Mål T‑278/10 RENV
riha WeserGold Getränke GmbH & Co. KG (tidigare Wesergold Getränkeindustrie GmbH & Co. KG)
mot
Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket WESTERN GOLD – Det äldre gemenskapsordmärket WeserGold, det äldre tyska ordmärket WeserGold, det äldre internationella ordmärket Wesergold, det äldre tyska ordmärket WESERGOLD och det äldre polska ordmärket WESERGOLD – Relativt registreringshinder – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – Beslut i ärendet om överklagande – Artikel 64.1 i förordning nr 207/2009 – Motiveringsskyldighet – Rätten att yttra sig – Artikel 75 i förordning nr 207/2009”
Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 24 november 2015
1. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Det äldre varumärket har hög särskiljningsförmåga – Saknar betydelse om varumärkena inte liknar varandra
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)
2. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta genomförandeåtgärder – Räckvidd – Beaktande av såväl domskälen som domslutet
(Artikel 266 FEUF)
3. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstolen – Ogiltigförklaring av en dom av tribunalen som utgör felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 – Ifrågasättande av tribunalens konstateranden, vilka inte är felaktiga, avseende de faktiska omständigheterna – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)
4. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagandet av ett beslut från en enhet inom harmoniseringskontoret som avgjort ärendet i första instans har överlämnats till överklagandenämnden – Funktionell kontinuitet mellan dessa två instanser – Överklagandenämndens prövning av överklagandet – Räckvidd
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 64.1)
5. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut som fattats av harmoniseringskontorets invändningsenhet – Överklagandenämndens prövning – Räckvidd – Iakttagande av rätten till försvar
(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 64.1 och 76.1)
6. Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Motivering av beslut – Artikel 75 första meningen i förordning nr 207/2009 – Samma räckvidd som artikel 296 FEUF – Överklagandenämnden använder en underförstådd motivering – Tillåtet – Villkor
(Artikel 296 andra stycket FEUF; rådets förordning nr 207/2009, artikel 75 första meningen)
1. Se domen.
(se punkterna 32 och 34)
2. Även om det i domslutet i domen i målet om överklagande fastställs att tribunalens dom upphävs utan att den närmare innebörden härav preciseras, ska domslutet ändå läsas tillsammans med domskälen i samma dom. För att rätta sig efter domen och följa den fullt ut, är institutionen nämligen skyldig att iaktta inte bara domslutet utan även de domskäl som domslutet grundar sig på och som utgör det nödvändiga stödet för detta, i den meningen att de är nödvändiga för att fastställa den exakta innebörden av domslutet. I dessa domskäl preciseras nämligen vilken bestämmelse som anses vara rättsstridig, och de exakta skälen redovisas för den rättsstridighet som fastslås i domslutet, vilka institutionen ska beakta när den ersätter den ogiltigförklarade rättsakten.
(se punkterna 36 och 37)
3. Om domstolen i en dom i ett mål om överklagande har angett att den överklagade domen skulle upphävas i den mån tribunalen hade slagit fast att överklagandenämnden var skyldig att pröva huruvida särskiljningsförmågan hade höjts till följd av användningen av de äldre varumärkena och av det skälet hade ogiltigförklarat det omtvistade beslutet, trots att den dessförinnan hade slagit fast att de motstående varumärkena var olika, innebär detta att domstolen inte avsåg att ifrågasätta tribunalens konstateranden avseende de faktiska omständigheterna i fråga om bedömningen av likheten mellan de motstående kännetecknen, konstateranden som låg till grund för domstolens bedömning.
Detta skäl för upphävande omfattade inte nämnda konstateranden avseende de faktiska omständigheterna. Undersökningen av den grund som åberopats avslutades följaktligen genom att det fastställdes att prövningen huruvida särskiljningsförmågan hade höjts till följd av användningen av de äldre varumärkena var utan verkan, eftersom de motstående kännetecknen var olika.
Detta bekräftas även i den mån domstolen påpekade att eftersom tribunalen dessförinnan hade slagit fast att de ifrågavarande varumärkena i ett helhetsperspektiv var olika varandra, förelåg det inte någon risk för förväxling och den omständigheten att särskiljningsförmågan eventuellt hade höjts till följd av användningen av de äldre varumärkena kunde inte uppväga att de motstående varumärkena inte liknade varandra.
Ett tillvägagångssätt genom vilket tribunalen ifrågasatte bedömningen av likheten mellan de motstående kännetecknen, utan att domstolen påtalat att tribunalen skulle ha gjort något fel i detta avseende, skulle dessutom innebära dels att tribunalens andra avdelning inrättades som en överinstans för tribunalens första avdelning, dels att domen i målet om överklagande förlorade en del av sin tvingande verkan, eftersom en ogiltigförklaring inte kan gå längre än det upphävande som fastställts av domstolen och göra det möjligt att ifrågasätta de faktiska omständigheterna, vilket till och med skulle medföra att de skäl som domen i målet om överklagande grundas på blev utan verkan.
(se punkterna 38–40 och 43)
4. Se domen.
(se punkterna 57–59)
5. Se domen.
(se punkterna 61 och 62)
6. Se domen.
(se punkterna 68 och 69)