PERSONALDOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 11 februari 2009

Mål F-7/08

Peter Schönberger

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationerna – Tilldelning av meritpoäng – Principen om likabehandling”

Saken: Talan, väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, i vilken Peter Schönberger bland annat yrkar ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 15 januari 2007 att inte tilldela honom ett tredje meritpoäng i befordringsförfarandet för år 2003.

Avgörande: Parlamentets beslut att i befordringsförfarandet för år 2003 inte tilldela sökanden ett tredje meritpoäng ogiltigförklaras. Parlamentet förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

2.      Tjänstemän – Likabehandling – Begrepp

1.       Tillsättningsmyndigheten har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att bedöma de kvalifikationer som ska beaktas i ett beslut om befordran i enlighet med artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Gemenskapsdomstolarnas kontroll ska, med hänsyn till de tillvägagångssätt och skäl som lett fram till administrationens bedömning, begränsas till huruvida administrationen hållit sig inom skäliga gränser och inte använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt. Personaldomstolen kan således inte ersätta tillsättningsmyndighetens bedömning av kandidaternas kvalifikationer och förtjänst med sin egen bedömning.

Det utrymme för skönsmässig bedömning som administrationen har är emellertid begränsat med hänsyn till kravet på att jämförelsen av tjänstemännens kvalifikationer sker opartiskt och med omsorg, i tjänstens intresse och i enlighet med likabehandlingsprincipen. I praktiken ska denna jämförelse ske på grundval av jämlikhet och med utgångspunkt i jämförbara informationskällor och upplysningar.

Eftersom denna jämförelse måste göras på grundval av jämlikhet och det endast finns ett begränsat antal meritpoäng att dela ut, ska dessa poäng i första hand tilldelas de mest meriterade tjänstemännen, och därefter övriga med utgångspunkt från deras kvalifikationer i fallande ordning, till dess poängen tar slut. Om det vid den sålunda vidtagna jämförelsen av kvalifikationer konstateras att vissa tjänstemän har likvärdiga kvalifikationer, ska dessa tjänstemän tilldelas samma antal meritpoäng. Om antalet poäng som ska delas ut inte är tillräckligt för det, ska valet mellan flera i ex aequo-gruppen göras mot bakgrund av ytterligare överväganden, såsom år i tjänst.

(se punkterna 42–44)

Hänvisning till

Domstolen: 3 april 2003, parlamentet mot Samper, C‑277/01 P, REG 2003, s. I‑3019, punkt 35

Förstainstansrätten: 30 november 1993, Tsirimokos mot parlamentet, T‑76/92, REG 1993, s. II‑1281, punkt 21; 6 juni 1996, Baiwir mot kommissionen, T‑262/94, REGP 1996, s. I‑A‑257 och s. II‑739, punkt 66; 9 april 2003, Tejada Fernández mot kommissionen, T‑134/02, REGP 2003, s. I‑A‑125 och s. II‑609, punkt 41; 13 april 2005, Nielsen mot rådet, T‑353/03, REGP 2005, s. I‑A‑95 och s. II‑443, punkt 58; 19 oktober 2006, Buendía Sierra mot kommissionen, T‑311/04, REG 2006, s. II‑4137, punkt 93

2.       Likabehandlingsprincipen har åsidosatts när två personkategorier, vilka befinner sig i faktiska och rättsliga situationer som inte uppvisar några väsentliga skillnader, behandlas olika och när olika situationer behandlas lika. Det strider mot likabehandlingsprincipen att kräva att en tjänsteman måste visa att han har bättre kvalifikationer än övriga tjänstemän som ingår i jämförelsen för att kunna få samma antal poäng som desamma.

(se punkterna 45 och 49–59)

Hänvisning till

Domstolen: 4 februari 1982, Buyl m.fl. mot kommissionen, 817/79, REG 1982, s. 245, punkt 29; 11 juli 1985, Appelbaum mot kommissionen, 119/83, REG 1985, s. 2423, punkt 25

Förstainstansrätten: 7 februari 1991, Tagaras mot domstolen, T‑18/89 och T‑24/89, REG 1991, s. II‑53, punkt 68