Överklagande ingett den 5 maj 2008 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som personaldomstolen meddelade den 21 februari 2008 i mål F-31/07, Putterie-De-Beukelaer mot kommissionen

(Mål T-160/08 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Berardis-Kayser och K. Herrmann)

Övrig part i målet: Françoise Putterie-De-Beukelaer (Bryssel, Belgien)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att förstainstansrätten ska

upphäva den överklagade domen,

återförvisa målet till personaldomstolen, och

förklara att beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

Grunder och huvudargument

Kommissionen yrkar genom förevarande överklagande upphävande av personaldomstolens dom av den 21 februari 2008 i mål F-31/07, Putterie-De-Beukelaer mot kommissionen, genom vilken personaldomstolen ogiltigförklarade Françoise Putterie-De-Beukelaers karriärutvecklingsrapport för perioden den 1 januari-31 december 2005 i den mån som sökandens potential att utöva uppgifter som är hänförliga till kategori B* inte erkänns.

Till stöd för sitt överklagande åberopar kommissionen som enda grund att personaldomstolen har åsidosatt principerna avseende omfattningen av den prövning som gemenskapsdomstolen kan företa på eget initiativ och förbudet att döma utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita).

Kommissionen anser att personaldomstolen inte hade rätt att på eget initiativ pröva en grund angående den angripna rättsaktens rättsenlighet i materiellt hänseende, närmare bestämt grunden att kommissionen har missbedömt tillämpningsområdet för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna och artikel 10.3 i bilaga XIII till förutnämnda föreskrifter, eftersom materiella grunder inte är rättegångshinder som inte kan avhjälpas .

I andra hand gör kommissionen gällande att i den del som punkterna 75 och 76 i domskälen till den överklagade domen skulle kunna anses som fristående från grunden angående den angripna rättsaktens rättsenlighet i materiellt hänseende och anses som en separat grund som baseras på bristande behörighet hos den institution som antagit den angripna rättsakten, har personaldomstolen åsidosatt kommissionens rätt till försvar eftersom kommissionen inte hörts i denna del enligt artikel 77 i personaldomstolens rättegångsregler.

____________