Language of document :

Talan väckt den 22 maj 2015 – Kiselev mot rådet

(Mål T-262/15)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Dmitry Konstantinovich Kiselev (Korolev, Ryssland) (ombud: T. Otty och B. Kennelly, barristers, och J. Linneker, solicitor)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2015/432 av den 13 mars 2015 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende samt rådets genomförandeförordning (EU) 2015/427 av den 13 mars 2015 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i den mån som det berör sökanden, och

förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

Första grunden: Uppenbart felaktig bedömning vid fastställandet av att sökanden uppfyllde de kriterier som anges i artikel 1.1 i beslutet (i dess ändrade lydelse) och artikel 2.1 i förordningen (i dess ändrade lydelse).

Sökanden har anfört att det är nödvändigt att kriterierna för uppförande i förteckningen i beslutet och förordningen tolkas i enlighet med rätten till yttrandefrihet för att säkerställa överensstämmelse med artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt sökanden kräver kriteriet att en person “aktivt stöder” den ryska regeringens politik med avseende på Ukraina att personen har ett större inflytande över den relevanta politiken och inte bara uttrycker en åsikt i ett journalistiskt sammanhang. Sökanden har gjort gällande att han bara är journalist och chef för ett medieföretag och därmed varken har det inflytande som krävs eller konkret kan påverka och ansvarar för situationen i Ukraina. Sökanden har aldrig sagt att han stöder “utplaceringen av ryska trupper i Ukraina” såsom rådet har gjort gällande.

Andra grunden: Åsidosättande av yttrandefriheten.

Enligt sökanden straffar de restriktiva åtgärderna honom för politiska åsikter som han har uttryckt i egenskap av journalist och kommentator. De begränsar också hans möjlighet att utöva rätten till yttrandefrihet samt att driva den nyhetsbyrå (Rossiya Segodnya) som han är chef för. Enligt sökanden motiverar den omständigheten att rådet ogillar innehållet i vissa av sökandens reportage inte i sig restriktioner. Det finns inte heller några bevis för att han har uppmanat till våld eller gjort någonting som motiverar att hans yttrandefrihet begränsas.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till försvar och ett effektivt domstolsskydd.

Sökanden har anfört att “verklig och trovärdig bevisning” eller “konkret bevisning och konkreta upplysningar” till stöd för vidtagandet av restriktiva åtgärder mot honom inte har framlagts. Enligt sökanden fick han ta del av rådets “bevisning” (och då bara till viss del) först efter det att han på nytt hade uppförts i förteckningen.

Fjärde grunden: Rådet har inte anfört tilläckliga skäl för uppförandet av sökanden i förteckningen.

Enligt sökanden är de skäl som anförts alltför vaga och identifierar inte det verkliga och specifika skälet för vidtagandet av restriktiva åtgärder gentemot sökanden.

Femte grunden: (anförd i andra hand) Rådet har agerat rättsstridigt (i den mån som kriteriet för uppförande i förteckningen medger att sökandens rätt till yttrandefrihet åsidosätts).

Sökanden har anfört att för det fall kriteriet, i motsats till vad som görs gällande i första grunden, ska tolkas så att fysiska personer som är verksamma inom media kan uppföras i förteckningen enbart med anledning av att de gett uttryck för politiska åsikter som rådet ogillar, saknar kriteriet egen rättslig grund och/eller är oproportionerligt i förhållande till beslutets och förordningens mål.

Sjätte grunden: Åsidosättande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland.

Sökanden har gjort gällande att inga skäl har anförts till stöd för åsidosättandet av artikel 52 i partnerskaps- och samarbetsavtalet vad avser begränsningen av den fria rörligheten för (bland annat) sökandens tillgångar och att ingen ansats har gjorts för att sammankalla samarbetsrådet enligt artikel 90.

____________