantas från kravet på
miljökonsekvensbeskrivning, trots att det kan medföra betydande
miljöpåverkan? Överskrider en medlemsstat därvid sitt utrymme för
eget skön enligt artikel 4.2. i direktivet (förutsatt att fråga b besvaras
jakande)?
2) Skall artikel 4.2 jämförd med artikel 2.1 i direktivet tolkas så, att kravet på
miljökonsekvensbeskrivning även gäller utbyggnad och ombyggnad vad avser
projekt som omfattas av bilaga 2, när dessa kan medföra betydande
miljöpåverkan, eller kan enligt artikel 4.2 jämförd med artikel 2.1 i
direktivet ombyggnadsprojekt, som kan medföra miljöpåverkan, på förhand
explicit eller implicit undantas från kravet på miljökonsekvensbeskrivning
(exempelvis genom regler som inte omfattar flygplatser)?
3) Är det enligt artikel 2.1 jämförd med artikel 2.2 i direktivet möjligt för
medlemsstaterna att införa (i förhållande till den normala
miljökonsekvensbeskrivningen) alternativa bedömningsförfaranden (eller att
använda sig av sådana förfaranden)? Om denna fråga besvaras jakande
önskas upplysning om
a) vilka väsentliga krav, eventuellt minimikrav, som denna bedömning
måste uppfylla för att den skall stå i överensstämmelse med
direktivets mål, och särskilt
b) om det är ett väsentligt villkor att allmänheten har getts möjlighet att
yttra sig vid miljökonsekvensbeskrivningen enligt artikel 6 i direktivet.
4) Kan artikel 1.5 i direktiv 85/337 tolkas så, att denna bestämmelse också
omfattar projekt som å ena sidan skall genomföras enligt en plan som
godkänts genom lag, men å andra sidan måste godkännas enligt ett särskilt
förvaltningsförfarande?
Vilket minimikrav måste ett lagstiftningsförfarande uppfylla för att uppnå
syftena med detta direktiv, däribland att tillhandahålla uppgifter?
5) Är undantaget i artikel 1.4 i direktivet tillämpligt när flygplatsen används
både för civila och militära ändamål?
Är det kanske så att den övervägande användningen är avgörande, eller är
det tillräckligt att flygplatsen även används för militära ändamål?
6) För det fall att direktivet inte har införlivats på rätt sätt: Har artikel 4.2
jämförd med artikel 2.1 i direktivet då direkt, vertikal verkan (self
executing), på så sätt att myndigheterna i en medlemsstat är skyldiga att
låta det omtvistade projektet genomgå en miljökonsekvensbeskrivning?
Inledande anmärkningar
- 28.
- Sökandena i målet vid den nationella domstolen har i sina yttranden till domstolen
angett att den nationella domstolen i ett annat beslut, vilket fattats i ett förfarande
som rör de interimistiska åtgärder som de har begärt i samma mål, interimistiskt
beslutat att det omtvistade projektet inte får genomföras, med motiveringen att
ingen miljökonsekvensbeskrivning har genomförts. Svarandena i målet vid den
nationella domstolen överklagade detta beslut till Consiglio di Stato, vilken
upphävde beslutet, genom dom nr 1411 av den 29 augusti 1997, varför de
omstridda byggnads- och anläggningsarbetena därefter påbörjades. Sökandena vid
den nationella domstolen har härvid uppmanat EG-domstolen att dels avgöra
huruvida det interimistiska beslutet att det omtvistade projektet inte får
genomföras, vilket beslut den nationella domstolen, enligt sökandenas mening,
fattat på ett giltigt sätt i förevarande fall, borde ha fastställts av Consiglio di Stato,
dels, för det fall att EG-domstolen skulle finna att miljökonsekvensbeskrivning var
nödvändig, uttala sig om de praktiska följderna av ett sådant beslut från dess sida.
- 29.
- Vad avser dessa yrkanden finner domstolen att det räcker att konstatera att den
nationella domstolen inte har ställt någon tolkningsfråga i detta avseende, varför
yrkandena inte behöver prövas (se dom av den 15 juni 1972 i mål 5/72, Grassi,
REG 1972, s. 443, punkt 4, och av den 11 oktober 1990 i mål C-196/89, Nespoli och
Crippa, REG 1990, s. I-3647, punkt 23).
- 30.
- En av svarandena i målet vid den nationella domstolen, bolaget Airport
Bolzano - Bozen AG, har å sin sida ifrågasatt den beskrivning av omständigheterna
i målet som anges i begäran om förhandsavgörande. Denna svarande anser även,
med åberopande av bestämmelser i inhemsk rätt, att den nationella domstolen inte
är behörig att pröva målet i sak, med motiveringen att nämnda domstol endast har
behörighet att pröva rättsfrågor.
- 31.
- Vad avser bolagets Airport Bolzano - Bozen AG ifrågasättande av vissa faktiska
omständigheter vill domstolen erinra om att enligt artikel 177 i fördraget, vilken
bygger på en tydlig åtskillnad mellan de nationella domstolarnas och
EG-domstolens funktioner, är EG-domstolen endast behörig att uttala sig om
tolkningen eller giltigheten av en gemenskapsrättsakt mot bakgrund av de faktiska
omständigheter som den nationella domstolen har upplyst om (se bland annat dom
av den 2 juni 1994 i mål C-30/93, AC-ATEL Electronics Vertriebs, REG 1994,
s. I-2305, punkt 16, och av den 1 december 1998 i mål C-326/96, Levez, REG 1998,
s. I-7835, punkt 25).
- 32.
- I detta sammanhang ankommer det inte på EG-domstolen utan på den nationella
domstolen att bedöma de faktiska omständigheter som givit upphov till tvisten och
därav dra vederbörliga slutsatser för det avgörande den har att fatta (se dom av
den 29 april 1982 i mål 17/81, Pabst & Richarz, REG 1982, s. 1331, punkt 12, och
domen i det ovannämnda målet AC-ATEL Electronics Vertriebs, punkt 17, och
domen i det ovannämnda målet Levez, punkt 26).
- 33.
- Vad avser ifrågasättandet av den nationella domstolens behörighet på grundval av
inhemsk rätt skall det erinras om att det - till följd av funktionsfördelningen mellan
domstolen och de nationella domstolarna - inte är EG-domstolens sak att
undersöka om det beslut som hänskjutits till den har fattats i överensstämmelse
med de nationella rättsreglerna om domstolarnas sammansättning och förfarande
(se dom av den 3 mars 1994 i de förenade målen C-332/92, C-333/92 och C-335/92,
Eurico Italia m.fl., REG 1994, s. I-711, punkt 13).
Den första och den andra frågan
- 34.
- Den första och den andra frågan bör prövas i ett sammanhang.
- 35.
- Den första frågan rör huruvida artiklarna 4.2 och 2.1 i direktivet skall tolkas så, att
en medlemsstat ges behörighet att från direktivets krav på
miljökonsekvensbeskrivning på förhand och generellt undanta vissa grupper av
projekt som anges i bilaga 2 till direktivet, inbegripet ändringar i sådana projekt,
såsom ett projekt avseende ombyggnad av en flygplats med en start- och
landningsbana som är kortare än 2 100 meter, även då detta projekt medför
betydande påverkan på miljön.
- 36.
- Domstolen vill i detta sammanhang erinra om att, även om medlemsstaterna genom
artikel 4.2 andra stycket i direktivet tilldelas en befogenhet att efter eget skön
bestämma att en bedömning skall göras för vissa typer av projekt eller fastställa
sådana kriterier eller gränsvärden som krävs för att avgöra vilka projekt som skall
bli föremål för en bedömning, denna befogenhet begränsas av skyldigheten enligt
artikel 2.1 att göra en miljöbedömning av projekt som kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan bland annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering
(se dom av den 24 oktober 1996 i mål C-72/95, Kraaijeveld m.fl., REG 1996,
s. I-5403, punkt 50, och av den 22 oktober 1998 i mål C-301/95, kommissionen mot
Tyskland, REG 1998, s. I-6135, punkt 45).
- 37.
- Domstolen har därför, i fråga om en lagstiftning i en medlemsstat som innebar att
vissa hela grupper av projekt som anges i bilaga 2 till direktivet undantogs från
kravet på miljöbedömning, i dom av den 2 maj 1996 i mål C-133/94, kommissionen
mot Belgien (REG 1996, s. I-2323), punkt 42, förklarat att de kriterier eller
gränsvärden som nämns i artikel 4.2 i direktivet har som mål att underlätta
bedömningen av ett projekts konkreta art i syfte att avgöra om det omfattas av en
bedömningsskyldighet och inte att på förhand från denna skyldighet undanta vissa
hela grupper av projekt som anges i bilaga 2 och som kan förutses på en
medlemsstats territorium.
- 38.
- Domstolen har vidare, i domen i det ovannämnda målet Kraaijeveld m.fl., punkt 53,
preciserat att en medlemsstat som fastställer sådana kriterier eller gränsvärden att
samtliga projekt i praktiken på förhand är undantagna från kravet på
miljökonsekvensbeskrivning, överskrider sitt utrymme för eget skön enligt
artiklarna 2.1 och 4.2 i direktivet, om inte samtliga de projekt som har undantagits,
på grundval av en helhetsbedömning, kan anses vara sådana att de inte kan antas
medföra betydande inverkan på miljön.
- 39.
- Vad avser ändringar i sådana projekt har domstolen, i domen i det ovannämnda
målet Kraaijeveld, punkt 40, ansett att det förhållandet att ändringar av projekt
som avses i bilaga 2 - till skillnad från ändringar av projekt som avses i bilaga 1 -
inte uttryckligen nämns i direktivet, inte kan leda till slutsatsen att de inte omfattas
av direktivets tillämpningsområde.
- 40.
- Domstolen påpekade därvid att direktivets tillämpningsområde är vidsträckt och att
dess ändamål är mycket omfattande, varför den kom fram till att begreppet
ändringar av projekt omfattas av direktivets bestämmelser, även vad avser
projekt som omfattas av bilaga 2 till direktivet, med motiveringen att detta ändamål
skulle åsidosättas om det med stöd av definitionen av ändringar av projekt skulle
vara möjligt att underlåta att uppfylla skyldigheten att studera inverkan på miljön
av vissa arbeten eller anläggningar, samtidigt som dessa arbeten eller anläggningar
på grund av sin art, storlek eller lokalisering kan antas medföra en betydande
inverkan på miljön (se domen i det ovannämnda målet Kraaijeveld m.fl., punkt 39).
- 41.
- Den andra frågan rör huruvida, med hänsyn till att det endast finns en flygplatssom kan bli föremål för ombyggnad i provinsen, artiklarna 4.2 och 2.1 i direktivet
ändå kan ge en medlemsstat befogenhet att, antingen genom en nationell
lagstiftande rättsakt, i förevarande fall lag nr 27/92, eller på grundval av en
individuell bedömning av ett specifikt projekt, såsom det projekt som är i fråga i
målet vid den nationella domstolen, undanta detta projekt från kravet på
miljökonsekvensbeskrivning enligt direktivet, med motiveringen att projektet inte
kan antas medföra betydande påverkan på miljön.
- 42.
- Domstolen vill i detta sammanhang erinra om att det i artikel 4.2 andra stycket i
direktivet föreskrivs att medlemsstaterna bland annat [kan] bestämma att en
bedömning skall göras för vissa typer av projekt eller fastställa sådana kriterier eller
gränsvärden som krävs för att avgöra vilka projekt, hänförliga till de grupper som
anges i bilaga 2, som skall bli föremål för en bedömning enligt artikel 5-10. I
denna bestämmelse anges således exempel på metoder som medlemsstaterna kan
använda för att avgöra vilka projekt, som anges i bilaga 2, som skall bli föremål för
en sådan bedömning som föreskrivs i direktivet.
- 43.
- Direktivet ger således härvid medlemsstaterna ett utrymme för eget skön, och de
är således inte förhindrade att använda andra metoder i syfte att ange för vilka
projekt det är nödvändigt att göra en miljökonsekvensbeskrivning enligt direktivet.
Direktivet utesluter således på intet sätt en metod som består i att man, på
grundval av en individuell prövning av varje berört projekt eller med stöd av en
nationell lagstiftande rättsakt, anger att ett bestämt projekt, som omfattas av
bilaga 2 till direktivet, inte omfattas av kravet på miljökonsekvensbeskrivning.
- 44.
- Omständigheten att en medlemsstat förfogar över ett utrymme för eget skön, såsom
det erinrats om i punkten ovan, är emellertid inte ensam tillräcklig för att ett
bestämt projekt inte skall omfattas av kravet på miljökonsekvensbeskrivning enligt
direktivet. Om så inte vore fallet, skulle medlemsstaterna kunna använda det
utrymme för eget skön som de har tilldelats genom artikel 4.2 i direktivet för att
se till att ett bestämt projekt undgår kravet på miljökonsekvensbeskrivning, trots
att det på grund av sin art, storlek eller lokalisering kan antas medföra betydande
påverkan på miljön.
- 45.
- Domstolen finner således att oavsett vilken metod en medlemsstat väljer för att
avgöra om ett bestämt projekt måste bli föremål för bedömning, det vill säga
oavsett om ett bestämt projekt godkänns genom lagstiftning eller på grundval av
en individuell bedömning av projektet, får den metod som väljs inte medföra att
direktivets syfte åsidosätts, vilket är att inget projekt som kan antas medföra
betydande påverkan på miljön får undantas från kravet på
miljökonsekvensbeskrivning annat än om det bestämda projekt som undantagits, på
grundval av en helhetsbedömning, kan anses vara sådant att det inte kan ha
betydande inverkan på miljön.
- 46.
- Domstolen vill, vad avser omständigheten att det projekt som är i fråga i målet vid
den nationella domstolen undantagits från kravet på miljökonsekvensbeskrivning
med stöd av bestämmelserna i lag nr 27/92, tillägga att i vilket fall som helst, det
vill säga även om projektet rör den enda flygplats i provinsen som kan byggas om,
och även om det är just detta projekt som lagstiftaren åsyftat, kan lagstiftaren inte
undanta detta projekt från kravet på miljökonsekvensbeskrivning, annat än om
lagstiftaren när lag nr 27/92 antogs hade möjlighet att i detalj bedöma den totala
inverkan på miljön som samtliga arbeten och anläggningar inom ramen för
projektet kunde antas medföra.
- 47.
- Vad avser frågan huruvida projektet kan undantas från kravet på
miljökonsekvensutredning på grundval av en individuell bedömning som utförts av
behöriga myndigheter, framgår det av handlingarna i målet vid den nationella
domstolen att de ifrågasatta rättsakterna föregåtts av en utredning om
miljöpåverkan utförd av en expertgrupp, att de berörda kommunerna informerats
och att allmänheten informerats genom meddelanden i pressen. Vidare har
miljömyndigheten och Amtsdirektorenkonferenz konsulterats.
- 48.
- Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida de behöriga
myndigheterna gjort en korrekt bedömning av huruvida den påverkan på miljön
som projektet medför är betydande, på grundval av en individuell bedömning som
de utfört, och som lett till att de undantagit det bestämda projekt som är i fråga
i målet vid den nationella domstolen från kravet på miljökonsekvensbeskrivning
enligt direktivet.
- 49.
- Mot denna bakgrund blir svaret på den första och den andra frågan att
artiklarna 4.2 och 2.1 i direktivet skall tolkas så, att en medlemsstat varken ges
behörighet att från direktivets krav på miljökonsekvensbeskrivning på förhand och
generellt undanta vissa grupper av projekt som omfattas av bilaga 2 till direktivet,
inbegripet ändringar i sådana projekt, eller att från kravet på
miljökonsekvensbeskrivning undanta ett bestämt projekt, såsom ett projekt
avseende ombyggnad av en flygplats med en start- och landningsbana som är
kortare än 2 100 meter, och detta varken med stöd av en nationell lagstiftande
rättsakt eller på grundval av en individuell prövning av projektet i fråga, annat än
om samtliga grupper av projekt eller det enskilda projektet, på grundval av en
helhetsbedömning, kan anses vara sådana att de inte kan antas medföra betydande
inverkan på miljön. Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera
huruvida de behöriga myndigheterna gjort en korrekt bedömning av huruvida den
påverkan på miljön som projektet medför är betydande, på grundval av en
individuell bedömning som de utfört, och vilken lett till att de undantagit det
bestämda projekt som är i fråga i målet vid den nationella domstolen från kravet
på miljökonsekvensbeskrivning enligt direktivet.
Den tredje frågan
- 50.
- Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i
huruvida, i de fall som ett projekt skall bli föremål för miljökonsekvensbeskrivning
enligt direktivet, artikel 2.1 och 2.2 i direktivet skall tolkas så, att en medlemsstat
kan använda ett annat förfarande för bedömning än det som föreskrivs i direktivet
och huruvida, i de fall då det alternativa förfarandet ingår i ett existerande
nationellt förfarande eller ett förfarande som skall införas i den mening som avses
i artikel 2.2 i direktivet, detta förfarande måste uppfylla de krav som anges i
artiklarna 3, och 5-10 i direktivet, däribland kravet på att allmänheten skall
informeras, såsom föreskrivs i artikel 6 i direktivet.
- 51.
- Den nationella domstolen har i begäran om förhandsavgörande angett att den inte
vet huruvida det tillståndsförfarande som föreskrivs i artiklarna 11-13 i lag nr 27/92
är lämpligt för att på ett uttömmande sätt få kunskap om den påverkan projektet
medför på miljön. Den nationella domstolen har i detta sammanhang konstaterat
dels att varken bullerfrågan eller frågan om luftkvalitet har prövats, såsom krävs
i artikel 3 i direktivet, dels att allmänheten inte har informerats inom ramen för
detta förfarande, vilket strider mot kraven i artikel 6 i direktivet.
- 52.
- I artikel 2.2 i direktivet föreskrivs härvid att [b]edömningen av miljöpåverkan kan
integreras i det befintliga tillståndsförfarandet för projekt i medlemsstaterna eller,
om detta inte är möjligt, i andra förfaranden eller i sådana förfaranden som
tillskapas för att målsättningarna i detta direktiv skall uppfyllas. Av denna
bestämmelse följer således att direktivet inte utgör hinder för att bedömningen
enligt direktivet integreras med ett befintligt nationellt förfarande eller ett
förfarande som tillskapas, under förutsättning att man beaktar direktivets
målsättningar.
- 53.
- Om ett projekt skall bli föremål för miljökonsekvensbeskrivning enligt direktivet
kan en medlemsstat emellertid inte, utan att åsidosätta direktivets syfte, använda
ett alternativt förfarande, i syfte att undanta nämnda projekt från de villkor som
anges i artiklarna 3 och 5-10 i direktivet, även om förfarandet ingår i ett befintligt
nationellt förfarande eller ett förfarande som skall tillskapas.
- 54.
- Svaret på den tredje frågan blir således att med avseende på ett fall då ett projekt
skall bli föremål för miljökonsekvensbeskrivning enligt direktivet, skall artikel 2.1
och 2.2 i direktivet tolkas så, att en medlemsstat kan använda ett annat förfarande
för bedömning än det som föreskrivs i direktivet om det alternativa förfarandet
ingår i ett existerande nationellt förfarande eller ett förfarande som skall tillskapas
i den mening som avses i artikel 2.2 i direktivet. Ett sådant alternativt förfarande
måste emellertid uppfylla de krav som anges i artiklarna 3 och 5-10 i direktivet,
däribland kravet på att allmänheten skall informeras, såsom föreskrivs i artikel 6
i direktivet.
Den fjärde frågan
- 55.
- Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde frågan för att få klarhet i
huruvida artikel 1.5 i direktivet skall tolkas så, att denna bestämmelse också
omfattar ett projekt, som det som är i fråga i målet vid den nationella domstolen,
vilket, trots att det skall genomföras enligt en plan som godkänts genom lag, har
godkänts i ett särskilt förvaltningsförfarande, samt, om svaret är jakande, vilka krav
en sådan lag och det lagstiftningsförfarande som föregått dess antagande måste
uppfylla för att direktivets mål, däribland tillhandahållande av information, skall
anses uppfyllda.
- 56.
- Det skall härvid erinras om att det i artikel 1.5 föreskrivs att direktivet inte skall
tillämpas på projekt som i detalj regleras genom särskild nationell lagstiftning, i
de fall syftena med detta direktiv, däribland att tillhandahålla uppgifter, uppnås
genom lagstiftningen.
- 57.
- Nämnda bestämmelse innebär att projekt som omfattas av direktivet undantas från
kravet på miljökonsekvensbeskrivning under två förutsättningar. För det första
måste projektet i detalj regleras genom särskild lagstiftning, för det andra måste
syftena med direktivet, däribland att tillhandahålla uppgifter, uppnås genom
lagstiftningen.
- 58.
- Vad avser det första villkoret skall det erinras om att artikel 1.2 i direktivet inte
avser lagstiftning utan tillstånd, vilket definieras som den ansvariga
myndighetens eller de ansvariga myndigheternas beslut, som ger exploatören rätt
att genomföra projektet. I fall då det är genom lagstiftning och inte genom
tillstånd som de ansvariga myndigheterna ger exploatören rätt att genomföra
projektet, måste lagstiftningen vara specifik och uppfylla samma krav som ett
tillstånd enligt artikel 1.2 i direktivet.
- 59.
- Lagstiftningen måste således för att kunna jämställas med ett tillstånd, såsom
begreppet tillstånd definieras i artikel 1 i direktivet, innebära att projektet i detalj
regleras i lagstiftningen, det vill säga på ett precist och slutgiltigt sätt, så att
lagstiftaren när lagstiftningen antas, i likhet med vad som är fallet med ett tillstånd,
har beaktat samtliga uppgifter som är relevanta vad avser bedömningen av
projektets inverkan på miljön.
- 60.
- Det är endast om sådana krav uppfylls som de syften som ligger bakom det andra
villkoret i artikel 1.5 i direktivet kan uppnås genom ett lagstiftningsförfarande. Om
den särskilda lagstiftningen, genom vilken ett bestämt projekt regleras och
därigenom tillåts, inte innehåller uppgifter som kan antas vara relevanta för
bedömningen av projektets inverkan på miljön, kan direktivets syften äventyras,
eftersom ett projekt i så fall kan godkännas utan föregående bedömning av dess
inverkan på miljön, trots att det kan tänkas medföra betydande påverkan på
densamma.
- 61.
- Denna tolkning stöds av det sjätte övervägandet i direktivet, i vilket anges att
tillstånd för offentliga och enskilda projekt som kan antas leda till betydande
miljöpåverkan bör ges först efter det att en bedömning har gjorts av den
huvudsakliga miljöpåverkan som projekten kan antas medföra och att denna
bedömning bör ske med utgångspunkt i relevanta uppgifter från exploatören, med
eventuell komplettering från myndigheterna och från dem som berörs av projektet
i fråga.
- 62.
- Av detta följer att en lag inte kan anses reglera ett projekt i detalj, i den mening
som avses i artikel 1.5 i direktivet, om den inte innehåller de uppgifter som är
nödvändiga för att bedöma projektets inverkan på miljön, utan tvärtom föreskriver
att en sådan studie skall genomföras senare och innebär att andra rättsakter måste
antas för att exploatören skall ges rätt att genomföra projektet.
- 63.
- Svaret på den fjärde frågan blir således att artikel 1.5 i direktivet skall tolkas så, attdenna bestämmelse inte omfattar ett projekt, som det som är i fråga i målet vid
den nationella domstolen, vilket, trots att det skall genomföras enligt en plan som
godkänts genom lag, har godkänts i ett särskilt förvaltningsförfarande. De krav som
en sådan lag och det lagstiftningsförfarande som föregått dess antagande måste
uppfylla för att direktivets mål, däribland tillhandahållande av information, skall
anses uppfyllda är att projektet regleras i särskild lagstiftning som innehåller
samtliga uppgifter som kan antas vara relevanta för bedömningen av projektets
inverkan på miljön.
Den femte frågan
- 64.
- Den hänskjutande domstolen har ställt den femte frågan för att få klarhet i
huruvida artikel 1.4 i direktivet skall tolkas så, att en flygplats som används både
för civila och militära ändamål, men som övervägande används för kommersiellt
bruk, omfattas av direktivets tillämpningsområde.
- 65.
- Det skall anmärkas att enligt artikel 1.4 i direktivet gäller direktivet inte projekt
som avser det nationella försvaret. Enligt denna bestämmelse omfattas således
projekt som avser det nationella försvaret inte av direktivets tillämpningsområde
och således inte heller av det bedömningsförfarande som föreskrivs i detsamma. Ett
sådant undantag innebär således ett undantag från grundregeln om föregående
miljökonsekvensbeskrivning enligt direktivet, och det skall därför tolkas restriktivt.
Således kan endast projekt som i första hand avser det nationella försvaret
undantas från kravet på miljökonsekvensbeskrivning.
- 66.
- Av detta följer att direktivets tillämpningsområde omfattar projekt, såsom det som
är i fråga i målet vid den nationella domstolen, som, enligt vad som framgår av
handlingarna i detta mål, avser ombyggnad av en flygplats för att den skall kunna
användas i kommersiella syften, även om den även kan användas i militära syften.
- 67.
- Svaret på den femte frågan blir således att artikel 1.4 i direktivet skall tolkas så, att
en flygplats som används både för civila och militära ändamål, men som
övervägande används för kommersiellt bruk, omfattas av direktivets
tillämpningsområde.
Den sjätte frågan
- 68.
- Den hänskjutande domstolen har ställt den sjätte frågan för att få klarhet i
huruvida artiklarna 4.2 och 2.1 i direktivet skall tolkas så, att, i de fall de
lagstiftande organen eller förvaltningsmyndigheterna i en medlemsstat har gått
utöver det utrymme för eget skön som de tilldelas i dessa bestämmelser, enskilda
kan åberopa dessa bestämmelser gentemot de nationella organen och
myndigheterna i en medlemsstats domstolar och på så sätt få till stånd att
nationella regler eller åtgärder som är oförenliga med dessa bestämmelser inte
tillämpas. I så fall vill den nationella domstolen få klarhet i huruvida det ankommer
på myndigheterna i en medlemsstat att, inom ramen för deras behörighet, vidta
nödvändiga allmänna eller särskilda åtgärder för att se till att projekten prövas, i
syfte att bedöma om de kan antas medföra betydande påverkan på miljön, och i
så fall, om de skall bli föremål för miljökonsekvensbeskrivning.
- 69.
- I fråga om en enskilds rätt att åberopa ett direktiv och den nationella domstolens
möjlighet att beakta ett direktiv har domstolen redan fastställt att det är oförenligt
med direktivens bindande verkan enligt artikel 189 (nu artikel 249 EG) att i princip
omöjliggöra att en skyldighet som föreskrivs i ett direktiv kan åberopas av berörda
personer. I synnerhet i de fall i vilka gemenskapernas institutioner genom ett
direktiv har fastställt att medlemsstaterna skall agera på ett visst sätt, skulle den
ändamålsenliga verkan av en sådan rättsakt förlora i styrka om enskilda
förhindrades att åberopa den inför domstol och om de nationella domstolarna
förhindrades att beakta den såsom en del av gemenskapsrätten då de prövar om
den nationella lagstiftaren, inom gränserna för de valmöjligheter avseende form och
tillvägagångssätt för att genomföra direktivet som denne har givits, har hållit sig
inom gränserna för sin befogenhet att företa en skönsmässig bedömning såsom den
har angivits genom direktivet (se dom av den 1 februari 1977 i mål 51/76, Verbond
van Nederlandse Ondernemingen, REG 1977, s. 113, punkterna 22-24, och domen
i det ovannämnda målet Kraaijeveld m.fl., punkt 56).
- 70.
- I de fall då denna befogenhet har överskridits och de nationella bestämmelserna
följaktligen inte skall beaktas i detta avseende, ankommer det på myndigheterna
i medlemsstaten att, inom ramen för deras behörighet, vidta nödvändiga allmänna
eller särskilda åtgärder för att se till att projekten prövas, i syfte att bedöma om de
kan antas medföra betydande påverkan på miljön, och i så fall, om de skall bli
föremål för miljökonsekvensbeskrivning (se domen i det ovannämnda målet
Kraaijeveld m.fl., punkt 61).
- 71.
- Svaret på den sjätte frågan blir således att artiklarna 4.2 och 2.1 i direktivet skall
tolkas så, att, i de fall de lagstiftande organen eller förvaltningsmyndigheterna i en
medlemsstat har gått utöver det utrymme för eget skön som de tilldelas i dessa
bestämmelser, enskilda kan åberopa dessa bestämmelser gentemot de nationella
organen och myndigheterna i en medlemsstats domstolar och på så sätt få till stånd
att nationella regler eller åtgärder som är oförenliga med dessa bestämmelser inte
tillämpas. Om så är fallet ankommer det på myndigheterna i en medlemsstat att,
inom ramen för deras behörighet, vidta nödvändiga allmänna eller särskilda
åtgärder för att se till att projekten prövas, i syfte att bedöma om de kan antas
medföra betydande påverkan på miljön, och i så fall, om de skall bli föremål för
miljökonsekvensbeskrivning.
Rättegångskostnader
- 72.
- De kostnader som har förorsakats den italienska, den nederländska och den
brittiska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till
domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna
i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål,
ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)
- angående de frågor som genom beslut av den 3 december 1997 har ställts av
Verwaltungsgericht, Autonome Sektion für die Provinz Bozen - följande dom:
1) Artiklarna 4.2 och 2.1 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om
bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt
skall tolkas så, att en medlemsstat varken ges behörighet att från
direktivets krav på miljökonsekvensbeskrivning på förhand och generellt
undanta vissa grupper av projekt som omfattas av bilaga 2 till direktivet,
inbegripet ändringar i sådana projekt, eller att från kravet på
miljökonsekvensbeskrivning undanta ett bestämt projekt, såsom ett projekt
avseende ombyggnad av en flygplats med en start- och landningsbana som
är kortare än 2 100 meter, och detta varken med stöd av en nationell
lagstiftande rättsakt eller på grundval av en individuell prövning av
projektet i fråga, annat än om samtliga grupper av projekt eller det
enskilda projektet, på grundval av en helhetsbedömning, kan anses vara
sådana att de inte kan antas medföra betydande inverkan på miljön. Det
ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida de
behöriga myndigheterna gjort en korrekt bedömning av huruvida den
påverkan på miljön som projektet medför är betydande, på grundval av en
individuell bedömning som de utfört, och vilken lett till att de undantagit
det bestämda projekt som är i fråga i målet vid den nationella domstolen
från kravet på miljökonsekvensbeskrivning enligt direktivet.
2) Artikel 2.1 och 2.2 i direktiv 85/337 skall, med avseende på ett fall då ett
projekt skall bli föremål för miljökonsekvensbeskrivning enligt direktivet,
tolkas så, att en medlemsstat kan använda ett annat förfarande för
bedömning än det som föreskrivs i direktivet, om det alternativa
förfarandet ingår i ett existerande nationellt förfarande eller i ett förfarande
som skall tillskapas i den mening som avses i artikel 2.2 i direktivet. Ett
sådant alternativt förfarande måste emellertid uppfylla de krav som anges
i artiklarna 3 och 5-10 i direktivet, däribland kravet på att allmänheten
skall informeras, såsom föreskrivs i artikel 6 i direktivet.
3) Artikel 1.5 i direktiv 85/337 skall tolkas så, att denna bestämmelse inte
omfattar ett projekt, som det som är i fråga i målet vid den nationella
domstolen, vilket, trots att det skall genomföras enligt en plan som
godkänts genom lag, har godkänts i ett särskilt förvaltningsförfarande. De
krav som en sådan lag och det lagstiftningsförfarande som föregått dess
antagande måste uppfylla för att direktivets mål, däribland
tillhandahållande av information, skall anses uppfyllda är att projektet
regleras i särskild lagstiftning som innehåller samtliga uppgifter som kan
antas vara relevanta för bedömningen av projektets inverkan på miljön.
4) Artikel 1.4 i direktiv 85/337 skall tolkas så, att en flygplats som används
både för civila och militära ändamål, men som övervägande används för
kommersiellt bruk, omfattas av direktivets tillämpningsområde.
5) Artiklarna 4.2 och 2.1 i direktiv 85/337 skall tolkas så, att, i de fall de
lagstiftande organen eller förvaltningsmyndigheterna i en medlemsstat har
gått utöver det utrymme för eget skön som de tilldelas i dessa
bestämmelser, enskilda kan åberopa dessa bestämmelser gentemot de
nationella organen och myndigheterna i en medlemsstats domstolar och på
så sätt få till stånd att nationella regler eller åtgärder som är oförenliga
med dessa bestämmelser inte tillämpas. Om så är fallet ankommer det på
myndigheterna i en medlemsstat att, inom ramen för deras behörighet,
vidta nödvändiga allmänna eller särskilda åtgärder för att se till att
projekten prövas, i syfte att bedöma om de kan antas medföra betydande
påverkan på miljön, och i så fall, om de skall bli föremål för
miljökonsekvensbeskrivning.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 16 september 1999.
R. Grass
P.J.G. Kapteyn
Justitiesekreterare
Ordförande på sjätte avdelningen