Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 13 februari 2024 - UJ mot Österreichische Zahnärztekammer
(Mål C-115/24, Österreichische Zahnärztekammer)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberster Gerichtshof
Parter i det nationella målet
Klagande: UJ
Motpart: Österreichische Zahnärztekammer
Intervenient: Urban Technology GmbH
Tolkningsfrågor
1.1. Omfattar tillämpningsområdet för artikel 3 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU1 av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (nedan kallat patientrörlighetsdirektivet), enligt vilken hälso- och sjukvården ska anses tillhandahållen i den medlemsstat där vårdgivaren är etablerad vid telemedicinska tjänster, endast kostnadsersättning i den mening som avses i artikel 7 i samma direktiv?
1.2. Om fråga 1.1 besvaras nekande: Föreskriver artikel 3 d i patientrörlighetsdirektivet, direktiv 2011/24/EU, en allmän ursprungslandsprincip för telemedicinska tjänster?
1.3. Föreskriver Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG1 av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) en ursprungslandsprincip för telemedicinska tjänster?
2.1. Avser begreppet hälso- och sjukvård i form av telemedicinska tjänster i den mening som avses i artikel 3 d i patientrörlighetsdirektivet, direktiv 2011/24/EU, endast individuella medicinska tjänster som tillhandahålls (gränsöverskridande) med stöd av informations- och kommunikationsteknik (nedan kallat IKT) eller ett helt behandlingsavtal som även kan omfatta fysiska undersökningar i patientens bosättningsland?
2.2. Om fysiska undersökningar omfattas av nämnda begrepp, måste i sådana fall den övervägande delen av tjänsterna vara IKT-stödda tjänster för att det ska vara fråga om hälso- och sjukvård i form av telemedicinska tjänster, och om så är fallet, vilka kriterier ska tillämpas för att bedöma om IKT-stödda tjänster överväger?
2.3. Ska en medicinsk behandling i sin helhet betraktas som gränsöverskridande hälso- och sjukvård i den mening som avses i artikel 3 d och e i patientrörlighetsdirektivet, direktiv 2011/24/EU, när en vårdgivare som ur patientens synvinkel är etablerad i en annan medlemsstat och med vilken patienten har ingått ett behandlingsavtal (i förevarande mål en tandklinik), tillhandahåller en del av den samlade behandlingen i form av IKT-tjänster, medan den andra delen av den samlade behandlingen däremot tillhandahålls av en vårdgivare (etablerad tandläkare) med hemvist i samma medlemsstat som patienten?
3.1. Ska artikel 2 n jämförd med artikel 3 d och artikel 4 a i patientrörlighetsdirektivet, direktiv 2011/24/EU, jämförda med artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG1 av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (nedan kallat direktivet om yrkeskvalifikationer), tolkas på så sätt att en tandklinik som är etablerad i Tyskland, när denna tillhandahåller hälso- och sjukvård i form av telemedicinska tjänster i Österrike, är skyldig att iaktta nationella yrkesregler av yrkesmässig, yrkesrättslig eller administrativ art (särskilt 24, 26 och 31 § § i österrikiska Zahnärztegesetz (ZÄG2 ) (tandläkarlagen))?
3.2. Ska artikel 5.3 i direktivet om yrkeskvalifikationer, direktiv 2005/36/EG, tolkas på så sätt att vårdgivaren förflyttar sig till en annan medlemsstat när denne tillhandahåller IKT-stödda medicinska tjänster? Om så inte är fallet: Ska det anses som en förflyttning till en annan medlemsstat när vårdgivaren låter en annan person (”Erfüllungsgehilfe”) utföra fysiska undersökningar eller behandlingar i den medlemsstat där patienten är bosatt?
4. Utgör friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 56 och följande artiklar FEUF hinder för bestämmelserna i den österrikiska tandläkarlagen, vilken föreskriver att yrkesutövningen i första hand ska ske direkt och personligen enligt 24 § och följande paragrafer ZÄG och endast tillåter fri rörlighet för tjänster ”tillfälligt” för ”EES-medborgare” enligt 31 § ZÄG, och detta gäller i en situation såsom den förevarande, där en utländsk tandläkare – i princip stadigvarande – inom ramen för ett enda behandlingsavtal tillhandahåller en del av de avtalade tjänsterna i form av IKT-tjänster från utlandet (såsom en gränsöverskridande tjänst) och en del av tjänsterna inom landet genom att anlita en österrikisk tandläkare som är behörig att utöva tandläkaryrket för att utföra dem (”Erfüllungsgehilfe”)?
____________
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (EUT L 88, 2011, s. 45).
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 2000, s. 1).
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 2005, s. 22).
1 Österreichisches Zahnärztegesetz (österrikiska tandläkarlagen)