Förenade målen T‑202/10 RENV II och T‑203/10 RENV II

Stichting Woonlinie m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Subventionerade bostäder – Stöd till allmännyttiga bostadsbolag – Befintligt stöd – Medlemsstatens åtaganden – Beslut i vilket stödet förklaras förenligt med den inre marknaden – Artikel 17 i förordning (EG) nr 659/1999 – Tjänst av allmänt ekonomiskt intresse – Artikel 106.2 FEUF – Definition av uppdraget att tillhandahålla offentliga tjänster”

Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) av den 15 november 2018

1.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Förberedande rättsakter – Omfattas inte – Skrivelse där kommissionen uttrycker tvivel om huruvida ett stöd är förenligt med den inre marknaden och föreslår lämpliga åtgärder – Akt som är en del i förfarandet för att ta fram ett beslut i vilket ett stöd förklaras vara oförenligt med den inre marknaden – Omfattas inte

(Artikel 263 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 17)

2.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Stödordning – Begrepp – Utbetalning av enskilt stöd – Omfattas

(Artikel 108 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 1d)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Stödordning – Begrepp – Behov av att det finns en lagbestämmelse som utgör grund för stödordningen – Föreligger inte

(Artikel 108 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 1d)

4.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Utvidgning av en tidigare åberopad grund

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 84.1)

5.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärder som vidtas för att kompensera för de kostnader som ett företag har för att tillhandahålla offentliga tjänster – Omfattas inte – Villkor som anges i Altmark-domen – Kumulativ karaktär

(Artikel 107.1 FEUF)

6.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärder som vidtas för att kompensera för de kostnader som ett företag har för att tillhandahålla offentliga tjänster – Skillnad mellan Altmark-testet, som utförs för att avgöra om det finns ett stöd, och testet enligt artikel 106.2 FEUF, som utförs för att avgöra om ett stöd är förenligt med den inre marknaden

(Artiklarna 106.2 och 107.1 FEUF)

7.      Konkurrens – Företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Definition av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Kommissionens kontroll och domstolsprövningen är begränsade till att endast avse uppenbara fel

(Artiklarna 106.2 och 107.1 FEUF)

8.      Stöd som ges av en medlemsstat – Befintligt stöd – Åtgärder som vidtas för att kompensera för de kostnader som ett företag har för att tillhandahålla offentliga tjänster – Kommissionens prövning av om ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden – Nödvändigt att beakta risken för överkompensation endast för framtiden

(Artiklarna 106.2 och 107.1 FEUF)

9.      Konkurrens – Företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Bedömning av de merkostnader som uppkommit med anledning av att företaget anförtrotts att tillhandahålla offentliga tjänster – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning

(Artikel 106.2 FEUF)

1.      I och med att en skrivelse från kommissionen enligt artikel 17 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 FEUF, där kommissionen uttrycker tvivel om huruvida en stödordning är förenlig med den inre marknaden och föreslår lämpliga åtgärder, utgör ett första led i utarbetandet av ett beslut om att en stödordning inte är förenlig med den inre marknaden och där dessa tvivel bekräftas, kan en sökande inte vara förhindrad att göra gällande att bedömningen i nämnda skrivelse var rättsstridig som stöd för sin talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet.

(se punkt 41)

2.      Det följer av artikel 1 d i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 FEUF att den omständigheten att enskilt stöd betalas ut inte utesluter att det finns en stödordning på grundval av vilken stöd beviljas.

Att kommissionen har mottagit klagomål som rör enskild försäljning av egendom till ett pris som understiger marknadspriset utesluter inte att det finns en stödordning enligt vilken sådant enskilt stöd har beviljats.

(se punkt 50)

3.      Definitionen av en stödordning i artikel 1 d i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 FEUF innehåller inte något krav på en rättslig grund för stödordningen.

(se punkt 51)

4.      Se domen.

(se punkt 63)

5.      Se domen.

(se punkterna 72–74)

6.      Se domen.

(se punkterna 76 och 77)

7.      En medlemsstat har visserligen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fastställa vad som ska betraktas som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse men är ändå skyldig att styrka att dess omfattning är nödvändig och proportionerlig i förhållande till ett faktiskt behov av en allmän tjänst. Det är de nationella myndigheterna som har bevisbördan för att tjänsterna av allmänt ekonomiskt intresse har avgränsats på ett tillräckligt klart sätt. Den omständigheten att medlemsstaten inte förebringat någon bevisning för att ovannämnda kriterier har uppfyllts eller att de har åsidosatts kan utgöra en uppenbart felaktig bedömning som kommissionen måste beakta.

Med hänsyn till dels det stora utrymme för skönsmässig bedömning som en medlemsstat har när den definierar ett uppdrag av allmänt ekonomiskt intresse och villkoren för dess genomförande, dels den omständigheten att omfattningen av den kontroll som kommissionen är behörig att företa i detta hänseende är begränsad till att avse uppenbara fel, kan inte heller den kontroll som tribunalen företar avseende kommissionens bedömning i detta avseende gå utöver denna gräns och denna kontroll är således begränsad till att undersöka huruvida kommissionen med fog har konstaterat att medlemsstaten gjort eller inte gjort sig skyldig till ett uppenbart fel.

(se punkterna 81, 82 och 98)

8.      Kommissionens granskning av befintligt stöd kan endast leda till åtgärder som har verkningar för framtiden. Det är således endast om kommissionen anser att det aktuella finansieringssystemet medför en risk för överkompensation i framtiden som den kan vara tvungen att föreslå lämpliga åtgärder.

Under dessa omständigheter är det visserligen möjligt att efterforskningar – i samband med den fortlöpande granskningen av ett befintligt stöd – för att fastställa en eventuell överkompensation i det förflutna eventuellt, beroende på de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet, kan vara av intresse för bedömningen av huruvida det befintliga stödet är förenligt med den inre marknaden. Sådana efterforskningar är dock inte i sig absolut nödvändiga för att göra en korrekt bedömning av behovet av att föreslå lämpliga åtgärder för framtiden och för att fastställa dessa åtgärder. Huruvida det föreligger en risk för överkompensation i framtiden eller ej beror slutligen huvudsakligen på de konkreta villkoren i själva finansieringssystemet, och inte på den omständigheten att systemet i praktiken tidigare har medfört en överkompensation.

Kommissionen är, i en skrivelse enligt artikel 17 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 FEUF som innehåller kommissionens preliminära bedömning, inte skyldig att bevisa de aktuella bolagens sidoverksamheter verkligen varit föremål för statligt stöd eller att korssubventioner verkligen varit för handen.

(se punkterna 120 och 154–156)

9.      En tydlig definition av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse är således nödvändig för att säkerställa att villkoret om stödets proportionalitet uppfylls, det vill säga att ersättningen inte överstiger vad som är nödvändigt för att fullgöra uppdraget att tillhandahålla offentliga tjänster.

När kommissionen uppmanar nationella myndigheter att definiera tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse att tillhandahålla subventionerade bostäder i förhållande till en målgrupp bestående av socialt missgynnade hushåll, uppmanade kommissionen dem att klart och tydligt fastställa för vilka allmännyttiga uppdrag ersättning beviljades. Genom denna precisa definition kunde kostnaderna till följd av utförandet av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse således fastställas och därmed kunde man förhindra såväl överkompensation som att verksamhet som bostadsbolagen bedriver utöver tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse ges statligt stöd, i syfte att undvika korssubventioner.

(se punkterna 148 och 149)