Talan väckt den 9 september 2010 - Villeroy & Boch - Belgium mot kommissionen

(Mål T-402/10)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Villeroy & Boch - Belgium (Bryssel, Belgien) (ombud: O. Brouwer och J. Blockx, advokater)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det angripna beslutet till den del det avser Villeroy & Boch Belgium N.V./S.A.

i andra hand sätta ner det bötesbelopp som åsatts sökanden, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut K (2010) 4185 av den 23 juni 2010 i ärende COMP/39092 - Badezimmeraussstattungen om överträdelse av artikel 101.1 FEUF på marknaden för kranar, duschkabiner och keramiska produkter.

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat sju grunder.

Åsidosättande av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-fördraget samt av fast rättspraxis, genom att kommissionen felaktigt utgick från att det varit fråga om en enda och fortlöpande överträdelse.

Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296.2 FEUF på grund av att motiveringen var otillräcklig och verkningslös med avseende på antagandet att det varit fråga om en enda och fortlöpande överträdelse.

Åsidosättande av motiveringsskyldigheten med avseende på att sökanden antas ha deltagit i den aktuella överträdelsen på den belgiska marknaden och avsaknad av bevis för att sökanden varit delaktig i denna överträdelse på den belgiska marknaden.

Att göra sökanden och sökandens moderbolag solidariskt ansvariga för det bötesbelopp som ålagts strider mot legalitetsprincipen (nulla poena sine lege) i artikel 49.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och mot principen att straffet ska stå i proportion till brottet som följer av artikel 49.3 jämförd med artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt utgör åsidosättande av artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003.

Felaktig fastställelse av bötesbeloppet, eftersom detta även avser omsättning som saknar samband med den aktuella överträdelsen.

Kommissionen underlät felaktigt att bevilja nedsättning av bötesbeloppet på grund av att förfarandet i strid med artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna varat under oproportionerligt lång tid.

Åsidosättande av artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 på grund av att böterna fastställts med ett felaktigt belopp med hänsyn till överträdelsens allvar, på grund av att avskräckningsfaktorn fastställts felaktigt och på grund av att bötesbeloppet är oproportionerligt i absoluta tal.

____________