Language of document : ECLI:EU:F:2013:58

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 8 maj 2013

Mål F‑87/12

Geoffroy Alsteens

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tillfälligt anställd – Förnyelse av kontrakt– Delvis ogiltigförklaring – Ändring”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euroatomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Geoffroy Alsteens har yrkat att ”[Europeiska] kommissionens beslut av den 18 november 2011 i den mån det begränsar förlängningen av [vederbörandes] kontrakt som tillfälligt anställd till den 31 mars 2012”, ska ogiltigförklaras.

Avgörande:      Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Geoffroy Alsteens ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Tillfälligt anställda – Grunder – Talan väckt mot ett beslut om förnyande av ett kontrakt om visstidsanställning – Grund avseende det underförstådda beslutet att inte omklassificera kontraktet till ett kontrakt om tillsvidareanställning – Upptagande till sakprövning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1; Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 8 och 46)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Saken – Delvis ogiltigförklaring – Kontrakt som tillfälligt anställd – Bestämmelsen om anställningens längd kan inte avskiljas – Avvisning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

1.      En tillfälligt anställd kan begära att få sitt kontrakt ogiltigförklarat av domstolen inom tidsfristerna och efter det föregående administrativa klagomålet, bland annat om vederbörande anser att klassificeringen av kontraktet är felaktigt. Det framgår nämligen av artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna som är tillämplig på tillfälligt anställda enligt artikel 46 i anställningsvillkoren för övriga anställda att tvister i personalmål är tvister om lagenlighet. I detta sammanhang ankommer det på den domstol som konstaterar att det angripna beslutet är rättsstridigt att ogiltigförklara det.

Detta gäller även ett beslut om förnyande av ett kontrakt om visstidsanställning, i den mån det visar att den berörda institutionen inte har erbjudit den berörda personen ett kontrakt om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd eller åtminstone en längre tidsperiod än den som beviljats och med hänsyn till vilken den berörda personen, på grundval av bland annat artikel 8 i anställningsvillkoren för övriga anställda, gör gällande att vederbörande hade kunnat få ett förmånligare kontrakt.

(se punkterna 10–12)

Hänvisning till

Domstolen: 9 juli 1987, Castagnoli mot kommissionen, 329/85, punkterna 10–12; 23 mars 1988, Giubilini mot kommissionen, 289/87, punkterna 8–12

Förstainstansrätten: 6 juli 2001, Dubigh och Zaur‑Gora mot kommissionen, T‑375/00, punkt 24

Personaldomstolen: 13 juni 2012, Davids mot kommissionen, F‑105/11, punkt 56

2.      En ogiltigförklaring av en del av en unionsrättsakt är emellertid endast möjlig under förutsättning att denna del kan avskiljas från rättsakten i övrigt. Detta krav på avskiljbarhet är inte uppfyllt när rättsaktens kärninnehåll skulle ändras om en del av den ogiltigförklarades.

I detta hänseende är längden på en tillfälligt anställds kontrakt en sådan icke avskiljbar del av kontraktet i den mån den fastställer kontraktets klassificering och den period då avtalsparterna är bundna av ömsesidiga förpliktelser. Att en del av institutionens beslut om längden på en tillfälligt anställds anställning ogiltigförklaras ändrar därför klassificeringen av kontraktet och således även beslutets innehåll. Ett sådant yrkande om ogiltigförklaring syftar således i själva verket till att ändra det beslutet och det är därför uppenbart att det inte kan prövas i sak.

(se punkterna 14–16)

Hänvisning till

Domstolen: 6 december 2012, kommissionen mot Verhuizingen Coppens, C‑441/11 P, punkt 38; 31 mars 1998, Frankrike m.fl. mot kommissionen, C‑68/94 och C‑30/95, punkterna 256–258; 24 maj 2005, Frankrike mot parlamentet och rådet, C‑244/03, punkterna 12–14

Förstainstansrätten: 10 mars 1992, SIV m.fl. mot kommissionen, T‑68/89, T‑77/89 och T‑78/89, punkt 320