Talan väckt den 14 juli 2023 – Republiken Polen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
(Mål C-442/23)
Rättegångsspråk: polska
Parter
Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)
Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/839 av den 19 april 2023 om ändring av förordning (EU) 2018/841 vad gäller tillämpningsområdet, förenkling av reglerna för rapportering och efterlevnadskontroll och fastställande av medlemsstaternas mål för 2030 och av förordning (EU) 2018/1999 vad gäller förbättrad övervakning, rapportering, uppföljning av framsteg och översyn1 , i dess helhet,
förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Polen åberopar följande grunder mot den angripna förordningen 2023/839:
1) Åsidosättande av artikel 192.2 c FEUF
Polen anser att svarandena har åsidosatt artikel 192.2 c FEUF genom att inte anta den angripna förordningen med stöd av ovannämnda fördragsbestämmelse, enligt vilken enhällighet i rådet krävs, trots att den angripna förordningen har en betydande inverkan på en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning.
2) Åsidosättande av artikel 192.2 b tredje strecksatsen FEUF
Polen anser att svarandena har åsidosatt artikel 192.2 b tredje strecksatsen FEUF genom att inte anta den angripna förordningen med stöd av ovannämnda fördragsbestämmelse, enligt vilken enhällighet i rådet krävs, trots att den angripna förordningen påverkar markanvändningen i medlemsstaterna.
3) Åsidosättande av artiklarna 4.1 och 5.2 FEU
Polen anser att svarandena har åsidosatt principen om tilldelade befogenheter, eftersom det i den angripna förordningen fastställs skyldigheter och mål som på ett betydande sätt påverkar hur skogsbruket bedrivs i medlemsstaterna, trots att Europeiska unionen enligt fördragen inte har tilldelats någon behörighet på området för skogsbruk.
4) Åsidosättande av proportionalitetsprincipen (artikel 5.4 FEU) och principen om medlemsstaternas likhet inför fördragen (artikel 4.2 FEU), jämförda med artikel 191.2 FEUF.
Polen anser att svarandena, genom att anta den angripna förordningen, åsidosatte proportionalitetsprincipen, principen om medlemsstaternas likhet inför fördragen och inte tog tillräcklig hänsyn till de olika situationer som råder i unionens olika regioner. Polens genomförande av sina åtaganden och mål för utsläpp och upptag av växthusgaser inom markanvändningssektorn (LULUCF) kan medföra negativa, allvarliga socioekonomiska och finansiella konsekvenser. Den angripna förordningen skapar dessutom en oberättigad skillnad mellan de enskilda medlemsstaterna vad gäller nivån på åtaganden och mål.
5) Åsidosättande av skyldigheten att göra en korrekt analys av den angripna förordningens effekter samt åsidosättande av artikel 191.3 FEUF
Enligt Polens uppfattning har svarandena åsidosatt skyldigheten att göra en tillräcklig konsekvensanalys, eftersom den konsekvensanalys som åtföljer förslaget till förordning innehåller grundläggande brister vad gäller hur de åtaganden och mål som anges i förordningen påverkar enskilda medlemsstater. Samtidigt har otillräcklig hänsyn tagits till tillgängliga vetenskapliga och tekniska data, miljöförhållandena i unionens olika regioner, de potentiella fördelarna och kostnaderna som är förenade med att åtgärder vidtas eller inte vidtas samt den ekonomiska och sociala utvecklingen i unionen som helhet och den balanserade utvecklingen i dess regioner, i strid med artikel 191.3 FEUF.
____________
1 EUT L 107, 2023, s. 1