EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOLS DOM

(andra avdelningen)

den 28 februari 2013

Mål F-51/11

Dimitrios Pachtitis

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Allmänt uttagningsprov – Ogiltigförklaring av beslutet att inte låta en sökande gå vidare till nästa fas av ett uttagningsprov – Åtgärder för att följa en dom – Beslut att återuppta ett förfarande för ett allmänt uttagningsprov och att erbjuda en sökande som felaktigt uteslutits att ta tillträdesproven igen”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Dimitrios Pachtitis yrkat ogiltigförklaring av Europeiska rekryteringsbyråns (EPSO) beslut att återuppta förfarandet för det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/77/06 och att erbjuda sökanden att ta tillträdesproven för nämnda uttagningsprov igen.

Avgörande: Talan ogillas. Sökanden ska bära sina egna rättegångskostnader och ska ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att anta genomförandeåtgärder – Räckvidd – Beaktande såväl av domskälen som av domslutet – Ogiltigförklaring av uttagningskommitténs beslut att inte låta sökanden gå vidare till nästa fas av uttagningsprovet – Återupptagande av uttagningsprovet med avseende på enbart sökanden – Sättet för ett korrekt genomförande

(Artikel 266 FEUF, Tjänsteföreskrifterna, artikel 27)

Den berörda institutionen är efter en dom om ogiltigförklaring, enligt artikel 266 EG första stycket, skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att undanröja de konstaterade rättsstridigheterna, vilket när det gäller en rättsakt som redan har genomförts kan innebära att sökanden ska sättas i den situation som han var i innan rättsakten antogs.

För att göra detta är institutionen vars rättsakt har förklarats ogiltig av domstolen skyldig att följa inte bara domslutet utan även de skäl som har motiverat denna och som utgör dess nödvändiga grund, såtillvida de är nödvändiga för att fastställa den exakta innebörden av domslutet. Det är nämligen dessa skäl som å ena sidan exakt fastställer vilken bestämmelse som anses lagstridig och å andra sidan förklarar de exakta orsakerna till den lagstridighet som konstateras i domslutet och som den berörda institutionen måste beakta när den ersätter den ogiltigförklarade rättsakten.

Dessutom, om det ankommer på den berörda institutionen att fastställa vilka bestämmelser som krävs för att rätta sig efter en dom om ogiltigförklaring, begränsas det utrymme för skönsmässig bedömning som den förfogar över av att det är nödvändigt att respektera såväl domslutet och domskälen som bestämmelserna i EU-rätten. Svarandeinstitutionen måste sålunda bland annat se till att de antagna bestämmelserna inte uppvisar samma felaktigheter som de vilka identifierats i domen om ogiltigförklaring

När det rör sig om ett allmänt uttagningsprov som organiserats för att upprätta en reserv för framtida rekrytering, för vilket proven ogiltigförklarats, skyddas en sökandes rättigheter på ett adekvat sätt om tillsättningsmyndigheten återupptar förfarandet för uttagningsprovet som ska utmynna i en reservlista, då ett sådant återupptagande innebär att situation blir densamma som den var innan de omständigheter som har kritiserats av domstolen ägde rum.

En lösning som innebär att sökanden tillåts delta i den andra delen av uttagningsprovet utan att vederbörande har tagit tillträdesproven igen kan däremot inte användas av juryn utan att principen om likabehandling, principen om objektiv betygsättning och objektivt meddelandet om uttagningsprov samt artikel 27 i tjänsteföreskrifterna åsidosätts.

(se punkterna 43‒45, 48 och 49)

Hänvisning till

Domstolen: 13 juli 2000, Gómez de Enterría y Sanchez mot parlamentet, C-8/99 P, punkt 22

Tribunalen: 13 september 2005, Recalde Langarica mot kommissionen, T-283/03, punkt 51; 5 december 2002, Hoyer mot kommissionen, T-119/99, punkt 37, och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: 20 juni 2012, Menidiatis mot kommissionen, F-79/11, punkt 30 och där angiven rättspraxis; 13 december 2012, Honnefelder mot kommissionen, F-42/11, punkterna 45, 46, 50 och 52 och där angiven rättspraxis