Överklagande ingett den 21 februari 2022 av Zoï Apostolopoulou och Anastasia Apostolopoulou-Chrysanthaki av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 21 december 2021 i mål T-721/18 och T-81/19, Apostolopoulou och Apostolopoulou-Chrysanthaki mot kommissionen
(Mål C-124/22 P)
Rättegångsspråk: grekiska
Parter
Klagande: Zoï Apostolopoulou och Anastasia Apostolopoulou-Chrysanthaki (ombud: Dionysios Gkouskos, dikigoros)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
upphäva den dom som tribunalen meddelade den 21 december 2021 i de förenade målen Τ-721/18 och Τ-81/19,1
bifalla talan i de förenade målen Τ-721/18 och Τ-81/19, och
förplikta kommissionen att ersätta klagandenas rättegångskostnader i första instans och i målet om överklagande.
Grunder och huvudargument
Klagandena har åberopat följande fem grunder till stöd för överklagandet:
1. Första grunden: Den överklagade domen innehåller motstridiga och felaktiga domskäl avseende kommissionens åsidosättande av principen om god förvaltning
I den överklagade domen avvisade tribunalen klagandenas grund avseende åsidosättande av principen om god förvaltning, eftersom den ansåg att det i ansökan i respektive mål inte angavs vilka faktiska och rättsliga omständigheter som denna grund vilade på. Klagandena anser att tribunalens domskäl i denna del är felaktiga och motstridiga och har till stöd för detta påstående anfört följande. 1) Tribunalen fann själv att ansökan i målen var precis, tydlig och utförlig vad beträffade ändamålet med talan och ogillade kommissionens invändning om rättegångshinder (punkt 73 i den överklagade domen). 2) Tribunalen fann själv (punkt 124 i den överklagade domen) att kommissionen i sina inlagor faktiskt hade tagit med de osanna påståenden som klagandena anser utgör ett handlande som strider mot principen om god förvaltning. Med andra ord har inte bara de nödvändiga faktiska och rättsliga omständigheterna angetts (vilket för övrigt framgår av en genomläsning av inlagorna i de båda målen), utan tribunalen själv har själv prövat dem. 3) Tribunalens konstaterande att kommissionen i ett domstolsförfarande gjort osanna påståenden om klagandena, i syfte att återkräva belopp som inte hade beviljats klagandena, visar i sig att kommissionen uppenbart åsidosatt principen om god förvaltning. En annan bedömning skulle innebära att det förhållandet att en unionsinstitution vid en nationell domstol gör osanna påståenden som är till nackdel för unionsmedborgare ansågs vara en praxis som är förenlig med reglerna om god förvaltning.
2. Andra grunden: Den överklagade domen innehåller felaktiga domskäl grundade på argument som inte hade åberopats och tribunalen underlät att pröva yrkandena i ansökan i målen om ideellt skadestånd för vissa bestämda osanna och ärekränkande påståenden från kommissionens sida.
Tribunalen underlät att pröva de specifika osanna och ärekränkande påståendena och de enskilda avsnitten i kommissionens inlagor om klagandena, vilka utgjorde bakgrunden till och ändamålet med talan i båda målen, för att avgöra huruvida de utgjorde en kränkning av klagandenas person och kunde ligga till grund för ersättning för ideell skada, såsom klagandena hade yrkat i ansökan i målen. Istället fann tribunalen att kommissionen inte hade lagt klagandena till last att ha gjort sig skyldiga till bedrägliga handlingar och lade detta till grund för att lämna talan i båda målen utan bifall. Tribunalens bedömning saknade emellertid samband med ändamålet med talan i målen, eftersom klagandena inte hade yrkat skadestånd på grund av att kommissionen skulle ha anklagat dem för bedrägliga handlingar. Denna bedömning innebar att tribunalen prövade en grund som inte hade åberopats av klagandena och domskälen i denna del kan därmed inte anses vara korrekta. Tribunalen underlät således dels att pröva klagandenas talan, dels att ange korrekta domskäl till grund för sin dom.
3. Tredje grunden: Tribunalen missuppfattade klagandenas argument och gjorde motstridiga bedömningar i fråga om åsidosättandet av principen om processuell lojalitetsplikt och rätten till en rättvis rättegång
Tribunalen anförde visserligen helt korrekt att klagandena gjorde gällande att det handlande som lades kommissionen till last i mål T-81/19 stred mot både mot den sannings- och lojalitetsplikt som åligger parterna, som är en allmän rättsprincip i medlemsstaterna, och mot den grundläggande principen om god rättskipning (rätten till en rättvis rättegång). Därefter slog den emellertid fast, på ett helt motstridigt sätt, att klagandena inte hade gjort gällande att en unionsrättslig bestämmelse hade åsidosatts, trots att detta framgår redan av en genomläsning av yrkandena i ansökan i målet. Tribunalen underlät därigenom att pröva talan i mål T-81/19 och angav därvid motstridiga och felaktiga domskäl till grund för detta.
4. Fjärde grunden: Tribunalen missuppfattade ändamålet med talan i båda målen samt gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artiklarna 299, 268 och 340 FEUF
Klagandena har till utveckling av denna grund gjort gällande följande. 1) Tribunalen fann felaktigt att saken avsåg kommissionens ombuds (i egenskap av juridiska ombud) handlande, trots att det var kommissionen själv som är part i målet och som svarar för betalningen av skadestånd på grund av utomobligatoriskt ansvar. 2) Tribunalen fann felaktigt att kommissionens åsidosättande av sanningsplikten och åsidosättandet av klagandenas rätt till en rättvis rättegång omfattades av den kontroll av att verkställighet skett på ett rättsenligt sätt som det ankommer på de nationella domstolarna att göra, trots att yrkandena i de båda målen angående åsidosättanden som kommissionen gjort sig skyldig till avsåg åsidosättanden av unionsmedborgares grundläggande rättigheter från en unionsinstitutions sida som ger rätt till utomobligatoriskt skadestånd, varvid tribunalen är ensam behörig i det avseendet enligt artiklarna 268 FEUF och 340 FEUF. 3) Tribunalen fann felaktigt att klagandena hade gjort gällande att en nationell handläggningsregel åsidosatts, trots att de hade gjort gällande att de rättsprinciper som är gemensamma för medlemsstaterna, en allmän unionsrättslig princip och enskilda grundläggande rättigheter som skyddas av unionsrätten åsidosatts, såsom framgår redan av en genomläsning av ansökan i målen och såsom tribunalen själv medgav i andra delar av sin dom.
5. Femte grunden: Tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artiklarna 299, 317 och 325 FEUF.
Tribunalen fann visserligen att det fanns fog för påståendet att kommissionen hade gjort ”osanna påståenden” till klagandenas nackdel. Därefter gjorde den emellertid en bedömning som på ett helt godtyckligt sätt utvidgar kommissionens rätt att påskynda verkställigheten av en fordran genom att på ett paradoxalt och inom doktrinen okänt sätt bortse från den omständigheten att kommissionen inte kunde utöva denna oavvisliga rätt genom att ljuga och genom att åsidosätta – klagandena tillkommande –grundläggande rättigheter för enskilda, vilka utgör den demokratiska minimigränsen för varje rättsstridigt handlande från unionsinstitutionernas sida.
____________
1 EU:T:2021:933.