Mål T‑505/12
Compagnie des montres Longines, Francillon SA
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket B – Äldre internationellt figurmärke bestående i en återgivning av två utsträckta vingar – Relativa registreringshinder – Risk för förväxling föreligger inte – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – Ingen skadlig inverkan på renomméet – Artikel 8.5 i förordning nr 207/2009”
Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 12 februari 2015
1. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)
2. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varorna – Varornas komplementära karaktär
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)
3. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre känt varumärke – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag – Figurmärket B – Figurmärke bestående i en återgivning av två utsträckta vingar
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.5)
4. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Äldre registrering av varumärket i vissa medlemsstater – Av betydelse
5. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre känt varumärke – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag – Mål
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.5)
6. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre känt varumärke – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag – Villkor – Varumärket ska vara känt i medlemsstaten eller i gemenskapen – Begrepp – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.5)
1. Se domen.
(se punkterna 22–25)
2. Vid bedömningen av varuslagslikheten ska samtliga relevanta faktorer som är kännetecknande för förhållandet mellan varorna beaktas, särskilt varornas art, avsedda ändamål och användningsområde samt huruvida de konkurrerar med varandra eller utgör komplementära varor. Även andra faktorer kan beaktas, som exempelvis de aktuella varornas distributionskanaler.
Komplementära varor är sådana mellan vilka det finns ett nära samband, i den meningen att den ena är nödvändig eller viktig för användningen av den andra, och att konsumenterna därför kan tro att ett och samma företag ansvarar för tillverkningen av varorna eller för tillhandahållandet av tjänsterna. Produkter som riktar sig till olika omsättningskretsar kan per definition inte vara komplementära.
Vidare kan den omständigheten att varor är komplementära i estetiskt hänseende ge upphov till en viss likhet i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken. En sådan estetisk komplementaritet måste bestå i ett verkligt estetiskt behov, i den meningen att den ena varan är nödvändig eller viktig för användningen av den andra, och att konsumenterna anser att det är vanligt och normalt att använda dessa varor tillsammans. Denna estetiska komplementaritet är subjektiv och definieras av konsumenternas vanor eller preferenser, vilka kan ha uppstått som ett resultat av tillverkarnas marknadsföring eller rena modefenomen.
Det ska emellertid understrykas att estetisk komplementaritet mellan varorna inte är tillräcklig i sig för att de ska anses vara av liknande slag. För det fordras att konsumenterna anser att det är brukligt att dessa varor saluförs under samma varumärke, vilket normalt sett förutsätter att en stor del av varornas tillverkare eller distributörer är desamma.
Även om det är ett gemensamt drag för hela mode‑ och klädbranschen att söka uppnå en viss estetisk harmoni i klädseln är detta en alltför generell faktor för att i sig motivera komplementaritet mellan å ena sidan varor som smycken och klockor och å andra sidan klädartiklar.
(se punkterna 36, 58–60 och 65)
3. Med hänsyn till att de aktuella varorna inte liknar varandra föreligger det inte någon risk för att den stora allmänheten förväxlar, i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, å ena sidan figurkännetecknet B, med avseende på vilket ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke har lämnats in för ”Optiska solglasögon” och ”Kläder och skor” i klass 9 respektive 25 i Niceöverenskommelsen, och å andra sidan ett figurmärke bestående i en återgivning av två utsträckta vingar som sedan tidigare finns registrerat som internationellt varumärke med verkan bland annat i Tyskland, Österrike, Benelux, Bulgarien, Spanien, Estland, Frankrike, Grekland, Ungern, Italien, Lettland, Litauen, Portugal, Republiken Tjeckien, Rumänien, Slovakien och Slovenien bland annat för varor i klass 14 som motsvarar följande beskrivning: ”Klockor, verk för klockor och ur, boetter, urtavlor, remmar för armbandsur, kronometriska förnödenheter; tidmätare; kronografer; tidtagningsapparater för idrottsevenemang; pendelur, miniatyrklockor och väckarklockor; alla tidmätningsinstrument, ur, smycken; tidtagningsinstallationer, anordningar och paneler för att visa tiden”. Vid helhetsbedömningen av risken för förväxling kan bristen på likhet mellan de aktuella varuslagen inte kompenseras av att de omtvistade varumärkena är liknande eller till och med identiska, och detta oberoende av hur väl omsättningskretsen känner till dem.
Det är vidare inte styrkt att det äldre figurmärket är känt, i den mening som avses i artikel 8.5 i nämnda förordning. Även om det sammansatta varumärket bestående av det äldre figurmärket och ordet ”longines” har använts kontinuerligt över tid i betydande mån, både i kvantitativt och kvalitativt hänseende, är det ordet ”longines” som drar till sig konsumenternas uppmärksamhet och som de sannolikt kommer att minnas. Det är härvid inte styrkt att en väsentlig del av omsättningskretsen, i en eller flera av de medlemsstater i unionen med avseende på vilka sökanden har gjort gällande att varumärket är känt, även känner till det äldre figurmärket i sig och att den utan ansträngning associerar det med sökandens urmakerivaror och tidmätare, vilka är de enda med avseende på vilka sökanden har påstått att varumärket är känt.
(se punkterna 84 och 121)
4. Nationella beslut om registrering i medlemsstaterna och, analogt, beslut att avföra ett varumärke från registret eller att neka registrering, utgör inte avgörande omständigheter, utan endast omständigheter som kan beaktas vid registreringen av ett gemenskapsvarumärke. Detsamma gäller praxis från nationella domstolar. Denna praxis är tillämplig i fråga om både absoluta och relativa registreringshinder.
(se punkt 86)
5. Syftet med artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken är inte att hindra registrering av varje varumärke som är identiskt med eller liknar ett känt varumärke. Syftet med denna bestämmelse är framför allt att innehavaren av ett äldre nationellt känt varumärke ska kunna framställa invändning mot registreringen av varumärken som antingen kan vara till förfång för det äldre varumärkets renommé eller särskiljningsförmåga eller dra otillbörlig fördel av detta varumärkes renommé eller särskiljningsförmåga. Detsamma gäller, analogt, enligt artikel 8.2 a iii) jämförd med artikel 8.5 i ovannämnda förordning, äldre kända varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en unionsmedlemsstat.
(se punkt 92)
6. Ett varumärke ska, för att uppfylla kravet på att vara känt, vara känt av en betydande del av omsättningskretsen för de varor eller tjänster som omfattas av varumärket. Vid bedömningen av detta villkor ska samtliga relevanta omständigheter beaktas, nämligen bland annat det äldre varumärkets marknadsandel, i hur stor omfattning, hur länge och på hur stort geografiskt område varumärket har använts och hur stora investeringar som har gjorts för att marknadsföra det. När varumärket är känt inom en väsentlig del av det berörda territoriet krävs inte att det är känt av en viss procentandel av den sålunda definierade omsättningskretsen eller att varumärket är känt i hela det berörda territoriet.
(se punkt 100)