Mål T-198/03 R

Bank Austria Creditanstalt AG

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Interimistiskt förfarande – Upptagande till sakprövning – Konkurrens – Offentliggörande av ett beslut att ålägga böter – Krav på skyndsamhet – Föreligger inte”

Sammanfattning av beslutet

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för bifall – Fumus boni juris – Krav på skyndsamhet – Kumulativ karaktär – Ordning och metod för prövningen – Rättens utrymme för skönsmässig bedömning i förfaranden om interimistiska åtgärder

(Artikel 242 EG; rättegångsregler för förstainstansrätten, artikel. 104.2)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Sakprövningsförutsättningar – Upptagande till prövning av talan rörande huvudsaken

(Artikel 242 EG; rättegångsregler för förstainstansrätten, artikel 104.1)

3.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för bifall – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbörda

(Artikel 242 EG; rättegångsregler för förstainstansrätten, artikel. 104.2)

4.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för bifall – Allvarlig och irreparabel skada – Ekonomisk skada – Situation som kan sätta det sökande bolagets existens i fara

(Artikel 242 EG; rättegångsregler för förstainstansrätten, artikel 104.2)

1.      En ansökan om interimistiska åtgärder skall innehålla de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad (fumus boni juris). Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att det inte kan förordnas om interimistiska åtgärder när ett av villkoren inte är uppfyllt.

Vid denna helhetsbedömning i det interimistiska förfarandet förfogar rätten över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning och är fri att med avseende på de särskilda omständigheterna i fallet i fråga avgöra det sätt på vilket det skall prövas om dessa villkor är uppfyllda liksom i vilken ordning denna prövning skall utföras, då det inte finns någon bestämmelse i gemenskapsrätten i vilken det föreskrivs ett redan upprättat analysschema för bedömningen av om det är nödvändigt att bevilja interimistiska åtgärder.

(se punkterna 18 och 19)

2.      Frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning skall enligt fast rättspraxis i princip inte prövas i ett interimistiskt förfarande för att inte föregripa prövningen av saken i målet. Det kan emellertid visa sig nödvändigt att fastställa om vissa omständigheter föreligger som gör det möjligt att dra slutsatsen att talan rörande huvudsaken, som ansökan om interimistiska åtgärder hänför sig till, kan prövas, när det, såsom i detta fall, har hävdats att det är uppenbart att en sådan talan skall avvisas.

(se punkt 21)

3.      Frågan huruvida en ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet skall bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden orsakas allvarlig och irreparabel skada. Det ankommer på den senare att bevisa att han inte kan avvakta utgången av målet rörande huvudsaken utan att lida sådan skada. Det behöver inte fastställas med absolut säkerhet att skadan är nära förestående utan det är tillräckligt att den ifrågavarande skadan, särskilt då den beror på förekomsten av ett antal faktorer, kan förutsägas med tillräcklig sannolikhet.

(se punkt 50)

4.      En skada av ekonomisk art kan enligt fast rättspraxis inte, utom i undantagsfall, anses vara irreparabel eller ens svår att avhjälpa, eftersom den kan avhjälpas genom ekonomisk ersättning vid senare tillfälle.

Enligt denna princip är det endast motiverat att bevilja uppskov med verkställigheten om det framgår att sökanden – om den begärda åtgärden inte vidtas – riskerar att hamna i en situation som innebär att sökandens själva existens äventyras eller att dess marknadsandelar oåterkalleligen förändras.

(se punkterna 53 och 54)