Language of document : ECLI:EU:T:2014:932

Mål T‑53/13

(publicering i utdrag)

Vans, Inc.

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärke som återger en våglinje – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga saknas – Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning saknas – Artikel 7.3 i förordning nr 207/2009 – Artikel 76 i förordning nr 207/2009 – Artikel 75 i förordning nr 207/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 6 november 2014

Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Prövning av sakförhållandena på eget initiativ – Registrering av ett nytt varumärke – Harmoniseringsbyrån har gjort en ytlig bedömning av bevisningen eller underlåtit att beakta viss bevisning – Artikel 76 i förordning nr 207/2009 har inte åsidosatts

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 76.1)

Granskarna och överklagandenämnderna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) ska enligt artikel 76.1 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken pröva sakförhållandena utan särskilt yrkande. Härav följer att de berörda enheterna vid harmoniseringsbyrån kan komma att grunda sina avgöranden på sakförhållanden som inte åberopats av den som ansökt om registrering av gemenskapsvarumärke. Harmoniseringsbyrån åsidosätter artikel 76 i förordning nr 207/2009 om den underlåter att beakta de argument eller den bevisning som åberopats av parterna i rätt tid.

Att överklagandenämnden gör en ytlig bedömning av bevisningen kan inte anses innebära att överklagandenämnden åsidosätter den processuella bestämmelsen i artikel 76 i förordning nr 207/2009. En felaktig bedömning av bevisning som en av parterna har förebringat kan i förekommande fall innebära ett åsidosättande av den materiella bestämmelse som är tillämplig i det nu aktuella fallet.

Den omständigheten att överklagandenämnden inte återgav samtliga argument som framförts av en part och hela den bevisning som den parten förebringat, eller att den inte tog ställning till vart och ett av dessa argument och hela den bevisningen, är emellertid inte i sig tillräcklig för att överklagandenämnden ska anses ha underlåtit att beakta argumenten och bevisningen.

Den omständigheten att innehållet i vissa handlingar undgått överklagandenämndens uppmärksamhet kan emellertid inte ensam innebära att överklagandenämnden åsidosatte den processuella bestämmelsen i artikel 76 i förordning nr 207/2009. Det är fråga om en oriktig bedömning av den bevisning som den som ansökt om registrering förebringat, vilket i förekommande fall kan ge upphov till att en materiell bestämmelse åsidosätts. De eventuella följderna av den oriktiga bedömningen ska undersökas i samband med prövningen av huruvida överklagandenämndens beslut varit välgrundat.

(se punkterna 12, 17 och 20–22)