Talan väckt den 27 januari 2010 - AC-Treuhand AG mot kommissionen

(Mål T-27/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: AC-Treuhand AG (Zürich, Schweiz) (ombud: advokaterna C. Steinle och I. Hermeneit)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara kommissionens beslut K (2009) 8682 slutlig av den 11 november 2009 (ärende COMP/38589 - värmestabilisatorer), i den del som rör sökanden,

i andra hand minska det bötesbelopp som sökanden åläggs att betala i artikel 2 punkterna 17 och 38 i det omtvistade beslutet och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden vänder sig mot kommissionens beslut K (2009) 8682 slutlig av den 11 november 2009 (ärende COMP/38589 - värmestabilisatorer). I det omtvistade beslutet åläggs sökanden och andra företag att betala böter på grund av åsidosättande av artikel 81 EG och - sedan den 1 januari 1994 - av artikel 53 i EES-avtalet. Sökanden har enligt kommissionen medverkat i ett antal överenskommelser och/eller samordnade förfaranden avseende tennstabilisatorer och ESBO/Ester inom EES, vilka har bestått i fastställda priser, uppdelning av marknaden genom leveranskvoter, uppdelning och tilldelning av kunder samt utbyte av känslig ekonomisk information angående kunder samt produktions- och leveransvolymer.

Sökanden har anfört nio grunder till stöd för sin talan.

Sökanden har inledningsvis gjort gällande att kommissionen felaktigt har utgått från att kartellen avseende tennstabilisatorer bestod fram till den 21 mars 2000 och vad avser ESBO/Ester fram till den 26 september 2000. Sökanden hävdar i detta sammanhang att denne lämnade kartellen redan vid halvårsskiftet år 1999.

Sökanden gör i andra hand gällande att kommissionen inte längre hade rätt att ålägga sökanden att betala böter. Sökanden menar att den absoluta preskriptionsfristen på 10 år gick ut vid halvårsskiftet år 1999. Vidare har preskriptionsfristen inte brutits genom talan i de förenade målen T-125/03 och T-253/03, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen.

Sökanden hävdar för det tredje att artikel 81 EG och legalitetsprincipen har åsidosatts, eftersom sökanden som konsultföretag inte kan ådömas böter enligt artikel 81 EG. Sökanden gör härvid gällande att dess beteende inte omfattas av bestämmelsens ordalydelse, och att en sådan tolkning i vilket fall som helst inte var möjlig att förutse vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna.

Sökanden hävdar alternativt i sin fjärde, femte och sjätte grund att kommission har begått fel när den fastställde bötesbeloppet. Närmare bestämt görs det gällande att sökanden endast kunde ådömas att betala ett symboliskt bötesbelopp, då det vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna inte kunde förutses att artikel 81 EG skulle tolkas så, att den även omfattar konsultföretag. Vidare har bötesriktlinjerna¹ åsidosatts, eftersom böterna inte borde ha bestämts schablonmässigt, utan med utgångspunkt från det honorar som sökanden erhållit för sina tjänster. Därutöver har kommission åsidosatt regeln i artikel 23.2 andra stycket i förordning (EG) nr 1/2003² att bötesbeloppet inte får överskrida 10 procent av omsättningen. Sökanden hävdar i detta sammanhang även att böterna är så stora att företagets existens står på spel och att de inte är förenliga med syftet och ändamålet med denna högsta gräns.

Sökanden sista tre grunder rör processuella fel: Principen om rimlig tid för handläggning har åsidosatts (sjunde grunden), sökanden har för sent informerats om den undersökning som inletts mot denne (åttonde grunden) och det omtvistade beslutet har inte delgivits sökanden på korrekt sätt (nionde grunden).

____________

¹ - Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1 (EUT C 210, 2006, s. 2).

² - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).