Language of document : ECLI:EU:T:2021:363

Mål T187/20

Davide Groppi Srl

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

 Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 16 juni 2021

”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad gemenskapsformgivning föreställande en bordslampa – Äldre gemenskapsformgivning – Ogiltighetsgrund – Särprägel saknas – Artikel 6 i förordning (EG) nr 6/2002”

1.      Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Helhetsbedömning av samtliga beståndsdelar i den äldre formgivningen

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6 och 25.1 b)

(se punkterna 17 och 48–50)

2.      Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Ogiltigförklaring av den äldre formgivningen – Saknar betydelse

(Rådets förordning nr 6/2002, skäl 14, artiklarna 6 och 25.1 b)

(se punkterna 20–27)

3.      Gemenskapsformgivningar – Ansökan om registrering – Villkor – Uppgifter om varorna

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 6)

(se punkt 31)

4.      Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Äldre formgivning som är avsedd att ingå i eller användas för ett annat slags produkt – Saknar betydelse

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6 och 25.1 b)

(se punkterna 34 och 35)

5.      Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Kunnig användare – Begrepp

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 b)

(se punkterna 36 och 37)

6.      Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Återgivning av en bordslampa

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6 och 25.1 b)

(se punkterna 38, 42 och 51–55)

7.      Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Bedömningskriterier – Formgivarens frihet

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6 och 25.1 b)

(se punkterna 39–41)

Resumé

Den 16 juli 2014 ingav klaganden Davide Groppi Srl en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning föreställande en bordlampa till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). Efter registreringen av formgivningen ingav Viabizzuno Srl en ansökan om ogiltighetsförklaring till stöd för vilken företaget åberopade artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002(1), jämförd med artikel 6 i samma förordning(2), rörande en äldre formgivning av den 22 september 2011. Denna äldre formgivning ogiltigförklarades den 30 oktober 2018. Den 22 november 2018 ogiltigförklarade annulleringsenheten Davide Groppis formgivning med motiveringen att den inte hade särprägel i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002. Överklagandenämnden fastställde detta beslut och fann att den omständigheten att den äldre formgivningen hade ogiltigförklarats saknade betydelse, eftersom det enda som var av betydelse var huruvida formgivningen hade gjorts tillgänglig för allmänheten.

Tribunalen ogillar Davide Groppis överklagande med yrkande om ogiltigförklaring. Tribunalen framhåller för första gången att ogiltigförklaringen under det administrativa förfarandet av den äldre formgivning som åberopats till stöd för en ansökan om ogiltighetsförklaring av en formgivning med stöd av artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002 inte får några följder. Dessutom preciseras gränserna för den roll som de produkter i vilka formgivningarna ingår har vid prövningen av en ogiltighetsgrund med stöd av nämnda bestämmelse.

Tribunalens bedömning

Tribunalen understryker för det första att den omständigheten att den äldre formgivningen har ogiltigförklarats saknar betydelse, eftersom den har gjorts tillgänglig för allmänheten. Tribunalen finner nämligen att artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002 syftar till att förhindra registrering av formgivningar som inte uppfyller villkoren för skydd, särskilt kravet på att de ska vara ”särpräglade”, i den mening som avses i artikel 6 i denna förordning, och inte till att skydda en äldre formgivning. Tribunalen erinrar härvid om att de ogiltighetsgrunder som anges i nämnda artikel inte utgör en del av skyddet för en äldre rättighet, som endast tillkommer innehavaren av denna rättighet och vars ogiltighet medför att ogiltighetsförfarandet mot gemenskapsformgivningen saknar föremål, utan i princip kan åberopas av var och en. Vad närmare bestämt gäller bedömningen av en formgivnings särprägel enligt artikel 25.1 b och artikel 6 i förordning nr 6/2002, framhåller tribunalen att det framgår av skäl 14 i samma förordning att en sådan bedömning ska bestå i att fastställa huruvida det föreligger en klar skillnad mellan det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen och det helhetsintryck denne ges av den samlade mängden av redan befintliga formgivningar. Tribunalen preciserar att den äldre formgivningen nämligen enbart har till funktion att påvisa den tidigare konstnärliga nivån, vilken motsvarar den samlade mängden av redan befintliga formgivningar för den aktuella produkten som har gjorts tillgängliga för allmänheten vid tidpunkten för ingivandet av ansökan om registrering av den aktuella formgivningen. Tribunalen finner därför att det enda som är av betydelse är att den äldre formgivningen har gjorts tillgänglig för allmänheten, och inte omfattningen av det skydd som nämnda formgivning åtnjuter till följd av att dess registrering är giltig.

För det andra erinrar tribunalen, efter det att den konstaterat att den omstridda formgivningen på ett allmänt sätt hänvisar till lampor, om att fastställandet av produktsektorn är ett relevant övervägande när det gäller att fastställa en kunnig användare och dess uppmärksamhetsnivå, formgivarens grad av frihet vid utvecklingen och, eventuellt, i samband med jämförelsen av de helhetsintryck som den kunniga användaren får. Denna bedömning kan emellertid inte innebära att de produkter som berörs av de aktuella formgivningarna ska likna varandra eller hänföra sig till samma bransch. Tribunalen påpekar i detta hänseende att den aktuella bestämmelsen inte innehåller något villkor om varuslagslikhet och att om skyddet för en formgivning skulle vara beroende av produktens art, skulle det innebära en begränsning av skyddet till att endast avse formgivningar som hör till en viss bransch.


1      Enligt artikel 25.1 b i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1), i dess ändrade lydelse, får en gemenskapsformgivning förklaras ogiltig endast om den inte uppfyller villkoren i artiklarna 4–9.


2      Enligt artikel 6.1 i förordning nr 6/2002, med rubriken ”Särprägel”, ska en formgivning anses ha särprägel om det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av en formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten före den dag då en ansökan om registrering lämnades in eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas. I artikel 2 preciseras dessutom att vid prövningen av formgivningens särprägel ska den grad av frihet formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen beaktas.