Mål T‑278/10
Wesergold Getränkeindustrie GmbH & Co. KG
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket WESTERN GOLD – Äldre nationella ordmärken samt internationellt ordmärke och gemenskapsordmärke WESERGOLD, Wesergold och WeserGold – Relativa registreringshinder – Risk för förväxling föreligger inte – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – De äldre varumärkenas särskiljningsförmåga”
Tribunalens dom (första avdelningen) av den 21 september 2012…….?II ‑ 0000
Sammanfattning av domen
1. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varorna eller tjänsterna – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)
2. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid en unionsdomstol – Tribunalens behörighet – Omprövning av de faktiska omständigheterna mot bakgrund av bevisning som förebringas för första gången vid tribunalen – Omfattas inte
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65)
3. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varorna eller tjänsterna – Huruvida varorna eller tjänsterna kompletterar varandra
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)
4. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Likhet mellan de berörda varumärkena – De begreppsmässiga skillnadernas förmåga att förta verkan av de visuella och fonetiska likheterna – Villkor
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)
5. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut som fattats av invändningsenheten vid harmoniseringsbyrån – Överklagandenämndens prövning – Räckvidd
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 64.1)
6. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstol – Tribunalens behörighet – Prövning av lagenligheten av överklagandenämndernas beslut – Någon bedömning i sak görs inte i beslutet
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65)
1. Se domen.
(se punkt 26)
2. Se domen.
(se punkt 35)
3. Se domen.
(se punkt 40)
4. Se domen.
(se punkt 58)
5. Det framgår av artikel 64.1 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken att överklagandenämnden, efter det att den har prövat om överklagandet är befogat, ska avgöra överklagandet, och att den därvid får ”vidta de åtgärder som kunnat vidtas av den enhet som meddelat det överklagade beslutet”. Detta innebär att överklagandenämnden själv ska pröva invändningen och avslå eller bifalla densamma, och därigenom fastställa eller upphäva det överklagade beslutet.
Den omständigheten att det i svarsinlagan till överklagandenämnden inte specifikt åberopas att särskiljningsförmågan höjts till följd av användningen, inverkar inte på harmoniseringsbyråns skyldighet att, när den själv avgör invändningen, göra en ny, fullständig prövning av invändningen i sak, det vill säga både en rättslig prövning och en prövning av de faktiska omständigheterna.
Omfattningen av den bedömning som överklagandenämnden är skyldig att företa beträffande det överklagade beslutet avgörs nämligen i princip inte av de grunder som anförs av den part som överklagat. Omfattningen av överklagandenämndens prövning begränsas i ännu mindre grad av avsaknaden av tydlighet vad gäller vissa invändningar vid överklagandenämnden.
(se punkterna 71 och 80)
6. Enligt artikel 62.1 första meningen i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken ska överklagandenämnden avgöra överklagandet efter prövning av om överklagandet är befogat. I denna prövningsskyldighet ingår att beakta särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning, när detta har gjorts gällande. Det är inte uteslutet att överklagandenämnden, efter en prövning av de argument som sökanden anförde och den bevisning som denne förebringade under förfarandet vid harmoniseringsbyrån beträffande särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning, skulle ha fattat ett beslut med annat innehåll än det angripna beslutet. Genom att överklagandenämnden underlät att göra denna prövning åsidosatte den följaktligen väsentliga formföreskrifter, vilket innebär att den angripna rättsakten ska ogiltigförklaras.
Eftersom överklagandenämnden felaktigt underlät att göra en bedömning av argument och bevisning för att särskiljningsförmågan höjts till följd av användningen, ankommer det inte på tribunalen att bedöma dessa argument och denna bevisning i samband med en talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet. I samband med en sådan talan kan tribunalen nämligen inte, vid sin prövning av beslutets lagenlighet, utföra den prövning av de faktiska omständigheterna som harmoniseringsbyrån har underlåtit att göra. Om tribunalen i samband med en talan om ogiltigförklaring finner att ett angripet beslut från harmoniseringsbyrån inte är lagenligt, ska den ogiltigförklara beslutet i fråga. Den kan inte ogilla talan genom att ersätta den motivering som lämnats av harmoniseringsbyråns behöriga enhet, som är den som har utfärdat den angripna rättsakten, med sin egen.
(se punkterna 81 och 83)