Talan väckt den 2 december 2011 - Sky Deutschland och Sky Deutschland Fernsehen mot kommissionen

(Mål T-626/11)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Sky Deutschland AG (Unterföhring, Tyskland) och Sky Deutschland Fernsehen GmbH & Co. KG (Unterföhring) (ombud: advokaterna A. Cordewener, F. Kutt och C. Jehke)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

i första hand, i sin helhet ogiltigförklara kommissionens beslut av den 26 januari 2011 om det statliga stöd C 7/10 (f.d. CP 250/09 och NN 5/10) som Tyskland beviljat genom "KStG, Sanierungsklausel",

i andra hand, ogiltigförklara nämnda beslut i vart fall i den del det inte, till förmån för företag som befinner sig i situationen för sökandena under 1 och 2, föreskrivs undantag, grundat på principen om skydd för berättigade förväntningar, från skyldigheten att genomföra återkrav enligt artiklarna 4 och 5 i beslutet, eller i vart fall i den del beslutet inte innehåller övergångsbestämmelser till förmån för sådana företag, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena följande:

Svaranden har i det angripna beslutet felaktigt dragit slutsatsen att saneringsklausulen i 8c § stycket 1a i lagen om bolagsskatt (Körperschaftsteuergesetz, nedan kallad KStG) utgör ett olagligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. I detta hänseende anför sökandena bland annat att svaranden felaktigt utgår från principen att bestämmelsen i 8c § stycket 1a KStG till sin natur är selektiv och utgör ett omotiverat undantag från den princip som slås fast i 8c § stycket 1 KStG, enligt vilken ett företags skattemässiga förluster under vissa omständigheter bortfaller i fall av en ändring av bolagets ägarförhållanden. Sökandena hävdar att svaranden felaktigt anser att bestämmelsen i 8c § stycket 1 KStG utgör det nationella referenssystem som är relevant vid prövningen av stödet.

Det relevanta referenssystemet kännetecknas av möjligheten, som i princip föreligger enligt tysk rätt, att föra över förluster mellan skilda räkenskapsår, som är ett uttryck för den så kallade objektiva nettoprincipen. Sökandena anser att saneringsklausulen i 8c § stycket 1a KStG endast är en bekräftelse av detta referenssystem. Bestämmelsen i 8c § stycket 1 KStG kan inte heller utgöra det nationella referenssystem som är relevant på grund av att bestämmelsen, med hänsyn till den tyska grundlagen, är författningsstridig.

Bestämmelsen i 8c § stycket 1a KStG är dessutom en allmän bestämmelse som potentiellt kommer alla ekonomiska aktörer som drabbats av förluster till godo och den privilegierar inte en viss grupp av marknadsaktörer. Sökandena anser att saneringsklausulen följaktligen inte är selektiv.

Saneringsklausulen i 8c § stycket 1a KStG rättfärdigas även av det tyska skattesystemets natur och systematik, eftersom den begränsar verkningarna av 8c § stycket 1 KStG, vilken inskränker möjligheten att dra av förluster. Sökandena gör i detta hänseende gällande att 8c § KStG, i dess ursprungliga lydelse, är en bestämmelse, vars syfte är att bekämpa bedrägeri, som har getts en utformning som är för vid och att 8c § stycket 1a KStG, som är en senare (och retroaktiv) komplettering av denna bestämmelse, endast medför en inskränkning av den alltför omfattande regleringen i 8c § stycket 1 KStG. Genom 8c § stycket 1a KStG återupprättas således den allmänna principen om överföring av förluster mellan skilda räkenskapsår såsom utgörande relevant referenssystem.

Sökandena gör slutligen gällande att de åtnjuter skyddet för berättigade förväntningar, eftersom svarandens negativa beslut inte var förutsägbart och eftersom svaranden varken har ifrågasatt den tidigare bestämmelsen i 8 § stycket 4 KStG, som var utformad på ett liknande sätt, eller jämförbara bestämmelser i andra medlemsstater.

____________