TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 13 oktober 2015(*)

”Överklagande – Anslutningsöverklagande – Personalmål – Tjänstemän – Pensioner – Överföring av nationella pensionsrättigheter – Förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår – Rättsakt som inte går någon emot – Avvisning av talan i första instans – Artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna – Rättssäkerhet – Berättigade förväntningar – Likabehandling”

I mål T‑104/14 P,

angående ett överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (plenum) meddelade den 11 december 2013 i målet Verile och Gjergji/kommissionen (F‑130/11, REUP, EU:F:2013:195), med yrkande om att den domen ska upphävas,

Europeiska kommissionen, företrädd av J. Currall, G. Gattinara och D. Martin, samtliga i egenskap av ombud,

klagande,

i vilket de andra parterna är

Marco Verile, Cadrezzate (Italien),

och

Anduela Gjergji, Bryssel (Belgien),

inledningsvis företrädda av advokaterna D. de Abreu Caldas, J.‑N. Louis och D. de Abreu Caldas, därefter av advokaterna J.‑N. Louis och N. de Montigny,

sökande i första instans,

meddelar

TRIBUNALEN (avdelningen för överklaganden)

sammansatt av ordföranden M. Jaeger samt domarna H. Kanninen och D. Gratsias (referent),

justitiesekreterare: handläggaren L. Grzegorczyk,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 6 maj 2015,

följande

Dom

1        Europeiska kommissionen har genom sitt överklagande enligt artikel 9 i bilaga I till stadgan för Europeiska unionens domstol yrkat att tribunalen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (plenum) den 11 december 2013 i målet Verile och Gjergji/kommissionen (F‑130/11, REUP, EU:F:2013:195) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade personaldomstolen kommissionens ”beslut” av den 19 och den 20 maj 2011, vilka riktats till Anduela Gjergji respektive Marco Verile.

 Bakgrund till tvisten, förfarandet i första instans och den överklagade domen

 Bakgrund till tvisten

2        I punkterna 14–20 (avseende Marco Verile) och 21–27 (avseende Anduela Gjergji) i den överklagade domen redogörs för bakgrunden till tvisten.

3        Den 17 november 2009 begärde Marco Verile överföring av de pensionsrättigheter som han hade förvärvat i Luxemburg innan han tillträdde sin tjänst vid kommissionen. Den 5 maj 2010 erhöll han ett första förslag från kommissionen om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår. I förslaget fastställdes det antal pensionsgrundande tjänsteår som han skulle tillgodoräknas i Europeiska unionens pensionssystem för den tidigare tjänstgöringsperioden till sju år och nio månader. I förslaget angavs även att det överskjutande kapitalvärdet skulle utbetalas till honom, eftersom det inte kunde vara föremål för en omräkning till pensionsgrundande tjänsteår.

4        Marco Verile godtog det ovannämnda förslaget den 7 september 2010, men erhöll den 20 maj 2011 ett andra förslag som upphävde och ersatte det första förslaget. Det antal pensionsgrundande tjänsteår som skulle tillgodoräknas i unionens pensionssystem enligt detta andra förslag var detsamma som i det första, men det överskjutande kapitalvärde som skulle utbetalas till honom hade minskats. Som skäl för denna ändring angav kommissionen att det första förslaget hade grundats på en beräkning som gjorts enligt villkoren i de allmänna genomförandebestämmelser till artiklarna 11 och 12 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) som hade antagits genom kommissionens beslut K(2004) 1588 av den 28 april 2004, vilket offentliggjorts i Administrativa meddelanden nr 60‑2004 av den 9 juni 2004 (nedan kallade 2004 års allmänna genomförandebestämmelser), och att det var nödvändigt att göra en ny beräkning till följd av antagandet av kommissionens beslut K(2011) 1278 av den 3 mars 2011 om allmänna genomförandebestämmelser till artiklarna 11 och 12 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna avseende överföring av pensionsrättigheter, vilket hade offentliggjorts i Administrativa meddelanden nr 17‑2011 av den 28 mars 2011 (nedan kallade 2011 års allmänna genomförandebestämmelser).

5        Marco Verile godtog det andra förslaget, men ingav sedan ett klagomål i vilket han begärde att tillsättningsmyndigheten skulle återkalla det andra förslaget och verkställa överföringen av hans pensionsrättigheter på grundval av 2004 års allmänna genomförandebestämmelser. Klagomålet avslogs genom tillsättningsmyndighetens beslut av den 19 augusti 2011.

6        I likhet med Marco Verile begärde Anduela Gjergji den 1 juli 2009 överföring av de pensionsrättigheter som hon hade förvärvat i Belgien innan hon tillträdde sin tjänst och erhöll ett första förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår. I detta förslag fastställdes det antal pensionsgrundande tjänsteår som hon skulle tillgodoräknas i unionens pensionssystem till fem år, fem månader och två dagar och det angavs dessutom att det överförda överskjutande kapitalvärdet skulle utbetalas till henne. Hon godtog det första förslaget den 7 september 2010, men erhöll den 19 maj 2011 ett andra förslag som upphävde och ersatte det första förslaget. I det andra förslaget hade det antal pensionsgrundande tjänsteår som hon skulle tillgodoräknas i unionens pensionssystem minskats till fyra år, tio månader och sjutton dagar och det angavs inte längre något överskjutande kapitalvärde som skulle utbetalas till henne.

7        Anduela Gjergji godtog detta andra förslag, men ingav sedan ett klagomål mot förslaget. Klagomålet innehöll även en begäran, med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, att de pensionsrättigheter som hon hade förvärvat i Belgien skulle överföras i enlighet med det första förslaget. Såväl klagomålet som begäran avslogs genom beslut av den 22 augusti 2011.

 Förfarandet i första instans och den överklagade domen

8        Den 2 december 2011 väckte Marco Verile och Anduela Gjergji en talan vid personaldomstolen som registrerades med målnummer F‑130/11, och yrkade att de båda andra förslag som de erhållit från kommissionen skulle ogiltigförklaras, liksom besluten om avslag på de klagomål som de hade lämnat in mot dessa förslag.

9        Efter att ha konstaterat att besluten om avslag på klagomålen saknade självständigt innehåll och att talan följaktligen skulle anses riktad endast mot de båda andra förslagen (punkterna 32 och 33 i den överklagade domen), prövade personaldomstolen huruvida talan kunde tas upp till sakprövning, vilket kommissionen hade bestritt, och slog fast att den kunde tas upp till prövning. Punkterna 37–55 i den överklagade domen, i vilka denna fråga behandlas, har följande lydelse:

”37      Syftet med systemet för överföring av pensionsrättigheter, såsom det anges i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, är att, genom att möjliggöra en samordning av de nationella pensionssystemen och unionens pensionssystem, underlätta övergången från offentliga eller privata nationella anställningar och även internationella anställningar till anställning inom unionsadministrationen och på så sätt säkerställa största valmöjlighet för unionen i fråga om kvalificerad personal som redan har en adekvat yrkeserfarenhet (domstolens beslut av den 9 juli 2010 i de förenade målen C‑286/09 och C‑287/09, Ricci, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

38      I det sammanhanget drog Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt särskilt slutsatsen att de förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som översänds till tjänstemannen för godkännande utgör ’beslut’ som får en dubbel effekt, nämligen dels att den berörda tjänstemannen i ursprungsstatens rättsordning behåller de pensionsrättigheter som vederbörande har förvärvat i det nationella pensionssystemet, dels att det i unionens rättsordning, med förbehåll för att vissa ytterligare villkor uppfylls, säkerställs att dessa rättigheter tillgodoräknas i unionens pensionssystem (förstainstansrättens dom av den 18 december 2008 i de förenade målen T‑90/07 P och T‑99/07 P, Belgien och kommissionen mot Genette, punkt 91 och där angiven rättspraxis).

39      Även personaldomstolen hade redan slagit fast att förslagen om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår utgör åtgärder som går den berörda tjänstemannen emot och ensidiga åtgärder som inte innebär att den behöriga institutionen behöver vidta någon ytterligare åtgärd. I annat fall skulle sådana åtgärder i sig inte kunna bestridas vid domstol eller i vart fall inte bli föremål för ett klagomål eller överklagande förrän efter antagandet av ett senare beslut, vid ett obestämt datum, av en annan myndighet än tillsättningsmyndigheten. En sådan bedömning skulle varken vara förenlig med tjänstemännens rätt till ett effektivt domstolsskydd eller de rättssäkerhetskrav som ligger till grund för de regler om tidsfrister som anges i tjänsteföreskrifterna (personaldomstolens beslut av den 10 oktober 2007 i mål F‑17/07, Pouzol mot revisionsrätten, punkterna 52 och 53).

40      Denna riktning inom rättspraxis har slutligen även bekräftats genom personaldomstolens dom av den 11 december 2012 i mål F-122/10, Cocchi och Falcione mot kommissionen (vilken har överklagats till tribunalen, där det nu är anhängigt som mål T‑103/13 P), punkterna 37–39, där personaldomstolen slog fast att förslaget om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår utgjorde en åtgärd som gick den berörda tjänstemannen emot.

41      Det framgår slutligen av den rättspraxis som omnämnts i punkterna 38–40 i förevarande dom att det förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som kommissionens behöriga avdelningar lägger fram till tjänstemannen för godkännande, inom ramen för det ovan i punkt 35 beskrivna administrativa förfarandet i flera steg, utgör en ensidig åtgärd som går att skilja från det processuella sammanhang i vilket den aktualiseras och som vidtas med stöd av en normbunden behörighet som institutionen har getts enligt lag, eftersom den följer direkt av den individuella rättighet som artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna uttryckligen tillerkänner tjänstemän och anställda när de tillträder en tjänst i unionen.

42      Vid utövandet av denna normbundna behörighet är nämligen kommissionen skyldig att upprätta ett förslag om tillgodoräknande, vilket ska baseras på samtliga relevanta uppgifter som kommissionen är förpliktad att inhämta från berörda nationella eller internationella myndigheter, just inom ramen för en nära samordning och ett lojalt samarbete mellan dessa myndigheter och kommissionens avdelningar. Ett sådant förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår kan följaktligen inte betraktas som ett uttryck för ’enbart en avsikt’ hos institutionens avdelningar att upplysa den berörda tjänstemannen, i avvaktan på att faktiskt få tjänstemannens godkännande, och att därefter inkassera det kapitalbelopp som gör det möjligt att genomföra tillgodoräknandet. Ett sådant förslag utgör tvärtom ett nödvändigt åtagande från institutionens sida att på ett korrekt sätt faktiskt genomföra tjänstemannens rätt till överföring av pensionsrättigheter, som vederbörande har utövat genom att inge sin begäran om överföring. Överföringen av det uppräknade kapitalvärdet till unionens pensionssystem utgör fullgörandet av en separat skyldighet som åligger de nationella eller internationella myndigheterna och som krävs för att hela förfarandet för överföring av pensionsrättigheter till unionens pensionssystem ska bli fullständigt.

43      Vid utövandet av den normbundna behörigheten för att tillämpa artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är kommissionen även skyldig att visa all nödvändig omsorg för att den tjänsteman som ingett en begäran om tillämpning av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna ska kunna ge sitt godkännande till förslaget om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår med kännedom om samtliga omständigheter, både vad gäller de uppgifter som krävs för den beräkning som avser fastställandet av det antal pensionsgrundande tjänsteår enligt tjänsteföreskrifterna som ska beaktas och vad gäller de bestämmelser som ’på dagen för begäran om överföringen’ reglerar hur denna beräkning ska göras, såsom anges i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, då det i denna artikel föreskrivs att den institution där tjänstemannen tjänstgör, genom allmänna genomförandebestämmelser, ska ’fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår’ som ska tillgodoräknas den berörde tjänstemannen, med hänsyn till grundlön och ålder och växelkursen på dagen för begäran om överföringen.

44      Av det ovan anförda följer att ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår utgör en åtgärd som går den tjänsteman som har ingett en begäran om överföring av sina pensionsrättigheter emot.

45      Denna slutsats bekräftas även av de överväganden som anges nedan.

46      Som bekräftelse på tidigare praxis som kom till uttryck i klausuler i förslagen om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår, föreskrivs det numera uttryckligen i artikel 8 i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser att det godkännande av förslaget om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som tjänstemannen anmodas att ge är ’oåterkalleligt’ när det väl har getts. Att tjänstemannens godkännande är oåterkalleligt när det väl har getts är dock endast motiverat om kommissionen för egen del har gett den berörda personen ett förslag vars innehåll har beräknats och lagts fram med erforderlig omsorg, vilket är bindande för kommissionen, i den meningen att förslaget ålägger kommissionen att på grundval därav fullfölja förfarandet för överföring, om den berörda personen har gett sitt godkännande.

47      Vidare upprättas förslaget om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår i princip på grundval av en beräkningsmetod som är densamma som den som tillämpas när unionens pensionssystem erhåller hela det kapitalbelopp som slutgiltigt har överförts av de nationella eller internationella pensionskassorna i ursprungsstaten.

48      Det som på sin höjd skulle kunna komma att eventuellt ändras, mellan dagen för förslaget om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår och dagen för inkasseringen av det slutgiltigt överförda kapitalbeloppet, är det aktuella beloppets storlek, eftersom storleken på det kapitalvärde som kan överföras, uppräknat per dagen för begäran om överföring, kan skilja sig från kapitalbeloppet den dag då det faktiskt överförs, med hänsyn till exempelvis valutakursförändringar. Även i sistnämnda fall, vilket för övrigt endast kan avse överföringar av kapitalbelopp uttryckta i andra valutor än euro, är den beräkningsmetod som tillämpas på dessa båda värden densamma.

49      Kommissionens ståndpunkt att det endast är det beslut om tillgodoräknande som antas efter inkasseringen av det överförda kapitalbeloppet som går den berörda tjänstemannen emot strider dessutom klart mot syftet med det administrativa förfarandet för överföring av pensionsrättigheter. Detta förfarande har just till syfte att möjliggöra för den berörde tjänstemannen att, med kännedom om samtliga omständigheter och innan det kapitalbelopp som motsvarar alla hans avgifter slutgiltigt överförs till unionens pensionssystem, avgöra huruvida det är mer förmånligt för honom att lägga samman sina tidigare pensionsrättigheter med dem som han förvärvar i egenskap av tjänstemän i unionen eller tvärtom behålla dessa rättigheter i den nationella rättsordningen (se domen i de ovannämnda förenade målen Belgien och kommissionen mot Genette, punkt 91). Kommissionens ståndpunkt skulle nämligen tvinga den berörda tjänstemannen att ifrågasätta den metod med vilken kommissionens avdelningar har beräknat det antal tillgodoräknade pensionsgrundande tjänsteår som han har rätt till först efter det att de nationella eller internationella pensionskassorna i ursprungsstaten slutgiltigt har överfört kapitalbeloppet till kommissionen. Det skulle i praktiken tillintetgöra själva kärnan i den rätt som tjänstemannen har getts genom artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna att välja att överföra sina pensionsrättigheter eller behålla dessa hos de nationella eller internationella pensionskassorna i ursprungsstaten.

50      Det kan slutligen inte med framgång göras gällande, såsom kommissionen har gjort, att förslagen om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår endast utgör förberedande åtgärder, på grund av att det i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs att antalet pensionsgrundande tjänsteår ska beräknas ’på grundval av det överförda kapitalbeloppet’.

51      Det framgår av lydelsen i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna att den berörda institutionen först ska ’fastställa’ antalet pensionsgrundande tjänsteår ’med hänsyn till [tjänstemannens] grundlön och ålder och växelkursen på dagen för begäran om överföringen, genom allmänna genomförandebestämmelser’, och att den därefter ska tillgodoräkna tjänstemannen det antal pensionsgrundande tjänsteår som fastställts på detta sätt i unionens pensionssystem ’på grundval av det överförda kapitalbeloppet’.

52      Denna lydelse bekräftas av lydelsen i artikel 7 i 2004 års allmänna genomförandebestämmelser och artikel 7 i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser. Det framgår nämligen av lydelsen i artikel 7.1 i respektive rättsakt att antalet pensionsgrundande tjänsteår som ska tillgodoräknas ska beräknas ’på grundval av det överförbara belopp som motsvarar de förvärvade rättigheterna ..., efter avdrag för ett belopp som motsvarar värdeökningen mellan dagen för registrering av begäran om överföring och den dag överföringen faktiskt görs’.

53      I artikel 7.2 i 2004 års allmänna genomförandebestämmelser liksom i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser anges det att antalet pensionsgrundande tjänsteår som ska tillgodoräknas ’beräknas därefter ... på grundval av det överförda beloppet’, i enlighet med en matematisk formel som anges i den första strecksatsen i samma stycke.

54      Det framgår således av ovannämnda bestämmelser att förslagen om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår beräknas på grundval av det överförbara beloppet på dagen för registrering av begäran om överföring, vilket de behöriga nationella eller internationella myndigheterna har meddelat kommissionens avdelningar, i förekommande fall efter avdrag för ett belopp som motsvarar värdeökningen mellan dagen för registrering av begäran om överföring och den dag överföringen faktiskt görs. Denna skillnad i pengar ska nämligen inte bäras av unionens pensionssystem.

55      Av det ovan anförda följer att de andra förslagen om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår utgör en åtgärd som går sökandena emot och att yrkandet om ogiltigförklaring således kan tas upp till sakprövning.”

10      Personaldomstolen prövade därefter den första och den andra grunden för talan tillsammans, genom vilka sökandena enligt personaldomstolen (punkt 72 i den överklagade domen) i huvudsak hade framställt en invändning om rättsstridighet avseende artikel 9 i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser, i den del det i denna artikel föreskrivs att 2011 års allmänna genomförandebestämmelser ska tillämpas retroaktivt på ansökningar om överföring av pensionsrättigheter som ingetts efter den 1 januari 2009, vilket var fallet med Marco Veriles och Anduela Gjergjis respektive begäran.

11      Personaldomstolen ansåg att det fanns grund för ovannämnda invändning om rättsstridighet (punkt 108 i den överklagade domen) och att de första förslagen som hade lämnats till Marco Verile och Anduela Gjergji följaktligen vare sig var rättsstridiga eller kunde återkallas, eftersom 2004 års allmänna genomförandebestämmelser var tillämpliga på de ansökningar om överföring av pensionsrättigheter som hade ingetts av Marco Verile och Anduela Gjergji (punkterna 109 och 110 i den överklagade domen). Personaldomstolen ogiltigförklarade således kommissionens ”beslut” av den 19 och 20 maj 2011 vilka riktats till Anduela Gjergji respektive Marco Verile.

 Förfarandet vid tribunalen och parternas yrkanden

12      Kommissionen ingav förevarande överklagande till tribunalens kansli den 17 februari 2014. Den 5 maj 2014 ingav Marco Verile och Anduela Gjergji en svarsskrivelse.

13      Det skriftliga förfarandet avslutades den 8 september 2014.

14      Genom en skrivelse av den 16 september 2014 inkom Marco Verile och Anduela Gjergji i enlighet med artikel 146 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 med en motiverad begäran om att höras vid den muntliga förhandlingen.

15      På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (avdelningen för överklaganden) att inleda det muntliga förfarandet. Sedan parterna hade yttrat sig beslutade ordföranden på avdelningen för överklaganden den 13 april 2015 att förena förevarande mål med mål T‑103/13 P, kommissionen/Cocchi och Falcione, och mål T‑131/14 P, Teughels/kommissionen, vad gäller det muntliga förfarandet och domen.

16      Som en åtgärd för processledning enligt artiklarna 64 och 144 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 anmodade tribunalen kommissionen att svara på vissa frågor och att inkomma med vissa handlingar. Kommissionen efterkom denna begäran inom de utsatta fristerna.

17      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 6 maj 2015.

18      Tribunalen (avdelningen för överklaganden) beslutade den 8 juni 2015 att återuppta det muntliga förfarandet. Som en processledningsåtgärd avseende det muntliga förfarandet anmodades parterna att ta ställning till huruvida förevarande mål eventuellt skulle avskiljas från mål T‑103/13 P och mål T‑131/14 P vad gäller domen.

19      Sedan parterna hade yttrat sig avskiljdes förevarande mål från mål T‑103/13 P och mål T‑131/14 P genom beslut av den 7 juli 2015. Genom beslut samma dag avslutade tribunalen återigen det muntliga förfarandet.

20      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        upphäva den överklagade domen,

–        förplikta vardera parten att bära sina rättegångskostnader avseende överklagandet,

–        förplikta Marco Verile och Anduela Gjergji att ersätta rättegångskostnaderna avseende förfarandet vid personaldomstolen.

21      Marco Verile och Anduela Gjergji har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla överklagandet,

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

 Prövning av överklagandet

22      Kommissionen har till stöd för sitt överklagande åberopat fyra grunder. Genom den första grunden, som avser ”åsidosättande av begreppet rättsakt som går någon emot”, har kommissionen i huvudsak kritiserat personaldomstolen för att ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning, i den del som den slog fast att den talan som väckts av Marco Verile och Anduela Gjergji kunde tas upp till prövning. Genom den andra grunden har kommissionen gjort gällande att personaldomstolen grundade den överklagade domen på en grund som prövades ex officio och som inte var föremål för en kontradiktorisk diskussion. Den tredje grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna och bestämmelserna om överföring av de pensionsrättigheter som en tjänsteman förvärvat före tillträdandet av sin tjänst. Den fjärde grunden slutligen avser felaktig rättstillämpning i den del personaldomstolen ansåg att Marco Veriles och Anduela Gjergjis rättigheter redan var ”definitiva” vid den tidpunkt när 2011 års allmänna genomförandebestämmelser trädde i kraft.

23      Tribunalen kommer inledningsvis att pröva den första grunden.

24      Kommissionen har i huvudsak gjort gällande att personaldomstolen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som en institution riktar till en tjänsteman eller anställd inom ramen för tillämpningen av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna utgör en rättsakt som går tjänstemannen eller den anställde emot. Enligt kommissionen utgör ett sådant förslag en preliminär åtgärd som syftar till att förbereda beslutet om överföring till unionens pensionssystem av de rättigheter som den berörde har förvärvat inom ramen för ett annat system. Av detta följer att en rättsakt om återkallande av ett sådant förslag inte heller utgör en rättsakt som går den berörde emot och inte kan vara föremål för ett yrkande om ogiltigförklaring. Kommissionen har anfört flera argument för att vederlägga de olika överväganden som personaldomstolen anförde till stöd för sitt synsätt.

25      Marco Verile och Anduela Gjergji har invänt mot denna argumentering. De har hävdat att ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår visst är en rättsakt som går den berörde emot, eftersom den är att betrakta som ett ”erbjudande” i nationell rätt, vilket inte kan återkallas om det är förenligt med tillämplig lagstiftning. Enligt Marco Verile och Anduela Gjergji utgör ett sådant förslag ”en skyldighet som följer av genomförandet av en rättighet som tjänstemannen har enligt tjänsteföreskrifterna”.

26      De har tillagt att förslaget ändrar den berörde tjänstemannens rättsliga ställning, eftersom det är det man utgår från för att fastställa alla beräkningsparametrar för att komma fram till ett uppräknat kapitalvärde och motsvarande antal pensionsgrundande tjänsteår. De har slutligen hävdat att om kommissionens synsätt godtas, berövas den berörde tjänstemannen rätten till ett effektivt rättsmedel.

27      Tribunalen erinrar om att enligt artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna har Europeiska unionens domstol behörighet att avgöra alla tvister mellan unionen och personer som omfattas av tjänsteföreskrifterna avseende huruvida en rättsakt som går den berörda personen emot är lagenlig.

28      Såsom framgår av fast rättspraxis kan en rättsakt anses gå någon emot endast om den har bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart påverkar den berördes rättsliga ställning, genom att klart förändra den (se dom av den 21 januari 1987, Stroghili/revisionsrätten, 204/85, REG, EU:C:1987:21, punkt 6 och där angiven rättspraxis, och dom av den 15 juni 1994, Pérez Jiménez/kommissionen, T‑6/93, REUP, EU:T:1994:63, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

29      Det är således nödvändigt att undersöka om ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår, som en institution lämnar till en tjänsteman eller anställd sedan denne har ingett en begäran om att de pensionsrättigheter som han eller hon har förvärvat inom ramen för ett annat system ska överföras till unionens pensionssystem i enlighet med artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, utgör en rättsakt som går den berörde emot i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna.

30      Det ska konstateras att även om personaldomstolen i punkt 40 i den överklagade domen erinrade om att den redan i ett tidigare mål hade slagit fast att ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår var en rättsakt som gick den berörde tjänstemannen emot, angav den inte vilka bindande rättsverkningar som redan på förslagsnivå påverkade den berördes rättsliga ställning.

31      Personaldomstolen angav endast, i punkt 42 tredje meningen i den överklagade domen, att ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår ”utgör … ett nödvändigt åtagande från institutionens sida att på ett korrekt sätt faktiskt genomföra tjänstemannens rätt till överföring av pensionsrättigheter, som vederbörande har utövat genom att inge sin begäran om överföring”.

32      Det är följaktligen nödvändigt att undersöka – varvid även de överväganden från personaldomstolen som anges ovan i punkt 31 ska beaktas – om ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår har bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart påverkar den rättsliga ställningen för den som det riktar sig till och, om så är fallet, att identifiera dessa verkningar.

33      I artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”Följande skall gälla för en tjänsteman som tillträder en tjänst i [unionen] efter att ha

–        lämnat sin tjänst i en statlig förvaltning eller en nationell eller internationell organisation,

eller

–        bedrivit verksamhet som anställd eller egenföretagare:

Tjänstemannen skall när han blir fast anställd, men innan han blir berättigad till avgångspension enligt artikel 77 i tjänsteföreskrifterna, ha rätt att få kapitalvärdet, uppräknat per dagen för överföringen, för de pensionsrättigheter som han förvärvat på grundval av sådan tjänstgöring eller verksamhet, inbetalt till unionen.

I så fall skall den institution där tjänstemannen tjänstgör, med hänsyn till hans grundlön och ålder och växelkursen på dagen för begäran om överföringen, genom allmänna genomförandebestämmelser fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår som skall tillgodoräknas honom i [unionens] pensionssystem för den tidigare tjänstgöringsperioden på grundval av det överförda kapitalbeloppet, efter avdrag för ett belopp som motsvarar värdeökningen mellan dagen för begäran om överföringen och den dag den faktiskt görs.

Tjänstemannen får bara utnyttja denna möjlighet en gång per medlemsstat och pensionsfond.”

34      Det ska påpekas att orden ”genom allmänna genomförandebestämmelser” i andra stycket i denna bestämmelse naturligtvis inte ska förstås så, att det antal pensionsgrundande tjänsteår som kommer att tillerkännas den berörde till följd av överföringen till unionens pensionssystem av de pensionsrättigheter som han har förvärvat i ett annat system fastställs direkt genom de allmänna genomförandebestämmelser som varje institution är behörig att anta. Såsom även framgår av själva benämningen är de allmänna genomförandebestämmelserna en rättsakt med allmän räckvidd som antas på grundval av artiklarna 11 och 12 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

35      Artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna ska således förstås så, att varje institution genom allmänna genomförandebestämmelser ska fastställa metoden för att beräkna det antal pensionsgrundande tjänsteår som ska beaktas i unionens pensionssystem till följd av en överföring av kapitalvärdet för de rättigheter som en tjänsteman har förvärvat i ett annat pensionssystem. Denna metod ska grunda sig på de parametrar som anges i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, det vill säga tjänstemannens grundlön och ålder och växelkursen på dagen för begäran om överföringen.

36      Det antal pensionsgrundande tjänsteår som konkret ska beaktas för varje tjänsteman som har förvärvat pensionsrättigheter i ett annat system, vilka i form av ett kapitalbelopp har överförts till unionens pensionssystem, fastställs i varje enskilt fall genom en individuell rättsakt med tillämpning av den metod som anges i de allmänna genomförandebestämmelserna.

37      Det ska även erinras om att som tribunalen påpekade i sitt beslut av den 14 december 1993, Calvo Alonso-Cortés/kommissionen (T‑29/93, REG, EU:T:1993:115, punkt 46) följer det av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna att en unionsinstitution inte själv kan verkställa en överföring av de pensionsrättigheter som en tjänsteman förvärvat i sitt land och inte kan tillerkänna eller fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår som ska beaktas i det egna systemet för den tidigare tjänstgöringsperioden förrän den berörda medlemsstaten har fastställt villkoren för överföringen.

38      I punkt 42 i den överklagade domen medgav personaldomstolen själv att en överföring av kapitalvärdet för pensionsrättigheter som har förvärvats i ett annat system ”krävs för att hela förfarandet för överföring av pensionsrättigheter till unionens pensionssystem ska bli fullständigt”.

39      Av dessa överväganden framgår att den institution som den berörde tillhör inte kan tillerkänna honom de pensionsgrundande tjänsteår som ska beaktas i unionens pensionssystem förrän kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som han förvärvat i ett annat system väl har överförts.

40      Av detta följer att de pensionsgrundande tjänsteåren kan tillgodoräknas den berörde endast om, och i den mån, det vid tillämpning av den beräkningsmetod som fastställs i de allmänna genomförandebestämmelser som institutionen i fråga har antagit framgår att de faktiskt motsvarar det kapitalbelopp som har överförts till unionens pensionssystem, efter avdrag enligt artikel 11.2 sista ledet i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för ett belopp som motsvarar värdeökningen mellan dagen för begäran om överföring och den dag den faktiskt görs.

41      Den berörde kan med andra ord endast tillgodoräknas pensionsgrundande tjänsteår i den mån de motsvarar det kapitalbelopp som faktiskt har överförts till unionens pensionssystem.

42      Av ovanstående överväganden följer också att när en unionsinstitution, i enlighet med artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna och de allmänna bestämmelser som antagits för dess genomförande, konkret fastställer det antal pensionsgrundande tjänsteår som den berörde ska tillgodoräknas i unionens pensionssystem till följd av överföringen av kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som han har förvärvat i ett annat system utövar den en normbunden behörighet och har således inget utrymme för skönsmässig bedömning.

43      Tribunalen kommer nu att undersöka det förfarande som ska följas vid en begäran om överföring till unionens pensionssystem av pensionsrättigheter som har förvärvats i ett annat system, såsom det framgår av såväl tillämpliga bestämmelser som de förklaringar som kommissionen har lämnat rörande sin egen praxis.

44      Tribunalen konstaterar att det i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna inte uttryckligen föreskrivs att ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår ska lämnas till den berörde. I denna bestämmelse föreskrivs endast att den berörde har rätt att till följd av en begäran få kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som han eller hon har förvärvat genom tidigare tjänstgöring inbetalt till unionen och att institutionen till följd av inbetalningen och enligt de villkor som anges i samma bestämmelse ska fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår som ska tillgodoräknas den berörde i unionens pensionssystem.

45      Såvitt punkterna 42 och 43 i den överklagade domen ska förstås så, att artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna ger kommissionen ”behörighet” att lämna ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår till en tjänsteman som har ingett en begäran om överföring av de pensionsrättigheter som han har förvärvat i ett annat system, ska det påpekas att det varken av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna eller någon annan bestämmelse eller princip följer att den institution till vilken den berörde har ingett sin begäran om överföring av pensionsrättigheter är skyldig att lämna honom ett förslag med uppgift om de ytterligare pensionsgrundande tjänsteår som en eventuell överföring kommer att ge upphov till.

46      Inte heller av 2004 års allmänna genomförandebestämmelser eller 2011 års allmänna genomförandebestämmelser följer någon skyldighet att överlämna ett sådant förslag inför en överföring av pensionsrättigheter. Inte i någon av dessa båda texter, vilka ingick i akten i första instans och har lämnats till tribunalen i enlighet med artikel 137.2 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991, föreskrivs att ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår ska lämnas till den tjänsteman eller den anställde som har begärt överföring av tidigare förvärvade pensionsrättigheter.

47      Praxisen att lämna ett sådant förslag till den berörde har således antagits på frivillig grund av kommissionen och, i förekommande fall, av andra unionsinstitutioner. Denna praxis syftar tydligen till att ge tjänstemän eller anställda som har manifesterat sitt intresse för en eventuell överföring till unionens pensionssystem av de pensionsrättigheter som de förvärvat i ett annat system innan de tillträdde sin tjänst nödvändig information för att de ska kunna fatta ett välgrundat beslut om huruvida överföringen ska genomföras eller inte.

48      Av kommissionens förklaringar, som sammanfattades i punkt 35 i den överklagade domen och som har upprepats i kommissionens skriftliga inlagor till tribunalen, framgår att förfarandet för överföring av pensionsrättigheter till unionens pensionssystem i praktiken består av fem steg. I steg ett lämnar den berörde in en begäran om överföring. I steg två erhåller den behöriga avdelningen vid kommissionen information från den berörda externa pensionskassan om vilket kapitalbelopp som kan överföras och lämnar på grundval av denna information ett förslag till den berörde. I steg tre avböjer eller godtar den berörde förslaget om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår. Förutsatt att förslaget godtagits innebär steg fyra att kommissionen ansöker om och erhåller en överföring av kapitalbeloppet i fråga till unionen. I steg fem slutligen antar kommissionen ett beslut genom vilket den berördes rättigheter fastställs. Enligt kommissionen är det endast detta sista beslut som kan utgöra en rättsakt som går den berörde emot.

49      Av detta följer att kommissionen i praktiken har fogat ytterligare två steg (förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår, godtagande från den berörde som därigenom ger sitt samtycke till överföringen) till de tre steg i överföringsförfarandet som anges i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna (begäran från den berörde, överföring av kapitalbeloppet, fastställande av det antal pensionsgrundande tjänsteår som ska tillgodoräknas). Kommissionen ger således den berörde möjlighet att, genom ett ”förslag”, erhålla så exakta uppgifter som möjligt om omfattningen av de rättigheter som han kommer att tillerkännas vid överföring till unionens pensionssystem av de rättigheter som han har förvärvat inom ramen för ett annat system. Kommissionen ger även den berörde möjlighet att, efter att ha erhållit dessa uppgifter, stoppa det förfarande som inletts genom hans ursprungliga begäran, utan att detta får några som helst konsekvenser för honom. Överföringen genomförs endast om den berörde, efter att ha mottagit förslaget, bekräftar att han vill att överföringen av de pensionsrättigheter som han har förvärvat i ett annat system ska verkställas.

50      Tribunalen konstaterar att den berördes rättsliga ställning inte ändras genom att han erhåller ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår. Såsom påpekats ovan i punkterna 39–41 kan den berörde inte tillgodoräknas pensionsgrundande tjänsteår så länge som kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som han har förvärvat i ett annat system inte har överförts till unionens pensionssystem. När förslaget lämnas till den berörde har överföringen ännu inte genomförts. Det är först sedan den berörde har mottagit förslaget och har gett sitt samtycke till att fortsätta överföringsförfarandet som kommissionen vänder sig till den berörda externa pensionskassan med en begäran om överföring till unionens pensionssystem av kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som den berörde har förvärvat.

51      Även om kommissionens förslag skulle kvalificeras som ett ”åtagande”, såsom personaldomstolen gjorde i punkt 42 i den överklagade domen, kan slutsatsen inte bli en annan. Enligt personaldomstolen utgör ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår ett ”nödvändigt åtagande från institutionens sida att på ett korrekt sätt faktiskt genomföra tjänstemannens rätt till överföring av pensionsrättigheter, som vederbörande har utövat genom att inge sin begäran om överföring”.

52      Den berörda institutionens skyldighet att på ett korrekt sätt genomföra den rätt till överföring av pensionsrättigheter som föreskrivs i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna följer, såsom kommissionen med rätta har gjort gällande, direkt av lydelsen i sistnämnda bestämmelse. Även om förslaget om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår skulle tolkas som ett ”åtagande” i den mening som angetts av personaldomstolen, skulle det endast innebära ett åtagande från den berörda institutionens sida att korrekt tillämpa artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna och de allmänna genomförandebestämmelserna på den berördes situation. Denna skyldighet för den berörda institutionen följer emellertid direkt av bestämmelserna i fråga, även i avsaknad av ett uttryckligt åtagande. Ett sådant åtagande resulterar således inte i en ny skyldighet som åligger institutionen och följaktligen inte heller i en ändring av den berördes rättsliga ställning.

53      Det kan inte heller anses att ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår ändrar den berördes rättsliga ställning, genom att ge honom rätt att i unionens pensionssystem få sig tillgodoräknat det antal pensionsgrundande tjänsteår som anges i förslaget, om han ger sitt samtycke till att de pensionsrättigheter som han har förvärvat i ett annat system överförs till unionens pensionssystem. En sådan rättighet skulle innebära en motsvarande skyldighet för den institution som avgett förslaget att, när överföringen väl har genomförts, automatiskt tillerkänna den berörde det antal pensionsgrundande tjänsteår som angavs i förslaget.

54      En sådan kvalificering av förslaget om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår och de rättsliga verkningar som följer av det är för övrigt inte förenlig med ordalydelsen i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

55      I denna bestämmelse hänvisas först till den ”rätt” som en tjänsteman, som befinner sig i en av de situationer som anges där, har ”att få kapitalvärdet … för de pensionsrättigheter som han förvärvat [för tidigare tjänstgöring] inbetalt till unionen”. Därefter anges att ”[i] så fall skall den institution där tjänstemannen tjänstgör … fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår som skall tillgodoräknas honom i [unionens] pensionssystem för den tidigare tjänstgöringsperioden på grundval av det överförda kapitalbeloppet”.

56      Enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna ska således det faktiska fastställandet av det antal pensionsgrundande tjänsteår som ska tillgodoräknas en tjänsteman som begärt överföring till unionens pensionssystem av de pensionsrättigheter som han har förvärvat tidigare i ett annat system göras ”på grundval av det överförda kapitalbeloppet”, det vill säga först efter det att överföringen konkret genomförts. Det kan således inte anses att ett förslag om fastställande av pensionsgrundande tjänsteår som, just på grund av att det är ett förslag, överlämnas före denna överföring innehåller ett sådant fastställande.

57      Den rättspraxis som anges ovan i punkt 37 och övervägandena ovan i punkterna 38–42 bekräftar denna slutsats.

58      Det antal pensionsgrundande tjänsteår som den berörde ska tillgodoräknas erhålls genom tillämpning av den metod för omräkning av kapitalvärdet för de tidigare pensionsrättigheterna till pensionsgrundande tjänsteår som anges i de allmänna genomförandebestämmelser som institutionen i fråga har antagit i enlighet med artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

59      Om kommissionen skulle anses vara skyldig att i samtliga fall tillgodoräkna en tjänsteman det antal pensionsgrundande tjänsteår som angetts i förslaget, skulle det i vissa fall kunna leda till att tjänstemannen tillgodoräknades ett annat antal pensionsgrundande tjänsteår än det som erhålls genom en korrekt tillämpning av den metod som föreskrivs i de allmänna genomförandebestämmelserna i fråga. Det är ovidkommande vad som orsakar en skillnad mellan det antal pensionsgrundande tjänsteår som anges i förslaget och det som erhålls genom tillämpning av den ovannämnda metoden, oavsett om den beror på en skillnad mellan, å ena sidan, kapitalvärdet för de rättigheter som den berörde förvärvat i ett annat pensionssystem och som kommissionen fått information om från de ansvariga för det pensionssystemet och vilket beaktats vid utarbetandet av förslaget och, å andra sidan, det faktiskt överförda kapitalbeloppet (efter avdrag för en eventuell värdeökning mellan dagen för begäran och dagen för den faktiska överföringen), eller på en felaktig tillämpning av metoden för beräkning av de pensionsgrundande tjänsteåren när förslaget utarbetades. Det som spelar roll är att enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna och övervägandena ovan i punkterna 38–42 kan kommissionen inte tillgodoräkna den berörde ett annat antal pensionsgrundande tjänsteår än det som enligt den omräkningsmetod som föreskrivs i de allmänna genomförandebestämmelserna motsvarar det kapitalbelopp som faktiskt överförts till unionens pensionssystem.

60      Personaldomstolens överväganden i punkterna 47, 48 och 50–54 i den överklagade domen kan inte föranleda en annan slutsats. Personaldomstolen utgår i huvudsak från antagandet att det kapitalvärde som beaktas vid utarbetandet av förslaget är detsamma som det som ska beaktas när överföringen väl har genomförts, eftersom det i artikel 11.2 andra stycket sista meningen i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna anges att ”[d]et belopp som motsvarar värdeökningen mellan dagen för registrering av begäran om överföring och den dag överföringen faktiskt görs” inte ska beaktas vid fastställandet av det antal pensionsgrundande tjänsteår som den berörde ska tillerkännas i unionens pensionssystem.

61      Bortsett från den omständigheten att personaldomstolen inte har beaktat risken för att misstag begås, antingen av de ansvariga för det pensionssystem som den berörde tidigare var ansluten till eller av kommissionen själv, som kan påverka innehållet i det förslag som lämnas till den berörde, räcker det att påpeka att övervägandena i fråga sist och slutligen inte ändrar den omständigheten att enligt ordalydelsen i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna kan det antal pensionsgrundande tjänsteår som den berörde ska tillgodoräknas för de pensionsrättigheter som han har förvärvat i ett annat system inte fastställas förrän kapitalvärdet för rättigheterna har överförts till unionens pensionssystem.

62      Av ovanstående överväganden följer att ett sådant förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som det som avses i Marco Veriles och Anduela Gjergjis talan vid personaldomstolen inte har bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart påverkar den berördes rättsliga ställning, genom att klart förändra den. Det utgör följaktligen inte en rättsakt som går den berörde emot i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna.

63      Denna slutsats påverkas inte av övriga överväganden i den överklagade domen.

64      Personaldomstolen hänvisade således i punkt 38 i den överklagade domen till den omständigheten att tribunalen i sin dom av den 18 december 2008, Belgien och kommissionen/Genette (T‑90/07 P och T‑99/07 P, REG, EU:T:2008:605, punkt 91) hade ansett att två förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som kommissionen hade översänt till den tjänsteman som berördes i det målet utgjorde ”beslut”.

65      Det ska emellertid påpekas att tribunalen varken i domen i målet Belgien och kommissionen/Genette, punkt 64 ovan (EU:T:2008:605), eller i någon annan dom har prövat frågan huruvida ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår utgör en rättsakt som går någon emot i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna och att den inte har uttalat sig om huruvida ett sådant förslag har bindande rättsverkningar gentemot den som det riktar sig till eller vilka dessa rättsverkningar skulle vara.

66      Det ska även erinras om att i motsats till vad som är fallet i förevarande mål hade den berörde tjänstemannen i målet Belgien och kommissionen/Genette, punkt 64 ovan (EU:T:2008:605), godtagit de förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som hade sänts till honom, och de pensionsrättigheter som han hade förvärvat i det belgiska pensionssystemet innan han tillträdde sin tjänst vid kommissionen hade redan överförts till unionens pensionssystem innan han väckte talan (dom Belgien och kommissionen/Genette, punkt 64 ovan, EU:T:2008:605, punkt 12).

67      Hans talan avsåg dessutom inte huruvida det beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår i unionens pensionssystem som hade antagits till följd av överföringen var lagenligt. Talan i det målet riktades mot rättsakter genom vilka kommissionen hade meddelat avslag på en begäran från den berörde som hade ingetts efter det att överföringen genomförts och genom vilken han hade begärt tillstånd att återkalla sin tidigare begäran om överföring av sina pensionsrättigheter, vilken hade ingetts med stöd av en belgisk lag som därefter upphävts, och att lämna in en ny begäran för att kunna dra nytta av en ny belgisk lag som han ansåg var mer förmånlig för honom (dom Belgien och kommissionen/Genette, punkt 64 ovan, EU:T:2008:605, punkterna 12 och 92).

68      Tribunalen ansåg att den begäran som avslagits genom de angripna rättsakterna grundade sig på ett ifrågasättande av de behöriga belgiska myndigheternas tillämpning av relevant belgisk lagstiftning. Eftersom kommissionen inte är behörig att pröva ett sådant ifrågasättande, slog tribunalen fast att de angripna rättsakterna i det målet inte gick den berörde emot och avvisade talan efter att ha upphävt personaldomstolens dom (dom Belgien och kommissionen/Genette, punkt 64 ovan, EU:T:2008:605, punkterna 79 och 93–108).

69      Domen i målet Belgien och kommissionen/Genette, punkt 64 ovan (EU:T:2008:605), avsåg således en helt annan fråga, som uppkommit i ett led efter det att de pensionsrättigheter som den berörde hade förvärvat i Belgien överförts till unionens pensionssystem. Vid den tidpunkt när talan i målet väcktes hade överföringen redan genomförts och målet avsåg varken huruvida de rättsakter som antagits för dess genomförande var lagenliga eller huruvida de utgjorde rättsakter som gick den berörde emot.

70      Av detta följer att det av domen i målet Belgien och kommissionen/Genette, punkt 64 ovan (EU:T:2008:605), inte kan dras några användbara lärdomar med avseende på de frågor som avses i förevarande mål.

71      För att motivera sin slutsats att ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår utgör en rättsakt som går någon emot hänvisade personaldomstolen vidare till tjänstemännens rätt till ett effektivt domstolsskydd, de rättssäkerhetskrav ”som ligger till grund för de regler om tidsfrister som anges i tjänsteföreskrifterna” (punkt 39 i den överklagade domen), ”syftet med det administrativa förfarandet för överföring av pensionsrättigheter” och ”själva kärnan i den rätt som tjänstemannen har getts genom artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna att välja att överföra sina pensionsrättigheter eller behålla dessa hos de nationella eller internationella pensionskassorna i ursprungsstaten”, vilken skulle ”tillintetgöra[s]” om den berörda tjänstemannen skulle tvingas att ifrågasätta ”den metod med vilken kommissionens avdelningar har beräknat det antal tillgodoräknade pensionsgrundande tjänsteår som han har rätt till” först efter det att överföringen av de tidigare förvärvade pensionsrättigheterna har genomförts (punkt 49 i den överklagade domen).

72      Tribunalen erinrar om att när det gäller rätten till ett effektivt domstolsskydd föreskrivs det i artikel 47 första stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna att var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i andra och tredje stycket i samma artikel.

73      Eftersom ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår, såsom påpekats ovan, inte har bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart påverkar den berördes rättsliga ställning, genom att klart förändra den, kan den berördes rättigheter inte åsidosättas genom ett sådant förslag och frågan huruvida rätten till ett effektivt domstolsskydd har åsidosatts kan därför inte uppkomma med avseende på en sådan rättsakt.

74      Det är det beslut som antas senare, när överföringen av kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som den berörde förvärvat innan han tillträdde sin tjänst väl har genomförts, som kan innebära ett åsidosättande av dennes rättigheter. Detta beslut, som kan utgöra en rättsakt som går den berörde emot, kan vara föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna, varför den berördes rätt till ett effektivt domstolsskydd iakttas fullständigt.

75      Tribunalen konstaterar vidare att personaldomstolen inte har förklarat på vilket sätt ”de rättssäkerhetskrav som ligger till grund för de regler om tidsfrister som anges i tjänsteföreskrifterna” kan åsidosättas, om det anses att ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår inte är en rättsakt som kan gå någon emot.

76      Vad gäller syftet med ”det administrativa förfarandet för överföring av pensionsrättigheter” och ”kärnan” i den rätt som varje tjänsteman har getts genom artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, som det hänvisades till i punkt 49 i den överklagade domen, konstaterar tribunalen att den i punkt 91 i domen i målet Belgien och kommissionen/Genette, punkt 64 ovan (EU:T:2008:605), vilken det hänvisades till i samma punkt i den överklagade domen, i huvudsak endast konstaterade att en begäran om överföring av pensionsrättigheter i enlighet med artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna resulterar i att beslut antas av såväl de myndigheter som förvaltar det pensionssystem till vilket den berörde var ansluten innan han tillträdde sin tjänst som av den unionsinstitution som han tillhör. De slutsatser som personaldomstolen synes ha dragit av punkt 91 i domen i målet Belgien och kommissionen/Genette, punkt 64 ovan (EU:T:2008:605), följer inte alls av den domen.

77      Det är riktigt att enligt den rättspraxis som anges i punkt 37 i den överklagade domen är syftet med det system för överföring av pensionsrättigheter som föreskrivs i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna att, genom att möjliggöra en samordning mellan de nationella systemen och unionens pensionssystem, underlätta övergången från offentliga eller privata nationella anställningar och även internationella anställningar till anställning inom unionsadministrationen och på så sätt säkerställa största valmöjlighet för unionen i fråga om kvalificerad personal som redan har en adekvat yrkeserfarenhet (se beslut av den 9 juli 2010, Ricci och Pisaneschi, C‑286/09 och C‑287/09, EU:C:2010:420, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

78      Denna bestämmelse syftar således till att uppnå att berörda unionstjänstemän får behålla de rättigheter som de har förvärvat i en medlemsstat trots att dessa rättigheter är begränsade, eller till och med villkorade eller framtida, eller rentav otillräckliga för att ge omedelbar rätt till pension, och att rättigheterna beaktas i det pensionssystem till vilket tjänstemännen är anslutna i slutet av deras yrkesliv, i förevarande fall unionens pensionssystem. Därav följer att syftet med den ”rätt” som nämns i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är att ge unionens tjänstemän en rättighet vars utövande endast är avhängigt deras eget beslut (dom av den 20 oktober 1981, kommissionen/Belgien, 137/80, REG, EU:C:1981:237, punkterna 12 och 13, och dom Belgien och kommissionen/Genette, punkt 64 ovan, EU:T:2008:605, punkterna 89 och 90).

79      Av ovannämnda rättspraxis framgår emellertid inte att den berörde enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna även ska garanteras en möjlighet att få slutgiltigt besked om det antal pensionsgrundande tjänsteår som han kommer att tillgodoräknas till följd av en sådan överföring innan han beslutar huruvida han vill utöva sin rätt att överföra de pensionsrättigheter som han har förvärvat i ett annat system till unionens pensionssystem. Enligt nämnda bestämmelse krävs det inte heller att en eventuell tvist mellan den berörde och institutionen avseende tolkningen och tillämpningen av relevanta bestämmelser ska avgöras av unionsdomstolen innan den berörde ens har beslutat huruvida han vill överföra de pensionsrättigheter som han har förvärvat i ett annat system till unionens pensionssystem.

80      Det kan visserligen vara av ett visst intresse för tjänstemannen i fråga att unionsdomstolen, innan han ännu gett sitt samtycke till överföringen, tar ställning till de förmodade verkningarna av en hypotetisk överföring till unionens pensionssystem av de rättigheter som han har förvärvat i ett annat system.

81      Tribunalen erinrar emellertid om att artikel 270 FEUF inte ger unionsdomstolen behörighet att avge rådgivande yttranden, utan endast att avgöra alla tvister mellan unionen och dess tjänstemän inom de gränser och på de villkor som fastställts i tjänsteföreskrifterna.

82      I artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att en talan om ogiltigförklaring, såsom den som väckts av Marco Verile och Anduela Gjergji i förevarande mål, endast kan avse en rättsakt som går den berörde emot. Om den rättsakt mot vilken talan har väckts inte går sökanden emot kan den inte tas upp till prövning. Sökandens eventuella intresse av att få den fråga som avses i talan avgjord i sak är utan betydelse.

83      Det ska även påpekas att det är omöjligt för den berörde att känna till alla relevanta parametrar vid den tidpunkt när han väljer huruvida han ska utöva sin rätt att låta överföra de pensionsrättigheter som han har förvärvat i ett annat system till unionens pensionssystem. Han kan inte med säkerhet veta hur vare sig unionens pensionssystem eller det system till vilket han tidigare var ansluten kommer att utvecklas i framtiden. Han måste delvis göra sitt val genom att grunda sig på antaganden och förutsägelser som mycket väl kan visa sig vara helt eller delvis ofullständiga, icke slutgiltiga eller felaktiga.

84      Vad vidare gäller personaldomstolens argument avseende artikel 8.5 i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser (punkt 46 i den överklagade domen) kan inte heller detta föranleda en annan slutsats.

85      I denna bestämmelse föreskrivs följande:

”Varje undertecknat beslut som fattats av en anställd om att kapitalvärdet för dennes pensionsrättigheter ska utbetalas till … unionen är till sin natur oåterkalleligt.”

86      Tribunalen konstaterar att denna bestämmelse inte avser det förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som den berörda institutionen lämnar till en tjänsteman som är intresserad av en eventuell överföring till unionens pensionssystem av de pensionsrättigheter som han har förvärvat i ett annat system. Såsom redan påpekats ovan i punkt 46 föreskrivs det nämligen inte i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser att ett sådant förslag ska lämnas.

87      Artikel 8.5 i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser avser den berördes ”beslut” om att ”kapitalvärdet för dennes pensionsrättigheter ska utbetalas till … unionen”. Den avser med andra ord den berördes slutgiltiga samtycke till att de pensionsrättigheter som han har förvärvat i ett annat system överförs till unionens pensionssystem.

88      Enligt den praxis som kommissionen själv har utarbetat tar den slutgiltiga begäran formen av den berördes samtycke till överföring av de rättigheter han tidigare har förvärvat, vilket han lämnar som svar på det förslag om fastställande av pensionsgrundande tjänsteår som han erhållit som svar på sin ursprungliga begäran. Tillämpliga lagtexter förpliktar inte kommissionen att anta denna praxis, som ger den berörde möjlighet att sedan han mottagit förslaget om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår sätta stopp för de åtgärder som vidtagits till följd av hans ursprungliga begäran om överföring av pensionsrättigheter.

89      Det ska dessutom preciseras att den berördes samtycke ska förstås så, att det avser huruvida förfarandet för överföring ska fortsätta och inte förslagets innehåll. Genom att den berörde, såsom kommissionen begärt, ger sitt samtycke sedan han mottagit förslaget, utrycker han med andra ord endast att han önskar genomföra överföringen av sina tidigare förvärvade pensionsrättigheter till unionens pensionssystem. Av samtliga ovanstående överväganden framgår att det ytterligare antal pensionsgrundande tjänsteår som överföringen kommer att generera till förmån för den berörde inte fastställs innan överföringen faktiskt har genomförts och att den berörde vid behov vid behöriga administrativa och rättsliga instanser kan invända mot det beslut som antas i detta hänseende.

90      Det ska även påpekas att det i artikel 8.5 i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser endast uttryckligt anges vad som redan följer av artikel 11 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Om en tjänsteman eller en anställd i enlighet med punkt 2 i den bestämmelsen låter inbetala kapitalvärdet för de pensionsrättigheter han tidigare har förvärvat inom ramen för ett annat pensionssystem till unionen, är denna åtgärd, som innebär att han förlorar sina rättigheter inom ramen för det andra systemet men i gengäld erhåller en ökning av det antal pensionsgrundande tjänsteår som beaktas i unionens pensionssystem, i princip oåterkallelig. En ny överföring av pensionsrättigheterna, från unionens pensionssystem till ett annat system, kan endast göras på de villkor som anges i punkt 1 i samma artikel, vilka samtliga förutsätter att den berörde slutar sin tjänst.

91      Av ovanstående överväganden framgår således att bestämmelsen i artikel 8.5 i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser saknar relevans för den centrala frågan i förevarande mål, det vill säga huruvida ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår kan utgöra en rättsakt som går någon emot.

92      Inte heller de argument som har anförts av Marco Verile och Anduela Gjergji kan föranleda en annan slutsats.

93      Argumentet att förslaget är att betrakta som ett ”erbjudande” i nationell rätt (se ovan punkt 25) kan inte godtas.

94      Av rättspraxis framgår att det rättsliga bandet mellan tjänstemännen och administrationen regleras i tjänsteföreskrifterna och inte i avtal (dom av den 19 mars 1975, Gillet/kommissionen, 28/74, REG, EU:C:1975:46, punkt 4, och dom av den 22 december 2008, Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, C‑443/07 P, REG, EU:C:2008:767, punkt 60). De rättsliga förhållanden som regleras direkt genom bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna, till exempel såsom i förevarande fall förhållanden som rör unionens pensionssystem, är inte av avtalsmässig karaktär. De begrepp som används i medlemsstaternas privaträttsliga bestämmelser om avtal, exempelvis ”erbjudande”, är följaktligen inte relevanta vid tillämpningen av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

95      Inte heller argumentet, att överlämnandet av ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår innebär ”genomförande av en rättighet som tjänstemannen har enligt tjänsteföreskrifterna”, kan godtas.

96      Såsom redan påpekats ovan i punkterna 44–46 föreskrivs inte vare sig i tjänsteföreskrifterna, 2004 års allmänna genomförandebestämmelser eller i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser att ett sådant förslag ska överlämnas.

97      Marco Verile och Anduela Gjergji har som tredje argument åberopat att ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår ändrar den berördes rättsliga ställning, eftersom ”[det är detta] beslut man utgår från för att fastställa vilka allmänna bestämmelser som är tillämpliga och följaktligen vilka beräkningsparametrar som ska användas för att komma fram till ett uppräknat kapitalvärde och motsvarande antal pensionsgrundande tjänsteår”.

98      Det räcker att påpeka att detta argument grundar sig på en felaktig premiss. Som Marco Verile och Anduela Gjergji själva har påpekat är 2011 års allmänna genomförandebestämmelser, enligt vad som anges i artikel 9 i de bestämmelserna, tillämpliga på ansökningar om överföring av pensionsrättigheter som kommissionen registrerat efter den 1 januari 2009.

99      Det är således dagen för registrering av begäran om överföring av pensionsrättigheter, och inte dagen för överlämnandet av ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som man ska grunda sig på för att fastställa huruvida 2004 års allmänna genomförandebestämmelser eller 2011 års allmänna genomförandebestämmelser är tillämpliga.

100    Marco Verile och Anduela Gjergji kan inte heller vinna framgång med det fjärde och sista argument som de har åberopat, vilket i huvudsak avser att kommissionen svarade i sak på deras klagomål mot förslagen om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår i stället för att hänvisa till att de avsåg rättsakter som inte gick dem emot.

101    I detta hänseende räcker det att erinra om att villkoren för att ta upp en talan till sakprövning hör till tvingande rätt och att det ankommer på unionsdomstolen att, vid behov, ex officio pröva om villkoren är uppfyllda och i detta sammanhang avvisa talan, om rättsakten i fråga inte är en rättsakt som går den berörde emot (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 1990, B/kommissionen, T‑130/89, REG, EU:T:1990:78, punkterna 13 och 14 och där angiven rättspraxis). Den omständigheten att kommissionen, av skäl som sammanhänger med dess personalpolitik, svarar i sak på ett klagomål i stället för att avvisa det kan inte föranleda en annan slutsats (se, för ett liknande resonemang, dom B/kommissionen, se ovan, EU:T:1990:78, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

102    Av samtliga ovanstående överväganden framgår att personaldomstolen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att de båda andra förslag som kommissionen överlämnade till Marco Verile respektive Anduela Gjergji utgjorde rättsakter som gick dem emot och kunde vara föremål för en talan enligt artikel 91 i tjänsteföreskrifterna.

103    Utan att det är nödvändigt att pröva de övriga grunder som har åberopats av kommissionen ska överklagandet följaktligen bifallas och den överklagade domen upphävas.

 Talan i första instans

104    Av artikel 13.1 i bilaga I till domstolens stadga framgår att om personaldomstolens avgörande upphävs ska tribunalen själv avgöra ärendet om det är färdigt för avgörande.

105    Förevarande mål är färdigt för avgörande och tribunalen ska därmed slutligt avgöra detsamma.

 Upptagande till sakprövning

106    Tribunalen kommer först att undersöka huruvida talan kan prövas i sak, vilket kommissionen har bestritt.

107    Tribunalen erinrar om att enligt artikel 21 i domstolens stadga ska ansökan bland annat innehålla tvisteföremålet och sökandens yrkanden. Enligt rättspraxis ska yrkandena dessutom vara klart och tydligt utformade, så att tribunalen inte dömer under (infra petita) eller utöver (ultra petita) vad som har yrkats av parterna, med risk för att svarandens rättigheter kränks (se beslut av den 13 april 2011, Planet/kommissionen, T‑320/09, REG, EU:T:2011:172, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

108    Den angripna rättsakten kan emellertid eventuellt underförstått identifieras med hjälp av påpekanden i ansökan och resonemanget som helhet. Det har vidare slagits fast att en talan som formellt har väckts mot en rättsakt som tillsammans med andra rättsakter bildar en helhet kan, i den mån det behövs, anses ha väckts mot de andra rättsakterna (se beslut Planet/kommissionen, punkt 107 ovan, EU:T:2011:172, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

109    Yrkandena i Marco Veriles och Anduela Gjergjis talan vid personaldomstolen avser de båda andra förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som kommissionen lämnade till dem. Av övervägandena inom ramen för bedömningen av den första grunden för kommissionens överklagande framgår emellertid att dessa båda förslag inte utgör rättsakter som går de berörda emot och som kan vara föremål för en talan om ogiltigförklaring. Yrkandet om ogiltigförklaring av dessa förslag kan därför inte tas upp till prövning.

110    Det är emellertid ostridigt att Marco Verile och Anduela Gjergji, genom att såsom kommissionen hade begärt ge sitt godkännande till de båda andra förslagen, gav sitt samtycke till att förfarandet för överföring av de pensionsrättigheter som de förvärvat innan de tillträdde sina tjänster skulle fortsätta.

111    Av kommissionens svar på de frågor som tribunalen ställt till den och av de handlingar som den har ingett på tribunalens begäran framgår att förfarandet för överföring av Marco Veriles och Anduela Gjergjis tidigare pensionsrättigheter fortsatte och slutfördes.

112    Kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som Marco Verile hade förvärvat hos en luxemburgsk pensionskassa mottogs av kommissionen den 16 september 2011. Kommissionen sände även ett odaterat meddelande till Marco Verile och informerade honom om att det antal pensionsgrundande tjänsteår som han hade tillgodoräknats till följd av överföringen var sju år och nio månader, såsom det angetts i såväl det första som det andra förslaget som lämnats till honom (se ovan punkterna 3 och 4). Kommissionen har även inkommit med handlingar som visar att den för det överskjutande kapitalvärdet till följd av överföringen betalade ut ett belopp till honom som något översteg det belopp som hade angetts i det andra förslaget, men som var mycket lägre än det som angetts i det första förslaget.

113    Vad gäller Anduela Gjergji mottog kommissionen den 9 december 2011 kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som hon hade förvärvat hos en belgisk pensionskassa. Den 27 januari 2012 sände kommissionen henne ett meddelande i vilket den angav att det antal pensionsgrundande tjänsteår som hon tillgodoräknats till följd av överföringen var fyra år, tio månader och sjutton dagar, vilket motsvarade det som hade angetts i det andra förslaget (se ovan punkt 6).

114    Under dessa omständigheter uppkommer frågan huruvida Marco Veriles och Anduela Gjergjis talan vid personaldomstolen, vilken formellt riktades mot de båda andra förslagen, egentligen kan anses ha syftat till en ogiltigförklaring av de beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som antogs till följd av överföringen till unionens pensionssystem av kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som de förvärvat tidigare.

115    När Marco Verile och Anduela Gjergji vid förhandlingen tillfrågades av tribunalen huruvida yrkandet om ogiltigförklaring i deras talan kunde omkvalificeras på detta sätt svarade de jakande. Kommissionen ansåg däremot att en sådan omkvalificering inte var motiverad, eftersom yrkandet om ogiltigförklaring i talan tydligt avsåg de båda andra förslagen.

116    I Anduela Gjergjis fall konstaterar tribunalen att kommissionens beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår till följd av överföringen av kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som hon hade förvärvat innan hon tillträdde sin tjänst definitivt måste anses ha antagits efter den dag då talan väcktes vid personaldomstolen (den 2 december 2011).

117    Det beslutet kunde nämligen antas först efter det att kommissionen hade mottagit kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som Anduela Gjergji hade förvärvat i det belgiska systemet. Kommissionen mottog inte kapitalbeloppet förrän den 9 december 2011.

118    I Anduela Gjergjis fall fanns det vid den tidpunkt när talan väcktes vid personaldomstolen följaktligen inget beslut som hon kunde angripa genom en talan om ogiltigförklaring. Att ett sådant beslut antas under pågående mål saknar relevans (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 1990, Automec/kommissionen, T‑64/89, REG, EU:T:1990:42, punkt 69, och beslut av den 2 maj 1997, Peugeot/kommissionen, T‑90/96, REG, EU:T:1997:63, punkt 38).

119    Av detta följer att talan vid personaldomstolen ska avvisas i den del som den väckts av Anduela Gjergji.

120    När det gäller Marco Verile konstaterar tribunalen att det av kommissionens svar på tribunalens frågor och de handlingar som den ingett inte framgår exakt vilken dag kommissionen antog beslutet om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår till följd av överföringen till unionens pensionssystem av kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som han hade förvärvat i det luxemburgska systemet.

121    Kommissionen har inte heller ingett någon kopia av beslutet. Det är således inte säkert att det finns i skriftlig form.

122    Tribunalen drar emellertid av nedan angivna skäl slutsatsen att detta beslut antogs innan talan väcktes vid personaldomstolen.

123    Dels mottog kommissionen den 16 september 2011 kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som Marco Verile hade förvärvat i det luxemburgska pensionssystemet. Eftersom det inte har lagts fram några påståenden eller uppgifter som styrker att antagandet av beslutet om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår till följd av överföringen försenades, är det rimligt att anse att beslutet antogs kort efter överföringen.

124    Tribunalen konstaterar vidare att en stämpel med orden ”påskrift och datum” anbringats på det meddelande till Marco Verile som avses ovan i punkt 112. Stämpeln innehåller en påskrift av ärendets ”Handläggare” med datumet den 28 november 2011 och orden ”Kontroll 1” med datumet den 1 december 2011. Samma stämpel innehåller en ruta där orden ”Kontroll 2” har strukits över, vilket uppenbarligen betyder att en andra kontroll inte skulle göras. Slutsatsen kan således dras att detta meddelande utfärdades senast den 1 december 2011.

125    Dessutom informerades Marco Verile genom meddelandet i fråga om att en period på sju år och nio månader ”tillgodoräknats [honom]” i unionens pensionssystem till följd av mottagandet av kapitalvärdet för hans pensionsrättigheter i det luxemburgska pensionssystemet. Av ordalydelsen i meddelandet framgår således att beslutet om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår avseende Marco Verile redan hade antagits när meddelandet utarbetades.

126    Av detta följer att det vid den tidpunkt när talan väcktes vid personaldomstolen redan fanns ett beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår avseende Marco Verile som kunde vara föremål för en talan om ogiltigförklaring.

127    I enlighet med den rättspraxis som anges ovan i punkt 108 anser tribunalen att yrkandet om ogiltigförklaring i talan vid personaldomstolen, i den del den väckts av Marco Verile, ska tolkas så, att det syftar till en ogiltigförklaring av det beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som antagits med avseende på honom till följd av överföringen till unionens pensionssystem av kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som han hade förvärvat i det luxemburgska systemet.

128    Av innehållet i ansökan och av alla de argument som anförts i den framgår, för det första, att Marco Verile avsåg att ifrågasätta kommissionens bedömning av de följder som överföringen till unionens pensionssystem av kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som han hade förvärvat i det luxemburgska systemet skulle ha för honom.

129    Marco Verile ansåg särskilt att beräkningen av det antal pensionsgrundande tjänsteår som han skulle tillgodoräknas vid överföringen borde ha gjorts enligt 2004 års allmänna genomförandebestämmelser, som var mer förmånliga för honom, eftersom han enligt dessa bestämmelser skulle ha erhållit utbetalning av ett högre belopp för det överskjutande kapitalvärdet till följd av överföringen. Mot denna bakgrund gjorde han en invändning om rättsstridighet avseende de bestämmelser i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser i vilka det föreskrevs att 2011 års allmänna genomförandebestämmelser var tillämpliga på ansökningar om överföring av pensionsrättigheter som ingetts efter den 1 januari 2009. Detta argument är naturligtvis relevant, eftersom det rör sig om ett yrkande om ogiltigförklaring av beslutet om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår.

130    För det andra är ordalydelsen i det andra förslaget som riktades till Marco Verile nästan identisk med ordalydelsen i det beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som antogs sedan överföringen av kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som han hade förvärvat i det luxemburgska systemet hade genomförts. Det är endast en obetydlig skillnad mellan det överskjutande kapitalbelopp som anges i förslaget och det som faktiskt utbetalades till honom. Denna skillnad kan antagligen förklaras av skillnaden mellan det belopp som beaktades vid utarbetandet av förslaget och det belopp som faktiskt överfördes, vilka båda belopp framgår av handlingarna i målet.

131    Det kan således anses att förslaget och det beslut som antogs till följd av att överföringen hade genomförts bildar en helhet, i den mening som avses i den rättspraxis som anges ovan i punkt 108, vilket innebär att en talan som formellt väckts mot förslaget även kan anses avse beslutet.

132    Denna tolkning av ansökan är desto mer berättigad eftersom tribunalen i sin praxis, såsom framgår ovan av punkterna 65–70, hittills inte har gjort någon tydlig åtskillnad mellan förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår, som inte är en rättsakt som kan gå den berörde emot, och beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår, som utgör en sådan rättsakt och kan vara föremål för en talan om ogiltigförklaring.

133    Det ska, för det tredje, även erinras om att tillsättningsmyndighetens agerande har bidragit till att Marco Verile ansåg att han formellt borde rikta sin talan mot det andra förslaget, och inte mot det beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som antogs till följd av att förslaget hade godtagits och överföringen av kapitalvärdet för de tidigare förvärvade pensionsrättigheterna hade genomförts.

134    Tillsättningsmyndigheten informerade nämligen inte Marco Verile om att det andra förslaget, mot vilket han riktat sitt klagomål, inte utgjorde en rättsakt som gick honom emot (som är det enda som kan vara föremål för ett klagomål i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna) och att han borde vänta tills en sådan rättsakt antagits innan han invände mot den genom ett klagomål. Tvärtom prövade tillsättningsmyndigheten Marco Veriles klagomål och avslog det i sak (se ovan punkt 5), vilket han endast kunde uppfatta som ytterligare stöd för att yrkandet om ogiltigförklaring i hans talan formellt borde avse det andra förslaget, som han hade invänt mot genom sitt klagomål.

135    Tribunalen konstaterar att kraven i artikel 91.2 i tjänsteföreskrifterna, i vilken det anges att en talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som går någon emot kan tas upp till prövning endast om ett klagomål mot rättsakten först anförts till tillsättningsmyndigheten enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna och klagomålet har avslagits, antingen uttryckligen eller tyst, är tillräckligt uppfyllda i förevarande fall.

136    Det är visserligen riktigt att Marco Veriles klagomål avsåg det andra förslaget och att det ingavs och avslogs innan beslutet om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår för de tidigare förvärvade pensionsrättigheter som överförts till unionens pensionssystem hade antagits.

137    Det ska emellertid påpekas att innehållet i det nämnda beslutet, vilket framgår av det meddelande som avses ovan i punkt 112 och av övriga handlingar som kommissionen har ingett, är nästan identiskt med det andra förslaget, vilket avsågs i klagomålet. De grunder och invändningar som Marco Verile framställt i såväl klagomålet som talan mot det andra förslaget gäller därför också beslutet. I beslutet om att avslå klagomålet prövade tillsättningsmyndigheten samtliga dessa invändningar och underkände dem, varför slutsatsen kan dras att dess svar på ett hypotetiskt andra klagomål, riktat mot beslutet om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår, skulle ha varit exakt detsamma. Slutligen avvisade tillsättningsmyndigheten inte Marco Veriles klagomål med motiveringen att det inte avsåg en rättsakt som gick honom emot, utan prövade det och avslog det i sak.

138    Under dessa omständigheter skulle det vara oskäligt och strida mot principen om god tro om kommissionen skulle kräva att Marco Verile ska inge ett nytt klagomål mot beslutet om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår innan han väcker talan om ogiltigförklaring av beslutet.

139    Av samtliga ovanstående överväganden framgår att talan vid personaldomstolen, i den del den väckts av Marco Verile och avser ogiltigförklaring av det beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår som antagits avseende honom, kan tas upp till prövning och ska prövas i sak.

 Prövning i sak

140    Tre grunder har åberopats till stöd för talan vid personaldomstolen. Den första grunden avser felaktig rättstillämpning, åsidosättande av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna och, i huvudsak, åsidosättande av principen om iakttagande av förvärvade rättigheter, medan den andra avser åsidosättande av principen om en rimlig tidsfrist, rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och den tredje avser åsidosättande av principen om likabehandling, icke-diskrimineringsprincipen och proportionalitetsprincipen.

141    Genom samtliga dessa grunder har Marco Verile i huvudsak gjort gällande att det var rättsstridigt att tillämpa 2011 års allmänna genomförandebestämmelser på de begäranden om överföring till unionens pensionssystem av pensionsrättigheter som hade förvärvats i ett annat system vilka ingavs från och med den 1 januari 2009, med andra ord de begäranden om överföring som ingavs innan 2011 års allmänna genomförandebestämmelser ens hade antagits och trätt i kraft.

142    I artikel 9 tredje och fjärde styckena i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser föreskrivs att de bestämmelserna är tillämpliga på ansökningar om överföring som ingetts före deras ikraftträdande. I artikel 9 tredje stycket sista meningen i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser anges att 2004 års allmänna genomförandebestämmelser fortsätter att gälla ”i personalärenden där begäran om överföring enligt artikel 11.2 och 11.3 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna registrerades före den [1 januari 2009]”. I fjärde stycket första meningen i samma artikel föreskrivs att ”De omräkningsfaktorer (TrCoeffx) som föreskrivs i bilaga 1 gäller från och med den [1 januari] 2009”. När dessa båda bestämmelser läses tillsammans framgår det att om begäran om överföring har ingetts efter den 1 januari 2009 ska överföringen till unionens pensionssystem av kapitalvärdet för pensionsrättigheter som den berörde har förvärvat i ett annat system ske i enlighet med 2011 års allmänna genomförandebestämmelser, och inte i enlighet med 2004 års allmänna genomförandebestämmelser, vilka fortsätter att gälla för ansökningar som ingetts före det datumet.

 Den första grunden

143    Som motivering till att 2011 års allmänna genomförandebestämmelser tillämpas på överföringar av pensionsrättigheter som hade begärts innan dessa bestämmelser trädde i kraft hänvisade kommissionen såväl i sitt svar på Marco Veriles klagomål som under förfarandet vid personaldomstolen till antagandet av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1324/2008 av den 18 december 2008 om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2008 av storleken på avgiften till pensionssystemet för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (EUT L 345, s. 17).

144    I artikel 2 i förordning nr 1324/2008 anges att med verkan från och med den 1 januari 2009 ska räntesatsen för årlig uppräkning i artiklarna 4.1 och 8 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna och i artikel 40.4 och artikel 110.3 i anställningsvillkoren för övriga anställda vara 3,1 %.

145    Kommissionens anser således, såsom framgår av dess svar på en åtgärd för processledning som vidtagits av personaldomstolen, att eftersom de omräkningsfaktorer som föreskrivs i de allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är ”direkt avhängiga” av den räntesats som föreskrivs i artikel 8 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, hade ändringen av denna räntesats, vilken fastställdes till den 1 januari 2009 genom ikraftträdandet av förordning nr 1324/2008, ”med nödvändighet” medfört en ändring av nämnda omräkningsfaktorer vid samma datum. De omräkningsfaktorer som föreskrivs i 2004 års allmänna genomförandebestämmelser har således blivit ”obsoleta” och ”utan rättslig grund” den 1 januari 2009, och detta oberoende av huruvida 2004 års allmänna genomförandebestämmelser har upphävts i formellt hänseende (se punkt 67 i den överklagade domen).

146    Marco Verile har gjort gällande att detta synsätt är behäftat med felaktig rättstillämpning, eftersom den räntesats som anges i artikel 2 i förordning nr 1324/2008 inte beaktas vid överföring av pensionsrättigheter till unionens pensionssystem i enlighet med artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

147    Detta argument måste godtas. Vad gäller metoden för omräkning av det överförda kapitalvärdet till pensionsgrundande tjänsteår hänvisas i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna endast till de allmänna genomförandebestämmelser som varje unionsinstitution ska anta och inte till den räntesats som anges i förordning nr 1324/2008.

148    Även om det i syfte att säkerställa balans i unionens pensionssystem kan förefalla logiskt eller till och med nödvändigt att beakta denna räntesats vid fastställandet av omräkningsfaktorer för tillämpningen av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, förutsätter detta att den berörda institutionen ändrar de allmänna genomförandebestämmelserna till ovannämnda bestämmelse. I avsaknad av en sådan ändring kan det inte hävdas att antagandet av förordning nr 1324/2008 räcker för att göra redan gällande genomförandebestämmelser ogiltiga och hindra tillämpningen av dem.

149    Av dessa skäl och de skäl som anges i punkterna 72–97 i den överklagade domen, vilka tribunalen instämmer i, måste kommissionens synsätt, vilket sammanfattats ovan i punkt 145, underkännas.

150    Tvärtemot vad Marco Verile har gjort gällande kan det däremot inte anses att kommissionen, genom att i artikel 9 i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser föreskriva att de ska vara tillämpliga på ansökningar om överföring av pensionsrättigheter från och med den 1 januari 2009, har åsidosatt principen om iakttagande av förvärvade rättigheter för dem som, i likhet med Marco Verile, hade ingett en sådan begäran innan 2011 års allmänna genomförandebestämmelser antogs vilken ännu inte hade resulterat i en överföring till unionens pensionssystem av kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som de hade förvärvat i ett annat system.

151    Såsom angetts ovan vid bedömningen av den första grunden i kommissionens överklagande har varken överlämnandet av ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår till den tjänsteman eller den anställde som har ingett en begäran om överföring eller, i ännu mindre grad, ingivandet av en sådan begäran några bindande rättsverkningar och ändrar inte heller den berördes rättsliga ställning. För en tjänsteman eller en anställd i Marco Veriles situation fanns det således inga förvärvade rättigheter som kunde åsidosättas genom tillämpning av 2011 års allmänna genomförandebestämmelser i det enskilda fallet.

152    Tribunalen erinrar om att författningar som innebär att andra författningsbestämmelser ändras ska tillämpas, om inte annat föreskrivits, på framtida verkningar av situationer som uppkommit då den föregående författningen var i kraft. Det förhåller sig endast annorlunda i situationer som har uppkommit och blivit slutgiltiga medan den tidigare gällande regeln var i kraft, varvid förvärvade rättigheter har uppstått. En rättighet anses förvärvad om den omständighet som grundade rättigheten inträffade före lagändringen. Detta är emellertid inte fallet när den omständighet som grundade rättigheten inte inträffade medan den lagstiftning som ändrats var i kraft (se dom Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, punkt 94 ovan, EU:C:2008:767, punkterna 61–63 och där angiven rättspraxis).

153    Såsom framgår ovan av punkterna 39–41 förvärvade den berörde i förevarande fall rättigheten att tillgodoräknas pensionsgrundande tjänsteår först när kapitalvärdet för de rättigheter som hade förvärvats i ett annat system överfördes till unionens pensionssystem. Eftersom varken institutionens överlämnande av ett förslag om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår till tjänstemannen eller den anställde till följd av en begäran om överföring till unionens system av pensionsrättigheter som förvärvats i ett annat system, eller, i ännu mindre grad, ingivandet av en sådan begäran har bindande rättsverkningar så länge som den begärda överföringen ännu inte har genomförts, är det i detta fall frågan om en ”situation som kommer att uppkomma” eller, som mest, en ”situation som uppkommit utan att emellertid vara definitiv” i den mening som avses i den rättspraxis som anges ovan i punkt 152. Det kan i vart fall inte vara fråga om en situation som har uppkommit och blivit slutgiltig medan den tidigare gällande regeln var i kraft (i förevarande fall 2004 års allmänna genomförandebestämmelser), vilket skulle ha gett upphov till förvärvade rättigheter (se, för ett liknande resonemang, dom Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, punkt 94 ovan, punkt 62).

154    Av detta följer att tillämpningen av 2011 års allmänna genomförandebestämmelser på en överföring av pensionsrättigheter som förvärvats i ett annat pensionssystem vilken, liksom i Marco Veriles fall, begärdes innan 2011 års allmänna genomförandebestämmelser antogs, men genomfördes efter deras ikraftträdande, inte strider mot artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna och inte innebär ett åsidosättande av den berördes förvärvade rättigheter.

155    Av ovanstående överväganden följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första grunden.

 Den andra grunden

156    Den andra grunden avser åsidosättande av principen om en skälig handläggningstid, rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar.

157    Till stöd för denna grund har Marco Verile åberopat den omständigheten att det första förslaget om pensionsgrundande tjänsteår som han erhöll återkallades av kommissionen ett år efter det att han godtagit det, vilket utgör ett åsidosättande av principen om en skälig handläggningstid och rättssäkerhetsprincipen.

158    Rättssäkerhetsprincipen är inte tillämplig på situationer av det slag som avses i förevarande mål, utom om unionsbestämmelserna avser situationer som uppkommit innan de trädde i kraft, vilket inte är fallet i förevarande fall (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2007, Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, T‑58/05, REG, EU:T:2007:218, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

159    När det gäller principen om en skälig handläggningstid ska det erinras om att Marco Verile den 17 november 2009 begärde överföring av de pensionsrättigheter som han hade förvärvat i det luxemburgska systemet, men att överföringen slutligen genomfördes först den 16 september 2011 då kommissionen mottog det överförda kapitalbeloppet från den luxemburgska pensionskassan. Det finns inga uppgifter som tyder på att den luxemburgska pensionskassan är ansvarig för denna betydande försening (på nästan två år) och inte heller Marco Verile själv.

160    Även om förseningen vid handläggningen av Marco Veriles begäran skulle utgöra ett åsidosättande av principen om en skälig handläggningstid från kommissionens sida, motiverar emellertid inte ett sådant åsidosättande att 2004 års allmänna genomförandebestämmelser tillämpas på Marco Verile i stället för 2011 års allmänna genomförandebestämmelser, såsom han i huvudsak har yrkat. Det finns inget som visar att en snabbare handläggning vid kommissionen av Marco Veriles begäran om överföring av pensionsrättigheter skulle ha resulterat i att 2004 års allmänna genomförandebestämmelser skulle ha tillämpats på honom när kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som han hade förvärvat i det luxemburgska systemet väl överfördes till unionens pensionssystem.

161    Såsom framgår av ett meddelande som kommissionen den 17 september 2010 skickade ut via sitt intranät och som riktade sig till hela personalen, och vilket ingick i akten vid personaldomstolen, hade kommissionen uppmärksammat samtliga berörda på den omständigheten att de nya allmänna genomförandebestämmelser till artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna som kommissionen avsåg att anta skulle vara tillämpliga på varje begäran om överföring av pensionsrättigheter som ingetts från och med den 1 januari 2009. Kommissionen informerade även de berörda om att enligt de nya allmänna genomförandebestämmelserna skulle bland annat den räntesats som föreskrivs i förordning nr 1324/2008 beaktas.

162    Av nämnda meddelande framgår även att kommissionen hade registrerat ett ganska betydande antal (över 10 000) ansökningar om överföring av pensionsrättigheter under månaderna närmast före meddelandet utfärdades, vilket kan förklara den tid som förflöt från det att Marco Verile lämnade in sin begäran om överföring (den 17 november 2009) till det att han erhöll det första förslaget om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår (den 5 maj 2010).

163    Under dessa omständigheter måste slutsatsen dras att en snabbare handläggning av Marco Veriles begäran, och av de omkring 10 000 andra ansökningar som hade ingetts under samma period, på sin höjd skulle ha gjort kommissionen medveten om att det var nödvändigt att ändra de allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för att beakta antagandet av förordning nr 1324/2008 och således utfärda det ovan i punkt 161 nämnda meddelandet vid ett tidigare datum och, vid behov, anta de nya allmänna genomförandebestämmelserna vid ett tidigare datum. Det skulle däremot inte ha inneburit att ett beslut om att tillerkänna Marco Verile pensionsgrundande tjänsteår skulle ha antagits i enlighet med 2004 års allmänna genomförandebestämmelser.

164    Huruvida principen om en skälig handläggningstid eventuellt åsidosatts saknar under dessa omständigheter relevans för Marco Veriles talan.

165    När det slutligen gäller påståendet att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts ska det erinras om att det av fast rättspraxis framgår att rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar tillkommer varje person som befinner sig i en situation där unionsadministrationen, genom att ge tydliga försäkringar i form av tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter från en behörig och tillförlitlig källa, har väckt grundade förhoppningar. Däremot kan det inte göras gällande att denna princip har åsidosatts, om administrationen inte har gett en tydlig försäkran (se dom Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, punkt 158 ovan, EU:C:2008:767, punkterna 96 och 97 och där angiven rättspraxis).

166    Marco Verile har gjort gällande att kommissionen i det första förslaget hade angett att om ändringar skulle göras i genomförandebestämmelserna till artikel 11 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna ”[skulle det antal pensionsgrundande tjänsteår] som beviljas till följd av överföringen inte minskas” (punkt 88 i ansökan till personaldomstolen).

167    Bortsett från den omständigheten att detta första förslag återkallades innan överföringen genomfördes och att Marco Veriles rättsliga ställning inte har ändrats på något sätt, ska det påpekas att det uttalande som Marco Verile åberopat inte kan förstås så att kommissionen åtog sig att tillämpa 2004 års allmänna genomförandebestämmelser på överföringen av Marco Veriles pensionsrättigheter. Det betyder helt enkelt att när överföringen väl har genomförts så kommer inte senare ändringar av de allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna att påverka det antal pensionsgrundande tjänsteår som den berörde tillerkänts till följd av överföringen.

168    Inom ramen för framställningen av denna grund i ansökan har Marco Verile även nämnt de försäkringar som en annan tjänsteman, som också ingav en begäran om överföring av pensionsrättigheter under samma period som Marco Verile, hade erhållit om att de nya allmänna genomförandebestämmelserna inte skulle påverka hans situation.

169    Dessutom hänvisades i det ovan i punkt 161 nämnda meddelandet till ”ett olyckligt formulerat meddelande … i maj 2010”. Sistnämnda meddelande har kommissionen ingett till personaldomstolen, på dennas begäran. I detta meddelande, som utfärdades den 5 maj 2010, anges bland annat att de ”uppdaterade [allmänna genomförandebestämmelserna] träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att de har offentliggjorts i Administrativa meddelanden” och att ”[d]e är tillämpliga endast på nya ansökningar om överföring som registreras … från och med den dagen”.

170    Även om det skulle anses att dessa angivelser utgör tydliga försäkringar som kan föranleda berättigade förväntningar hos dem som de riktas till, kan Marco Verile inte åberopa berättigade förväntningar för att bestrida lagenligheten av artikel 9 i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser, enligt vilken dessa bestämmelser ska tillämpas i hans fall. Enskilda kan inte åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar för att invända mot tillämpningen av en ny föreskrift, särskilt inte inom ett sådant område som avses i förevarande fall, där lagstiftaren har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, punkt 94 ovan, EU:C:2008:767, punkt 91 och där angiven rättspraxis).

171    Av detta följer att talan inte heller kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

 Den tredje grunden

172    Till stöd för den tredje grunden, som avser åsidosättande av principen om likabehandling, icke-diskrimineringsprincipen och proportionalitetsprincipen, gjorde Marco Verile vid personaldomstolen gällande att endast dagen för ingivande av begäran om överföring av pensionsrättigheter borde beaktas för att fastställa vilka allmänna genomförandebestämmelser som är tillämpliga. Om dagen för ingivande, som är en objektiv faktor, inte beaktas, blir utgången av en begäran om överföring och de tillämpliga parametrarna avhängig av med vilken skyndsamhet de nationella myndigheterna och den berörda unionsinstitutionen handlägger begäran i fråga.

173    Inom ramen för en åtgärd för processledning som beslutats av personaldomstolen anmodades Marco Verile att ange i förhållande till vilken kategori av tjänstemän han ansåg sig ha diskriminerats, såsom han gjort gällande genom den tredje grunden.

174    Han svarade att han ansåg sig ha diskriminerats i förhållande till de tjänstemän och anställda som hade lämnat in sina ansökningar om överföring av pensionsrättigheter under samma period som han själv, och avseende vilka kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som de hade förvärvat i nationella system redan hade överförts till unionens pensionssystem ”när kommissionen beslutade att stoppa alla överföringsförfaranden”, eftersom de nationella pensionsorganen hade handlagt deras ärenden med större skyndsamhet.

175    Kommissionen bekräftade vid personaldomstolen att avseende färre än 300 ansökningar om överföring av pensionsrättigheter som ingetts efter den 1 januari 2009 hade kapitalbeloppen redan utbetalats av de berörda nationella pensionskassorna och besluten om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår hade redan antagits på grundval av 2004 års allmänna genomförandebestämmelser när kommissionen insåg att den vid tillämpningen av omräkningsfaktorer på dessa ansökningar måste beakta den räntesats som föreskrivs i förordning nr 1324/2008. Kommissionen ansåg således att dessa beslut var slutgiltiga och oåterkalleliga.

176    Det ska erinras om att det föreligger ett åsidosättande av principen om likabehandling, som är tillämplig i unionens personalmål, när två personkategorier, vars faktiska och rättsliga situation inte skiljer sig åt i något avgörande hänseende, behandlas olika och det saknas sakliga skäl för detta. Lagstiftaren är skyldig att iaktta den allmänna principen om likabehandling vid antagandet av bestämmelser som är tillämpliga i bland annat unionens personalmål (se dom Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, punkt 94 ovan, EU:C:2008:767, punkterna 76 och 78 och där angiven rättspraxis).

177    Tribunalen konstaterar emellertid att kommissionen genom att anta artikel 9 tredje och fjärde styckena i 2011 års allmänna genomförandebestämmelser, vilket föranledde en skillnad i behandling mellan de tjänstemän som fått kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som de förvärvat i ett annat system överfört till unionens system före respektive efter det att 2011 års allmänna genomförandebestämmelser trädde i kraft, inte åsidosatte denna princip, eftersom skillnaden i behandling avser tjänstemän som inte tillhör en och samma kategori (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, punkt 94 ovan, EU:C:2008:767, punkterna 79‑81).

178    Marco Verile och de övriga tjänstemän avseende vilka kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som de förvärvat i ett annat system inte hade överförts till unionens pensionssystem vid tidpunkten då 2011 års allmänna genomförandebestämmelser trädde i kraft befinner sig inte i samma rättsliga situation som de tjänstemän avseende vilka en kapitalöverföring till unionens pensionssystem för de pensionsrättigheter som de hade förvärvat innan de tillträdde sina tjänster redan hade gjorts före den tidpunkten och avseende vilka beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår i unionens pensionssystem redan hade antagits. De förstnämnda hade fortfarande pensionsrättigheter i ett annat system, medan det avseende de sistnämnda redan hade gjorts en kapitalöverföring, vilken innebar att nämnda rättigheter förföll och att de tillgodoräknades motsvarande pensionsgrundande tjänsteår i unionens pensionssystem.

179    Skillnaden i behandling berodde dessutom på en objektiv faktor som var oberoende av kommissionens vilja, det vill säga den skyndsamhet med vilken det berörda externa pensionssystemet hade handlagt den berördes begäran om kapitalöverföring.

180    Vad gäller proportionalitetsprincipen räcker det att påpeka att den inte har något samband med de argument som sammanfattats ovan i punkt 172. Eftersom Marco Verile inte har anfört några andra argument, kan det inte anses att nämnda princip har åsidosatts i förevarande fall.

181    Av detta följer att talan inte heller kan vinna bifall såvitt avser den tredje av de grunder som åberopades vid personaldomstolen och att talan ska ogillas i sin helhet, i den del den har väckts av Marco Verile.

 Rättegångskostnader

182    Enligt artikel 211.2 i tribunalens rättegångsregler ska tribunalen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet bifalls och den själv avgör saken.

183    Enligt artikel 134.1 i samma rättegångsregler, som enligt artikel 211.1 ska tillämpas i mål om överklagande, ska rättegångsdeltagare som har tappat målet förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats.

184    När en institution har överklagat ska emellertid denna, enligt artikel 211.3 i samma rättegångsregler, bära sina kostnader.

185    Eftersom kommissionens överklagande har bifallits och talan vid personaldomstolen ska ogillas, ska det i enlighet med ovannämnda bestämmelser beslutas att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (avdelningen för överklaganden)

följande:

1)      Den dom som Europeiska unionens personaldomstol (plenum) meddelade den 11 december 2013 i målet Verile och Gjergji/kommissionen (F‑130/11) upphävs.

2)      Den talan som Marco Verile och Anduela Gjergji väckte vid personaldomstolen i mål F‑130/11 ogillas.

3)      Marco Verile och Anduela Gjergji samt Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader.

Jaeger Kanninen Gratsias

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 13 oktober 2015.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: franska.