Mål T‑653/11
Aiman Jaber
mot
Europeiska unionens råd
”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Syrien – Frysning av tillgångar – Talan om ogiltigförklaring – Frist för att väcka talan – Delvis avvisning – Berättigat intresse av att få saken prövad – Bevisbörda – Anpassning av verkningarna i tiden av en ogiltigförklaring”
Sammanfattning – Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 13 november 2014
1. Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Rättsakt som medför restriktiva åtgärder gentemot en person eller enhet – Rättsakt som har offentliggjorts och delgivits mottagarna – Tidpunkten för delgivning av rättsakten – Underrättelse av den berörde genom offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning – Tillåtet – Villkor – Omöjligt för rådet att genomföra delgivning
(Artikel 263 sjätte stycket FEUF; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 102.1 och 102.2; rådets beslut 2011/273/Gusp, 2011/488/Gusp och 2011/782/Gusp; rådets förordningar nr 442/2011 och nr 755/2011)
2. Domstolsförfarande – Tidsfrist för väckande av talan – Utgången frist – Oförutsebara omständigheter eller force majeure
(Artikel 263 sjätte stycket FEUF; domstolens stadga, artikel. 45 andra stycket)
3. Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Begrepp – Krav på ett faktiskt intresse – Talan som kan medföra en fördel för sökanden – Intresse som ska bestå till dess att domstolsavgörande meddelas – Rättsakt som under rättegången upphäver och ersätter den angripna rättsakten – Sökandens berättigade intresse av att få saken prövad har inte motiverats – Anledning saknas att döma i saken
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; rådets beslut 2011/782/Gusp, 2012/739/Gusp och 2013/185/ Gusp)
4. Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder mot Syrien – Prövningens räckvidd
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets beslut 2013/255/Gusp, rådets förordningar nr 36/2012 och nr 363/2013)
5. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Begränsning därav som förordnas av domstolen – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med hänsyn till situationen i Syrien – Risken för att allvarlig och irreparabel skada skulle förorsakas effektiviteten hos samtliga beslut om frysning av tillgångar som rådet i framtiden skulle kunna besluta om i förhållande till de personer som avses i den ogiltigförklarade rättsakten – Verkningarna av de ogiltigförklarade besluten och förordningarna består fram till den dag då överklagandetiden löper ut eller fram till dess att överklagandet ogillas
(Artiklarna 264 andra stycket FEUF och 266 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 56 första stycket och 60 andra stycket; rådets beslut 2013/255/Gusp; rådets förordningar nr 36/2012 och nr 363/2013)
1. Se domen.
(se punkterna 38–40 och 46–50)
2. Se domen.
(se punkt 48)
3. Se domen.
(se punkterna 53–56 och 63–68)
4. När det gäller rättsakter från rådet som medför restriktiva åtgärder mot Syrien krävs det, för att det ska vara fråga om en sådan effektiv domstolsprövning som garanteras genom artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt rättspraxis att unionsdomstolen – vid sin laglighetsprövning av de skäl som legat till grund för beslutet att uppta eller behålla en persons namn på förteckningar över personer som omfattas av sanktioner – förvissar sig om att det föreligger faktiska omständigheter som utgör ett tillräckligt underlag för ett sådant beslut. Detta förutsätter en undersökning av de faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen till nämnda beslut, vilket betyder att domstolskontrollen inte är begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika i abstrakt mening, utan av huruvida det föreligger stöd för dessa skäl, eller åtminstone för ett av dem, som i sig anses räcka som grund för beslutet. Det är nämligen den behöriga unionsmyndigheten som, vid ett eventuellt bestridande, ska visa att det finns grund för de skäl som har åberopats mot den berörda personen, och inte den berörda personen som ska bevisa motsatsen, det vill säga att det saknas grund för skälen. Det är vidare viktigt att de uppgifter och den bevisning som inges av unionsmyndigheten stöder de skäl som har åberopats mot den berörda personen. Om det med stöd av dessa omständigheter inte går att sluta sig till att det finns stöd för ett visst skäl ska unionsdomstolen underkänna det såsom grund för beslutet om att uppta eller behålla det aktuella namnet i förteckningen.
När den bevisning som rådet har åberopat inte innehåller något som kan underbygga dess påståenden om sökanden har rådet inte uppfyllt sin bevisbörda enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
(se punkterna 80, 81, 85 och 86)
5. Se domen.
(se punkterna 88–94)