Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning
Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 18 januari 2005 av Wieland Werke AG, Buntmetall Amstetten Ges.m.b.H. och Austria Buntmetall AG
(mål T-11/05)
Rättegångsspråk: tyska
Wieland Werke AG, med säte i Ulm (Tyskland), Buntmetall Amstetten Ges.m.b.H., med säte i Amstetten (Österrike), och Austria Buntmetall AG, med säte i Enzesfeld (Österrike), har den 18 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av R. Bechtold, Rechtsanwalt, och U. Soltész, Rechtsanwalt.
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 3 september 2004, ändrat den 20 oktober 2004 (ärende COMP/E-1/38.069 - VVS-rör av koppar),
i andra hand, sänka de böter som sökandena ålades i detta beslut,
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
I det ifrågasatta beslutet ålades sökandena böter med anledning av att de hade åsidosatt artikel 81.1 EG. Åsidosättandet bestod i ett antal avtal och samordnade förfaranden i form av prisuppgörelser och uppdelningen av marknaden för VVS-rör av koppar.
Sökandena har överklagat beslutet och gjort gällande att kommissionen åsidosatte principen ne bis in idem genom att ålägga sökandena böter då den, inom ramen för förfarandet avseende industrirör av koppar (COMP/E-1/38.240), i stor utsträckning prövade samma faktiska omständigheter och beslutade om sanktioner på grundval av dessa. Enligt sökandena var kommissionen vid fastställelsen av böterna skyldig att beakta de böter som redan hade utdömts. Vidare saknade kommissionen enligt sökandena rätt att dela upp kopparrörsförfarandet i ett förfarande för industrirör och ett för VVS-rör.
Sökandena har dessutom gjort gällande att böterna är orimligt höga och att kommissionen åsidosatte tvingande processrättsliga principer, såsom motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG, proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen, vid fastställelsen av dessa. Till stöd för denna uppfattning har sökandena bland annat åberopat följande omständigheter:
- Bedömningen av överträdelsens svårighetsgrad grundas på en felaktig och otillräcklig uppskattning av överträdelsens art, dess konsekvenser för marknaden och avtalens geografiska räckvidd,
- kommissionen borde ha beaktat företagens absoluta storlek, och inte enbart företagens marknadsandel, inom ramen för den enskilda prövningen av de berörda företagen,
- kommissionen angav inte i beslutet vilka rättsprinciper som låg till grund för beräkningen av böternas grundbelopp och klargjorde inte i anmärkningarna att den utgick från en mycket allvarlig överträdelse av konkurrensbestämmelserna,
- kommissionen tillämpade riktlinjerna för beräkning av böter
1 felaktigt när de höjde böterna med hänsyn till avtalens varaktighet och tog inte hänsyn till att väsentliga faktiska omständigheter redan var preskriberade,
- kommissionen underlät att beakta väsentliga förmildrande omständigheter, såsom den svåra marknadssituationen och den låga omsättningen i kopparrörssektorn, och tog inte heller hänsyn till att samarbetet upphörde direkt efter kontrollerna.
Genom att sänka böterna för andra företag som deltog i kartellen med hänvisning till att dessa företag hade samarbetat, trots att sådant samarbete inte omfattas av meddelandet om nedsättning av eller befrielse från böter i kartellärenden, åsidosatte kommissionen dessutom bland annat likabehandlingsprincipen.
Avslutningsvis har sökandena gjort gällande att artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003
2, och i synnerhet fastställelsen av böternas grundbelopp, vilka ger kommissionen obegränsat utrymme för skönsmässig bedömning, strider mot principen om tillräcklig tydlighet och därmed mot normer som är överordnade gemenskapsrätten.