Language of document : ECLI:EU:T:2012:129

Mål T‑273/09

Associazione ”Giùlemanidallajuve”

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Missbruk av dominerande ställning – Avslag på klagomålet – Berättigat intresse – Gemenskapsintresse – Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad”

Sammanfattning av beslutet

1.      Talan om ogiltigförklaring – Föremål för talan – Beslut grundat på flera delresonemang, vilka vart och ett räcker för att utgöra stöd för beslutets artikeldel – Beslut att avslå ett klagomål på konkurrensområdet – Ogiltigförklaring av ett sådant beslut – Villkor

(Artiklarna 81 EG, 82 EG och 230 EG)

2.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Prövning av klagomål – Beaktande av gemenskapsintresset av handläggningen av ett ärende – Bedömningskriterier – Kommissionens befogenhet att företa en skönsmässig bedömning – Gränser – Domstolsprövning – Räckvidd

(Artiklarna 81 EG och 82 EG)

3.      Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Begrepp – Åtskillnad i förhållande till begreppet betydande störningar på marknaden

(Artiklarna 81 EG och 82 EG)

4.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Prövning av klagomål – Kommissionens skyldighet att i beslut fastställa förekomsten av en överträdelse – Föreligger inte – Beslut att avslå ett klagomål på grund av att de kritiserade förfarandena upphört – Villkor – Beaktande av gemenskapsintresset av handläggningen av ett ärende – Bedömningskriterier

(Artiklarna 81 EG och 82 EG)

5.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Prövning av klagomål – Beslut om avskrivning motiverat med den klagandes möjlighet att vända sig till den nationella domstolen – Lagenlighet – Villkor – Möjlighet att tillvarata klagandens rättigheter i nationella instanser

(Artiklarna 81 EG och 82 EG)

6.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Prövning av klagomål – Undersökning av enbart de faktiska och rättsliga omständigheter som kommissionen fått kännedom om – Skyldighet att utreda och att i beslut fastställa förekomsten av en överträdelse – Föreligger inte

(Artiklarna 81 EG och 82 EG)

7.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut om huruvida konkurrensreglerna skall tillämpas

(Artiklarna 81 EG, 82 EG och 253 EG)

1.      När kommissionen har grundat sina skäl för att avslå ett klagomål avseende påstådda överträdelser av artiklarna 81 EG och 82 EG på två grundpelare, det vill säga bristande gemenskapsintresse och avsaknad av berättigat intresse, och var och en av de två grundpelarna för sig utgör ett tillräckligt skäl för ett avslag på klagomålet, är det inte nödvändigt att pröva grunden som avser att kommissionen åsidosatte begreppet berättigat intresse om det redan konstaterats att grunden avseende ett åsidosättande av begreppet gemenskapsintresse inte kan läggas till grund för ett bifall av talan.

(se punkterna 31 och 32)

2.      När kommissionen avgör prioritetsordningen för de ingivna klagomålen rörande överträdelser av artiklarna 81 EG och 82 EG, får kommissionen fastställa i vilken ordning klagomålen ska behandlas och hänvisa till det gemenskapsintresse som är prioritetsgrundande för ett ärende.

När kommissionen bedömer gemenskapsintresset av att pröva ett ärende, ska den, för att på bästa sätt fullgöra sitt uppdrag att övervaka efterlevnaden av artiklarna 81 EG och 82 EG, väga den påstådda överträdelsens inverkan på den gemensamma marknadens funktion mot sannolikheten att det kan fastslås att överträdelsen föreligger och omfattningen av den utredning som är erforderlig.

Om kommissionen kommer fram till att handeln mellan medlemsstaterna påverkas, kommer ett klagomål om överträdelse av artiklarna 81 EG och 82 EG endast att utredas av kommissionen om det föreligger ett tillräckligt gemenskapsintresse. Så kan bland annat vara fallet om den påtalade överträdelsen kan medföra betydande störningar på den gemensamma marknaden.

Unionsdomstolens kontroll av hur kommissionen har utövat det utrymme för skönsmässig bedömning som den har vid prövning av klagomål får inte föranleda denna att ersätta kommissionens bedömning av gemenskapsintresset med sin egen bedömning, utan syftet är att kontrollera att det omtvistade beslutet inte är fattat på grundval av materiellt oriktiga uppgifter om de faktiska omständigheterna, att det inte skett en felaktig rättstillämpning och att det inte heller har gjorts en uppenbart oriktig bedömning eller förekommit maktmissbruk.

(se punkterna 33–36)

3.      Begreppet påverkan på handeln mellan medlemsstaterna och begreppet betydande störningar på den gemensamma marknaden är två helt åtskilda begrepp, vilket klart har fastställts i rättspraxis.

Begreppet påverkan på handeln mellan medlemsstaterna utgör nämligen ett villkor för att tillämpa artiklarna 81 EG och 82 EG. Utan en påverkan på handeln mellan medlemsstaterna är dessa bestämmelser inte tillämpliga.

Begreppet betydande störningar på marknaden ingår däremot i det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har för att besluta att ett klagomål inte ska utredas. Detta begrepp utgör nämligen ett av kriterierna för att bedöma om det föreligger ett tillräckligt gemenskapsintresse av att kommissionen utreder ett klagomål. Kommissionen är härvid skyldig att i varje enskilt fall bedöma hur allvarlig den påstådda skadan är för konkurrensen och hur långvariga dess verkningar är. Denna skyldighet innebär bland annat att kommissionen ska beakta hur länge de påtalade överträdelserna har pågått och deras omfattning samt vilken inverkan de har haft på konkurrenssituationen inom unionen.

Kommissionen har rätt att besluta att inte utreda ett klagomål om det inte föreligger väsentliga störningar på den gemensamma marknaden, trots att de påtalade beteendena påverkar handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artiklarna 81 EG och 82 EG.

(se punkterna 49–52)

4.      På konkurrensområdet kan kommissionen med giltig verkan besluta, förutsatt att beslutet motiveras, att inte fullfölja ett klagomål genom vilket förfaranden påtalas som redan upphört i ett tidigare skede. Om kommissionen emellertid önskar grunda sitt resonemang på att beteendet har upphört, är den skyldig att kontrollera huruvida konkurrensbegränsande verkningar består och beakta överträdelsens allvar och varaktighet vid bedömningen av gemenskapsintresset av att fullfölja klagomålet. Om kommissionen iakttar dessa skyldigheter, kan den avslå klagomålet även om överträdelserna har pågått under lång tid och är av en betydande svårighetsgrad, under förutsättning att den inte grundar sig på materiellt felaktiga uppgifter eller gör en uppenbart oriktig bedömning.

(se punkt 59)

5.      Inom ramen för ett klagomål om överträdelse av konkurrensreglerna utgör det förhållandet att frågan huruvida en konkurrensbegränsande samverkan eller en aktivitet är förenlig med artiklarna 81 EG och 82 EG redan har aktualiserats inför en nationell domstol eller konkurrensmyndighet, en omständighet som kommissionen kan beakta vid sin bedömning av ärendets eventuella gemenskapsintresse.

När effekten av de överträdelser som har påtalats i ett klagomål inte har märkts annat än huvudsakligen inom en enda medlemsstats territorium och då klaganden i tvister avseende dessa överträdelser har vänt sig till de behöriga förvaltningsdomstolarna och förvaltningsmyndigheterna i denna medlemsstat, får kommissionen avslå klagomålet på grund av att det inte finns ett gemenskapsintresse. Detta gäller dock endast om de nationella instanserna på ett tillfredsställande sätt kan tillvarata klagandens rättigheter, vilket förutsätter att dessa har möjlighet att sammanställa uppgifterna om de faktiska omständigheterna för att kunna avgöra om förfarandena i fråga utgör en överträdelse.

(se punkterna 67 och 68)

6.      Inom ramen för en talan mot ett beslut att avslå ett klagomål på konkurrensområdet kan kommissionen inte kritiseras för att inte ha beaktat en omständighet som klaganden inte underrättade kommissionen om och som kommissionen endast hade kunnat upptäcka genom att inleda utredningen. Eftersom kommissionens enda skyldighet nämligen är att undersöka de faktiska och rättsliga omständigheter som den fått kännedom om genom klaganden, åligger det inte denna institution att visa att kommissionen vidtagit utredningsåtgärder. Kommissionen är inte skyldig att inleda förfaranden för att fastställa eventuella åsidosättanden av gemenskapsrätten, och de rättigheter som tillerkänns klaganden omfattar inte rätten att få ett slutligt beslut om huruvida den påstådda överträdelsen har ägt rum eller ej.

(se punkterna 81 och 101)

7.      Motiveringen i ett enskilt beslut måste göra det möjligt för mottagaren av beslutet att få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden för att, i förekommande fall, kunna göra gällande sina rättigheter och kontrollera huruvida beslutet är välgrundat, och för unionsdomstolen att utföra sin prövning.

I motiveringen till beslut som antas för att säkerställa tillämpningen av konkurrensreglerna, är kommissionen i detta hänseende inte skyldig att ta ställning till samtliga argument som de berörda personerna åberopar till stöd för sitt yrkande. Det är tillräckligt att kommissionen redovisar de faktiska omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för beslutets utformning.

(se punkterna 93 och 94)