PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 25 februari 2008

Mål F-85/07

Ana Anselmo m.fl.

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Rekrytering – Tillsättning – Placering i lönegrad – Godkända sökande från ett internt uttagningsprov – Ny faktisk omständighet – Föreligger inte – Uppenbart att talan ska avvisas”

Saken: Talan som har väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Ana Anselmo och 10 andra tjänstemän vid rådet yrkade att rådets beslut att, vid de berördas nominering till lönegrad B eller efter denna nominering, inte beakta den tjänstgöringstid som de hade förvärvat i lönegrad C eller D, skulle ogiltigförklaras.

Avgörande: Talan avvisas då det är uppenbart att den inte kan tas upp till prövning. Vardera parten ska ersätta sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Talans upptagande till sakprövning – Bedömning mot bakgrund av de regler som gäller vid tidpunkten för talans väckande

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)

2.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      Regeln i artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler, enligt vilken personaldomstolen kan besluta om att en talan ska avvisas eller ogillas, är förvisso en förfaranderegel som ska anses tillämplig på alla tvister som är anhängiggjorda vid denna domstol vid tidpunkten då den trätt i kraft. Så är emellertid inte fallet med materiella bestämmelser med stöd av vilka personaldomstolen enligt denna artikel kan avvisa en talan och vilka regler endast kan vara tillämpliga vid dagen för talans väckande.

(se punkt 17)

2.      En omständighet kan enbart medföra att tidsfristerna för talan åter börjar löpa om två villkor är uppfyllda, nämligen om omständigheten ”ändrar en rättslig eller faktiskt situation” och ”kan medföra en betydande förändring för den som avser att få till en omprövning av ett beslut som vunnit laga kraft”.

Då en institution offentliggör ett personalmeddelande i vilket den enbart påminner om räckvidden av bestämmelser i tjänsteföreskrifterna och interna regler, utan att lägga till något, och genom vilket tillämpningen av regler som, utan detta meddelande, i vilket fall som helst skulle ha tillämpats, enbart bekräftas, utgör inte en ny omständighet.

(se punkterna 25 och 28)

Hänvisning till

Domstolen: 13 november 1986, Becker mot kommissionen, 232/85, REG 1986, s. 3401, punkt 10

Förstainstansrätten: 7 februari 1991, Williams mot revisionsrätten, T‑58/89, REG 1991. s. II‑77, punkterna 46–48; 7 februari 2001, Inpesca mot kommissionen, T‑186/98, REG 2001, s. II‑557, punkt 51; 3 oktober 2006, Nijs mot revisionsrätten, T‑171/05, REGP 2006, s. I‑A-2-195 och II-A-2-999, punkt 24

Personaldomstolen: 16 januari 2007, Genette mot kommissionen, F‑92/05, REGP 2007, s. I‑A‑1‑1 och II-A-1-1, punkt 61