Mål T‑304/06
Paul Reber GmbH & Co. KG
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsordmärket Mozart – Föremål för tvisten – Absolut registreringshinder – Beskrivande karaktär – Motiveringsskyldighet – Berättigade förväntningar – Likabehandling – Legalitetsprincipen – Artiklarna 7.1 c, 51.1 a, 73 första meningen och 74.1 första meningen i förordning (EG) nr 40/94”
Sammanfattning av domen
1. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid gemenskapsdomstolen
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 135.4; rådets förordning nr 40/94, artikel 44.1)
2. Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Motivering av beslut
(Artikel 253 EG; rådets förordning nr 40/94, artikel 73)
3. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder
(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 7.1 c och 51.1 a)
1. Ett beslut från en av överklagandenämnderna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) kan överprövas vid förstainstansrätten enbart vad avser vissa produkter eller tjänster som angetts i den förteckning som avses i ansökan om registrering av det ifrågavarande gemenskapsvarumärket. I ett sådant fall vinner beslutet laga kraft för övriga varor eller tjänster som angetts i samma förteckning.
Med beaktande av denna möjlighet har förstainstansrätten gjort två olika bedömningar av en förklaring inför förstainstansrätten av den som ansökt om registrering – en förklaring som med andra ord ingetts efter det att överklagandenämnden hade fattat sitt beslut – genom vilken ansökan återkallades med avseende på vissa av de varor som avsågs i den ursprungliga ansökan. Förstainstansrätten har ansett antingen att det var fråga om en förklaring, att det angripna beslutet endast ifrågasatts i den del som det avser övriga berörda varor eller, om förklaringen i fråga ingavs i ett sent skede av förfarandet vid förstainstansrätten, att det var fråga om en delvis återkallelse.
En sådan tolkning av en begränsning, som framställts inför förstainstansrätten, av förteckningen över de varor eller tjänster som avses i en registreringsansökan är emellertid endast möjlig då sökanden nöjer sig med att från förteckningen ta bort en eller flera varor eller tjänster alternativt en eller flera kategorier av varor eller tjänster såsom dessa framgår av förteckningen. Det är nämligen uppenbart att förstainstansrätten i ett sådant fall i själva verket inte har anmodats att pröva lagenligheten av överklagandenämndens beslut i den omfattning som detta avser varor eller tjänster som har tagits bort från förteckningen, utan endast såvitt avser övriga varor eller tjänster som står kvar i samma förteckning.
Detta fall ska särskiljas från ett sådant fall där förteckningen över de varor eller tjänster som avses i ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke begränsas vid förstainstansrätten i syfte att, helt eller delvis, ändra beskrivningen av nämnda produkter eller tjänster. I sistnämnda fall kan det inte uteslutas att ändringen kan påverka prövningen av det aktuella varumärket vid harmoniseringsbyråns olika instanser under det administrativa förfarandet. Att under dessa omständigheter godta denna ändring i samband med att talan väcks vid förstainstansrätten skulle kunna likställas med en ändring av föremålet för tvisten under pågående domstolsförfarande, vilket är förbjudet enligt artikel 135.4 i rättegångsreglerna.
(se punkterna 26–29)
2. Beslut från Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) ska med tillämpning av artikel 73 första meningen i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken vara motiverade. Denna skyldighet har samma räckvidd som den som föreskrivs i artikel 253 EG och dess syfte är dels att göra det möjligt för dem som berörs därav att få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, så att de kan göra gällande sina rättigheter, dels att göra det möjligt för gemenskapsdomstolen att pröva beslutets lagenlighet. Frågan huruvida en motivering av ett beslut uppfyller dessa krav ska bedömas inte bara mot bakgrund av motiveringens lydelse, utan även mot bakgrund av dess sammanhang och samtliga de rättsregler som reglerar det berörda området.
När det gäller tillämpliga rättsregler inom området för gemenskapsvarumärken ska frågan huruvida ett kännetecken kan registreras enbart bedömas på grundval av förordning nr 40/94 såsom den tolkas av gemenskapsdomstolen. Avgöranden från nationella myndigheter och domstolar samt harmoniseringsbyråns egen beslutspraxis utgör endast omständigheter som, utan att vara avgörande, kan beaktas vid bedömningen av om ett kännetecken kan registreras som gemenskapsvarumärke. Harmoniseringsbyrån ska sålunda, för att motivera ett beslut att avslå en registreringsansökan, ange vilket registreringshinder, absolut eller relativt, som innebär att registrering inte är möjlig, av vilken bestämmelse registreringshindret framgår och de faktiska omständigheter som har ansetts styrkta och som harmoniseringsbyrån anser motiverar tillämpning av den angivna bestämmelsen. En sådan motivering är i princip tillräcklig för att uppfylla nämnda krav.
Det sammanhang i vilket ett beslut har fattats, vilket bland annat kan karaktäriseras av de kontakter som förekommit mellan det beslutande organet och den berörda parten, kan visserligen i vissa fall höja kraven på motivering. Det kan följaktligen inte uteslutas att de argument som en part har lagt fram i förfarandet vid harmoniseringsbyrån, däribland de argument som avser förekomsten av ett nationellt avgörande eller ett beslut från harmoniseringsbyrån i ett liknande mål eller ärende, i vissa fall kräver ett specifikt bemötande som går utöver dessa krav. Det kan emellertid inte krävas att överklagandenämnderna lämnar en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna fört. Motiveringen kan således vara underförstådd, under förutsättning att motiveringen ger dem som berörs av beslutet möjlighet att få kännedom om skälen för överklagandenämndens beslut och den behöriga domstolen tillräckligt underlag för att utöva sin kontroll. Härav följer att harmoniseringsbyrån i regel inte är förpliktad att i sitt beslut specifikt bemöta varje argument som avser förekomsten av avgöranden med ett bestämt innehåll från harmoniseringsbyråns egna instanser eller nationella instanser och domstolar i andra liknande mål och ärenden. Detta förutsätter dock att harmoniseringsbyrån, i ett konkret ärende som pågår vid någon av harmoniseringsbyråns instanser, motiverar sitt beslut på ett sådant sätt att skälen till att dessa andra avgöranden inte är relevanta eller inte har beaktats framgår. Dessa skäl kan framgå underförstått men ska vara klara och tydliga.
(se punkterna 43–46 och 53–56)
3. Ordmärket Mozart borde inte ha registrerats som gemenskapsvarumärke för ”finare bagerivaror, konditorivaror, chokladvaror och sockervaror”, vilka omfattas av klass 30 i Niceöverenskommelsen, på grund av att det föreligger ett absolut registreringshinder enligt artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken. Detta beror på att varumärket, åtminstone för nämnda produkter vilka är utformade som chokladöverdragna kulor, det vill säga för en del av de varor som ingår i de kategorier som nämns i ansökan om registrering av varumärket, kan användas i ett beskrivande syfte i en del av gemenskapen, nämligen i de tysktalande länderna (Tyskland och Österrike). Genomsnittskonsumenten i dessa två länder som ställs inför en chokladöverdragen kula betecknad med ordet ”Mozart” ser nämligen detta ord som en hänvisning till det karakteristiska receptet på Mozartkugeln och inte som en upplysning om den aktuella varans kommersiella ursprung. Utelämnandet av ordet ”Kugel” kan inte leda till någon annan slutsats, eftersom detta ord utgör en hänvisning inte till receptet men till den aktuella varans form, vilken är uppenbar när man betraktar varans yttre gestalt.
(se punkt 99)