Mål T‑348/07

Stichting Al-Aqsa

mot

Europeiska unionens råd

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism – Frysning av penningmedel – Gemensam ståndpunkt 2001/931/GUSP och förordning (EG) nr 2580/2001 – Talan om ogiltigförklaring – Justering av yrkanden – Domstolsprövning – Villkor för genomförande av en unionsåtgärd för frysning av penningmedel”

Sammanfattning av domen

1.      Förfarande – Rättsakt som under pågående rättegång upphäver och ersätter den angripna rättsakten – Begäran om justering av yrkanden om ogiltigförklaring

(Artikel 230 femte stycket EG)

2.      Europeiska unionen – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism – Begreppet ”person” i den mening som avses i artikel 1.2 första strecksatsen i gemensam ståndpunkt 2001/931

(Rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931, artikel 1.2)

3.      Europeiska unionen – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism – Beslut om frysning av penningmedel

(Rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931, skäl 1 och artikel 1.4; rådets förordning nr 2580/2001, artikel 2.3)

4.      Europeiska unionen – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism – Beslut om frysning av penningmedel

(Rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931, artikel 1.6; rådets förordning nr 2580/2001, artikel 2.3)

1.      Fristen på två månader som föreskrivs i artikel 230 femte stycket EG är i princip tillämplig, såväl när talan om ogiltigförklaring av en rättsakt väcks genom en ansökan som när den väcks inom ramen för ett pågående mål genom begäran om justering av yrkanden om ogiltigförklaring av en tidigare rättsakt som upphävts och ersatts av rättsakten i fråga. Bestämmelserna angående frister för väckande av talan utgör tvingande rätt och ska tillämpas av domstolen på ett sådant sätt att rättssäkerhet och likhet inför lagen säkerställs och all diskriminering eller godtycklig behandling i rättsliga förfaranden undviks.

Emellertid är, med undantag från denna princip, nämnda frist inte tillämplig i ett pågående förfarande, när dels rättsakten i fråga och den rättsakt som den upphäver och ersätter, såvitt avser den berörde, har samma syfte, i allt väsentligt grundar sig på samma skäl, har samma materiella innehåll och endast skiljer sig åt vad gäller deras respektive tillämpning i tiden, dels begäran om justering av yrkandena inte är baserad på någon ny grund, omständighet eller bevisning förutom själva antagandet av rättsakten i fråga, genom vilken den tidigare rättsakten upphävdes och ersattes.

Med beaktande av att talans syfte och omfattning i enlighet med den ursprungliga ansökan inte ändrats på annat sätt än vad som avser tidsaspekten, påverkas i ett sådant fall rättssäkerheten inte av att begäran om anpassning av yrkandena har framställts efter det att den tvåmånadersfrist som föreskrivs i artikel 230 femte stycket EG hade gått ut. Under dessa omständigheter skulle det strida mot god rättskipning och processekonomiska krav att, för att en begäran om justering av yrkandena ska tas upp till prövning, tvinga sökanden att inkomma med en begäran inom nämnda tvåmånadersfrist.

(se punkterna 32–35 och 44)

2.      Enligt normalt juridiskt språkbruk, vilket bör ligga till grund för bedömningen i avsaknad av någon uttrycklig indikation från lagstiftaren om motsatsen, är en ”person” någon som har rättskapacitet, och ordet kan således avse såväl en fysisk som en juridisk person.

De personer som omnämns i artikel 1.2 första strecksatsen i gemensam ståndpunkt 2001/931 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism kan således avse såväl fysiska som juridiska personer, samtidigt som begreppet grupper och enheter i artikel 1.2 andra strecksatsen i nämnda gemensamma ståndpunkt kan avse alla andra sorters organisationer som, även om de saknar rättskapacitet, dock har en mer eller mindre strukturerad form för sin verksamhet.

Denna tolkning bekräftas av artikel 1.5 i gemensam ståndpunkt 2001/931, enligt vilken rådet ska se till att namnen på fysiska eller juridiska personer, grupper eller enheter i förteckningen i bilagan förses med tillräckliga detaljer för att enskilda individer, juridiska personer, enheter eller organ med säkerhet ska kunna identifieras.

Den omständigheten att det i bilagan som bifogats gemensam ståndpunkt 2001/931, på samma sätt som i den som bifogats förordning nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism, inte anges annat än fysiska personer under rubriken ”Personer”, samtidigt som flera juridiska personer nämns under rubriken ”Grupper och enheter”, saknar i detta sammanhang betydelse. Dessa förteckningar, vilka upprättats med enda syfte att, i de enskilda fall som räknas upp i förteckningarna, genomföra gemensam ståndpunkt 2001/931 och förordning nr 2580/2001, saknar nämligen betydelse för den definition av personer, grupper och enheter som finns i dessa rättsakter. Detta gäller således även eventuella fel i uppdelningen mellan personer respektive grupper och enheter som kan ha gjorts i dessa förteckningar.

(se punkterna 57–59 och 61)

3.      Vid fastställandet av en gemenskapsrättslig bestämmelses innebörd är det nödvändigt att ta hänsyn till såväl dess lydelse som till dess sammanhang och ändamål. Med hänsyn till såväl lydelsen av som sammanhanget för och ändamålet med gemensam ståndpunkt 2001/931 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (se särskilt skäl 1 i denna gemensamma ståndpunkt) och förordning nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism, samt till den stora roll som de nationella myndigheterna spelar vid det förfarande för frysning av penningmedel som föreskrivs i artikel 2.3 i nämnda förordning, ska ett beslut om inledande av undersökningar eller rättsliga åtgärder, för att det ska kunna åberopas av rådet, ha fattats inom ramen för ett nationellt förfarande som direkt och huvudsakligen avser vidtagande av preventiva eller repressiva åtgärder gentemot den berörda personen i syfte att bekämpa terrorism och på grund av denna persons inblandning i terroristhandlingar.

Detta är fallet avseende ett avgörande i ett interimistiskt förfarande, som med hänsyn till sitt innehåll, verkningar och sammanhang, jämfört med den nationala lagstiftningen om sanktioner mot terrorism, är ett beslut av en behörig nationell myndighet som motsvarar definitionen i artikel 1.4 i gemensam ståndpunkt 2001/931 och artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001. 105 Ett sådant beslut kan, tillsammans med nämnda lagstiftning, anses motsvara kraven i nämnda artikel 1.4 i den gemensamma ståndpunkten och i denna egenskap därmed utgöra en i princip giltig grund för att anta en åtgärd innebärande frysning av penningmedel i enlighet med artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001.

(se punkterna 96, 97, 101 och 105)

4.      När rådet avser att anta eller, efter omprövning, bibehålla en åtgärd för frysning av penningmedel i enlighet med förordning nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism, på grundval av ett nationellt beslut om inledande av undersökningar eller rättsliga åtgärder i fråga om en terroristhandling, kan det inte bortse från hur dessa undersökningar eller rättsliga åtgärder har utvecklats. Det kan således hända att en undersökning från polisens eller säkerhetstjänstens sida avslutas utan att föranleda några rättsliga åtgärder, på grund av bristande bevisning, eller att det under ett rättsligt förfarande fastslås att anledning saknas att döma i saken av samma skäl. På samma sätt kan ett beslut om att vidta rättsliga åtgärder så småningom leda till att åtal läggs ned eller till ett frikännande. Det kan inte godtas att rådet underlåter att beakta sådana omständigheter, vilka ingår bland de omständigheter som är relevanta och som ska beaktas för att bedöma situationen. En annan bedömning skulle innebära att rådet och medlemsstaterna gavs orimliga befogenheter att på obestämd tid frysa en persons penningmedel, utan att detta skulle kunna bli föremål för rättslig prövning och oberoende av utgången i eventuella domstolsförfaranden.

Samma synsätt måste vara tillämpligt när en nationell myndighetsåtgärd, avseende frysning av penningmedel eller förbud av en organisation som anses vara en terroristorganisation, återkallas av den som fattat beslutet eller upphävs genom ett domstolsavgörande.

Rådet har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, genom att på obestämd tid behålla en person i förteckningen i bilagan som bifogats förordning nr 2580/2001, vid den återkommande omprövningen av dennes situation enligt artikel 2.3 i nämnda förordning och artikel 1.6 i gemensam ståndpunkt 2001/931 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, med den enda motiveringen att ett avgörande i det interimistiska förfarandet som fattats av den behöriga nationella rättsliga myndigheten inte har ifrågasatts i den nationella rättsordningen, av den domstol till vilken det interimistiska beslutet kan överklagas eller av den domstol som är behörig att pröva talan i sak, trots att det myndighetsbeslut vars verkställighet det yrkats att den senare domstolen skulle inhibera har upphävts av beslutsfattaren själv.

(se punkterna 164, 168, 169 och 180)